Tvillingliv, del 60

Man vet sannerligen att man lever med de här två fågelkvittrarna! Idag har vi storkokat igen och det är alltid lite kaosaktigt innan maten är serverad och uppäten. Milja storsurar för att hon inte får gräva i roskisen, Isaac ramlar när jag själv försöker slänga i mig maten, jag tar upp och tröstar. Milja skriker för att jag äter och jag matar dem med brödsmulor. De vill riva i lådorna som är högre upp i köket och hittar folie och bakplåtspapper. Nej nej, säger mamma och flyttar dem gång på gång.

I morse hittade jag inga blöjor! Jag vet att vi hade tre oöppnade paket, men alla var försvunna. Jag ringde Mika och han suckade och skrattade lite; William hade gömt dem i sitt skåp! Och de arma byxblöjorna. Isaacs var för full när han somnade, så han hade kissat genom dem och genom byxorna när han vaknade.

Nu har jag placerat bådas spjälsängar framför våra fyra klädskåp, för jag tröttnade på att hela tiden ha kläder över sovrumsgolvet. Då hittade de istället en låda med ojämna sockpar i hallen, så nu måste den tömmas med jämna mellanrum. Eller så smakar de lite på skor och snören i hallen. Idag fick Isaac tag i Miljas bajsblöja och där stod jag med en skitig bebisrumpa och en till med smutsiga knän på golvet. Självfallet försöker den jag inte byter på, hitta på nåt annat istället, som att äta små svart ludd ur pottorna eller ur golvsilen, fast jag försöker hålla den så ren jag kan. Jag tycker ibland att jag flaxar på som ett yrväder, när jag skär grönsaker och ungarna sticker iväg ur köket och jag efter. ”Lägg ner kniven, ta det lugnt, de dör inte, men kolla var de är”, tänker jag högt.

Isaac älskar knappar och försöker ständigt knäppa av och på TVn med touch-knapparna på själva ramen. Det piper ju och lyser så roligt! Däremellan försöker jag lära dem att man inte får kasta saker: ”Bollen får man kasta” – och så hämtar vi den mjuka, stora bollen och de små innebandybollarna. I förrgår försökte Isaac ”kasta” laptopen ett par gånger, vilket ledde till att Windows inte alls startade. Han tog tag i kanten, när han satt i famnen, och lyfte och släppte. Mika, min dataguru, lossade på RAM-minnena och vad allt det var och fixade problemen. Nu har Isaac datorförbud, tills han lägger av med det värsta kastandet.

Jag vet att det här är en övergående ålder. Jag vet att om jag ska sitta en stund vid datorn eller göra något, laga mat eller plocka undan, så har det ett pris. De måste få leka, man kan inte förbjuda allt, så länge de inte skadar sig. Man kan inte stänga alla dörrar, vi bor ju redan i en lägenhet, som känns liten ibland, trots sina 95 kvadratmetrar. Ibland blir jag arg, men många gånger är det lättare att låta dem härja en stund och städa efteråt. Och de är så sjukt glada när de sitter där och plockar!

Det är väldigt, väldigt lugnt att ha ett stillastittande kontorsjobb, jämfört med detta. 😀 Eller sitta med sin bebis på café och fika och äta med väninnor. Men jag sörjer inte, inte idag i alla fall! Solen gassar på vår balkong, det är 24 grader på där och här inne. Jag har fått mat i magen, kaffe och Dops. Mika jobbar i H:fors idag och jag får backup av fammo ikväll så att jag kan gå med kören och sjunga för åldringarna vid servicehemmet. Onsdagar är sköna dagar. Woop woop! Nu ska vi gå ut och tanka D-vitamin.

PS. Om du har fått en uppdatering från Windows/IE till din dator, så funkar det bra att ladda upp bilder til bloggen i Internet Explorer igen!