Stockholm i mitt hjärta
Stockholm, Stockholm, Stockhoooolm! Älska!
Vi har haft två intensiva, barnlösa dygn i Skandinaviens huvudstad. Såklart har vi passat på att ta för oss av de bästa godbitarna, som vi (sambon och jag) tycker är värdefulla i stan. Det finns så mycket att se, så mycket att göra, så många saker man vill ta hem; men det går ju bara inte.
Till råga på allt kunde jag inte sova alls på färjan, som var framme 06.10 lokal tid. Vi kom fram till hotellet och frågade om vi kunde få det rum som vi hade förhandsbokat och sagt ”vi-kommer-tidigt” till. Nej. Det gick inte. Halv två på dan fick vi vårt rum (helt sjukt)! Det måste ha haft att göra med Pride-festivalen som går av stapeln i helgen, för de hade en massa folk och nästan alla rum uthyrda. Så där satt/låg vi. Med bagaget i bagagerummet, sju på morgonen, väntandes på att cafén och affärer skulle öppna.
Vi hann ändå med sjukt mycket under dagen:
* Akademiska, allehanda barnböcker/pocket/tidningar på svenska!
* Cubus/Gina Tricot – vita leggings, check! Sambons t-shirts, check!
* Pressbyrån, hur kan man INTE älska Pressbyrån?
* veggolunch på Hermitage i Gamla Stan, såå überbra lunch så det är inte sant!
* hälsa på hos gamla jobbet (<3…)
* Odenplans garnaffär, oooh… underbaaara.. vill ha hem er alla, små garn!
* ”hem” till hotellet för att vila (trodde ni jag kunde sova? Fortfarande inte ett smack!)
* ut på stan igen till tolv på natten!
…ut på stan igen, fast på två olika håll.
Sambon skulle på konsert med Skinny Puppy, jag valde att träffa Tess (en gammal bekant som jag inte sett på över två år!) och hennes barn och syskonbarn, samt att åka till Gröna Lund allena på senkvällen. Jag har inte åkt de nya attraktionerna Kvasten och Insane…. Men NU har jag det! På taxibilarna i Sthlm har de reklam för Grönan och det står: ”Du är vad du åker”. I det fallet är jag Extremely Insane! 😀
Insane (<-Klicka för video!) var sjukt bra, men kötiden över 30 minuter. Jag tänkte på att de har Allsång på Skansen ikväll också och jag _hade ett val_, jag kunde gå dit om jag ville. Det gladde mig. Fast jag valde att gå på Grönan och det var ett bra val. Det är ett jättebra sätt att känna att man lever. Att bli nedtryckt i 4G i Jetline eller kastad fram-och-tillbaka som en tvättbjörn i en torktumlare i Insane; SUPERB! Och inte minst: alla människor jag pratade med.
Inbillar jag mig, eller pratar svenskar mer? Tro mig, jag försöker verkligen anstränga mig för att ta reda på. Jag pratade med folk i köer till attraktioner, ett barn tog min hand (fel hand, inte mammas, men det var så sött! Sen blev hon blyg, stackars tjej… pratade en massa med mammam), en kille skakade hand och tackade för åkturen (man sitter ofta parvis) i Jetline och en annan kille var första gången i Sthlm, han som jag åkte med i Insane. På min stapplande tyska sa jag:
”Ich spreche ein bisschen Deutsch, aber nür ein bisschen. Ich habe Deutsch in der Schule gerlernt”.. eller nåt sånt. Han nickade och vi fortsatte prata engelska, haha! Skoj ändå att folk är så öppna. 😀
Nu är vi hemma igen. Jag ser fram emot att sova. På två dygn har jag sovit sex timmar, det är i minsta laget. Men jaaa! Jag sover en massa när jag är död och inatt ska jag sova hemma. Det är skönt att åka bort, men också skönt att komma hem. Tvättmaskinen har snurrat färdigt;reskläderna är tvättade, väskorna redan urpackade och bilderna uppladdade. Jag har så sjukt mycket bilder. Sätter bara in ”några” förminskade här. Bloggen.fi exloderar annars. Jag och bilder. 😛
Det här är SEMESTER!
Värme, simma, mat…
Jag är inte bra på att handskas med värme. Jag tycker att 24-25 grader är alldeles ypperligt. Nu kryper temperaturen upp till 29, 30 och 31 i Åbo igen. Det regn som föll i natt var väldigt kortvarigt, och gjorde att det blev superfuktigt. Jag pratade med syrran (i Jakobstad) på MSN och vi konstaterade att det inte är nån rim och reson på det här vädret – där vräkte regnet ner. Här har de inte ens utlovat nåt regn under hela nästa vecka, bara samma temperatur – runt 30 grader.
Hjälp, vart ska man gå? Idag gick vi till Samppalinna igen. William ville mest spring runt barnbassängen och jag var rädd att han skulle ramla i. Så gick det inte, det var istället jag som ramlade i (med William i famnen) på ett ställe där det var 70 cm djupt. Tog ett för stort kliv och pluums! Det var i alla fall intressant att se att jag instinktivt reagerade så att fast jag själv hamnade helt under vatten, höll jag William uppe så han klarade sig med lite plask. Pinsamt… mitt bland en massa barn och föräldrar… Fast det gick ju bra. 🙂
Sen kom vi hem och man var lika varm igen. Jag är så less på att kleta in mig i solkräm och avundas de som inte behöver använda den så fort de ska ut en stund och simma eller till nån strand.
På med ugnen för att göra mat. Jag kastar en blick på termometrarna. 29 grader inne, 28,6 grader ute och det är mulet. Sjukt. Vart ska man ta vägen för att bli kall? Ska man krypa in i frysen? Påminn mig att inte klaga över kölden i vinter! Det svåra med värme är att det inte finns nånstans att gå, men när det är kallt kan man iaf klä på sig. Tyvärr innebär vinter med än kyla; slask, våta barn, sand och grus och is och annat geggigt. Förkylningar.. nej huu, nu ska vi inte tänka på det!
Sen åker ju sambon och jag iväg till Sthlm halvannat dygn i veckan också. Det blir sååå skönt. Lyxliv. Där har de säkert AC också. Och på Grönan fläktar det fint när man åker vilda karuseller!
Regn och ny sida
REGN!
Det kom äntligen regn, även i Åbo! Temperaturen sjönk till 16 grader i stan och jag öppnade balkongfönstret för att lukta på asfalten. Det finns få saker som slår doften av våt asfalt en sommarkväll. Tyvärr regnade det inte mer än ca tio minuter, men vi hoppas på mer.
Jag håller förresten på att byta bort min gamla bittesvardag-adress till en helt annan. Det ska bli en hobby-/virk-/pysselsida, under den nya adressen www.virkligen.com men den är inte helt färdig än, så ni kommer kanske inte att nå den än. Anyway – jag fortsätter att blogga som vanligt på bloggen.fi, men mina hantverk flyttar (parallellt) till virkligen. 🙂
Sämre dag
Om det skulle finnas nåt körkort man måste ha för att bli mamma, skulle jag antagligen få underkänt i det. Det kanske borde finnas ett sånt? Jag tänker på de som måste adoptera ett barn, vilka kriterier man då måste uppfylla; jag känner nog inte ens till hälften av dem.
Idag har jag torkat fetaost, smulor, kletig glass, potatis och socker på golvet. Det där med storstädningen igår känns väldigt långt borta. Och väldigt förgängligt. Samma sak när William hoppade, toksnurrade och vred sig i sängen och kastade kuddarna, när han skulle sova. Sen somnar han och är som en ängel. Argh, detta moderskap, det gör mig gråhårig.
Ute på balkongen sprider han ut samtliga sina leksaker och jag har trampat på dessa små bitar och bilar och klossar så många gånger idag att jag tappar tålamodet. Det blev inte bättre av att W började dra i mitt garn. Om jag går efter, springar han bara iväg och drar ännu mer.
Men det är ju inte hans fel! Det är ju mitt, som inte han hanskas med det. Bluää, jag förstår att han trivs bättre med sin farmor, mammor är ju inte skoj alls. 😦 Som sagt, jag skulle ha failat så hårt på det där mammakörkortet.
— sent tillägg—
Klockan är elva och barnet sover inte. Han gråter så kan kräks. Så nu är det kräk i sängen också. Varför är det alltid i vår säng? Eller never mind, det finns inget som heter ”min säng” längre. Och varför kan inte kräkreflexer utveckla sig lite snabbare?
Månskenssim utan måne
Några gånger varje sommar ordnas senkväll- och nattsim vid Samppalinnas utomhusbad. Sambon och jag hade en kväll för oss själva och gick dit. Fast det blev inte speciellt mörkt så länge vi var där. Vattentemperaturen är 26 grader, men luften blev sval ikväll, så vi gick hem halv elva, elva.
Men ååh, va mysigt det var där. För fyra euro får man simma hur länge man vill. De har lotteri och annat skojsigt också, om man gillar det. En kiosk är öppen så man får nåt smått att äta om man vill. Sent på kvällen tänder man fackor på sidan av bassängen.
När vi kom dit, halv tio, var det en massa barnfamiljer där ännu, men den gruppen tunnades ut såsmåningom. Nästa gång måste vi gå dit när det är riktigt mörkt. ^^ Jag bastade efteråt så huden knottrade sig av värme. Så skönt!
❤ Sommar ❤
Positiv stress
Det är inte alltid stress betyder något negativt. Ofta hör man bara om att folk stressar på jobbet, stressar mellan affär och dagis, städande och matande, till tunnelbanan, till bilen, hem och sen upp igen. Men stress betyder inte nöndvändigtvis något dåligt. Stress är något som får oss att söka nya utmaningar och sätt att lösa dem.
När man har mycket fritid, vänjer man sig vid det. Inte alla, men de flesta. Man behöver inte stressa, man hinner ”sen”. Senare. Eller imorgon. När man är arbetslös ligger visserligen stressen hela tiden dolt, men inte på samma sätt som för en person som vet att man ska upp en viss tid. Faktum är att vi behöver stressen, i alla fall i en måttlig dos.
Idag visste jag att jag hade lite mer än en timme på mig att städa och dammsuga, innan mina pojkar kom hem igen. Det fick fart på mig. Jag dammade, bar ut en massa sängkläder och filtar, torkade, dammsög och plockade upp hundra leksaker. Sen visade det sig att de åkte iväg senare på dagen igen, så jag skulle inte ha behövs fixa allt på en gång, men det kändes bra! Nu är det rent, golven är skurade och mattorna är tillbaka, sängarna bäddade och lakanen rena.
Det är så fel att de som jobbar, ska behöva jobba så in i Norden hårt, medan vi som är arbetslösa inte gör nånting. Jo, hemma och med barnen gör vi saker, eller vad man sedan hittar på själv. En resa kan innebära stress. Man borde kunna dela med sig av stressen, så att vissa inte skulle behöva bränna ut sig, medan andra slår dank. Då skulle alla må bättre och de som slappar skulle få en vänlig knuff framåt, när det behövs.
En vän på Facebook skrev såhär: ”Det borde vara en mänsklig rättighet att få ta det lite lugnt efter chocken man drabbas av när man vaknar alldeles för sent.” Det där tycker jag innefattar mycket av att stressa lagom. 🙂 Att lära sig handskas med stress är svårt. Det är en utmaning livet igenom.
Sommarbilder
Fler bilder från dagens parkbesök och lite till. 🙂 Fotade med iPhonen.
Sitter och bloggar på balkongen.
Garnbilden är fotat med systemkameran.
Garn kan man väl inte ha för mycket av, eller? Kolla de små minigarnen. *tihi* Så söta så man inte ens vill använda dem. Skoj med lite nya färger och sånt som inte finns här. Det är mestadels akrylgarn som var jättebilligt (16 kr per nystan tror jag) förutom den lilabruna härvan som jag bara tyckte var sååå cool. Från vartoftagarn.se.
Sommar och Jukuparkbesök
Vi var inställda på att det skulle kunna komma regn idag. Himlen var mörk och stora moln tornade upp vid horisonten. Det blåste hårt och solen försvann i dimmor och konstiga molnridåer.
Ändå kom det aldrig något regn. Man undrar om det nånsin kommer regn i Åbo igen? Även om det är superunderbart med solsken och värme, som vi haft länge nu, börjar det också bli lite tungt. Måtta med allt, liksom.
Nu är klockan lite över halv elva och lilla bus sover inte än. Jag var tvungen att ta ut laptopen på balkongen, det är för varmt inne. *flämt* Pappa läser saga ikväll. Det har blivit knasigt och konstigt med dygnsrytmen och värmen. I vår lägenhet blir det inte svalt så snabbt. Utetermometern visar 24 grader fast solen gått ner och fukten är tryckande. Kvällshimlen är orolig och rosa, som om den väntar på storm. Det är ingen rim och reson med vädret i år. Jag läste att forskarna inte vet vad det extrema vädret beror på. De sa att man inte ännu vet om det är ett resultat av växthuseffekten, det vet man först om tio år eller nåt.
Lånad från jukupark.fi
Vi har i alla fall haft en alldeles toppendag vid Jukupark idag. W:s fammo var med, så jag fick springa runt och nästan ha barnledigt. Sambon är inte så förtjust i höga höjder och forsande rutschkanor, men jag åkte alla jag kunde! Jukupark i Åbo är jättecoolt, men inte helt välplanerat. Till exempel:
* omklädningsrummet har ca 300 små lockers, men bara plats för 20-30 personer samtidigt. Det finns ett skötbord och många duschar, men ingen handdusch, bara såna som det rinner från taket – med ganska lågt tryck.
* Trapporna upp till rutschkanorna är för smala. När man ska släpa med sig rutschunderlag och stora simringar blir det trångt. Därtill ska man hålla antingen höger eller vänster sida i trappen! Det klarar inte ens vuxna. Kunde de inte ha målat en färg i trapporna istället, så man vet hur kan ska gå?
* Det var massor med svenska och andra utländska turister och vissa skyltar stod bara på finska. I min favorit-super-rutschbana Boomerang (på bilden lite längre upp) måste man använda sig av dubbelring för att hålla balasen. Det förstår man inte om man inte läser det finstilta, så vissa tvingades vända efter att ha väntat länge, när de kommit ända upp med fel simring! Rita en ordentlig skylt med ett kryss över donitsringen (den för en person)!
Men mycket ÄR bra! Det är mysigt, bra med solstolsplatser, stora gräsmattor, simringarna räcker till alla och mycket god mat för pengarna. Boomerang (den blåvita stora rutschisen) var suuuuperbraa! I augusti kommer J-syrran hit och då blir det åka av. 😀 William ville inte bada. Han tyckte det var kallt. Fast han rutschade motvilligt en gång med mig och gick runt, runt och tittade på en massa andra saker. Och så hoppade han och jag i hoppborgar. Jag vet, jag får inte vara där, men jag kände mig så barnslig och busig, så jag ville det. Fammo sa: ”Det finns ingen annan som får W att skratta så mycket som du” och jag log inombords. Det finns ingen annan som han busar med heller lika mycket. C’est la vie.
Dagens enda lilla minus är att vi slarvade bort Williams Cars-crocs. Inte äkta, men det var lite tråkigt. Sånt som händer. Antingen kom de bort eller så gömde/glömde W dem nånstans.
Sur och tvär
Jag har varit supersur idag! Grr, grr, arg som ett bi, jag tappar tålamodet för ingenting och surar för mig själv. Vill inte äta heller, har ingen lust. Egentligen har jag ingen aning att vara det, tvärtom. Jag fattar ingenting (nej, det är inte pms och jag är inte gravid. Bevare mig väl.)
Imorron ska vi till det nyöppnade Jukupark här i Åbo, som verkar hur ballt som helst, sen blir det snart helg… På tisdag åker sambon och jag över potten till svedala och Stockholm. Det blir bara en kort visit, eftersom vi åker utan William (han passar varken på nöjesfält eller konserter), men det ska också bli så skoj ändå. Jag funderar på att gå själv till Gröna Lund på kvällen, eftersom mitt sällskap inte åker snurriga saker som sprätter hit och dit eller åker opponer.
Och sen är det snart augusti och tjohejsanfräs. Jag ska vara lycklig – jag vet, jag borde. Ikea-resa med svärmor är inbokat (jag har tittat ut ett billigt litet vitrinskåp som vore p-e-r-f-e-k-t för pysselmaterial och garn! ❤) och besök till ”musteri” ute på landet. Morsan och farsan kommer förbi en sväng och jag ska ännu åka till Österbotten i sommar. Jag har fått en avi på posten om att mitt garn, som jag beställde från Sverige, har kommit (lite annat än det vanliga), men inte ens det lockade. Dessutom hann jag inte till posten, för de stänger två timmar tidigare mitt under sommaren. Argh. Problemet med juli är att alla andra också vill vara lediga då. Såklart. Jag börjar med nya amigurumiprojekt men har ingen lust att göra nånting klart. ;_;
Är det så att vissa dagar bara är förhandsprogrammerade på att vara blä? Eller är det så att tålamodet tryter för att jag vill att de där roliga sakerna ska komma redan idag? Vad är det för fel på mig? Imorron är en ny dag?
