Tvillingliv, del V

Idag, ingen sömn efter klockan 06 för twinsen. Jovisst, lite senare på dagen, men inte på morgonen. Blä, jag är ingen morgonmänniska och har alltid lika svårt för det här tidiga uppstigandet. Det första jag tänker är: När får jag sova igen? och det är inte roligt.

Jag tänker på andra mammor i samma sits. Andra mammor som också kokar sitt kaffe, medan de undrar om någon har dragit ner nåt farligt. Andra mammor som försöker dricka kaffet, men det tar ungefär 20 minuter, för det är två som bajsat (för femte gången sammanlagt) och under tiden man tvättar en rumpa, drar den andra ner toalettpapper eller så är man rädd att hon ställer sig upp och ramlar.

Milja stiger upp nästan överallt, jag oroar mig att hon ska slå på TVn så att den där ytan går sönder eller får repor. En bra sak med gamla TVn var i alla fall att de höll att slå på, lite grann i alla fall. Höll att känna på. Isaac har uppfunnit en ny grej. Han klättrar medan han är i famnen. Överallt vill han nå. Peta på allt. Han är svårast att byta på, för han sparkar ganska hårt och tycker det är kul. Fast det skulle nog jag också tycka. 😀

Nu sitter de båda i hallen, jag skriver några minuter, medan de läser en busstidtabell.

— Nån minut senare —

Nepp, det gjorde de inte. De var vid Williams dörr och petade ner klistermärken. Milja kommer ju högre nu när hon han stå, såklart. Och när man kommer nära, förstår hon att hon står, benen går ut som ett X och hon säger ÄÄhhhhh! och tror att hon ramlar. Vågar man gå i köket och hämta mellanmål, utan att ta med dem hela tiden?