Skip to content

Perspektiv

25 september, 2013

Just nu är livet fullt av liv. Även om hösten kanske är den tid av året som de flesta tänker på som vila eller gå i dvala, är det i alla fall tvärtom för mig och många andra. Praktikens fjärde vecka har rullat av stapeln med buller och bång. Det är jobb, jobb och jobb vid sidan om skolarbetet. Igår berikade jag min egentid med att äntligen kunna vara med på körövningen igen, efter denna kraxiga förkylning vi brottats med. Hej och hå, hejdå förkylning, säger jag bara!

savehostenInatt kom Mårran med frosten, kall och bister. Fast åh va fint det är ute! Jag njuter av vår egen mini-ruska här i sydväst och tänker att det säkert är ännu finare i Lappland nu. Dessutom är det fortfarande såpass torrt och fint att man kan vira in sig i halsdukar och dra på sig vantar, utan att behöva tänka på örkelslask och rugguggleväder.

ochjobbochjobb

Hurra, jag har inga uppgifter att göra ikväll, allt är klart för utvärdering imorron och jag får ”bara” jobba. Jag har diskvecka och en jättetrevlig handledare, som jag också lärt känna lite mer nu när våra pass inte går om varandra. Idag har jag inte suttit nästan alls. Det rullade in vagn och på vagn med instrument och vi hade sju tvättmaskiner i full gång nästan hela tiden (en är sönder), men det var bra! Det är lärorikt och betydelsefullt. Jag känner mig som en viktig kugge i ett finfint maskineri. Jag har också slutat vara rädd för blod. Det är trevligt. Kanske man vänjer sig med att putsa ungarnas kommande sår då också, för de lär ju (tyvärr) slå sig då och då.

gladiforskolaanJag har en glad och busig kille i förskolan och det känns lite som om det här förskoleåret bara rinner oss förbi. Man hinner ju inte med! Jag vill gärna veta ALLT vad de gör och hänga med, men såhär är det ju att vara förälder. Man sitter som åskådare och ungen svara ”bra” på ”hur var det i förskolan idag?”. Man vill ju veta alla detaljer, allt kul, lekarna! Å andra sidan berättar han faktiskt ganska mycket ibland, speciellt när det är bara vi två. (herregud va stor han har blivit, mitt första barn…, men det är bra att de växer! 😀 )

Milja och Isaac snurrade runt mig i stora sängen ikväll, de ville att jag skulle klia dem båda, samtidigt, på ryggen eller magen. Det betyder att jag ligger med armarna i kors, för att få dem att räcka till, och försöker klia dem likvärdigt. Sen pratar de och sjunger eller kör med bilar tills jag får säga till på skarpen att det får vara nog för ikväll. Milja somnar på min arm eller mot min skuldra och jag tänker att jag är ganska rik, fast jag inte har så mycket pengar.

Och jag tänker också på hur mycket man får gjort, medan man är i farten. En diskmaskin mer eller mindre här hemma att tömma, känns ganska litet bland så många andra. Och här hemma gör det ju inget fast man missar lite smuts, så bra! Bara att tvätta lite igen!

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. Barbro permalink
    26 september, 2013 06:05

    Han har faktiskt blivit stor den lilla gossen som jag följt sen han föddes.Han ser så harmonisk och trygg ut,önskar allt gott till Er alla.

Trackbacks

  1. Diskvecka – Bizar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: