Skip to content

Lakan

9 februari, 2012

I senkvällen står jag och viker kläder. Vikar och viker, torkar, hänger. Min drabbning med tvättstugan ikväll, visar resultat. Och jag tänker att ”det här tar aldrig slut” och plockar med tusen små sockor, Williams långkalsonger och twinsens byxor och tröjor. Hundra lakan och handdukar. Klädskåpet blir överfullt (men nu är det rent, hurra!).

Sen tänker jag om. För tänk om det här skulle ta slut. Det skulle betyda att livet tar slut. Så jag nickar mot mångubbens skiva och ler i mjugg; det är ju faktiskt det här som är livet, även om vi inte kan se det så alla dagar.

… och förresten, jag har dille på turkos just nu. Alla småvantar är färdiga nu och perfekta att ha under de riktiga vinterhandskarna, när det är riktigt kallt.

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. Anne Kajander permalink
    9 februari, 2012 09:49

    Jaa-a, Bitte! Det kallas för Lycka! Tro det eller ej. Och njut av varje varendaste en socka – och stund!

  2. 10 februari, 2012 04:27

    Oj oj garnet uppe till höger… Underbart vacker turkos!

    Och tack snälla du för det jättefina kortet som kom på posten igår! Det värmde långt ända ner i själen och hjärtat ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: