Tidig start

En av de mysigaste sakerna som finns är att lägga sig i en säng, som tvillingarna har värmt upp. Så ligger de där stilla och verkar bara njuta. Bebisvärme, myslockar, lugna andetag.

Den näst bästa är att få väcka dem, för de vaknade inte ens av alarmklockan (jo, de var vakna halv sex och fick välling, men tydligen har dessa två begåvats med mina sömngener). Ett lurvigt litet tjejhuvud hasar ner ur sängen och traskar iväg runt. Hon är som en bedårande docka, när hon lyser upp med hela ansiktet, som om hon hade sett mig för första gången:

– Nämen heeej, mamma, va roligt att du är uppe!

Vi tar ett tidigt parkhäng i stan, sköter ärenden och kollar på båtar i den varma sommarsolen. Vi tar en kaffe med bullepaus på ett café, charmar pensionärer och twinsen får smaka lite munk. Mmm, så gott!

Det är kanske mindre mysigt när de sprider ut makaroner, grynost och broilerbullar över hela köksgolvet, men de är så ofantligt glada när de får äta själva. Och så stolta när det går! Jag förstår de som fortsätter mata sina små i den här åldern, jag gjorde detsamma med W, men jag hoppas i mitt stilla sinne att det ska ge nåt. Att det här klottandet leder till att de äter självständigt snabbare (säg att det är så!) eller att det på nåt sätt är bra. Det känns så i alla fall.

Och så är det faktiskt lite mysigt det också. Jag kryper under bordet, torkar och biter dem i tårna och de skrattar så det kluckar! Då, mitt i detta ordnade kaoset, måste man ju bara le.