Hej fredag!

… va roligt att du är här! Det är fullt ös här på dagarna. Ingen rast och ingen vila. Nej, nu skojar jag. De vilas faktiskt två gånger per dag. Inomhus nu, eftersom det fortfarande är nästan 20 minusgrader, fast solen lyser så fint över husen och himlen är blå.

Älskade sol, alla blir glada av den! Ungarna tycker det är roligt att leta soliga skuggor på väggarna och verkar allmänt glada. Plötsligt äter de båda två igen, utan bekymmer och utan något trugande eller lek med saker. Vad gjorde jag? Eller rättare sagt, vad gjorde de? 🙂

Det är lite grinigt på mornarna. Det tar sin tid att koka och förbereda maten och ungarna tycker det tar fasligt länge, när det kurrar i magen. Men sen går det som en dans! Maten slinker ner och ungarna slinker hit och dit i huset! Milja vill smaka på pappas broddar, på pottan och på min kamera och på små roliga snören som hänger ner från persiennen. Och reklampapper, gud så underbart det är! Isaac river i papper, Milja äter. Jag försöker lära dem tidigt att ”man inte får ta saker ur handen” men hahhhaha, vilket skämt! De bara gråter ännu mer och snor nappar och leksaker ur nävar och munnar.

Pottan är förresten väldigt rolig, även om jag inte är så konsekvent med att använda den åt dem, som jag borde vara. Och det är ett fasligt pillande på familjejuvelerna eller motsvarande. Fast, det är klart, man vill ju känna efter vad man har, kolla in hänget, eller avsaknaden. Däremot tycker jag man kan låta bli att kissa på sin hand eller pilla syrran i munnen på samma gång. 😀

Fast de är rara mot varandra. Milja kvittrar som en liten fågel och klappar Isaac på håret. Hon verkar gilla hans hår, för ibland drar hon i det. Isaac vill också klappa, på mig och syrran, i ansiktet och liksom sprätta till sådär när han blir ivrig och inte vet vad han ska göra av sin glädje. Och helst av allt, bita mig i näsan. Han kommer som en gapande hök så fort jag tar honom i famnen och vänder honom mot mig. Han är så söt, som en gosig korv, som bara en Isaac kan vara. Och Milja är så smidig och graciös (får man göra såna jämförelser utan att bli stämplad som en icke genuskorrekt morsa?), hon är som en sparv som drillar och kvittrar. Och snabb, när hon får kornet på nåt!

Ibland försöker jag stanna i stunden och tänka efter och njuta av de små. Det är svårt ibland, när man ska ha koll på båda, men när de sover eller sitter stilla, hinner man tänka. Kanske jag alltid har önskat mig tvillingar, i smyg. Jag minns när jag satt på ett ultraljud, gravid med William och jag frågade på skoj ”om det är bara en”. På något sätt blev jag besviken när jag fick höra: Ja, det är en. Däremot är jag glad att twinsen kom som barn nummer två, och tre. Varför kan man inte få andra barnet direkt? Det skulle vara mycket lättare? 😀

Hörni, nu får vi se till att blidka vädergudarna så det blir en gnutta varmare. Vi vill ut! 😀

Idag kom förresten nya Novita-tidningen. Det var roligt! Och Isaac älskade tidningen, nästan så mycket att den gick helt sönder. Han läser så hårt. Jag smygstartade igår med de där Lovikkavantarna. De fyller 120 år i år. Grattis till dem.  😀