Det fina sjölivet
Hello internet och wifi! Tack och lov för vouchers och fritt WLAN. Vi lever sjöliv med tre vilda sjubusar. William är för det mesta fastklistrad vid sina Angry Birds eller faffa. Twinsen sitter faktiskt stilla tidvis eller leker på stranden. Vi tar det i kronologisk ordning.
Det har varit urfint väder i Nagu. Strandliv, sandliv och lekparker finns inom bra räckhåll. Det enda som var dåligt var när vi skulle duscha. Vi trodde det var en eller två timmars paus på dagen. Nejdå, fem (!) timmar var duschavdelningen helt stängd. Hmmmpf. Gillar inte. Fast annars var det bra!
Mika var med i Moviken runt, som jag redan skrev om. Det arrangerades av Nagu IF och var ganska trevligt. Ansiktsmålning för barn, dragspelsmusik, många vuxna som sprang motionsvarvet med sina barnvagnar eller barn på cyklar och sånt. Hon på bilden ovanför är blind. Hennes man cyklade intill henne under loppet och sånt tycker jag är extra imponerande!
En stolt Mika, med nummer 103, sprang i mål på 58.46 (11 km!) och jag tyckte det var jättebra. Det var supervarmt i solen, men skuggan kyldes av kalla nordliga vindar, som löparna tyvärr inte hann känna så mycket av.
Hur fint och praktiskt det än är i Nagu, styrde vi kosan västerut idag – mot Ålands skärgårds. Vi sa hej och på återseende till storbryggan.
Isaac är den som gillar att slappa med mamma (mellan varven) och kolla DVD. Han kör med sin bil på min mage och det är så mysigt när det killas lite.
– Kuti, kuti! säger Isaac och kittlar mig tills jag skrattar.
Milja är lättroad om man ger henne (världens minsta) badbalja, en Ikea-låda med tre centimeter vatten och några Duplo-gubbar. Den ena var faffa, honom badade hon, torkade och satte på blöja, sen skulle han sova. 🙂
Ibland är det mer rörigt än vanligt. Isaac försöker nå godispåsen (det där med godisdagar flög ut genom takluckan den här veckan), William har tråkigt och busar med alla, fammo håller styr på det mesta och faffa fixar med båten.
Stilbild. Bryggdjup.
Vissa går till sjöss med ett helt hus. Eller är det en husbåt? Jag vet inte, men den var faktiskt jäkla stor och vrållyxig. Nästan lite för prålig.
Jag somnade med twinsen när faffa rattade oss till Näsby, Houtskär. Jag vaknade med två varma och duniga tvillingar på varsin sida om mig, medan motors mullrade under oss. Jag låg och tittade på träet, taket, fogarna och tänkte på hur faffa (själv) hade byggt den här båten för exakt tjugo år sedan. Tretton och en halv meter. Tänk om han hade vetat att vi skulle vara såhär många i den! Det är tur att den är stor, det är skönt.
Ungarna var glada över att gummibåten idag! Speciellt William.
Steka plättar med fammo är skoj! Och solen sken på oss, hela dagen. Klockan 22.25 sjönk den nedanför trädtopparna och det var fortfarande 17 grader varmt.
Mika och jag tog oss en veggoburgare och lövbiff. Det var helt okej, de hade kall Hoegaarden, men tyvärr en icke helt genomstekt lövbiff. Nöjda är vi ändå och vi får se vart färden bär imorgon!
Twinsen och W är nybadade, alla sover, en öl, sommarnatt, lite mygg. Jag har ett nytt smycke (till förmån för Östersjön!) med en liten segelbåt i. Ljuvliga sommar och båtliv.
Nagulivet
Nehepp, det gick inte som jag ville med bloggen. Kameran är full av härliga bilder, men vi befinner oss för långt borta från gästhamnens wifi för att jag ska kunna jobba med lilldatorn. Blä. Å andra sidan har jag haft mer tid med familjen och allt annat sommarliv, när jag inte sitter länge med datorn.
Vi befinner oss till sjöss, hela familjen och fammo&faffa. Vi går in på natt två och än så länge är alla barn glada, trötta på kvällen och ganska busiga. Men det går! Imorron seglar vi vidare, lite längre utåt, eftersom det har utlovats sydliga vindar (bra med tanke på vår kurs) och inte för hård vind, som idag; 10 sekundmeter. Det skulle gå rätt bra att segla i om man kunde ligga med schyst slagsida och reva lite grann, men inte med tre små barn.
Mika har sprungit del två av tre i Åboländska rundan. Idag 11 km här i Nagu, runt Möviken. Imponerande 58 minuter i 20 graders solsken och branta backar! Ungarna har badat/vadat i vattnet, gungat och rutschat som galningar och sett på DVD i båten. Tack och lov för filmer och dagens moderna teknik.
William är supersvartsjuk på twinsen. Det märks tydligt vid tillfällen när han får vara ensam med oss vuxna. Han säger inget, men tar ut det i ilska och supertrots eller genom att helt strunta i vad vi vuxna säger. Det är oerhört nervpåfrestande, speciellt i situationer som kräver att han hänger med oss, har på sig flytväst eller liknande. Vi pratar, dealar, upprepar, bannar, turas om. Milja är lite förkyld och har tappat rösten lite grann = hon låter ännu mer som Isaac och ibland tar vi fel på dem. Speciellt när de har kläder vi är vana att den ena har.
Nu sover alla små skatter, Mika och jag sitter uppe en liten stund innan sovdags ned telefon och bok. Jag duschade (mycket bestämt och andäktigt i kallt vatten på land, för det var så många som duschade samtidigt) bort dagens dos av klibbig sololja. Lycka vore att tåla lite värme och inte behöva smörja in sig med solskyddsfaktor 30 eller mer, varje gång man är på sjön. Men nu är det som det är och rätt bra ändå. Det bästa av allt är miljöombytet. Det värsta är kappsäckslivet. Man letar fem gånger efter saker man trodde man visste vart man lagt dem!
Sommarpaus
Hej bloggen! Nu tar jag lite sommarlov från dig. Jag känner att jag behöver tanka lite ny energi och nya idéer, inte vara en mamma gnäll och skäll. Ha en fin sommar, seees i augusti!
Amerikanska mackor och stresshopping
Vi brukar arrangera det på nåt sätt, så att ungarna kan vara hemma när vi handlar. Det är lättast så. Idag tänkte vi försöka handla med twinsen i alla fall, dels för att testa. Resultat? Jo, det gick bra, men man bör vara utrustad med tålamod och shoppinglista plus: att själv ha ätit (för att inte få paniklågt blodsockor precis när man kommer hem och ska tömma kassarna, bre kvällsmackor åt ungarna och ge den utlovade glassen).
Snabbt gick det i alla fall, vi fick med det mesta, mer än det mesta om man räknar i euro, men då har vi också fyllt på förrådet med långtidartiklar som schampo, duschtvål, sköljmedel, välling och blöjor, kött, fisk och mjölkprodukter. Tråkiga saker att handla, tungt att bära man måste ha.
En annan pappa kom fram till oss och sa på finska: Oj, era hålls fortfarande i vagnen. Jag fick komma ensam till affären idag, tack och lov. 😀
– Kolla! Det är ju Max Axeltryck! sa jag till ungarna på hemvägen, som försökte resa sig ur sina bilstolar.
– Jaaa, Mass Asseltjyck! tjoade Isaac.
Isaac var lycklig. Eftersom storebror inte är hemma inatt, fick han låna ”Booombfååågeln!”-stövlarna. (Yes, halva priset, tack Citymarket!)
Dagens måste-prova-på-mat är stekta ägg i bröd på amerikanskt vis. Det är inte lika lätt som det såg ut på bilden i ”Creative Ideas”. Stora bröd är bra och ett halvt ägg räcker till ett bröd. Men gott blev det och på nåt vis mer somrigt och roligt än att steka ett vanligt ägg. Jag satte i lite örtsalt och peppar i äggsmeten och en bit kalkon innan man stängde locket.
Jag har tvättat fönster i köket. Vi har sjukt mycket fönster. Det är bra för ljusets skull, men två bautafönster, som bara öppnas inåt (förstås, eftersom vi bor i lägenhet) tar upp mycket plats, så det blev lite klagosånger från andra våningen innan de var klart. Nu återstår bara tre rum. Mika springer och testar sin nya vattenryggsäck, Ospray Raptor 6, som rymmer tre liter vatten. Jag hade en gång en sån där platypus, som man satte i ryggen på min Helly Hansen-rygga, men plasten smakade urk. Den här verkar ju bra, om man springer när det är varmt. Man kan tappa ur extra luft och således platta till den. Själv kan jag inte springa när det är över 20 grader. Jag dör. Jag blir för varm. Hur vänjer man sig med sånt?
Jag stickar sockor istället, eller som nu, sjalar. Den här heter Clockwork. Stickad i Handmaiden Fine Casbah (Amber, det oranga) och Malabrigo Sock, färg: Solis på rundstickor nr 4.
Och NU kan jag beundra sommarhimlen genom rena fönster. Ah.
Småbarn och mat
Idag är jag tacksam över att jag har ”bara” tre barn. För tre barn ryms i en vanlig bil, om man riktigt vill. De är ännu så små att vi inte behöver ratta runt till all världens danskurser, fotbollsträningar eller vad det nu kan tänkas bli. De trivs med att se på tv, rita, pyssla och bara vara. Allt har sin tid och på sätt och vis är vår vardag väldigt enkel, om än intensiv.
Det börjar bli trångt i badbaljan. Det skulle löna sig att bada en i taget, bara jag skulle få dem själva att förstå. De är ju vana att göra varandra sällskap – som de alltid har gjort. För dom ska det ”vara så”, fast det blir en del spillande med vatten på den andra, ”Isaaaac, ta boojt footen” och tvärtemot.
En av dagens rätter, den vegetariska, blev riktigt trevlig. Det här receptet ligger som grund: Enkel grönsakslasagne, som egentligen inte borde heta så. Grönsaks- ska väl vara utan kött. Jag satte inte äpplen, svamp eller bacon, men däremot en grovt riven zucchini, Go Greens bönmix, 1½ dl soltorkade tomater, en halv paprika och tomatsås samt salladslök. Det är lätt att svänga ihop, man behöver inte koka nåt på förhand. Tomatsåsen kryddade jag med torkad basilika (det blir jättebra om man spar och torkar egna blad från plantor i affären. När man sen krossar bladen, behålls smaken mycket bättre än mald basilika man köper på burk).
Ovanpå allt detta ligger riktig fetaost (Rainbow har bra fetaost till ett hyfsat pris!) och Goudaost. Mums! Vill man göra en köttvariant funkar det ju bra med köttfärs i, istället för bönor. Det här är sån där somrig mat som är lätt att laga. Det blir rätt varmt i köket bara, vi som hade över 20 grader ute, det var svettigt och fuktigt och kändes som 28.
De mindre fick kokt potatis och maletkött-biffar, som jag faktiskt köpte färdiglagade, för att inte behöva stå hela kvällen i köket. Sallad med gurka, resten av fetaosten och paprikan blev toppen till. Jag bakade inget eget bröd den här gången, men borde fixa en ny limpa med turkisk yoghurt i, den blev god senast!
De där småbarnsåren
Finns det någon medfödd gen, som jag saknar? En gen som gör att man får lust att hela tiden hitta på saker med sina barn, springa i parker och hålla på? I så fall verkar jag sakna den. Alternativt tappar jag tålamodet så ofta.
Malin beskrev det så bra idag; hon skrev att hennes livsbubbla är så liten eller inskränkt just nu och det är precis så jag har känt det alltför länge, även om hennes liv just nu är mycket mer begränsat än mitt. Det är sällan jag har längtat såhär mycket efter att få jobba. Det är visserligen jättekul att göra saker med ungarna – också – men inte bara. Jag läste en artikel i HuffPost Parents, där man funderade på orsakerna till varför småbarnsföräldrar är så trötta. Det handlar inte om att man inte skulle få sova, utan om att någon ständigt pockar på ens uppmärksamhet. Att semester inte betyder ledigt och vila, utan hitta på underhållning, fundera på vad man ska äta vid nästa måltid och så vidare.
Idag hade jag precis dragit borsten genom håret, när Isaac meddelade att han skulle bajsa. Det vill säga, jag hade redan försökt innan, men nu hade det kommit i byxan. Det är bra att det kommer ut, brukar jag säga åt honom och sätta honom på pottan igen. Och han är ändå den som har fattat det hela ganska lätt. One to go.
Milja matvägrar. Hon kan tänka sig att äta makaroner och gurka, men helst inte så mycket annat. Jo, grynost. Och förvisso kan man leva på allt det där en stund, men det är ju bra att lära sig äta annat också. TACK OCH LOV att jag har bara en tjej, säger jag bara. Den här bruden har vilja av stål och en röst som en operasångerska. Och när hon riktigt vill (eller snarare inte vill) surar hon så hela pannan skrynklar ihop sig och plutar med munnen. ”Miija VIJJ-INT!”. Milja makter, hon har ont i magen, för att hon är hungrig och hon har små ”pipin” överallt, för att hon ser sårskorpan av ett myggbett hon hade för två veckor sedan. Hon SKA klä på sig själv (vilket är bra!) och hon ska INTE hålla handen, utan helst springa iväg själv. Långt, snabbt, mycket! (Jag kanske ska vara glad att hon inte är en tonåring redan? Nåja, vi får ta en sak i taget…)
Mika drog med mig till Kuppispark (det står så på skylten, jag surade åt den också, för det heter ju antingen Kuppisparken eller Kuppis park) och ungarna hade ganska skoj. Däremot blev det alltför långt mellan måltiderna, som det ju kan bli om sommaren, så det tog ganska lång tid innan kidsen, speciellt Milja, fått i sig något alls.
Isaac har vrålat halva dagen efter ”gjöna bilen” eller ”Vingo!”, och den hämtade vi på hemvägen vid fammos. Halleluja. Och fammo, jag hittade Shu Todoroki bland sandsakerna också – nu är det lugnt! Phew. Förlåt mig, mina älskade barn, men ibland önskade jag bara att ni skulle växa förbi de här tunga småbarnsåren liiite fortare. Eller i alla fall två-treårsåldern.
Dagens banna:
Till dig, mamma till en treåring, som stod och tittade på utan att säga eller göra nåt: Vänta inte tills ditt barn kniper eller river det andra barnet på handen, skuffar undan, för att sedan dra av henne byxorna -först sen bär bort du din skrikande unge! Ja, de vill leka samma lekar, men tala om det för dem, små barn kan faktiskt lära sig vänta en liten stund. Om inte, får man inte vara med. Punkt.
Dagens glansbilder:
Dagens citat:
I don’t want to ever be away from my kids, except for all the times that I desperately want to be away from my kids. And, actually, I can feel both things simultaneously.
Jag vill aldrig vara ifrån mina barn, förutom de gånger då jag absolut vill vara ifrån mina barn. Och egentligen kan jag känna båda sakerna samtidigt.
Solskenssommarsolstånd
Vi försökte faktiskt segla den här helgen. Vi hade packat för tre dagar, stuvat ner ungar, Angry Birds och smått stressande föräldrar i 44 fot segelbåt, när startmotorn gav upp. Faffa fixar frenetiskt, fifflar finurlande ”fristsam” fyrtiofyrafotsakku. Men icke, det räckte inte med skruvar eller nytt batteri. Motorn åker på semester och viblev strandsatta på land den här helgen. Vilken tur att vi inte hann åka iväg.
Det var inte så farligt, det här blev precis minst lika lyckat. Ungarna var hur glada som helst; de pratade om Capo-båten, faffa fixa en stund, sen fortsatte sand-, strand- och vilda gruslekar. Vi körde all mat och alla saker till fammos istället och stannade där istället (jag tror faktiskt det var faffa som blev mest besviken, vi var ju på väg till Houtskär, ett nytt ställe och en fin plats och strand).
Solen sken på oss och det blev alldeles knasbra väder! Twinsen var glada över att få leka och springa runt (som galningar, speciellt Isaac) på gården. Isaac lärde sig själv att kissa vid träden, köra med racerfart med dockvagnen (fast han hade sina bilar i den och lekte racerlopp) och William tappade sin första tand! Hönsmammn jag blev jag genast orolig över att tanden, som stack upp bakom, inte skulle få plats.(PS! En fråga! Hur mycket får era barn av tandfén?)
Vi drog till Runsala sandstrand i bästa sommargasset. Milja var bekymrad över att hennes baddräkt blev blöt och att hon måste fortsätta ha den då. 🙂 Vi är ju inte så vana strandbadare, men alla blev modigare mot slutet. Jag premiärsimmade (check!) i ett lite svalt, saltigt vatten. Nu efteråt kollade jag på webben – det var 16,2 grader. 18 brukar vara helt okej att simma en stund i.
Isaac blev kär i den rosa bebismössan och har vägrat ta den av sig, förutom när vi ska sova.
Snart sover tre söta, William har fått lov att stanna uppe lite längre. Mika rev av 13 kilometeras löpning i 26 graders sommarvärme, medan vi var på stranden och vi är mätta, glada och nöjda med vår lilla midsommar. Egentligen har jag aldrig gillat såna här måste-festa-högtider. Vi hade tänkt åka till Houtskär för att det inte är så rörigt där, men nu blev det lika bra såhär. Det har utlovats åskskurar till natten, det längtar jag efter. NU ska jag sätta mig med lite sommarstickning och knäppa en bärs. Åh, sommar, liv, LIV!
Barn och leksaker
Jag är alldeles säker på att barn klarar sig utan en massa leksaker. Det är egentligen fast på föräldrarna, ungens påhittighet och vanor. Jag tycker också att det finns en massa bra leksaker, som Lego och andra byggsaker som är bra. Fast ibland trillar man bara i snällfällan. Han behövde inte de här Angry Birds-klossarna, men jag tyckte själv de såg fasligt roliga ut, plus att man kan spela med dem. Idag skulle jag bara gå in via GinaTricot och kolla om de hade kvar ett linne. William lovade, med en femårings minne och tålamod, att jag skulle få gå i klädaffären då.
Hah, säger jag bara. Hahahaa. Varför ska man dra med ett barn dit, när man vet att det inte funkar med eller utan mutor? Han ville ju hem och öppna spelkartongen. Nåja, det fina med det hela är att jag sparade pengar. Isaac har fått nya Blixten-kalsonger för att han är duktig och inte har blöja längre (utom på natten, men den är torr på morgonen) och jag fick fika med Pia! Tack, det var länge sen sist! 😀
Sen finns det vissa leksaker som håller och håller. Som den här bilen. Den var Mikas. Ja, den såg väl lite annorlunda ut då, men den funkar ju ändå. Bara nån skulle vilja ge faaaart! 😀
På tal om prylar. Det här är en riktig Bittepryl; a-JAYS hörlurar/headset. Jag hittade den/frågade efter den i Stockholm. Jag fattade inte varför alla hade a-JAYS i tunnelbanan. Det betyder oftast:
1. Att det är en ny trend. (som när alla skulle ha Jens of Swedens mp3-spelare!) eller
2. Att det är nåt riktigt bra.
Och bra är ordet! De här hörlurarna kommer med olika stora pluppar till öronen (fem storlekar i paketet) och de funkar verkligen. Bättre bas, mer isolerat. Det bästa är att sladden inte krullar sig, eftersom den är platt! De här har dessutom ett headset med mikrofon som faktiskt hålls framför munnen, just eftersom sladden är just platt. Yay, säger prylälskaren i mig!
Jag testade dem på förra löprundan också. Jag borde ha satt sladden under tröjan, för den är lite styv och hoppar ju upp och ner, varpå man hör ett dovt ”töks töks” i lurarna. Inte för att det glappar, utan för att sladden rör på sig. Annars är det riktigt bra. Och lite dyra, beroende på vilken kvalité man vill ha. De här köpte jag i Stockholm på Teknikmagasinet.
Ja, det var ju det här med leksaker. Jag förstår varför det är så dyrt att ha barn (och dessutom själv vara lite materiallt beroende). Deras leksaker blir inte billigare med åren.
Dagens
Det finns saker man glömmer ganska snabbt. Smärtan efter en förlossning, hur mycket en liten nyfödd kan skrika, men också hur infernaliskt högt och envist en tvååring kan gapa. Allt är fel; tröjan, skorna, maten, man ligger på fel sida, det är fel napp, det är fel leksak, det är fel bok eller sång! Hååhååå, det är verkligen påfrestande mellan varven. Till på köpet försöker jag hitta på roliga saker åt William.
Nu ska jag inte klaga för mycket, det är ju inte så att det är hemskt uselt jämt, det är faktiskt bra också. Och när ungarna somnat sover de faktiskt ganska bra. Amen och tack. Det har också sina fördelar med att bo med en löptokig kille(fast jag blir tokig på hans träningsprat och att han tränar mycket). Igår hittade jag bara min egen sport-bh och tröja men kunde rycka ett par brallor från tvättlinan och sticka ut på en uppfriskande löprunda. Det enda tråkiga är att löpning inte hjälper det faktum att man har lite ont i ryggen. Hmmpf. Har haft det efter graviditeten och ibland undrar jag om de cuttade bort alla mina magmuskler i akutsnittet eller om jag bara har dålig hållning. Jag kan ju fortfarande göra plankan och armhävningar.
Dagens Jag-hade-just-städat-i-köket-bild:
Dagens braiga blogginlägg!
Dagens sötnosar: Mamas boy:
Dagens Isaac:
– Nee-e, vill int ha väjjing! Jag säger gonatt väjjing!
Dagens girly:
Är det bara jag som sträcker mig upp i en pose när jag reser mig från tv-soffan och just sett Top Model?
Bittes blogg 
