Isande
Jag kom att tänka på en dikt, när jag huttrande famlade med kameran, strax efter sångövningen och strax innan jag småsprang tillbaka till bilen. Det är isande -17 grader och snålblåst som går genom märg och ben. Det var fint i alla fall! Lycka är sedan att komma hem till en varm lägenhet, utan drag, där jag kan gå barfota utan att frysa och där jag har min familj; mina sovande, underbara ungar, med världens mjukaste små händer.
Ja tack
En varm hand.
Ett varmt bo.
En varm kofta
att trä på de isande tankarna.
En varm kropp
att trä på kroppen.
En varm själ
att trä på själen.
Ett varmt liv
att trä på det isande livet.
[Sonja Åkesson]
Solskenssnö och klänningar
Det snöade i morse. Sån där julesnö som sakta dalar ner och lägger sig som ett tunt täcke över bilar, tak, vägar och träd. Sån där fjäderlätt snö som dansar runt och glittrar när man stampar i den. Som man borstar av bilen med en lätt handrörelse.
Och så kom solen fram på eftermiddagen och tinade upp kalla nordbor. Och trötta mammor, som har twins som sover lite sämre just nu. Jag drar ut vagnen, slirar genom snön och stannar för att fota lite ibland. Njuter av dagsljuset och att twinsen är så nöjda. De sitter där och tittar, småmyser. Isaac slocknar först, precis som vanligt. Kanske de sover längre idag på dan, så de också blir gladare, om de får lite frisk luft? Jag är så tacksam över vår balkong (ja, jag vet Rockmom, det är faktiskt lyxigt!) och att den har glas.
Eva skriver om att hon ”tankar”, speciellt tillsammans med Sindre, när hon är hemma. Laddar med kärlek och omsorg, med tid tillsammans. Jag tankar när jag är bara med William. Vilket faktiskt är ganska ofta och det är jag glad över. Igår gick vi bland annat till bibban. De hade en massa roliga dräkter där, som barn fick låna och klä ut sig i. William brukar aldrig vilja klä ut sig och jag har inte pressat honom till det heller, om han nu inte vill. Men när de andra ungarna där började prova dräkter, ville han också. Helst klänningar. Han hade på sig en med stjärnor och sa att han var president.
Förut tyckte jag att min gräns för vad killar ska ha på sig, när man ska vara könsneutral och allt det där, gick vid klänningar. Men jag har ändrat mig. Han älskade ju att ha prinsesskläderna, det är klart han ska få ha dem om han vill! 😀
– Nästa gång ska jag klä ut mig direkt och ha kläderna på när jag leker, sa han innan vi gick. Och jag blir glad i själen för att han inte längre är nervös över eller tycker det är pinsamt att klä ut sig! ❤ Hans bästa vänner på dagis är förresten tjejer. Jag tycker han leker hårt och retas med dem, i alla fall när vi hämtar honom, men på dagis säger de att ”han och X leker så fint tillsammans”. Fina killen, jag blir så stolt och glad!
När vi satt och åt glass passade jag på att krama och pussa honom lite. För att jag kan och för att han är min son.
– Mammaaa, varför pussar du mig? frågade han lite besvärat.
– För att jag tycker så mycket om dig, svarade jag. Nästa gång kan jag fråga först, okej?
Två sekunder senare fortsätter jag:
– Får jag pussa dig nu då?
– Joo, det får du väl, svarar han förstrött.
Min lilla stora kille. Jag är glad så länge han gillar att hålla min hand och jag får krama om honom. Förhoppningsvis ändå ett bra tag till. ♥
PS. En till rolig sak med bibban; att leta efter babyböcker åt Isaac och Milja! 😀 Isaac älskar att sitta i famnen och lyssna när man läser, han gråter när man sluter, piper alldeles förskräckligt ynkligt. Stackars liten, man vill bara krama och krama! DS.
De vilda liven
Jag plockar undan CD-skivor, lådor och mina noter. Viker undan gardiner så ungarna inte ska dra ner dem. Jag blir snart utan utrymme att lägga saker på, saker som måste vara utom räckhåll. När jag skulle hämta kaffe i köket, drog Isaac ner alla mina noter, del mönster och häften. Som tur skadade han inte sig, han satt bara där i högen med papper. Milja kom på att man kan skaka hyllor och ställningar och jag är rädd att hon ska dra nån tyngre grej över sig.
Inatt sov nog ingen bra. Jo, William, det är bra. Men de två minsta ville inte sova. Jag sov med armen runt Isaac och när jag släppte, rullade han efter ett tag över till syrran och sparkade henne eller kom åt henne så hon vaknade eller grät. Så idag är jag lite trötta gnällmamman.
Jag tänker också på att det inte hjälper att vara arg, för då blir ungarna mer sura. Så vi tänker på roligare saker, kokar mysig mat och läser små böcker.
Maten blev jag extra nöjd med idag. Det är svårt att hitta en variation och i början var jag livrädd för hur jag skulle kunna hitta på två olika sorters mat varje dag. Nu vet jag att det inte är så noga. Vi steker köttfärs och kryddar med paprika, torkad dill och lite paprika. En halv matsked kalvbuljong. Steker aubergine i olja och lite kryddor. Kokar batat, palsternacka, potatis, små broccoliknippen och morot. Det blev riktigt gott.
Granskningsnämnden säger: Godkänt. ^_^
Ungarna äter som små hästar, jag fyller på med mer mat och det går också ner. Och fruktpuré. Sen letar de matbitar som ramlat på golvet. Vad hände med matvägrarna? 😀 Det blev förresten hundra gångern bättre jag låta ungarna sova en stund före lunch. Det enda tokiga är att det kan bli långt till kvällssömnen, men allt har ju sitt pris. De sover fortfarande två gånger per dag.
Förresten, det blev inget TYKS-besök för min del igår. Ingen större fara för min del, det var bara ett kontrollbesök. Det hade varit ”en liten brand” där, som de sa åt mig i telefon, på morgonen. Jag var en av de tvåhundra som fick en ny tid.
Dagens sämsta: Moderna banker. Hur ska man lära ungar pengars värde? Hur ska de förstå vad en siffra på ett konto betyder, om man inte får hålla i pengar och spara själv? Man kan inte ens gå till banken med spargrisar längre. Jo, men då får man hälla pengarna i en påse, som skickas till Laskentakeskus och man får veta hur mycket det är – om en vecka! Så ruttet så det är inte sant. Blä!
Dagens bästa: Igår hann jag med både tandhygenistbesök, kolla lite kläder, hitta ett par billigar tröjor åt twinens och åt William – och – äntligen ett par byxor åt mig själv! Visst är det märkligt hur lätt man hittar nån topp då och då, men hur det alltid är byxkris? Nu hann jag till och med prova dem i affären. ^_^
Dagens humor: Isaac försöker som alltid roffa åt sig fjärrkontrollen. Idag lyckade han och satt, väldigt djukt försjunken i sina googli-goolgi-funderingar och bytte kanal.
Mission: complete. Om man dessutom får smaka på fjärrisen, är det ännu bättre.
Dagens mysiga: Smycket som jag hade beställt av Keka, kom idag. Tack! 😀
Lek och presidenter
Jag vet inte vem som var tröttast efter dagens motionspass, William eller jag. Han blev så upp i varv att han trillade av hela den stora madrassen, stackarn. Men vad är det gjorda av, småpojkar? Gummi? Han studsade upp igen nästan direkt. Det var bra, för då var han ju okej. Samtidigt vet jag att hans pappa var väldigt okänslig för smärta, när han var liten och hoppas att sonen inte ärvt det här anlaget.
Byggbitar är ändå det bästa, tycker W. Det var många barn vid lekstunden idag, men vi fick ändå ha en del av bitarna för oss själva ibland. Då byggde vi tält och kojor. Och att välta dem, hör ju till!
Fammo hade gjort plättar, perfekt efter lek med stora klossar och allmänt runthoppande.
Det tog ett tag innan vi fick tyst på den här karusellen ikväll. Alla ungar var trötta som tusan, Milja och Isaac ville absolut inte sova och gallskrek, fast de var hur slutkörda som helst. Fast det är bra det ändå, det är skönt att somna när man är trött. Nu ska jag kasta ett getöga på resten av Wallander-filmen innan det blir nattdags. Ny tandläkartid och läkartid imorron. Det känns på nåt sätt lite extra, lite skönt att få ta hand om sig själv också, fast det är mindre roliga sysslor.
På Runebergsdagen grattar vi dessutom Sauli Niinistö till nya presidenttiteln. Samtidigt konstaterar vi en underbar sak: trots att 1,8 miljoner personer röstade på Niinistö, var det faktiskt 1,08 miljoner som röstade på en grön Haavisto. I svensk tv säger man att ”Finland är splittrat”, men jag håller inte riktigt med. Jag tycker vi är på väg mot något nytt, ett mindre fientligt inställt Finland, kanske ett mer öppet land, där alla får vara det man är, oavsett vem man håller om eller av. Amen för det.
När det är för kallt ute
När det är såhär kallt så länge, gjorde vi som många andra barnfamiljer: sticker till ett köpcentrum och utnyttjar deras lekutrymme. Skanssi är trevligt, det har lite samma feelis som Kista Galleria. Det är lite annat folk än vid Mylly, mer blandat, det är en bra stämning på något sätt. Eller så är vi där så sällan att det känns roligare.
Isaac vågade inte gå nånstans alls. Han tittade storögt på alla barn som sprang runt. Milja kröp iväg och utforskade kanterna. Hon försökte äta damm och gamla popcorn eller slicka på små fläckar hon hittade. Hmm!
Mamma fick sin kaffe! Nej, den stora vita är Mikas, men jag fick min halva kopp kaffe, mer koffein än så klarar jag inte av. 🙂
Det roliga med Skanssi är att det finns en Rolls där också, inte bara… vänta nu? Vad är det här för crappelibajs? Vart tog Rolls vägen? Det är kul med Hese, men inte bara det överallt. 😛
När vi satt på kaffepaus fick vi besök av ett Honey Monster, som knackade Milja på axeln. hon märkte inget, innan vi pekade. Och för en gångs skull blev hon inte rädd. De hade en rolig kampanj på gång, där man dansade till musik och lärde ut break dance-steg åt barn.
Och så lite mat. Vi lyckades med konststycket att faktiskt handla bara lite den här gången. Kanske tricket ligger i att:
a) ta en mindre vagn och
b) att bestämma sig att faktiskt bara ta det kan behöver
Mitt i stormarknaden träffade jag en annan tvillingmamma, visade de sig. Vi stod båda och grävde efter stora efterrättsförpackningar och mjölkersättning. Hennes twins, två pojkar, var födda i vecka 27 och de hade spenderat fyra månader på sjukhus. Nu verkade läget vara bättre, men jag kan knappt föreställa mig hur det var i början. Det verkade dessutom vara hennes första barn.
Ikväll somnade två supertrötta, gosiga små barn, på varsin sida om mig, vända på mot mig. De petade på mina kläder, jag höll Miljas fot i min. Den är så liten och mjuk, hon är så liten. Isaac greppar tag i mig, han lägger huvudet intill mig och vi bara är. Milja låg och pratade länge och väl, med förnöjdsam stämma och väckte sin bror och jag försökte hyssja henne lite, men hon lät så bedårande. Så idag är jag mest tacksam för allt som är bra, för allt som funkar, för våra underbara barn. Ibland vill man pausa tiden en aning.
Det enda man inte vill pausa, är den här kylan. Men den avtar, den också. Allt har sin tid.
Hej fredag!
… va roligt att du är här! Det är fullt ös här på dagarna. Ingen rast och ingen vila. Nej, nu skojar jag. De vilas faktiskt två gånger per dag. Inomhus nu, eftersom det fortfarande är nästan 20 minusgrader, fast solen lyser så fint över husen och himlen är blå.
Älskade sol, alla blir glada av den! Ungarna tycker det är roligt att leta soliga skuggor på väggarna och verkar allmänt glada. Plötsligt äter de båda två igen, utan bekymmer och utan något trugande eller lek med saker. Vad gjorde jag? Eller rättare sagt, vad gjorde de? 🙂
Det är lite grinigt på mornarna. Det tar sin tid att koka och förbereda maten och ungarna tycker det tar fasligt länge, när det kurrar i magen. Men sen går det som en dans! Maten slinker ner och ungarna slinker hit och dit i huset! Milja vill smaka på pappas broddar, på pottan och på min kamera och på små roliga snören som hänger ner från persiennen. Och reklampapper, gud så underbart det är! Isaac river i papper, Milja äter. Jag försöker lära dem tidigt att ”man inte får ta saker ur handen” men hahhhaha, vilket skämt! De bara gråter ännu mer och snor nappar och leksaker ur nävar och munnar.
Pottan är förresten väldigt rolig, även om jag inte är så konsekvent med att använda den åt dem, som jag borde vara. Och det är ett fasligt pillande på familjejuvelerna eller motsvarande. Fast, det är klart, man vill ju känna efter vad man har, kolla in hänget, eller avsaknaden. Däremot tycker jag man kan låta bli att kissa på sin hand eller pilla syrran i munnen på samma gång. 😀
Fast de är rara mot varandra. Milja kvittrar som en liten fågel och klappar Isaac på håret. Hon verkar gilla hans hår, för ibland drar hon i det. Isaac vill också klappa, på mig och syrran, i ansiktet och liksom sprätta till sådär när han blir ivrig och inte vet vad han ska göra av sin glädje. Och helst av allt, bita mig i näsan. Han kommer som en gapande hök så fort jag tar honom i famnen och vänder honom mot mig. Han är så söt, som en gosig korv, som bara en Isaac kan vara. Och Milja är så smidig och graciös (får man göra såna jämförelser utan att bli stämplad som en icke genuskorrekt morsa?), hon är som en sparv som drillar och kvittrar. Och snabb, när hon får kornet på nåt!
Ibland försöker jag stanna i stunden och tänka efter och njuta av de små. Det är svårt ibland, när man ska ha koll på båda, men när de sover eller sitter stilla, hinner man tänka. Kanske jag alltid har önskat mig tvillingar, i smyg. Jag minns när jag satt på ett ultraljud, gravid med William och jag frågade på skoj ”om det är bara en”. På något sätt blev jag besviken när jag fick höra: Ja, det är en. Däremot är jag glad att twinsen kom som barn nummer två, och tre. Varför kan man inte få andra barnet direkt? Det skulle vara mycket lättare? 😀
Hörni, nu får vi se till att blidka vädergudarna så det blir en gnutta varmare. Vi vill ut! 😀
Idag kom förresten nya Novita-tidningen. Det var roligt! Och Isaac älskade tidningen, nästan så mycket att den gick helt sönder. Han läser så hårt. Jag smygstartade igår med de där Lovikkavantarna. De fyller 120 år i år. Grattis till dem. 😀
En långrandig dag
En finsk tiger, eller hur var det?
Roaarr!
För att vara en tiger, dreglar hon väldigt mycket. Och har världens sötaste små fötter. ❤
Det bara slank ur mig
Okej. Nu skäms jag. Det är sånt här man brukar skoja om. Jag gick in på McDonald’s och beställde en ”kerrosateria”. >_< Jag kom på det precis när jag sagt det. Men jag blir ibland så paff när jag står vid en kassa, att jag glömmer ord jag kan. Gäller speciellt på finska. Så den här bjuder jag på. 😀
Fotonördarna
Jag fick nog av innesittandet. Köld eller inte, fram med Goretexmössan, dubbla mössor åt ungarna och rediga underställ. Packade således på ungarna som inför ett tredje världskrig och drog ut med vagnen. Jag tyckte det gick extra trögt idag, men tänkte att det berodde på att jag själv kände mig trött (fast jag sovit nästan 5 h + 1,5 h + 1 h). Sen kom jag hem och såg att jag hade punktering på ena däcket. Asch då, jag visste ju att det där knasdäcket ofta beter sig sådär när jag har haft vagnen i bilen. Det är nackdelen med att ha luftfyllda däck på vagnen. Fördelen är att det går bra i terräng och att det oftast går att fylla däcket igen, så ock den här gången. Pumpen hänger alltid med under vagnen.
Det är bara -14 enligt siffrorna, men vinden är rysligt kall. Ungarna tiger. Isaac somnar som i en kokong. Jag smyger upp och hökar på en rolig busskur med roliga iskristaller. Väntar på att folk ska stiga på bussen, så de inte tror jag är nån knäppis. Och just efter att bussen gått, hah, då kommer min partner in crime! En dam med kameran i högsta hugg (kanske 55?) som också ska fota lite och hon berättar om nån bild hon lade upp på Facebook igår, och ”den blev riktigt bra”. Haha, va roligt att träffa en annan fotonörd sådär mitt i allt. (samtidigt känns det som att nån har hittat ens kantarellställe. ;))
Solen lyser till och med in i köket idag, tack var solkatterna i höghusen mittemot. Det känns lite lustigt, eftersom solen aldrig lyser från det där hållet. Milja är lite ledsen, antagligen för att hon får ännu fler tänder. Men hon sover som en stock hela natten. Isaac, å andra sidan, är vaken en timme per natt och några gånger till, så det jämnar väl ut sig, kan man säga.
PS. Goretex-mössa är en av de bästa uppfinningarna nånsin. Den prasslar lite irriterande, men håller bort den där isande vinden från skalle och öron. Halleluja! DS.
Orange, del IV
Det är kallt ute. Sådär gnistrande kallt. Jag försöker få det på bild, men det går inte som jag vill. Jag står med stativet och kameran ute vid vägen och folk tror säkert jag är knäpp. Men vad gör det, det är ganska givande. Fingrarna hinner bli kalla, innan jag stapplar in i hissen igen. Jag slängde glas samtidigt. Nån här i betongförorten är säkert arg för att jag slamrar med glas och metalllock efter klockan nio.
