Hoppa till innehåll

Sämre dag

24 juli, 2010

Om det skulle finnas nåt körkort man måste ha för att bli mamma, skulle jag antagligen få underkänt i det. Det kanske borde finnas ett sånt? Jag tänker på de som måste adoptera ett barn, vilka kriterier man då måste uppfylla; jag känner nog inte ens till hälften av dem.

Idag har jag torkat fetaost, smulor, kletig glass, potatis och socker på golvet. Det där med storstädningen igår känns väldigt långt borta. Och väldigt förgängligt. Samma sak när William hoppade, toksnurrade och vred sig i sängen och kastade kuddarna, när han skulle sova. Sen somnar han och är som en ängel. Argh, detta moderskap, det gör mig gråhårig.

Ute på balkongen sprider han ut samtliga sina leksaker och jag har trampat på dessa små bitar och bilar och klossar så många gånger idag att jag tappar tålamodet. Det blev inte bättre av att W började dra i mitt garn. Om jag går efter, springar han bara iväg och drar ännu mer.

Men det är ju inte hans fel! Det är ju mitt, som inte han hanskas med det. Bluää, jag förstår att han trivs bättre med sin farmor, mammor är ju inte skoj alls. 😦 Som sagt, jag skulle ha failat så hårt på det där mammakörkortet.

— sent tillägg—
Klockan är elva och barnet sover inte. Han gråter så kan kräks. Så nu är det kräk i sängen också. Varför är det alltid i vår säng? Eller never mind, det finns inget som heter ”min säng” längre. Och varför kan inte kräkreflexer utveckla sig lite snabbare?

10 kommentarer
  1. scriptrix permalink
    24 juli, 2010 07:37

    Jag hade nog inte heller klarat mammakörkortet! Men lustigt nog blev det hederliga medborgare av dem alla! 😉

    • 25 juli, 2010 10:16

      Kanske det går bra, bara man inte funderar för mycket?

  2. 24 juli, 2010 07:50

    Äh, det har säkert gått över tills imorgon, ska du se. Jag är också rätt värdelös som mamma, låter mina (nästan vuxna) barn sitta vid matbordet med lippisen på.

    Jag tyckte inte ens att det var något konstigt med det, förrän jag blev kontaktad från skolan :/

    Nej, jag verkar nog mest ha vunnit mitt mammakörkort på lotteri 😉

    • 24 juli, 2010 08:18

      Äh, det är väl inte att vara värdelös, man har olika regler hemma och i skolan. Fast sånt är väl inte lätt att fatta alltid. Eller så vill man inte fatta. Det säger jag både i egenskap av att vara mamma och en dotter. Tack för din kommentar förresten. 🙂

  3. Majapii permalink
    24 juli, 2010 07:55

    Inte skulle jag heller ha klarat något sådant kort. Du har nog min fulla förståelse. Fastän jag har ”mina” till låns bara kortare stunder så vill inte mitt tålamod räcka till. Visst höjde jag rösten här ikväll också då jag hade tre i sängen. En satt snällt och tittade på ett program i iPoden och de två minsta hoppade jämfota omkring honom. Och jag var ju livrädd att de skull krocka, ramla i golvet eller vad annat som helst så att det blir gråt och tandagnisslan. Och nu har vi en här, vars föräldrar är ute i staan och förlustar sig, som just har tystnat i sin säng. Och nog är hon så härlig så……liksom alla barn är härliga. Och vi är bara människor.

    • 24 juli, 2010 08:17

      Fullt hus, hör jag. Vissa har mer tålamod än andra. Jag var tyvärr inte på plats när sådant delades ut. Eller så är det något man lär sig med åren, det vet jag inte.
      Barn är härliga, så även mitt barn. Jag har bara inte tålamod och vet inte riktigt var man ska ta det ifrån ibland.

  4. mormor 2 permalink
    24 juli, 2010 09:41

    Voj voj snälla Bitte, som jag tidigare skrivit åt dej så var jag säkert världen sämsta mamma. Inte hade jag nå tålamod, dålig var jag att pyssla, dålig att leka. Det var nog tyvärr så att jobbet tog ut allt vad jag hade att ge. Tyvärr.
    Fösöker nu i stället ge allt vad närhet och värme åt barnbarnen.
    Nog blev det till karar av barnen också fast mamman var utan körkort.

  5. irene permalink
    25 juli, 2010 06:13

    Bitte, jag är säker på att du skulle ha klarat ”körkortet” med bravur. Så mycket tid, omsorg och kärlek du ger ditt barn måste ju ge högsta poäng som mamma. Lycka till, ibland måste man få vara lite uppgiven!

  6. 25 juli, 2010 10:15

    Det gör så ont i hjärtat när man känner att man inte räcker till och inte orkar som mamma. Man vill ju så gärna, men sen blir verkligheten ofta en annan. Det är bara att försöka göra sitt bästa och komma ihåg att det inte är någon tävling. Det är jag som känner mitt barn bäst. Och imorgon är det en ny dag.

    Styrkekram!

Kommentarer är stängda.

%d bloggare gillar detta: