När det är för kallt ute

När det är såhär kallt så länge, gjorde vi som många andra barnfamiljer: sticker till ett köpcentrum och utnyttjar deras lekutrymme. Skanssi är trevligt, det har lite samma feelis som Kista Galleria. Det är lite annat folk än vid Mylly, mer blandat, det är en bra stämning på något sätt. Eller så är vi där så sällan att det känns roligare.

Isaac vågade inte gå nånstans alls. Han tittade storögt på alla barn som sprang runt. Milja kröp iväg och utforskade kanterna. Hon försökte äta damm och gamla popcorn eller slicka på små fläckar hon hittade. Hmm!

Mamma fick sin kaffe! Nej, den stora vita är Mikas, men jag fick min halva kopp kaffe, mer koffein än så klarar jag inte av. 🙂

Det roliga med Skanssi är att det finns en Rolls där också, inte bara… vänta nu? Vad är det här för crappelibajs? Vart tog Rolls vägen? Det är kul med Hese, men inte bara det överallt. 😛

När vi satt på kaffepaus fick vi besök av ett Honey Monster, som knackade Milja på axeln. hon märkte inget, innan vi pekade. Och för en gångs skull blev hon inte rädd. De hade en rolig kampanj på gång, där man dansade till musik och lärde ut break dance-steg åt barn.

Och så lite mat. Vi lyckades med konststycket att faktiskt handla bara lite den här gången. Kanske tricket ligger i att:

a) ta en mindre vagn och
b) att bestämma sig att faktiskt bara ta det kan behöver

Mitt i stormarknaden träffade jag en annan tvillingmamma, visade de sig. Vi stod båda och grävde efter stora efterrättsförpackningar och mjölkersättning. Hennes twins, två pojkar, var födda i vecka 27 och de hade spenderat fyra månader på sjukhus. Nu verkade läget vara bättre, men jag kan knappt föreställa mig hur det var i början. Det verkade dessutom vara hennes första barn.

Ikväll somnade två supertrötta, gosiga små barn, på varsin sida om mig, vända på mot mig. De petade på mina kläder, jag höll Miljas fot i min. Den är så liten och mjuk, hon är så liten. Isaac greppar tag i mig, han lägger huvudet intill mig och vi bara är. Milja låg och pratade länge och väl, med förnöjdsam stämma och väckte sin bror och jag försökte hyssja henne lite, men hon lät så bedårande. Så idag är jag mest tacksam för allt som är bra, för allt som funkar, för våra underbara barn. Ibland vill man pausa tiden en aning.

Det enda man inte vill pausa, är den här kylan. Men den avtar, den också. Allt har sin tid.