Skip to content

Bubbelkriget

12 augusti, 2012

Jag blev så oerhört ledsen idag när vi skulle ut till bakgården. Tre äldre damer, en med rullator, satt utanför parken vid en bordsgrupp. De pratade högt om oss att vi var störande för att vi hade kommit till deras gård, fast vi inte ens bor där (jo, gården gränsar till vår hur också, men underhålls av husgruppen intill). Det står på parken att den är ”privat område för Tornområdet”. Vi har läst på lite. Det finns inget som kan stämplas som ”privat” när det inte är egnahemshus/villor.

Jo, jag fattar att de ville ha sin söndagsfrid, men vi bor ju alldeles intill, vi brukar träffa ett par bekanta på den där lekplatsen. Vi förstör inget, ungarna lekte snällt, men såklart är de inte tysta. Alla ska få plats, men det är svårt när man vill så olika saker.

Vi gick därifrån, jag blev så arg så jag grät när vi kom till den andra parken. Arg för att de där var så sura, för att jag kände mig så i vägen och för att det blev en liten sak av en stor. För att jag inte själv kunde behärska mig, gå fram och fråga vad vi gjorde för fel? De kan väl gå till sin pensionärsförening om de förväntar sig lugn och ro på en plats som är avsedd för lek, en plats som tillhör Åbo stad. Varför kan man skriva nåt i stil med ”Den här parken tillhör Tornhusen. Var vänlig, städa efter dig, och lämna den i fint skick.” Eller nåt liknande. Det kommer fler och fler Privat-skyltar här i området och jag tänker på barnboken Fyra hönor och en tupp (en personlig favorit), där den lilla, ensamma tuppen bara ville bestämma och till slut lade upp skyltar överallt. När hönorna äntligen vågade säga nåt, sa de: ”Vi vill dela rättvist” och då blev tuppen så förskräckt att han ramlade omkull och tappade talförmågan.

Jag förstår de där ungdomarna, som pallar äpplen här under sena sommarkvällar. Men seriöst, det är väl bland det bästa de kan göra! Alla som har eller har haft äppelträd vet hur mycket det blir över och så länge man inte förstör själva trädet är det väl okej?

Ibland blir jag bara så less, så less på alla dessa staket, skyltar och 40 år gamla beslut om vilka dagar man får damma mattor på en jäkla balkong, där ingen annan sitter ovan- eller nedanför. Och på tvättider, gamla människor som sitter och hökar på yngre, för att de inte har annat att göra. Okej, gör det då, men jag vill inte höra om det. Come on, visa lite kärlek, visa respekt. De yngre förväntas göra det, men det gäller väl alla åldrar och oss med.

Vi gick i alla fall till en annan park och fortsatte blåsa bubblor, bygga fantastiska sandslott. Milja ramlade på en klätterställning och slog i läppen så det blödde läskigt mycket. Isaac föll ner från rutschkanan så han grät och grät, men vi överlevde. Ungarna åt i alla fall min ugnsforell med dragon och örter med stor aptit.

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. 12 augusti, 2012 07:18

    Bra skrivet, och så sant, så sant!

    Man har ju lärt sig dock att inte bry sig så mycket om folk som klagar…mest tror jag att det är en fråga om att de människorna har för lite att göra, mår dåliga inuti sig själva eller är otroligt ensamma..
    För är man glad, har mycket att göra eller har många vänner då HINNER man inte ens bry sig.. Eller märker det inte ens kanske

    Kram

    • 12 augusti, 2012 08:13

      Tack och japp.
      Ensamma eller har värk eller fistelsveda. Då blir man ledsen.
      Jag brukar inte reagera sådär argt själv heller, jag var väl inte heller så glad idag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: