Blöjor och sötnosar
Det finns vissa saker man blir effektivare på att göra, när man har mer än ett barn. Som att tvätta ungar. Med William höll jag hela tiden på med badolja, jag var noga med vattnet, det skulle alltid badas, 37 grader och hej faderuttan. Men med twinsen, nä. Jag orkar inte, jag hinner inte riktigt! Oftast sitter de i handfatet, med ansiktet mot spegeln, med benen i kors som gosiga Buddhabebisar. Ibland badar de, båda två samtidigt, men då i baljan.
Vad gör man på alla hjärtans dag med två gosiga bebblor då? Tja, byter bajsblöjor och rensar borden. Milja rensar hyllor och strör ut alla kläder hon hittar, provar min bh på huvudet och röjer. Isaac har fått för sig att slänga huvudet hastigt bakåt när man har honom i famnen, så man får verkligen se upp (haha…) Sova verkar de inte vilja alls idag, men så sov de ju till halv åtta i morse också. Jag räknade förresten gårdagens och dagens bajslöjssaldo: 13 såhär långt. 😛
Söta är de så det förslår! Jag skulle kunna äta upp dem med små skedar, våra små underverk. Och jag brukar säga att det är tur bebisar är så gulliga, det blir så mycket lättare då. Idag fick vi post från Muksu. Ungarna blev glada, för de fick riva i breven och jag plockade loss ett par sidor med bra recept.
Nu sitter båda i min famn, så jag får se till att publicera detta, innan det försvinner, för att små händer så gärna skulle hjälpa till att skriva lite!
Med stort hjärta
Vi fortsätter på temat annorlunda idag, det blev så intressant!
Det är alla hjärtans dag och i Lidköping tog man det här bokstavligt, när man ordnade en basar med loppissaker, hembakt och annat trevligt, till förmån för hjärt- och lungfonden. Det är föräldrarna till en hjärtsjuk liten tjej, som stod bakom projektet, där det var tänkt att göra Lidköping till alla hjärtans stad. Vilken cool grej!
Visste du annars att Globen lyser röd idag, som ett tack till alla blodgivare i stan?
I Finland firar vi inskränkta finländare (nå nej, skämt åsido) en lättare variant av Valentine’s Day, nämligen vändagen. Det tycker jag är en jättebra grej, som fler borde ta efter! Bort med kommercialism, bort med köptvång, när det finns så många andra dagar på året, som påminner oss om detta. Och varför ska de som är ensamma, få ännu en dag av ångest? Fram med hjärta, själ och omtanke om dina vänner! Och även ditt eget hjärta.
Nu ska jag återgå till mina två små hjärtan, som härjar runt mina ben. Ta hand om varandra idag.
—edit—
Jag undrade om man skriver vändagen och alla hjärtans dag med stora eller små begynnelsebokstäver. Nu vet jag, att det är med små. Rätt ska vara rätt.
Olika sorts annorlunda
Måndagar är Annorlunda-kvällar. Det är inte bara som i Familjen Annorlunda som går på fyran, utan även på SVT kommer ”Född att vara annorlunda”. Den engelska serien följer sex olika barn, med olika funktionshinder. En har trisomi-9, en annan föddes med fötter och händer inåtvända, en tredje med ryggmärgsbråck, epilepsi och annat. Det är gripande och fängslande att följa familjernas och barnens kamp. Barnen har nu blivit sex år gamla, vissa riskerar att inte överleva. De har också blivit så stora att de fattar att de är annorlunda.
Man kan se på avsnitten på SVT Play, men bara i Sverige. Det kommer repris på det första avsnittet den 15:e, alltså i övermorgon. Sevärt, mycket sevärt om att vara annorlunda, om föräldrar, om släkten och de som kämpar i vardagen, på ett sätt som man inte fattar själv, när man inte är i det.
(ironiskt nog får jag mer tics av att se på programmet, jag blir så fastklistrad, så det är lite jobbigt att titta, fast jag egentligen vill. Kanske jag lever mig in i saker för mycket, men det är väldigt svårt att ändra på.)
Dagens fem
Dagens närbild:
Jag fick en fråga på Facebook om det var min egen bild. Jo, det är det. Den där stämpeln har jag hittat på, som en japanifiering av mitt namn. Nu vet ni det. ^^
Dagens urmysiga tvillingar:
Dagens sovande skatter:
Dagens prutthurtiga:
Jag diskar, skär grönsaker, fixar allt klart för kokning till lunch, byter tre bajsblöjor, ungarna kryper under bordet, längst in förstås och fastnar, men de leker ganska förnöjt när jag måndagsröjer i köket – allt innan klockan nio på morgonen. Och så hann vi med två frukostar; en vällingfrulle och en grötdito.
Dagens tanke:
Hur kan jag/vi ha tvillingar? Jag har tänkt det förut och är fortfarande lika förbryllad, när jag ser de två sovande skatterna i vagnen. Twins, det är sånt som händer andra, inte mig. Ofta frågar man sig varför eller hur, när det händer något dåligt. Det här är ett positivare motläge. Jag känner mig utvald och välsignad.
Söndagsvanlig
Det var skönt att få sova ut en natt, men väldigt konstigt när det var så tyst. Visst hade vi William som sprang runt som ett jehu och vaknade halv åtta, så det var den sovmorgonen, men det var inte samma sak. Inte utan alla ungarna. Egentligen trivs jag bra med mitt ordnade kaos, när man får sova lite emellanåt. Därför känns det skönt att ha hela familjen samlad igen, som det ska vara!
Idag tackar vi för snöfall och skönt väder, bara nån minusgrad här i sydväst och små, söta tår som doftar bebisfotsvett och hälsa sådär allmänt. Jag såg en snutt av en tvprogram om bröstcancer. Det var en tjej där, som var 23 och hade metastaser i ryggen, för att läkarna inte trodde henne, när hon hittade knölar i bröstet. De trodde det bara ”hörde till”, fast mamman fått bröstcancer som 30-åring. Sånt där är gripande och hemskt. Jag fick William när jag var 31.
Ikväll hoppas jag fortsätta på min Shetland Triangle Lace-sjal, som Mikka hjälpte mig att komma framåt på. Det är klurigt ibland med mycket hål och omtag. Tusen tack!
Och så blir det att kasta ett (ganska stort) getöga på Wallander. Jag är helt såld på de där filmerna just nu, de är ju så bra!
Kvällens mysiga:
Milja kan inte sova och rullar runt, hon ligger vänd mot mig, greppar mitt ansikte med händerna. Små, varma, mjuka händer som passar perfekt runt min haka. Hon rör nappen lite lätt, den darrar på bebisvis och jag känner vibrationerna mot min haka. Hon rör fötterna mot min arm. Hur kan man vara så liten och så perfekt?
Musik, musik och tåg
Det har varit väldigt mycket sång och tonbildning idag! Övning en stor del av dagen med kören. Mycket givande, mycket nödvändigt. Intressant med massor av teori och info runt sångteknik och annat skojsigt. Va bra vi låter!
Resten av kvällen har jag antagligen varit lite för trött för mitt eget bästa, eftersom jag inte blir av med de här ticsen. Blä för det, men tummen upp för superduktiga fammo&faffa som har twinsen över natten, så vi slipper springa upp den här natten, vakna klockan 04.45 av två vakna barn som yr runt i sängen (men som somnade om till halv sju sen, sovmorgon för dem). Nya krafter imorron! 😀
Det var en mycket lycklig William som för en gångs skull får sova i stora sängen igen och det var en glad mamma som kunde krypa ner där och läsa för honom – där det finns plats! Och där det är mysigt. Dessutom hann pappsen och han med en rolig skattjakt och jag hann göra en nästan episk tågbana, med sex spår på bangården, som han ville ha. Och nästan alla satt ihop!
Sen blev det lite Melodifestivaldeltävling, mera musik med andra ord. Men urk, vem orkar med de där eländiga röstningarna fram och tillbaka – i en DELtävling. Dagens låt, mest i min smak: Shout it out. Dagens låt, minst i min smak: Di Leva.
(Casper, här kommer en ”ritning” åt dig! Kram på dig, saknar dig!)
Fredagsnöje
Tvättmaskinen verkar vara en outgrundlig källa till glädje! Speciellt när man är på olika sidor om glaset. Nåja, det är tur att ingen av dem är i själva maskinen, fast Milja skulle gärna smaka på den där gummilisten runt tvättrumman, men det tycker inte jag är speciellt fräscht!
Och den lilla tjejen, hon vill bara stå och stå! Det är lite ”mahtava meno, tiukka etukeno” över hela. Eller på svenska, ungefär: Åh va det går, men lite åt sidan det förslår. 😛
Vi har bytt in en massa gamla spel idag. Inte lika många som den gången vi fick en sprillans ny Xbox 360, men i alla fall ett begagnat spel. Och jag har testat PSVita (alltså en PlayStation, en handkonsol) och fick ett snyggt nyckelband. Det kan låta lite barnsligt, men både Mika och jag är lite tv-spelsnördar och det tänker vi fortsätta vara. Kanske det också är därför som William visat noll intresse för spel vid datorn, även om han gärna ser filmsnuttar. Nåja, det hinner nog komma, så det räcker och blir över, det där spelintresset. Just nu vill han helst bygga; han gör ritningar över rör och hus och bygger. Klok kille, behåll det där intresset!
Lakan
I senkvällen står jag och viker kläder. Vikar och viker, torkar, hänger. Min drabbning med tvättstugan ikväll, visar resultat. Och jag tänker att ”det här tar aldrig slut” och plockar med tusen små sockor, Williams långkalsonger och twinsens byxor och tröjor. Hundra lakan och handdukar. Klädskåpet blir överfullt (men nu är det rent, hurra!).
Sen tänker jag om. För tänk om det här skulle ta slut. Det skulle betyda att livet tar slut. Så jag nickar mot mångubbens skiva och ler i mjugg; det är ju faktiskt det här som är livet, även om vi inte kan se det så alla dagar.
… och förresten, jag har dille på turkos just nu. Alla småvantar är färdiga nu och perfekta att ha under de riktiga vinterhandskarna, när det är riktigt kallt.
Man skulle kunna tro att jag pratar i telefon hela tiden
Ja, det är i alla fall väldigt intressant det här med mobiler och telefon just nu. De sitter båda och drar sina egna oogligoogl-visor eller duhduh-dudu-ramsor och pratar, kanske med varann.
Det är förresten ganska lustigt att man själv växte upp med en telefon som inte hade spel eller kamera i sig och som man kunde stänga in i en låda. Och som hade en sladd, som satt fast hela tiden.
Tvillingliv, del V
Idag, ingen sömn efter klockan 06 för twinsen. Jovisst, lite senare på dagen, men inte på morgonen. Blä, jag är ingen morgonmänniska och har alltid lika svårt för det här tidiga uppstigandet. Det första jag tänker är: När får jag sova igen? och det är inte roligt.
Jag tänker på andra mammor i samma sits. Andra mammor som också kokar sitt kaffe, medan de undrar om någon har dragit ner nåt farligt. Andra mammor som försöker dricka kaffet, men det tar ungefär 20 minuter, för det är två som bajsat (för femte gången sammanlagt) och under tiden man tvättar en rumpa, drar den andra ner toalettpapper eller så är man rädd att hon ställer sig upp och ramlar.
Milja stiger upp nästan överallt, jag oroar mig att hon ska slå på TVn så att den där ytan går sönder eller får repor. En bra sak med gamla TVn var i alla fall att de höll att slå på, lite grann i alla fall. Höll att känna på. Isaac har uppfunnit en ny grej. Han klättrar medan han är i famnen. Överallt vill han nå. Peta på allt. Han är svårast att byta på, för han sparkar ganska hårt och tycker det är kul. Fast det skulle nog jag också tycka. 😀
Nu sitter de båda i hallen, jag skriver några minuter, medan de läser en busstidtabell.
— Nån minut senare —
Nepp, det gjorde de inte. De var vid Williams dörr och petade ner klistermärken. Milja kommer ju högre nu när hon han stå, såklart. Och när man kommer nära, förstår hon att hon står, benen går ut som ett X och hon säger ÄÄhhhhh! och tror att hon ramlar. Vågar man gå i köket och hämta mellanmål, utan att ta med dem hela tiden?
