Klibbigt

Det där halloumi-zucchinireceptet från Samarbete måste vara ett av sommarens mest delade. Jag har sett det på flera bloggar och slängde ihop min egen variant idag. Jag lade till ett extra ägg och hackade ner en halv burk ekologiska kikärtor, för att få en matigare konsistens på biffarna. Fast svårt att få det att hålla ihop, om man inte ser till att få bort så mycket vatten så möjligt från zucchinin.

Väldigt gott, men inte lika snygga som i tidningen.

Tvillingarna är överallt och ingenstans. Idag, när jag stekte biffar, försökte jag samtidigt hålla två vildingar borta från bordet. Isaac har lärt sig att klättra ända upp på bordet. Vi har skruvat loss ytterligare handtag på skåp, som inte tidigare har varit intressanta och tejpar, sätter gummiband eller spärrar på resten. Mitt garnskåp har fått vara ifred, men Milja joinar mig gärna när jag är där och petar.

Vill sticka mera, mera! Enkelt ska det vara. De gladfärgade har William själv valt ut garn till, så det blir hans.

Så var det maten. Den där maten som inte hålls på ungarna tallrikar. Det är ofantligt hur långt de lyckas sprida lite köttbullar och makaroner. Och hur intressant min egen mat är, när jag försöker sitta en stund ifred. Då ska de smaka, båda två.

Idag hade vi köpt en liten flaska läsk/limsa till William. Det händer inte så ofta, för att vi faktiskt inte dricker så mycket läsk. Vi förmanade honom flera gånger att inte skaka flaskan, inte skaka flaskan, inte skaka… och vad händer när han öppnar den? Japp, rätt gissat. Isaac blev blöt, William blev rädd och blöt, det var klibbigt på hans golv och i tamburen. Nej, nu blir det läskförbud i alla rum förutom köket! Okej, han är barn, men den här dagen har varit en extremt torkande dag, som avslutades med att jag själv hällde ut välling i stora sängen, så jag hamnade att byta lakan. Då räcker det för idag, imorron är det nya middagar och nya tag.