Just den där!

Hej då Kirran för den här gången, jag hoppas vi ses igen, men inte som patient. 😛

Praktiken är slut för den här gången och jag är både glad och ledsen över det. Glad för att man får hugga in i skolarbetet igen med full kraft, lite ledsen för att det har varit så givande och för att man träffat så många trevliga människor och satt sig in i den här världen. Jag trivs bra på ett sånt här ställe, i en stor grupp. Min finska har också fått sig en ny boost uppåt, eftersom vi pratade det varje dag. Och jag säger bara en sak – det lönar sig att kunna procenträkning! ^_^

Cheesecake:n hade god åtgång, den blev dessutom riktigt bra den här gången. Jag fick höra att jag gärna får återkomma och göra mitt yrkesprov hos dem – och baka en till. Det var bra betyg! Och bra betyg fick jag av personalen också, efter genomgången av alla uppgifter. Vi blir ju betygsatta under hela praktikperioden och jag landade på jättefina treor (kiitettäva/berömliga) på alla punkter, vilket jag inte hade vågat tro. Tack! Det lönar sig att anstränga sig, det lönar sig att banna sig över långa uppgifter och krångla med finskan – det går!

Jag har inte orkat vara en lika bra mamma idag. Hela veckan har jag levt på Skyr och lite kaffe (den lilla mängd jag nu orkar dricka) och knegat mig genom trötta kvällar. Nu var det stopp och jag somnade på sängen när vi kom hem i höstregnet. Det är rörigt, leksakerna borde sorteras, vi borde ha gått ut ikväll en gång till, det borde dammsugas (igen) och tvättkorgen svämmar över… Det är så många borden och en sån total trötthet.

Twinsen, speciellt Isaac, klättrade på mig i sängen och ville att jag skulle läsa eller förklara alla bilder i böckerna.

– Mamma, kan du söka efter slickepinne i boken, orkar du? frågar Isaac och jag bläddrar.
– Den är här i mitten, nära ketchupen.
– Jaaaaa (glädjeyl, som om han aldrig sett den förut, inte de hundra första gångerna). Kan du sööpa en sån i boode?
– Nej, jag har letat, men det finns inte en just sån där, men andra godisar smakar lika gott.
(misstänksamt gnäll) – Men jag vill haaaa den! Denn däääj!

Det är väldigt mycket ”just den där” nu. Det måste ha nåt med deras ålder att göra. Det ska vara rätt färg på pottan, rätt mössa, rätt skor, rätt tröja och så lägger vi till lite ”kan själv” på det där. Sen har man klätt dem och tänker att det är bra så, när de ändrar sig igen! Och man bara: men va fasen, bestäm er! Håh håå! 😀

Milja har förresten bestämt sig att pappa luktar kex och mamma luktar gosegris. Förutom när jag är i köket. Där hände det sig att jag kanske, eventuellt en gång, råkade släppa lite väder, varpå Fröken Prinsessan med Den Känsliga Näsan, såg lite förbryllat på mig och sa:

– Mamma, det luktar plutt!