Fredag

Det är tur att man inte behöver ta om samma dagar. Den här dagen är just en sådan där, som jag tänker att varje bajsblöja är ett steg framåt och att den aldrig kommer tillbaka. För det har varit en riktig skitdag på olika sätt.

Isaac var hemma med mig. Han verkade ha magknip. Inatt bytte jag en hemsk bajsblöja. Det är sååå mysigt att gå upp klockan 05 och vädra, tvätta, byta och hoppas att ungen somnar om. Det gjorde han, det var bra. Jag hade svårt att få tag i sömnen igen, funderade på om det är nån allergi eller nåt, eftersom vi var med om nåt liknande förra veckan. Fast jag tror inte det ändå, efter si sådär 12 ytterligare bajsblöjor.

Är det nån som behöver en ambulerande städerska eller bajsblöjsbytare? Ta en kölapp. Jag är lite ledsen över att den ena av mina jobbalternativ gick i stöpet och man får fortsätta söka, leka, fråga igen och igen. Den andra är ett osäkert kort. Det blir inte bättre av att jag lider av det här mörkret och har mera tics än vanligt. Jag får huvudvärk och ont i axlarna av det, fast jag vet inte om det är bara det.

Huu, det här blev en riktig gnällblogg. Jag tycker inte om dem, jag vill känna mig glad och stark. Just nu lever jag i nåt slags ingenmansland, där jag städar, plockar i tvätt- och diskmaskinen hundra gånger om dagen, tröstar, leker, gnolar på sånger. Hur låter vi hos grannen? Det vågar jag inte tänka på. Ikväll när vi skulle lägga twinsen, grät båda två i högan sky där de satt på pottkanten. Jag började sjunga ”Bom bom trumma”, Mika stämde in, och så plötsligt tystnade ungarna för en stund. Det var nästan magiskt.

Jag såg att en av våra grannar har en jättemysig balkong med en massa levande ljus, lertavlar på väggen, gröna växter som växer lite över balkongdörren – och jag var så avis. Vi har fullt sjå att få gardinerna att hållas där de ska. Nån dag. Nån dag vill jag ha ett vardagsrum utan leksaker, ett badrum som är någorlunda fint, kunna läsa eller göra sudoku när jag lägger mig och inte behöva vara rädd för att mina tics väcker ungarna.