Kasnäs!

Hej bloggen! Och tack alla som orkat titta in då och då! Jag är upptagen med hemmet, ungarna, 100 procent heltidsjobb och livet! Jag har känt att jag fotat alla bilder, sagt det jag brukat och ältat gamla saker och då behöver man sina pauser. Jag finns även på instagram, men där sätter jag mest upp bilder av mina stickerier. Det känns också trevligt när folk frågar mig vad jag gör och inte säger att de redan läst det på bloggen! Har ni sett den där reklamen från DNA? Den går lite såhär: 

”Vi föds, vi lär oss gå, prata och skriva, räkna. Du tror du vet allt om världen, du blir kär, du gifter dig. Du går till jobbet, tar lån, du byter arbetsplats, går till jobbet, köper ett hus, skaffar barn, tar mera lån, du klagar över stressen men du jobbar ännu mer och så märker du att dina barn har flyttat hemifrån. Du köper ett mindre hus, en mindre bil och ja, vad är livet egentligen?” 

(Vill ni se den finns den på finska här – Elämä on) 

Livet är alla de där guldkornen där mittemellan, alla små minuter, alla stunder som blir till värdefulla minnen (såvida man inte blir dement, haha! Ja, jag skrattar nu, men när jag blir äldre kommer jag inte att minnas varför jag flabbade!). Idag var det en sådan där dag, som man blir glad av. Vi hade TYHY med jobbet, alltså työhyvinvointipäivä. Friskvård, må-bra-dag och denna gång var vi inte på nån kryssning utan i Kasnäs, som ligger en bit bortom Kimito, i skärgården. Vi möttes av ganska kalla vindar och sju plusgrader, men solen dök upp när vi lämnade Åbo i en hyrd buss. På förmiddagen var det för kallt att njuta på några bryggor, men vi tog en svängom där i alla fall, för att andas havsluft och kolla läget. Kasnäs är en typisk skärgårdsby, men med några extra plus i kanten. De hade utsökt god mat i restaurangens buffé. Mycket fisk, men även kyckling i underbar sås, nötter, sallad, nudlar och frukt. Jag tryckte i mig melon så det stod det härliga till och bara njöt av utsikten. Än så länge är det ju så lite folk här att man kan gå ostört vart man vill. Idag öppnades även deras lilla sommartorg nere vid kajen. Några strövade runt, några badade, andra letade kätkö-gömmor! (ännu ett nytt ord jag fick lära mig på finska. Alltså geocache-gömmor). Och vattnet – det här underbara vattnet! Här sköljer vågorna över klippor och sand, det är så klart! Flera av oss sa att man borde utforska sitt eget hemland mera, istället för att åka utomlands, för det här kändes lite som utomlands! Det finns också ett jättefint badhus med olika bastun, bassänger och små vattenfall. Några av oss plaskade där idag, medan jag gick runt på naturstigarna och kollade på havsbottnens hemligheter och olika stenar på deras småmuseum. Bilden ovanför kommer från ett roligt minirum i ett av dessa. Jag hade bestämt mig för att stanna ute mestadelen av tiden ifall det blev soligt. Och solen sken på oss! Åh, det blev så varmt i lä! Jag gick runt en på de randiga klipporna, där en vulkan (!) har haft utbrott för 2000 år sedan. De svarta stenarna har sedan hårdnat och blandats med segment från andra tidsåldrar och bildat spännande mönster och släta klippor ihop med tidens tand. Ser ni att klipporna är lite vågiga på bilden ovanför? De var så coola! Närmare stranden var klipphällarna nästan vita och när man strök med handen längs dem kändes de som marmorgolv. Jag kom att tänka på en dikt som innehåller orden ”Lägg ditt öra mot marken”, men nu minns jag inte mer av den! ‘På eftermiddagen blev det så varmt i solenatt jag och en kompis kastade skor och strumpor och satt med bara fötter nedstuckna i sanden och lyssnade på havet. På rygg i varm sand. Vilken terapi! Hit skulle vi gärna åka igen – kanske hyra den där bastun och en av badbaljorna vid stranden. Med segelbåt från Åbo tar det ungefär en dag att komma fram. Sen blev det fart på oss! Vi bestämde oss ganska hastigt och lustigt för att åka RIB (Rigid Hull Inflatable Boat) och fick med oss tillräckligt med folk. Rekommenderas varmt! Åh vad det gick undan! Det gick i 37 knyck! (=80 km/h). Tänk dig att du sticker ut huvudet genom fönstret när du åker i en bil. Man hör inte vad nån säger och ändå gick det lugnt till idag eftersom sjögången var så lugn. Killen som körde oss tog några extra cirkulerande varv i slutet så det kittlade i magen och vinden pinade oss så man knappt kunde hålla ögonen öppna! Mera sånt! Mera liv, mera gemenskap! Kiitos kaikille tästä ihanasta reissusta, te olette ihania! Lisää tämmöistä tulevaisuudessakin! Peace and love, Bitte! Ja kaupan päälle saatte vähän ruottiakin opetella! 😀 Tässä videopätkä RIBistä, mutta se on ylösalasin, koska en siinä vauhdissa huomannut miten pidin kameran/puhelimen!
Här är en oppnersnutt från båten. Jag vågade nätt och jämt ta fram mobilen i den här farten så det blev lite knasigt!