Mat
Jag fattar inte hur små barn kan ändra sig så snabbt. Ena dagen spottar de mat, andra dagen vräker de i sig stekt kyckling. Hur kan det rymmas sådär mycket i en liten mage? Tydligen hade de strejkat klart. Och till och med gröten går ner, det som inte har funkat på veckor. Vad det än berodde på, tänder eller förkylning, verkar det bättre. Och den saken är säker, alla är gladare när det här med maten funkar. Det är som en grundpelare för småbarns- och hemmaliv. Det är till och med så att det grådassiga vädret känns lite ljusare.
Skönt, det tar vi en liten kaffe på och ställer oss för utgång.
Mamma och filmen
Ikväll såg jag nästan hela Slumdog Millionaire. Missade början, för att vi la ungarna. Jag blir så tagen av film, jag lever mig in, jag blir så tårögd för de där barnen i slummen och för att man inte kan göra något åt det. Det är tur att jag inte jobbar som läkare, jag skulle gå sönder inombords för att man aldrig kan hjälpa alla. Ni som har sett den förstår kanske, speciellt i början när Jamal berättar om sin barndom. Mika brukar säga: ”Hörru, det är bara en film, kom ihåg det” medan jag hulkar och torkar tårarna. Jag är bara sån. Å andra sidan tänker jag att det är samma saker som förenar oss människor; Hopp. Att aldrig ge upp. Underbart.
Ibland tänker jag på hur lyxigt vi har det här i Finland. Mat i överflöd. Så mycket att Milja nu vägrar mat och kastar den runt sig. Det är tungt, jag blir arg för att hon inte äter. Och ledsen, förstår inte varför. Jag brukar tänka att vi kan föda upp en hel by i Afrika med den mat som ungarna kastar på golvet. Vilken lyx vi lever i. Och duschvatten, varför GÖR man inget med duschvatten? Det är tiotals liter som kunde användas för att spola i toaletten om man körde det genom ett filter. Tänk så mycket vatten man skulle spara. Eller är jag korkad som tänker såna här tankar om och om igen?
Isaac och Milja kollar inte film. Bara Hopla. Om och om igen, den där samma kaninen som håller på att göra mig tokfnattig. Isaac sätter sig i soffan och frågar: ”Hopla?” medan Milja ställer sig intill TVn och petar. Varför är inte TV-apparater som förut, så man kunde röra på dem, utan att man behövde vara rädd för döda pixlar?
Men hur ska man kunna vara arg på folk som suger på sina tår och pussar en på kinden. Det går ju bara inte. Vilken tur. =)
Kollen
Egentligen är det en månad kvar tills tvillingarna är ett och ett halvt år, men idag var på vi på rådgivningen och träffade läkaren. Jag har varit nyfiken på om det stämmer att jag tycker att Isaac har blivit så tung och att de båda vuxit så mycket.
Jodå, mycket riktigt. Isaac är 10,9 kilo och 83 cm. Milja har vuxit 4 centimeter sedan sist och är 81,5 cm och 9,7 kilo. Som mamma är man alltid lite orolig när ens tjej är liten och ligger på -15-kurvan, men läkaren sa att det viktiga är att hon växer på längden. Jag vet också att det varit lite si och så med maten på sistone, fast vi försöker ge varierad kost. Men det står ”allt ok” och ”motoriskt välutvecklad” i korten och på Isaac står det ”pratar ord”. ^_^
Lyxigt, härligt. Det var också så fantastiskt skönt att få höra – av en läkare – att det inte är sådär panik att försöka sluta med nappen efter ett och ett halvt år. ”Det är bara folk som själva inte har barn, som kräver det”, sa hon när vi pratade om vad tandhygenisten sa. Och jo, jag lyssnar gärna på råd från alla håll, sa jag, men ibland är det svårt att leva upp till. Tvillingarna går inte med nappar hela tiden, utan plockar upp dem lite här och där. Men vid sovdags vill de ha dem. Och Isaac ska helst ha en eller två i handen.
Isaac är också den som pratar mest. Han kallar Milja för ”Miija”, han kallar sin dingelidong för kicki (inte bara sin egen förresten) och sägar ”tisi” eller ”pappa”. Han har börjat bli mer pappig än förut och han har också blivit den av tvillingarna som är mer blyg, medan Milja gärna kollar på andra människor. Men idag, när de fick del tre i pneumokockvaccinet, blev Milja riktigt sur på ”pickatanten” och ville inte alls leka mer.
Bussen, däremot, var superintressant. De satt och kämpade emot sömnen. Jag och ett par andra medpassagerare satt och fnissade åt de envisa små barnen som inte ville lägga sig ner, fast de somnade över räcket. Till slut, alldeles innan vi var hemma, gav de med sig.
Det var också fantastiskt skönt att få berätta, inte gnälla, om hur man har det hemma själv. Att få höra att de där sakerna man egentligen visste innan, men få det bekräftat. Att få förståelse för att man kanske inte orkar jobba + plugga fulltid. Samtidigt känner man sig en smula tveksam till sina egna rättigheter när man inte har en arbetsplats från förut att gå till.
Men allt ordnar sig, för det gör det på nåt sätt. Mina barn är glada, trötta, busiga och friska. Och fullständigt bedårande. Tack och lov!
Fåtal
Så konstigt kallt på senkvällen, bara sju grader. Skuggorna blir längre. En sticka i ett finger. Glada tvillingar med spring i benen. Viktig lek på balkongen. Hopla. Torka snor. Hosta. Isaac ramlade ur stor sängen. Kaffe. Tvekan. En färdigstickad blåbärsmössa. Mys. Vardag.
Ett tält, en mikro, ett regn
Hallå hösten! Nu får du börja, vi har laddat upp med regnbyxor, sköna gummistövlar och nya kläder åt ungarna. Och det känns lite som höst, med regnet som öööser ner och hela familjen som hostar och kraxar. Milja och William är friskast.
Vi tog en paus från köttebullekastandet här hemma (det är faktiskt rätt jobbigt när twinsen inte vill äta och verkligen bara slänger runt sig) och åkte till Mylly med lite födelsedagspengar. Det blev jättelyckat! W valde en låtsasmikro som både lyser och snurrar. ”Den här är bara min, den ska inte bebblona ha”, sa han och jag försäkrade honom om att den är bara hans, men att det finns en risk att de två mindra kan få tag i den ibland. Fast vi sätter den lite högre upp.
William är väldigt, väldigt snäll. Han delar alltid med sig av sakerna i sitt rum. Det finns en del saker som pennor och papper som vi sätter undan, men det mesta låter han tvillingarna låna. Om vi har byggt en tågbana brukar han bli arg ifall de vill komma in och förstöra, såklart. Han är en supersnäll kille, hur vilt och yrt han än beter sig ibland.
Det blev en slant över, så jag föreslog att vi skulle köpa ett BR-tält. Vilken succé det blev! W älskar sin lekstuga och det här blev som en lite minilekstuga som vi har hemma. Twinsen var lika förtjusta, de ville gå runt, ut och in och bakom och kika i alla gluggar. Isaac sken som en sol, satte sig mitt i tältet och sa: Koja! Koja! Jag förstår dem, jag fick själv lust att lägga mig i kojan inatt. ^^
Den stolta femåringen har kommit på att han kan rita annat än hus. Jag bad honom skriva K-A-T-T, jag bokstaverade och frågade hur han tror de ser ut.
– Men jag kan inte rita nån katt… sa han moloket.
– Jodå, försök ska du se.
Och visst kunde han!
Jag har stickat klart Ws halsduk. ”Åh, som jag har väntat på den”, sa W, prövade den och tog sen bort den. ”Fast nu ska jag inte ha den”, sa han sen. Fniss. Nä, den är ju en vinterhalsduk. Jag la den intill min egen för att visa storleken. Mönstret är Different Lines av Veera Välimäki. Jag gillar verkligen hennes mönster. Och så mjuka halsdukarna blev, stickade i Malabrigo sock, på rundstickor nummer 4.
Dagens egna kap: Ett par sköna, låga gummistövlar. Jodå, de tål vatten, snörningen är bara dekoration. 20 ege på Prisma. Yay!
Varm lördag
Twinsen vaknade 05.38 imorse. Jag minns att jag famlade efter iPhonen och hoppades att lite välling skulle få de två yrvädren att somna om. Och gissa vad? Den här gången gjorde de det och sov till klockan nio! Hurra! Ändå har man varit seg som en sill idag, jag fattar inte varför. Ge mig ett sömnigt lillfinger och jag vill ha hela handen. Fast det var faktiskt så att jag lade mig när twinsen sov en kort middag och inte ville gå ur sängen, för att de var så söta när de sov.
Det blev en solig och het dag, trots att dimman låg tät mellan husen lite före sex i morse. Vi bubblar vidare med bebblor (på säkert avstånd från krångelparken!) och storebror, gungar ända upp till hilmen och gör sandkakor. En ganska vanlig lördag för en småbarnsfamilj, men andra ord.
Dagens låt: Reino & The Rhinos – Aurinko
Rätt rött
Jag är ingen stor vän av rödvin, längre. Blev trött på bag-in-boxandet och hur lätt det är att dricka för mycket. Men ibland blir det nån flaska. Hos oss dricker vi ett par öl och spelar tv-spel och stickar.
Hur som helst har vi haft ett par flaskor rött i sommar, ett par riktigt bra.
Ksara är ett libanesiskt vin av blandade druvor, som vi första gången stötte på vid Sahara, en libanesisk restaurang på Norrmalm, nära vårt gamla jobb. De har en fantastisk och prisvärd buffé. Det finns ofta något för alla. Hur som helst var vi glada när det bekanta vinet dök upp på Alko och dessutom hade fått pris. Gott, fruktigt, enkelt.
En annan, helt ny bekantskap var Sula, ett indiskt vin. En glad överraskning, ett lättdrucket vin med mjuk ton.
Båda kostar strax under 11 euro styck, inte helt oöverkomligt dyra heller.§
Sommarfredag
Det blev riktigt störtvarmt i lekparken ikväll. Vi hade åkt till parken nära fammo och faffa, tvillingarn lekte jättefint och turades om att gunga. Eller nåja, de var lite arga över att inte kunna gunga samtidigt längre, men ibland vill de inte och vissa gungor ryms de inte att sitta så. Den här parken är så bra, för den är helt inhägnad, så man behöver inte vara rädd för att nån försvinner.
Det känns helknäppt att det är fredag. Jag är fortfarande sommarvimsig av det här vädret, pappamånader och semestrar hit och dit. Men det gör ingenting, vi har ganska bra rutiner i alla fall, om man bortser från det där vakna klockan sex, som twinsen sportar med. Urk, det är det tyngsta med bebisåren. Det här med att stiga upp så tidigt. Man har så mycket sämre tålamod när man är trött, vilket förstås säger sig självt.
Vad är det förresten för mutantvirus som härjar nu på sensommaren? Slem och hosta, vissa får feber, alla tycks drabbas och det tar ganska länge innan det går över. Blä för virus, säger vi, förutom för de där snälla virusen, som jag glömt namnen på (retrovirus?). De som ansågs vara ”skräp” i vårt DNA, men som gett oss både motståndskraft och fortplantningsförmåga för många tusen år sedan (Jag såg ett intressant program om det i Vetenskapens värld eller på Kunskapskanalen).
En sak är i alla fall säker. Mina barn trivs bäst med sand, kastruller, småstenar, brädlappar och snören. Och möjligtvis gungor. ^_^
Städa, städa
De flesta brukar säga att man inte ska stressa för mycket över hushållsarbete och städning när man har småbarn. De rör ju till det igen. Men nån måtta får det vara. Idag tog jag itu med köket, tvättade äntligen de där jättedammiga, stora fönstren, utan att något barn föll ut.Jösses, jag skäms ju nästan! Men NU är de rena! Dammade gardiner, pantade flaskor, städade undan glas och burkar, tog fram en köksbänk som vi inte sett på över ett år. Och det är så skönt! Nu har jag sovrummet kvar, men det får vänta ett tag. Vi har två stora fönster där, som ska öppnas och tvättas, sen är det lugnt.
När allt är kaos, börjar man med det som är mest viktigt.
Barnen såklart. Fast även att trivas hemma. Snart ska vi ta hem William skrivbord och då får jag passa på att byta gardiner och tvätta där. I kaoszonen. Senast vi bad honom städa, blev han så arg att han grät tills han kräktes. Självfallet på sängen. Nåja, det var en tröttsam kväll det där.
Nu ska jag återgå till mina garn en liten stund innan sängdags. Bebblorna vaknar så ohyggligt tidigt, tjugo över sex, på mornarna. Sen sover de gladeligen bort två eller tre timmar på dagen. Kan de inte sprida ut sömnen lite, så den vaknar senare, säger tröttmamman, som aldrig kommer att förstå hur det är att vara morgonpigg.
Jag har förresten en fråga till er. Vad ska man ha för slags halsduk åt en femåring? Just nu stickar jag en liten, triangelformad halsduk, som man kan knyta med en enkel knut, men vågar jag ha den åt William på dagis? Jag ser framför mig att han fastnar i nån rutschbana eller i nåt träd, jag vet ju hur noga det är med alla slags jackor, att de inte får ha snören alls. Vad har ni för halsdukar eller halsskydd åt era barn på vintern?
