Fotonördarna

Jag fick nog av innesittandet. Köld eller inte, fram med Goretexmössan, dubbla mössor åt ungarna och rediga underställ. Packade således på ungarna som inför ett tredje världskrig och drog ut med vagnen. Jag tyckte det gick extra trögt idag, men tänkte att det berodde på att jag själv kände mig trött (fast jag sovit nästan 5 h + 1,5 h + 1 h). Sen kom jag hem och såg att jag hade punktering på ena däcket. Asch då, jag visste ju att det där knasdäcket ofta beter sig sådär när jag har haft vagnen i bilen. Det är nackdelen med att ha luftfyllda däck på vagnen. Fördelen är att det går bra i terräng och att det oftast går att fylla däcket igen, så ock den här gången. Pumpen hänger alltid med under vagnen.

Det är bara -14 enligt siffrorna, men vinden är rysligt kall. Ungarna tiger. Isaac somnar som i en kokong. Jag smyger upp och hökar på en rolig busskur med roliga iskristaller. Väntar på att folk ska stiga på bussen, så de inte tror jag är nån knäppis. Och just efter att bussen gått, hah, då kommer min partner in crime! En dam med kameran i högsta hugg (kanske 55?) som också ska fota lite och hon berättar om nån bild hon lade upp på Facebook igår, och ”den blev riktigt bra”. Haha, va roligt att träffa en annan fotonörd sådär mitt i allt.  (samtidigt känns det som att nån har hittat ens kantarellställe. ;))

Solen lyser till och med in i köket idag, tack var solkatterna i höghusen mittemot. Det känns lite lustigt, eftersom solen aldrig lyser från det där hållet. Milja är lite ledsen, antagligen för att hon får ännu fler tänder. Men hon sover som en stock hela natten. Isaac, å andra sidan, är vaken en timme per natt och några gånger till, så det jämnar väl ut sig, kan man säga.

PS. Goretex-mössa är en av de bästa uppfinningarna nånsin. Den prasslar lite irriterande, men håller bort den där isande vinden från skalle och öron. Halleluja! DS.