Var är de här lata sommardagarna?
Igår somnade jag ifrån allt. Ungar, köket, kläder och bloggen. Det enda problemet med att somna halv tio är att jag vaknar halv ett är och vaken ett tag. Det tar betydligt längre att blogga på dagen, då man springer efter något barn, så vanligtvis brukar det inte bli av.
Igår hann vi med många saker, trots att vi var ganska trögstartade. Fast tröga starter hör nog sommarmornar till.
Jag fattar inte hur William kan komma ihåg exakt hur många böcker vi lånade för en månad sedan.
– Jag tror det var 22, sa jag, när vi grävde fram böckerna.
– Nä-Ä! Det var 24! sa William bestämt. En tursam gissning eller vetskap?
Att hänga på stan och köpa färska grönsaker, hälsa på fammo&faffa, ränna omkring i bilen, tja, det var ganska tröttsamt, tyckte Isaac.
Mika och jag hann äta på tuman hand. Vi gick till nyöppnade Hansa Food Court som ligger i Kultatalo vid torget. ÄNTLIGEN har nån fattat det här med att bygga flera restauranger inom samma område, utan avgränsningar, så var och en kan ta den mat man vill och sitta tillsammans, precis som i Kungshallen eller Kista Galleria. Jag åt biff, Mika kalasade på pizza. Rekommenderas! Det enda som saknas där är WLAN.
När de byggde Skanssi, trodde vi att de hade fattat konceptet, men där är det tydliga gränser mellan de olika restaurangerna, vilket jag tycker är superkorkat.
Idag faller duggregnet, men vi hoppas det klarnar upp, så man kan hitta på nåt annat än riva lägenheten. William fotar. De här tre har han tagit:
Den där söndagen
Med tanke på hur den här dagen började, blev den helt fantastisk. Jag var helt beredd att ändra dagens rubrik till ”Hej, jag heter Bitte och jag vet inte hur jag ska handskas med min fyraåring”. Det är så mycket jag inte vet om barn. Man tycker man har lärt sig en situation, förstått lite grann och sen ändrar de på sig!
– Mamma, nääär är maten färdig? Hur många sekunder är en halvtimme? Hur länge är det kvar tills maten är klar, varför är inte maten klar? och liknande frågar regnade över mig under dagen.
Jag räknar, svarar, men ibland blir jag sur och orkar inte. För sen, när vi verkligen ska äta, så oooorkar inte William äta själv. Nepp. Han petar och petar bland potatisen. Jag säger att han får mammas specielglass (Ben&Jerrys bananglass Chunky Monkey, som vi båda älskar) om han äter upp all lax. Jag vet ju att han gillar lax.
– Neeeej, mamma, jag ooorkar inte, säger han och hänger med huvudet bakåt och vrider sig på stolen. Mata mig! Ööhhöö, jag är en beebis, öh öh!
Jag vet ju att han orkar, men inte vill. Samtidigt sitter jag med två vilda tvillingar som kastar skedar, Isaac välter sin matskål så att all potatis hamnar på golvet, Milja har kastat runt både lax med smör och potatis, jag har inte själv ätit och undrar om mammor alltid ska äta kall mat. Jag plockar några fiskbitar åt William på gaffeln, hötter med fingret och det blir stora bokstäver, för jag vet ju att han kan!
Nånstans där, nånstans mellan alla laxar och potatisar, åt han all mat själv. Och fick glass. Sen blev det frid och fröjd. Jag vet att det också har att göra med om man själv lugnar ner sig, att man verkligen måste tänja på det där Tålamodet och orka härda ut. Att man tillåter sig själv en time-out. Å andra sidan ska man inte försöka vänja sig av med det här hemmalivet, för det ger motsatt effekt. Man ska inte längta för mycket efter konserter, utekvällar eller en massa annat, för man biter bara sig själv i rumpan. Snart. Om några år.
Vi var ute idag, trots strida strömmar. Regnet började plötsligt ösa ner och jag tyckte det var skönt. Fast sen blev det kallt. Vi hann i alla fall blöta ner oss ordentligt och ta in en del av gårdens sand. Uppdrag slutfört.
Isaac och Milja var uppenbart irriterade på att gummistövlar väger för mycket på foten, men vältrade ändå runt i sanden, både krypande och stående. 🙂
Sen sitter vi alla där, på ungefär en kvadratmeter. Milja klättrar upp och ner i famnen på mig och hoppar mig på magen. Jag stickar en häl mellan varven och det går förvånansvärt bra. Isaac petar in en gubbe i en buss och är bara glad.
I’m happy and I know it! And I wanna shaaare it!
Och så var ännu en söndag till ända.
Sommarfredagar är bättre än vanliga fredagar
Den här dagen har varit varmast hittills i år. Det verkar som om det inte bara gäller Åbo. I morse (eller nja, tiotiden är väl inte riktigt morgon, men nästan) var ungarna och jag ute och såg på bilar, bussar och blommande jasminbuskar. Milja ville gunga och rutscha mer än jag orkade med, jag tyckte det blev för varmt! Eller så är det min panikattackmedicin som ger mig mommosvettningar. Nåja, hellre det än panik och ticsvågor.
Vi funderade på ditt och datt, kollade på kottar och pinnar och naturens gång.
På eftermiddagen stämde jag träff med (stick-)vännen C! Tusen tack för besöket, det är så roligt att du kom! Äntligen hann vi sitta och prata lite längre. Jag stannade lite i stan och gick omkring där – alldeles själv – åh så lyxigt och tog en Hoegaarden (ur ett stop som stått i kylen = extra bra!) på Blanko och såg på folk som var på väg till och från Ruisrock. Men jag har ännu inte kommit på varför det var flaggdag idag eller orkat kolla.
Jag köpte världens minsta gummistövlar åt tvillingarna på Din Sko. Men vad är detta, sa jag högt till mig själv, när jag klämde lite på den ena skon. Den.. sprack liksom direkt?! Blä, den här får jag gå tillbaka med. Den måste ha stått framme i sol eller nåt. 😦
Hurra för sommarreor á la Gina Tricot! Speciellt då man hittar en klänningmodell man redan gillar.
Jag har nystat ett underbart korallblått garn. Kanske jag för en gångs skull faktiskt skulle göra sockor av det här sockgarnet? 🙂
Värmen håller i sig, underbaaart! Men inte varmare än såhär, säger Albino-Bitte och får lågt blodtryck.
Puss, puss och godnatt säger mina ljuvliga barn. Jag är så glad att ni finns!
Dagens
Dagens nyfikna gamer-frön:
Dagens linne:
Påminner mig om varför jag inte kan ha vitt när jag är ute med twinsen.
Dagens nagellack:
Lite svårapplicerat, men rätt snyggt.
Dagens fotbeklädnad:
Dagens närbild:
Dagens nejsägande sjöman:
Dagens look-a-likes och tröttmössor, som somnade på hel fel tid:
Att göra mer än en sak
Är det så att killar föds med en gen som säger att man ska göra saker enkelt och rakt, inte krångla till det? Och är det så att tjejer automatiskt tänker i vidare, mer komplicerade banor? När Mika handlar, går han in och tar det vi har på listan, men faktiskt en del andra saker ibland också. Men sådär generellt är det saker jag ber om. När jag går, ser jag efter om det finns saker Jag Kunde Behöva Som Jag Ännu Inte Vet Om. Det är ”needs and wants” vi pratar om, i mitt fall det senare. Ofta hittar jag bra saker vi faktiskt behöver också, men många gånger köper jag säkert för mycket. Jag skulle egenligen inte kalla det multitasking, utan multithinking.
När William är med, går vi in, hämtar det vi ska ha och sen är han beredd att gå ut. Punkt. Han verkar ha målet inställt på in – hitta – ut, sådär typiskt killigt. Eller har det också programmerats in redan?
Idag när jag badade twinsen, kom jag på att jag kan rensa avloppet på samma gång. Sen började Milja dricka ur en hink i badet, så jag fick ta upp henne först. Det brukar vara så (Mika undrade efteråt varför hon rapade så mycket, haha!) Sen kom jag på att det är dags att börja använda balsam, för att reda ut de här haven av lockar. Seriöst? Balsam för ettåringar? Det har jag inte varit med om förut, William hade ju knappt nåt hår alls! 😀
Sen kom jag på att jag kunde klippa deras hår lite grann, medan en i taget satt så fint i handfatet, håret var blött och kammat, så jag hittade en sax och kapade bort slitna toppar som inte gick att reda ut.
Men på sant, gör killar sånt här också? Det här är inte meningen som nån schymf mot killar, utan snarare en fundering över vad det är som gör oss olika. Finns det med redan från födseln, på samma sätt som Milja verkar ha en helt annan sorts omvårdnad om saker, dockor och nallar, än Isaac. Mika är jättebra med barnen, han är med dom långt mycket mer än jag skriver om i bloggen, han låter mig sova, vi turas om, men han är ganska killig i just det här avseendet, att man gör nåt och sen är det bra. Är det lika hos er?
(lite lekbilder måste vi ju få med idag också, så här kommer tre stycken! Man sover bra av bad och mycket utelek. Vädret är ju så sjukt bra att man bara vill pausa tiden nu.)
(det har blivit mer fart under fötterna sedan de började gå mer. De hittade själva vägen mellan ett par av lekparkerna idag. Hur kan man det som ettåring? Coolt i alla fall.)
Tidig start
En av de mysigaste sakerna som finns är att lägga sig i en säng, som tvillingarna har värmt upp. Så ligger de där stilla och verkar bara njuta. Bebisvärme, myslockar, lugna andetag.
Den näst bästa är att få väcka dem, för de vaknade inte ens av alarmklockan (jo, de var vakna halv sex och fick välling, men tydligen har dessa två begåvats med mina sömngener). Ett lurvigt litet tjejhuvud hasar ner ur sängen och traskar iväg runt. Hon är som en bedårande docka, när hon lyser upp med hela ansiktet, som om hon hade sett mig för första gången:
– Nämen heeej, mamma, va roligt att du är uppe!
Vi tar ett tidigt parkhäng i stan, sköter ärenden och kollar på båtar i den varma sommarsolen. Vi tar en kaffe med bullepaus på ett café, charmar pensionärer och twinsen får smaka lite munk. Mmm, så gott!
Det är kanske mindre mysigt när de sprider ut makaroner, grynost och broilerbullar över hela köksgolvet, men de är så ofantligt glada när de får äta själva. Och så stolta när det går! Jag förstår de som fortsätter mata sina små i den här åldern, jag gjorde detsamma med W, men jag hoppas i mitt stilla sinne att det ska ge nåt. Att det här klottandet leder till att de äter självständigt snabbare (säg att det är så!) eller att det på nåt sätt är bra. Det känns så i alla fall.
Och så är det faktiskt lite mysigt det också. Jag kryper under bordet, torkar och biter dem i tårna och de skrattar så det kluckar! Då, mitt i detta ordnade kaoset, måste man ju bara le.
I en annan del av Åbotrakten
Man borde lämna den här bekvämlighetszonen oftare. Bara man kommer sig ut och iväg, är det så härligt!
Idag har vi besökt natursköna Kimito, testat hur det är att åka lite längre i bilen med twinsen och det går fint! Vi har magarna fulla av god mat, Musteri Pirjos hemmagjorda bröd, hennes sallad och jordgubbar, lax och korv och all världens godsaker! Tusen tack och på återseende! Ett miljöombyte är guld värt, speciellt för William, som ibland har det lite tråkigt med småsyskonens bebislekar och upptagna mamma och pappa.
Mika fick en ny punkig frisyr!
I musteris örtagård växer oregano, citronmeliss, lavendel, basilika, salvia och jag-minns-inte-allt, men den är så ljuvlig!
Tvillingarna njuter av att vara ute, de krälar omkring på gräs och grus utan att klaga. Och de har säkert smakat på hälften av gårdens stenar och kastat eller petat runt resten. 😀
Mmm, sallad från egen gård, grönsakpaj med ost och dill.
Och nej, det blev ingen punkfrilla, men det blev betydligt kortare sommarhår!
Hemma i stan är det 17 grader, solen skiner fortfarande och molnen ser ut som om någon hade ritat dit dem. Jag älskar moln. Ord som ”allt är ömhet, allt är smekt av händer” kommer till mig och jag blir varm, tacksam och glad i sinnet över en dag med mycket kärlek, mat och glädje! Det doftar färsk dill i köket och nybakad musterilimpa. Livet är gott!
En rätstickad till; Different Lines
Lycka är att hinna sticka några maskor då och då, mellan varven. Några maskor växer och blir fler, till en hel sjal. Snart är den färdig. I all sin enkelhet, med bara räta maskor, tycker jag faktiskt den blev över förväntan och rolig att sticka. 😀
Mönster från Ravelry eller Veera Välimäkis hemsida: Different Lines.
Garn: Malabrigo sock i Light of Love (rosa) och Velvet Grapes (lila), en härva av vardera, totalt 800 meter.
Stickor: Min längsta kabel (120 cm tror jag) och KnitPro, storlek 4.
En vanlig lördag.. nej, vänta, tisdag.. Måndag!
Det här med tvillingliv och barn har lärt mig många bra saker. Till exempel att jag faktiskt kan koka mat och att det inte behöver vara så svårt. Och att man kan äta ute med tre små barn så att man själv också får i sig mat och alla är nöjda. Okej, ute innebär Ricos restaurang vid Myllys köpcentrum, men i alla fall. Det är många bra saker man kan göra med barn, bara man ger sig själv lite mindre utrymme, barnen lite glass (om de äter bra!) och är villig att ge upp vissa affärer.
En av dagens absoluta höjdpunkter var att vi kom ut väldigt tidigt på morgonen och gick via hälsostationen för att få bekräftat att tvillingarnas öroninfektion är puts väck. Så skönt!
NameIt hade rea och det betydde en massa produkter till halva priset. Brorsorna fick likadana shorts men poseringen var inte så rolig. 🙂
Utelekandet tar ny fart genom att en av tvillingarna turvis sticker iväg. Det är tur att vi är två vuxna. Det här med sommarlov känns som en enda lång lördag.
Men ungarna är glada och busiga! Och så söta! Och så arga! Imorron åker vi en liten bit ut mot skärgården. Fast inte med båt, den här gången.
Första juli
Det är otroligt vad mycket man hinner göra på en dag, fast man inte går så långt. Solen sken mellan slöjor av moln och det blev över 20 grader på julis första dag i år. Härligt! Man är nästan ovan vid att det gassar på såhär mycket, speciellt när man drar runt med tvillingvagnen och ungarna.
Men glada ungar, det har vi! Milja älskar att kasta saker just nu. Sand, nappar, kläder, mössor, ja allt ska iväg! Det är full rulle och det ska klättras på det mesta.
Milja varvar bror sin. Ur spår! Isaac backar och åker nedför rutschkanan på magen, men Milja har en tendens att sitta och sen vända benen åt sidorna eller kasta sig handlöst framåt. Gapskrattande!
Tittut! Isaacs favoritlek.
Vi lånade en gammal, halvtrasig lastbil på grannens lekplats också. Det var skoj!
Av William köpte jag potatismos och korv för 60 cent. Han hade en restaurangvagn, sa han. Senare på dagen ordnade han ett stickkafé för mig på balkongen, medan Mika och twinsen tog en liten lur.
Egentligen behövde man inte långärmat, men jag satt på ungarna det ändå, för att solen inte skulle bränna dem. Vi stannade ju ändå ett tag och njöt av sommarvärmen!
Den här lilla tösen älskar kläder. Det har jag väl aldrig sagt förut? 😉 Hon gick runt med Isaacs tröja och ett halsband av kusin C och dansade till musik. Lilla mannekängen, hon är så bedårande söt. Och snabb! Nu har båda tvillingarna kommit på att man kan klättra upp, ovanpå matstolen själv. Igår föll hon över och bakom en fåtölj och skrämde livet ut Mika och mig. Fast det gick bra. Efter tio minuter drillade hon på igen och pep som en tok så fort hon såg nån söt bebis eller djur på en bild.
Jag för förresten börja kolla efter hissgardiner till vardagsrummet. I sovrummet har jag gett upp. Där har vi tjocka gardiner som går ändå till golvet och tvillingarna älskar att gömma sig bakom dem! Där får de vara. Men igår rev de ner en gardin i vardagsrummet och jag lät den vara nere. Idag kom William på att ha hopptävling med sig själv på balkongen, så att han landade på en soffkudde. Det var vansinnigt roligt och jag kunde inte förbjuda honom så länge de gick relativt lugnt till. Ungar ska ju få röra på sig och allt kan inte vara förbjudet.
Jag bakade helt knasiga blåbärsmuffins, som rann ur Ikea-formarna (de är inte bra, för mjuka och små) och dessutom färgade de frysta blåbären hela degen blå! Men gott var det i alla fall, speciellt när man petar ner lite vitchoklad i dem också. 🙂
