Fyra

Ikväll hade jag tänkt skriva ett sånt där mysinlägg:

”Jag lägger ungarna. Där ligger jag, mitt emellan dem. De kvittrar mysigt och båda slänger upp sina fötter på mig i mörkret. Fyra små, underbara bebisfötter, med varma, mysiga tår.”

Ja, det var jättemysigt. Man känner sig så Rock ‘n Roll när man kommit till dagens slut och är riktigt nöjd med den! Det är bara ett litet problem; ungarna somnar inte. Jag vet inte hur andra tvillingmammor gör, när de lägger sina barn. Eller de som har flera barn över huvud taget. Är man två vuxna med tre barn, är man ibland en för lite. Lägger man bara ner ungarna, så somnar de inte.  Men däremot sover Milja&Isaac samtidigt på dan väldigt ofta och det är jag hemskt glad över. I början sov de lite hipp som happ och jag stressade inte över det, utan lät dem sova när det passade. De rörde sig inte så mycket, så man kunde ändå göra en massa tillsammans med dem.

Nåja, nu sover de – och Mika också. ^^ Jag fixar med bloggen. Funderar över den kommande veckan, planerar.

Och jag känner ändå de där små fötterna mot mina händer, när jag blundar, tänker efter.

William, innan han skulle sova:

– Mamma, nu ska jag fråga dig en väldigt viktig sak.

Han betonar orden. Jag tänker: nu kommer det! Nåt som han verkligen funderat över. Han brukar inte börja en mening sådär. Blommorochbin? Redan? Nej. Är han sjuk? Döden? Livet?

– Mamma, har vi något fyrametersmåttband?