Mörkertröttheten
Jag somnade i Williams säng ikväll, efter vårt ljusmys med macka och pratstund. Jag brukar pina mig ner i hans 160-korta säng och knöla ihop mig intill honom när jag läser. När ögonen blev tunga hörde jag honom fortsatte prata. Blaa-blaa-blaa, ritning… 5 deciliter är en halv liter… blabla.. (är det såhär barn känner när vuxna bara babblar?)… förr var hon inte min kompis, men nu är hon det…. blablabla…
Långt, långt borta sa han sedan:
– Mamma…varför sover du?
– Mmm… det var så varmt och mysigt…
– Du får nog sova här bredvid mig, sa han sedan och tystnade. Jag öppnade ögonen och såg att han själv höll på att somna. Förr somnade han alltid intill mig i stora sängen, men den är numera ockuperad av de små, så det kändes på sätt och vis fint att somna och få hålla William trygg också på det här sättet. Fast det förstör nattsömnen och jag har svårt att somna om sen.
Det värsta med hösten är mörkret. Det är visserligen mysigt med mörker, men det ska liksom komma i lagom doser. Bara när man ska sova, ungefär. Å andra sidan drömmer jag intressant drömmar nu. Senast var jag en expert på sannolikhetslära (och löste matteproblem i sömnen, det verkade rätt, men det kanske var bara jag som inbillade mig) och skulle lära två ungdomar, men de var så berusade att det inte gick.
Det finns i alla fall minst två stycken som tycker att hösten är skoj. Höst, lastbilar och vattenpölar.
TV-kväll med stryk
Man vet att man är förälder, när man ställer sig och stryka kläder – och faktiskt gillar det – framför TVn och nån serie man inte har nån aning om. Det var faktiskt skönt att ha stora högar med strukna kläder, jag som annars inte brukar sätta så mycket tid på sånt.
Det regnar igen. Huh huh! Att det orkar regna. Och på tal om TV; ikväll var det rekord i svenska deckarserier: Arne Dahl på SVT och Yle5, Wallander på MTV3 och Beck på svenska fyran. Vi valde den förstnämnda och konstaterade att det är rätt glädjande att finlandssvenska skådisar får plats i Sverige också och dessutom bjuda på sig själva. Ur dialogen:
Chefen: Du ska fortsätta med det du är bra på.
Fin-svensken/polisen: Prata finlandssvenska?
Chefen: Nej (leende), att tänka.
Smarta finlandssvenskar dessutom, det gillas! Magnus Samuelsson, världens starkaste man (och vinnare i Let’s Dance, det är intressant vad han är mest känd för) är också med och den som vill kan läsa mer om filmprojketet här eller här. Magnus är skitlång och jättestor, det var imponerade hur de hade lyckats få honom att se vanlig/kortare ut i filmen.
Dagens tanke 1:
Hur kan det komma sig att man planerar sina inköp, storhandlar och dessutom springer efter nåt litet till Sale – och ändå är det något som alltid är slut? ”Vi måste ha mer saft! Ja, ta toapapper på samma gång”. Det är oändligt, det här med att släpa hem mat och saker.
Dagens tanke 2:
Hur man det komma sig att man glömmer hur jobbiga och tunga ungarna är att bära, trösta och släpa runt, när det sover som små söta lamm? När de ligger där med sina varma händer och fötter (jo, jag vet, jag skriver jämt om dem, men de är ju så bedårande nätta), slingrar sig runt mina armar och pillar mig i håret? Att man glömmer de där gånger man kravlar under bordet och försöker plocka upp grynost och gurka, sen byta en bajsblöja, sen äta själv och man funderar påoch hur maten bara går runt, runt? Eller att man hittar torkat ris i den egna sängen, nedtrampade makaroner under sockorna och en liten bit bulle mellan soffans kuddar?
Nästan utan regn
Efter regn kommer solsken. Eller nåja, vi är inte riktigt där, vid det där solskenet än, men det har i alla fall slutat regna för tillfället.
Lunchen fick McD’s stå för, men till middag gjorde jag potatis och broilerbullar med gräddsås samt varma bananmuffins till efterrätt. Det var uppskattat av samtliga barn och mig själv. Alla åt med bättre aptit än vanligt, eftersom vi hade varit ute. Ungarna vill inte gå långt, inte vi heller, eftersom det kunde börja ösa ner igen och då vill man inte stå i skogen.
Isaac har lärt sig uppskatta lek på gården, inte bara sticka iväg och gå-gå-gå hela tiden. Hurra för det! Han satt till och med i sandlådan ett litet tag – och rutschade!
Gunga duger också!
Trots att det är ganska bökigt att klä på tre, ta ut dem och vagnen (fast vi knappt använder vagnen mer, bara om vi går riktigt långt med twinsen), fick jag med mig lite saft, kakor och fruktsqueeze. William tyckte det var mysigt med en picknick i parken, trots att vi befann oss bakom vårt hus. =) Milja och Isaac var mest intresserade av ”kess”.
Trots att det var lite svalare idag, öppnade vi balkongen och lekte där ett tag. Twinsen var så glada över sin koja, så jag var bara tvungen att låta dem busa där ett tag. Annars heter det ju att man inte ska elda åt kråkorna, men jag tyckte det var så skönt att få in frisk luft!
Ungarna nöjda med maten, magarna mår bättre (halleluja! De där stinkroskisarna med äckelblöjorna har jag förslutit extremt väl och tagit ut mycket varsamt!)
Kan ni gissa vad William har ritat? 🙂
Fredag
Det är tur att man inte behöver ta om samma dagar. Den här dagen är just en sådan där, som jag tänker att varje bajsblöja är ett steg framåt och att den aldrig kommer tillbaka. För det har varit en riktig skitdag på olika sätt.
Isaac var hemma med mig. Han verkade ha magknip. Inatt bytte jag en hemsk bajsblöja. Det är sååå mysigt att gå upp klockan 05 och vädra, tvätta, byta och hoppas att ungen somnar om. Det gjorde han, det var bra. Jag hade svårt att få tag i sömnen igen, funderade på om det är nån allergi eller nåt, eftersom vi var med om nåt liknande förra veckan. Fast jag tror inte det ändå, efter si sådär 12 ytterligare bajsblöjor.
Är det nån som behöver en ambulerande städerska eller bajsblöjsbytare? Ta en kölapp. Jag är lite ledsen över att den ena av mina jobbalternativ gick i stöpet och man får fortsätta söka, leka, fråga igen och igen. Den andra är ett osäkert kort. Det blir inte bättre av att jag lider av det här mörkret och har mera tics än vanligt. Jag får huvudvärk och ont i axlarna av det, fast jag vet inte om det är bara det.
Huu, det här blev en riktig gnällblogg. Jag tycker inte om dem, jag vill känna mig glad och stark. Just nu lever jag i nåt slags ingenmansland, där jag städar, plockar i tvätt- och diskmaskinen hundra gånger om dagen, tröstar, leker, gnolar på sånger. Hur låter vi hos grannen? Det vågar jag inte tänka på. Ikväll när vi skulle lägga twinsen, grät båda två i högan sky där de satt på pottkanten. Jag började sjunga ”Bom bom trumma”, Mika stämde in, och så plötsligt tystnade ungarna för en stund. Det var nästan magiskt.
Jag såg att en av våra grannar har en jättemysig balkong med en massa levande ljus, lertavlar på väggen, gröna växter som växer lite över balkongdörren – och jag var så avis. Vi har fullt sjå att få gardinerna att hållas där de ska. Nån dag. Nån dag vill jag ha ett vardagsrum utan leksaker, ett badrum som är någorlunda fint, kunna läsa eller göra sudoku när jag lägger mig och inte behöva vara rädd för att mina tics väcker ungarna.
Trivseltorsdag
Det är fullt ös när man ska hem från dagis. Ungarna är visserligen glada, men det här med bälten i bilen är inte poppis. Idag var det ändå lättare, eftersom vi båda hämtade ungarna. Sen tvättade jag tre regnjackor, två av Williams vanliga jackor, fyra par blöta handskar eller vantar, tre regnbyxor och tre regnjackor och tre par gummistövlar, samt mina egna. Vilken tur att vi har två badrum! W klagade över att det var ”så vått i badrummer”.
Isaac är lite mer sur än vanligt och lite mer trött (han vaknade 06 i morse) och dessutom slog han munnen på bordet ikväll. Åh, han låg som en liten groda i min famn och bara var där, länge länge. Sen blev han och W osams och storebror slog honom med en kloss.
Milja vill absolut sitta varje gång vi är i hissen. Varför, vet jag inte. Sen springer hon in med blöta gummistövlar, eftersom leksakerna alltid är mest intressant när man kommer hem. Det går att laga mat med alla tre, fast man är själv, men det är inte så lätt, eftersom twinsen sitter och vrålar (bokstavligen) efter mat eller underhållning och W gnäller ”när är det maaaat” och man står där och räknar minutrarna innan makaronerna är klara. Ofta brukar jag ha maten färdig, men ibland hinner man inte med allt.
Trots att det är ganska rörigt, är det mysigt också. Det finns små stunder av stillhet eller mys och kramar med ungarna. Jag läste ett par långa sagor för William och han berättade om hur de hade hoppat på madrasser på dagis, så högt att han nästan slagit huvudet i taket. Fast det blev bara en bula som nästan inte syntes.
Vi säger Hejsan och Tack! till Netflix, och eftersom jag har haft Spotify Premium ett tag, får man Netflix gratis resten av året. Yay för det! Många har klagat på att de inte har så bra filmutbud, men det kommer ju mer hela tiden. Dessutom räcker det här bra åt oss, man hinner ju knappt se filmer mer! De har svensk eller finsk text till alla serier och filmer också, det är superbra! Tummen upp såhär långt.
Igår när jag kom hem från sångövningen hade Mika bakat pitabröd med råg. Och gjort baba ganouj! Mmm, min favvo, det blir antagligen fortsättning på den röran ikväll.
Mitt i
Jag både är här och inte. Det är en massa saker som händer, jag prioriterar inte bloggen just nu, utan vet att den tiden också kommer förr eller senare. Två nätter i rad har jag drömt om att någon bekant att dött. Senast var det vår dirigent. Han satt på ett flygplan och han fick konstiga skador eftersom det var Farsdag. ”Jo, det är så, alla fäder avbokar på farsdag, det är då det händer illa åt dem” sa flygbolagen och jag blev rädd och förvirrad. Sen sjöng vi ”O store Gud” på hans begravning och jag störtgrät och förstod ingenting?! Varför dör fäder på farsdag i flygplan och varför sjöng vi en sådan sång då – som jag inte ens kunde sjunga, för jag var så ledsen?
Jag läste nån gång i ett drömlexikon att drömmar om döden kan innebära förändring och inte alls något negativt. Det låter mycket vettigt, åtminstone i mitt fall. Jag håller på och reder ut huruvida min utbildning i Sterilteknik/Välinehuolto fortsätter, om jag kan läsa på egen hand eller om jag får gå med i en annan kurs som startar, men den är egentligen för sådana som fått sparken från Salo. Sen har jag en annan kortutbildning på lut, som skulle innebära bättre jobbchanser, så vi får se. Helst av allt skulle jag vilja ha ett riktigt jobb, som inte har nåt med bidrag och Kela att göra, men man ska vara tacksam för att de finns och hjälper folk att komma framåt.
Ungarna är friska och glada, förutom att Isaac är extremt mammig och att han också kommit i nån slags trotsålder. Det är bra, det stärker självbilden, men håh, vad han är envis och klättrig! Och fruktansvärt söt. Ikväll somnade jag i en bebishög av varma fötter och händer, det är nåt av det bästa som finns!
Ute blåser hösten ner alla löv ur träden och omkull nedspikade valplakat. Några solstrålar tittade fram idag och de gladde mig!
Jag bakar äppelpaj, handlar på Citymarket klockan åtta på morgonen och förstår varför pensionärer hittar så bra erbjudanden (så länge vissa saker finns kvar!) och funderar på vilket bröd jag ska baka härnäst, och hur jag ska utvidga matrepertoaren.
Mysigast från Novita just nu: Rustika, ett tjockt och fluffigt garn på besök i mindre upplaga vid vårt Citymarket, ska bli en halsgrej. Passar även till tröjor och Lovikkavantar. I övermorgon kommer vinternumret av tidningen, det ser jag fram emot!
Dagens
Dagens sötaste:
Små, mjuka fötter och en varm Isaac i famnen efter badet.
Dagens roligaste:
Busa och flyga med pappa! Det är tur att killar är starkare än tjejer, det behövs ibland.
Dagens bästa fråga: Jag springer förbi ett par killar som är rejält på lyset och den ena frågar mig:
– Anteeks, onks teillä sytttäri? (ursäkta, har ni en tändare?)
Jag kunde inte låta bli att flabba åt dem, men svarade vänligt ”nej”. Sprang förresten en annan runda än den vanliga idag och ett par kilometer av den går längs motorvägen, i lätt uppförbacke, i motvind och så kommer det en massa lastbilar som stinker urk emot en! Det är svårt att hitta långa rundor som inte går längs omfartsvägen, såvida man inte tragglar det backiga skogsspåret.
Dagens tanke: Döden dö, va kettlebell/kahvakuula höjer pulsen snabbt! Fast det visste jag ju. Orkade inte hela mitt tredje set idag.
Nu försöker jag hitta nån bra löpmusik. Svensk pop funkar inte. Skrillex, Psy och Dead by April och Assemblage 23 går bra. Nån som har nån fin lista på Spotify eller annat tips att dela med sig?
När man får rita på bordet
Egentligen ska man gå ut när hösten visat sig från sin bästa sida. Men dagen blev lite seg efter en väldigt trevlig fest igår. Kiitos Rita, onnea ihan oikeesti nyt maanantaina, oli todella upeat pippalot! Mulla oli pari videota eilisestä, siit limbosta, pakko lähettää sulle joskus toiste. 😀
Jag fixade lite pyssel istället. Tog 16 A4or och tejpade ihop dem och sen fast på bordet. Så nu fick man faktiskt rita på hela bordet! Isaac är duktig på att hålla i stora pennor, nästan som en stor pojke. William tyckte speciellt mycket om det. Twinsen ritade en stund, sen började de plocka pennor fram och tillbaka i hinkar. Jag och W gjorde vägar, märken och rondeller.
Kvällens roligaste lek var ändå när jag skulle bädda åt W. Alla ville vara i sängen! Willam gömde sig och sa att han var en sten och att jag inte såg honom. Fast vi fick avbryta leken när William tryckte ihop Isaac och sa att denne var ett våffeljärn.
Isaac ville inte lämna storebrors säng alls, han ville sova på de sköna kuddarna. Tota! sa han och la sig ner.
Jag ville överraska W, så jag hade köpt Angry Birds-påslakanet med Plussarabatt vid CM, men det höll inte riktigt för en tvätt! 😦 Tyvärr hittade jag inte kvittot, så vi behåller det. Jag tvättade med vanligt tvättmedel för kulörtvätt, i 60 grader, som det stod. Å andra sidan kanske det är nåt som kom ur vår maskin, men det såg inte ut att gå bort, utan var mer nött. Så jag rekommenderar inte Rovio/Almedalhls licens-lakanen.
Mitt hår doftar fortfarande Proffs hårspray, fast jag tvättat det. Det för tiderna tillbaka till ”förr i världen” när vi var ute oftare. Det är roligt med fester där folk bjuder på sig själva och där man känner sig hemma, fast man inte känner så många i början. Och efter en seg söndag uppskattar jag vardagen också!
Just det, jag glömde en grej. Vi och åtta miljoner andra följde den galne Felix Baumgartner på hans 39 kilometers resa ut till nästanrymden. Huu, det var lite läskigt, men coolt! William kollade förstås regelbundet hur lång tid det är kvar. Så coolt att YouTube kunde streama det i realtid åt så många enheter. Vilka sjuka serverkapaciteter de har!
Lyxen
Det var en lite blek, men vänlig sol som sken in genom vardagsrumsfönstret idag. Precis sådär lagom stark för att man ska se alla små fingeravtryck på TVn och alla repor i golvet. Ibland undrar både Mika och jag varför vi slipade den här parketten innan ungarna var förbi den värsta lek- och hackåldern. Å andra sidan var det lätt när lägenheten var tom.
Och tomt är ordet. Och tyst. Ungarna är hos farmor och Mika och jag förbereder oss för ett 40-årskalas och få umgås med andra vuxna och inte bara prata Tombleboo-språk, det behövs verkligen! Jag handlade nytt smink åt mig själv. Det är -30 (eller var det -40) procent på Lumenes produkter vid Citymarket, det var ju passande. Det här med smink är verkligen inte nåt jag har prioriterat, men ibland är det faktiskt rätt kul att känna sig lite extra snygg, att satsa lite på sig själv, fast man inte går så långt. Det handlar väl egentligen om att man känner sig snyggare, som efter ett frissabesök.
När jag stod där och skulle välja puder, kom jag på dagens i-landsproblem: har jag gul eller röd underton på huden? Den ena ser nämligen helt knasig ut på mig, eftersom jag är så albino, men jag glömmer alltid vilken. Hmm. Hur det nu än var, är jag nöjd!
Dagens tips: Att alltid köpa dubletter av sockor till barn. Den ena strumpan kommer ändå bort.
Garnbarn
Idag var jag hemma med bara Milja, eftersom hon hade feber igår. Det var jättekonstigt att ”bara” ha henne, att ge henne all uppmärksamhet och tid. Och fint också, det händer inte så ofta. På sätt och vis är det lättare att ha två småbarn samtidigt, eftersom man ska släpa hem blöjor, fixa likadan mat åt dem, ge välling och allt det, men man märker hur mycket man missar, när man ränner efter två. Det är svårare att hinna se den lilla personen som håller på att skapas. Detsamma gäller säkert också för syskon i nära åldrar.
Milja verkade inte så jättebekymrad över att bröderna inte var hemma, men då och då ropade hon på Isaac. Speciellt vid sådana där tillfällen som pottsittande och i matstolen, då hon är van att det ska komma en till bredvid henne.
Även om hon är Isaacs tvilling, är det väldigt mycket som skiljer dem åt. Miljas intresseområden rör visserligen också bilar och Drömmarnas Trädgård, men mycket fler saker också, som inte Isaac gillar. Som garn och kläder. Mina kläder, hennes kläder, sockor, vantar, jackor, skor – allt är intressant och allt försöker hon klä på sig.
Garnen kallar hon ”gajja” och dem ska man också klä ut sig i. Det är ”goo-goo-goo” som jag tror betyder gulliga. Lilla tjejen, man får slingra ut henne ur garnet mellan varven.
Hon fick låna ett par av mina större nystan och plötsligt hörde jag en låda stängas i hallen.
– Var är mina garn? frågade jag Milja, men hon babblade bara otydligheter och låtsades om inget. ^^
Förutom det har vi hunnit med en del musik idag.
