Tänder
Jao, så underbart med tre barn, som röjer runt i W:s rum medan jag har en konstig tandvärk som kommer och går. Det har inte nåt att göra med dagens uteblivna besök och jag blir knäpp på mina tänder. Kan man inte fixa några coola robottänder eller tänder av bättre material, när man kan göra stamcellstransplanation och andra roliga trick med människokroppen?
(lägg till en handkonsol och Super Stardust Delta eller en sticksöm, till den sista bilden, så blir det helt korrekt. :D)
PS. Nu händer det för tredje gången. Varje gång jag ska posta bilder, så ramlar de bort. Gör jag fel? Jag har ju gjort det här tusen gånger, det är samma plattform som på bloggen.fi, men bilderna vill inte sparas. Hmm.. och text ramlar bort så jag får skriva om. Nåja. Det kanske fixar sig. DS.
När man är själv en stund
Jag är inte speciellt bra på att fota nån ”dagens outfit” eller kläder över huvud taget, men nu kan jag inte låta bli.
Egentligen skulle jag till tandläkaren idag, men när jag stegade in, mötte jag en lite förbryllad receptionist:
– Vem skulle du till? Jaha… hon är inte här idag. Har ingen meddelat dig?
Det är ganska dåligt när man går till en privat mottagning, visserligen med flera tandläkare, men de ändå glömmer bort att meddela när någon är borta.
Jag surade inte för det. Jag dubbelkollade hemma och fick stanna på lunch i stan, medan jag ändå var här, hurra! Gick in till Only och letade byxor. Nu fick jag äntligen använda mitt presentkort, som jag väntat med sen i julas. Och sen blev det… småblommigt?! Och väldigt turkost.
För om man tar de här plaggen (fast tröjan i superturkos):
… får man en väldigt glad mamma! Only har förresten så mycket fint nu. Kanske man borde satsa på ett par färgade jeans (lime? bleklila?) senare i vår?
Varför är det så svårt att hitta färger som passar på en själv? Man ser ju sig själv hela tiden. Ibland kan man komma på nåt, som man inte trodde skulle passa. Som superturkost.
Sen vet jag inte om småblommigt på mig är fräckt eller skräck, men på nåt sätt gillar jag det här. Tack J-syrran, det är du som är min inspiration. De flesta plagg jag har, är enfärgade och det skadar inte att ha nåt mer tjejigt ibland.
Milja försökte klä sig i mina kläder (fast jag hade dem på, speciellt såna där blusar som har en volang eller nåt som hänger ner). 🙂 Sen hittar hon mina linnen och drar runt dem.
Förutom kläder, gillar båda att se på bebisansikten. Vi hittar dem på barnmatsburkar, på blöjpaket, i tidningar.
– Titta bebis! säger jag.
– Didaaaa! kvitterar Milja.
Isaac ser fundersam ut, men det har han inte varit idag. Både har ätit och varit mysiga ända sedan i morse. Íbland är de bara extra söta. Förutom att de hinner överallt. Speciellt Isaac, han når så långt! Han står på tårna och strääääcker sig upp i hyllorna!
Nehepp, nu var det slutfotat, sa Milja och lägger på locket. ^^
Fyra
Ikväll hade jag tänkt skriva ett sånt där mysinlägg:
”Jag lägger ungarna. Där ligger jag, mitt emellan dem. De kvittrar mysigt och båda slänger upp sina fötter på mig i mörkret. Fyra små, underbara bebisfötter, med varma, mysiga tår.”
Ja, det var jättemysigt. Man känner sig så Rock ‘n Roll när man kommit till dagens slut och är riktigt nöjd med den! Det är bara ett litet problem; ungarna somnar inte. Jag vet inte hur andra tvillingmammor gör, när de lägger sina barn. Eller de som har flera barn över huvud taget. Är man två vuxna med tre barn, är man ibland en för lite. Lägger man bara ner ungarna, så somnar de inte. Men däremot sover Milja&Isaac samtidigt på dan väldigt ofta och det är jag hemskt glad över. I början sov de lite hipp som happ och jag stressade inte över det, utan lät dem sova när det passade. De rörde sig inte så mycket, så man kunde ändå göra en massa tillsammans med dem.
Nåja, nu sover de – och Mika också. ^^ Jag fixar med bloggen. Funderar över den kommande veckan, planerar.
Och jag känner ändå de där små fötterna mot mina händer, när jag blundar, tänker efter.
William, innan han skulle sova:
– Mamma, nu ska jag fråga dig en väldigt viktig sak.
Han betonar orden. Jag tänker: nu kommer det! Nåt som han verkligen funderat över. Han brukar inte börja en mening sådär. Blommorochbin? Redan? Nej. Är han sjuk? Döden? Livet?
– Mamma, har vi något fyrametersmåttband?
Att blogga eller inte
Såhär är det. Jag kan inte inte-ha min blogg. Jag känner mig fadd och grå utan den. När jag var yngre var jag livrädd att missa något, att glömma bort mitt liv och saker som hände. Jag skrev dagbok i elva år, delvis för att jag inte ville glömma, men även för att minnas. Senare insåg jag att man ändå glömmer saker. Att det inte är så farligt, men lite av det där tänket finns nog kvar och gnager ibland. Jag vet inte ens varför det är så viktigt, det bara är.
Men bloggen.fi är historia. Det här utseendet är annorlunda, smalare, säkert ännu något jag ändrar på, men det funkar bättre. Och det är bara min egen plats.
Att skriva blogg handlar inte om att försumma sin familj, fast det tar sin tid. För mig handlar det om att minnas både bra och dåliga saker. Att själv bläddra bakåt och se vad man gjorde för ett år sedan, en månad sedan. Att återfinna en vacker bild, som jag tyckte om. Att hitta ett fönster utåt, ett andningshål för tankar, ett rum som alla kan se in i, men jag kan inte se ut. Ibland ogillar jag mig själv för att jag skriver för mycket och så utelämnande. Men det är ju jag. Jag själv bestämde att ha det såhär. Och jag saknar det, när det inte finns.
Det är inte så sexigt att se bilder på små blommor och istappar, man ska inte tråka ut sina läsare och blabla. Men so what? Är det så hemskt med alla tråkiga bilder på garn och barn? Det klagas om det med jämna mellanrum i många bloggar. Man ursäktar sig för att man lägger upp en bild man gillar. Varför det? Och varför ursäkta sig för att man inte uppdaterat på ett par dagar, om det är så att man inte hunnit? Det syns väl, när man hinner.
Så. Här är vi nu. Ett nytt blad. En ny adress. Ctrl+B för att bokmärka. Här stannar jag.
Dit vägar inte bär
Att gå ut med tre små innebär att en gallskriker, att vi inte hittar vantar, mössor, att jag inte har några byxor och en annan brölar över att handskarna är borta eller att jag klär på i fel ordning. Jag drar på mig ett par tjocka vinterbyxor och undrar vilka skor man ska ta i det här vädret. Mika flinar lite åt mina vinterbyxor och jag blir arg, för nu vill jag bara ut. Jag glömmer mina egna vantar, men får ut alla bajsblöjsroskisar, mig själv och ungarna och sen, SEN går det bra! Då behövde jag de där höga gummistövlarna och vinterkläderna i alla fall. William och jag utforskar stigar och stenar, vi går till Stenstaden, tittar på Rammelträd och strosar längs Käännösmäki. Och försöker undvik all hundskit som folk tydligen tror försvinner av sig självt varje vinter!
Vi stannar och har Dopsstund och jag ”hittar” några salta fiskar, som vi kalasar på, fast det inte är godisdag. Den här bilden påminner förresten väldigt mycket om en bild av mig och pappa, när jag var ungefär lika gammal som W. Vi sitter i öppningen på en lada, han låtsas slå tärningen högt och hårt, jag kisar mot solen och det är första maj.
Twinsen följer storebror i allt han gör.
William är King of the Forest and Valley. Och självklart måste vi hårdtesta de nya regnbyxorna.
Invid en varm husvägg hittar jag vårens första blommor. Små, späda snödroppar tittar fram, fast snön och isen ännu ligger hård och farinsockrig på vägar och i skogen. Nu kommer våren, med stormsteg, fast det ännu blir bakslag. Det hör ju våren till.
Igår lovade ja…
Igår lovade jag William att han fick vara uppe en timme senare än vanligt, för att han skulle få vara med och färga garn. Såhär blev det. Väldigt rödrosa, svårt att fota, men riktigt mysig färg för en som gillar klara och starka färger. Jag använde Kool-Aid Strawberry, som finns att köpa vid vissa Citymarket, i amerikahyllorna. Eller att beställa via vissa garnleverantörer. Det bästa är att man bara behöver saftpulver, vatten och en mikro. Inget medel att beta med, inga konstiga tillsatser som är farliga eller svåra att få tag i.
Det är alltså 7 bröder-garn, som var helvitt i början, nu är det One of a Kind, min egen färg, Indulge in Strawberry. ^_^
Hejdå
Jag tar bloggpaus eller bloggslut. Återkommer kanske senare i vår. Det här sättet bloggen.fi stänger av kommentarer och blockerar länder, är dessutom under all kritik.
Det var roligt så länge det varade. Hejdå.
Dagens
Dagens Ja!
– Arabia-arvet och lite överbliven chokladmoussé från igår.
– Näpna två små, som lekte fint ihop. Jag slänger upp håret i en slarvig knut. Milja pekar och vill ”gulla” med mitt hår. Åh, lilla söta tjejen. Tänk att hon märker sånt där!
– Tordag! Yay! Stickcafé! Snart-helg!
Dagens Tja…
– Isaac vrålar och vrålar. Är det tänker eller är det den här långtidsmagsjukan? Ungarna verkar må bra, de äter som hästar, men de här bajsblöjorna är horribla. Hur kan nåt lukta så illa och när tar det slut? Nåja, bara fem idag, inte tolv som i förrgår.
– Jag försöker lära Isaac att han inte ska stoppa fingrarna i syrrans mun, för hon tycker det är väldigt behändigt att inte behöva bita på sina egna.
– Hjärtattacken! När jag tvättade Milja, satte jag mig på toaletten, för att klä henne. Och för att inte Isaac skulle gräva i toan. Isaac Vildris fortsatte härja med handduschen och jag försökte få honom att sluta, eftersom den höll på att lossna från fästet på väggen. Då slänger sig Milja ur min famn och jag får tag i hennes tröja i sista sekunden. Håh hååå, hjärtat bankar hårt! Isaac blev mest rädd och sätter igång och stortjuter, antagligen för att han inte fick leka med slangen. Puh, det gick bra i alla fall.
– Det här nappkastandet som försiggår när jag ska lägga dem. Båda kastar nappar bakom dubbelsängen och jag krälar under den och bannas över dammet, över kastandet. Ibland lyckas jag fånga napp
Dagens Mys:
– De somnar. På varsin sida om mig. De små liven. Så ligger de där och snuttar, med sina minihänder och fjuniga huvuden. Andas lugnt. Mina lån från gudarna, våra små underverk. De underbara små, som ger mig gråa hår och samtidigt gör mig så lycklig. Hur kan det vara en så fin gräns mellan kärlek och ilska? 🙂
Som knopparna
Ja! Där gömde den sig. Djupt under isen, under snön. Våren, knopparna. En krokus eller scilla kanske? Jag hoppas de tumhöga, späda plantorna överlever frostnätterna. Under tiden mörkret råder, passar jag på att beundra Jupiter och Venus, som lyser som två minisolar på himlavalvet just nu.
Ikväll har jag sjungit med kompisar, fått njuta av toner och sångers magiska kraft, fått lära mig nya saker och uppskattat självklarheter.
När jag skulle ladda upp bilder, klickade jag på fel mapp i misstag. Jag fick tag i seglingsmappen. Åh, vad jag saknar havet och sommaren. Är det bara jag? Snart kommer den, värmen. Snaaart!
(blä, jag lovade ju mig själv att jag inte skulle sätta upp såna här sommarbilder än. Sommaren kommer ju inte på ett tag! Men för en som trodde att hon var landkrabba, är det här så vackert, som skön musik.)
Tvillingliv, del 60
Man vet sannerligen att man lever med de här två fågelkvittrarna! Idag har vi storkokat igen och det är alltid lite kaosaktigt innan maten är serverad och uppäten. Milja storsurar för att hon inte får gräva i roskisen, Isaac ramlar när jag själv försöker slänga i mig maten, jag tar upp och tröstar. Milja skriker för att jag äter och jag matar dem med brödsmulor. De vill riva i lådorna som är högre upp i köket och hittar folie och bakplåtspapper. Nej nej, säger mamma och flyttar dem gång på gång.
I morse hittade jag inga blöjor! Jag vet att vi hade tre oöppnade paket, men alla var försvunna. Jag ringde Mika och han suckade och skrattade lite; William hade gömt dem i sitt skåp! Och de arma byxblöjorna. Isaacs var för full när han somnade, så han hade kissat genom dem och genom byxorna när han vaknade.
Nu har jag placerat bådas spjälsängar framför våra fyra klädskåp, för jag tröttnade på att hela tiden ha kläder över sovrumsgolvet. Då hittade de istället en låda med ojämna sockpar i hallen, så nu måste den tömmas med jämna mellanrum. Eller så smakar de lite på skor och snören i hallen. Idag fick Isaac tag i Miljas bajsblöja och där stod jag med en skitig bebisrumpa och en till med smutsiga knän på golvet. Självfallet försöker den jag inte byter på, hitta på nåt annat istället, som att äta små svart ludd ur pottorna eller ur golvsilen, fast jag försöker hålla den så ren jag kan. Jag tycker ibland att jag flaxar på som ett yrväder, när jag skär grönsaker och ungarna sticker iväg ur köket och jag efter. ”Lägg ner kniven, ta det lugnt, de dör inte, men kolla var de är”, tänker jag högt.
Isaac älskar knappar och försöker ständigt knäppa av och på TVn med touch-knapparna på själva ramen. Det piper ju och lyser så roligt! Däremellan försöker jag lära dem att man inte får kasta saker: ”Bollen får man kasta” – och så hämtar vi den mjuka, stora bollen och de små innebandybollarna. I förrgår försökte Isaac ”kasta” laptopen ett par gånger, vilket ledde till att Windows inte alls startade. Han tog tag i kanten, när han satt i famnen, och lyfte och släppte. Mika, min dataguru, lossade på RAM-minnena och vad allt det var och fixade problemen. Nu har Isaac datorförbud, tills han lägger av med det värsta kastandet.
Jag vet att det här är en övergående ålder. Jag vet att om jag ska sitta en stund vid datorn eller göra något, laga mat eller plocka undan, så har det ett pris. De måste få leka, man kan inte förbjuda allt, så länge de inte skadar sig. Man kan inte stänga alla dörrar, vi bor ju redan i en lägenhet, som känns liten ibland, trots sina 95 kvadratmetrar. Ibland blir jag arg, men många gånger är det lättare att låta dem härja en stund och städa efteråt. Och de är så sjukt glada när de sitter där och plockar!
Det är väldigt, väldigt lugnt att ha ett stillastittande kontorsjobb, jämfört med detta. 😀 Eller sitta med sin bebis på café och fika och äta med väninnor. Men jag sörjer inte, inte idag i alla fall! Solen gassar på vår balkong, det är 24 grader på där och här inne. Jag har fått mat i magen, kaffe och Dops. Mika jobbar i H:fors idag och jag får backup av fammo ikväll så att jag kan gå med kören och sjunga för åldringarna vid servicehemmet. Onsdagar är sköna dagar. Woop woop! Nu ska vi gå ut och tanka D-vitamin.
PS. Om du har fått en uppdatering från Windows/IE till din dator, så funkar det bra att ladda upp bilder til bloggen i Internet Explorer igen!
