Om Tourette
Det är ett tag sedan jag skrivit något om Tourette nu. Det har liksom varit lite bättre med ticsen, för det mesta. Kanske solen gör sitt, eller så är det som min läkare säger, att perioderna för en Tourette:are går som en sinuskurva, uppåt, neråt, uppåt, neråt. Nu har det varit uppåt ett bra tag, vilket också märks på min vikt. Jag har inte ökat mer än ett par kilo, det är avsevärt lättare att äta nu igen av nån anledning. Och jag blir inte rädd av att gå på bio, inte rädd för höga, intensiva ljud, som annars brukar vara en trigger för tics.
Jag läser mycket om olika sjukdomar och symptom, det är intressant. Det har också varit en del av mitt liv så länge, så det är naturligt. Fast ibland läser jag kanske för mycket. Hittade dock några (för mig) nya saker på Neuronätet:
”Orsaker
Flera orsaksförklaringar beskrivs av Nilsson och Pelling (1999). En orsak kan vara att nervsystemet har utformats annorlunda när det byggdes upp och bidragit till att en nedsatt funktion i vissa delar av nervsystemet. En annan orsak är utvecklingsförsening.
Då många med Tourettes syndrom är extremt beroende av olika motivationsfaktorer tänker sig Nilsson och Pelling att en förklaring kan vara att hjärnans eget belöningssystem, där dopamin och endorfin är viktiga, är underbalanserat.”
Och vidare om tics.
Upplevelser som föregår motoriska och vokala tics kallas sensoriska tics. Många med Tourettes syndrom uppger att de är extremt överobservanta på signaler från den egna kroppen. Enligt Nilsson och Pelling (1999) finns det undersökningar av Tourettes syndrom där över 90 procent av de undersökta personerna har beskrivit sina tics som reaktioner på för-förnimmelser eller förkänningar. De förnimmelser som föregår ticsen kan delas in i kroppsliga och psykiska sensationer. ”De kroppsliga omfattar t.ex. spänningar, kittlingar eller kliande medan de psykiska handlar om impulser som beskrivs som ’måste’-känslor eller förväntan om att det skall kännas bra efter att ticset har utförts (a.a.s11). Personerna i undersökningen menade också att förnimmelserna hade blivit tydligare med tiden.”
SÅ SANT, bra skrivet. Speciellt det där sista med varför man har tics.
Samtidigt stämmer inte andra saker för mig, jag har aldrig haft inlärningsproblem, snarare har det varit tvärtom. Fast det där andra, med labilitet och vrede, det säger jag inte om…
”Det förekommer diverse symtom i samband med Tourettes syndrom såsom; bristande uppmärksamhet, hyperaktivitet, irritabilitet, labilitet, aggression, oprovocerade vredesutbrott, tvångstankar och tvångshandlingar. En del skadar sig själv, sällan medvetet men det kan ske vid våldsamma tics, inlärningsproblem och vokaliseringssvårigheter dvs personen talar för högt eller för snabbt.”
Vill krama, haluu pussata!
Dagarna går snabbt nu i slutet av juli. Eftersom sambon är ledig känns det äntligen som en riktig semester. Fast jag ska väl inte klaga, jag som är arbetslös har ju semester hela tiden? Visserligen är det sant, men egentligen har man för mycket tid, man värdesätter inte alls den lediga tiden. Sen ska man alltid finnas inom räckhåll för ett eventuellt jobb – egentligen – om de skulle ringa och erbjuda nåt, som förr i tiden. Det lär inte hända, men man ska finnas där ändå. Och klaga ska man inte, o nej, det är SÅ bra att vara arbetslös, för då hinner man med så mycket.
BAH, säger jag, man hinner med mycket mera när man arbetar, för då går saker på av sig själva. I den arbetslösa tillvaron fladdrar man runt i nåt slags limbo, ett ingenmansland där man egentligen inte behövs. Och man förslappar sig själv. ”Nä, jag behöver inte göra det här idag, jag gör det imorgon”. Det kommer ingen ”imorgon”, det kommer bara ännu fler ”i övermorgon”. Så ska det inte vara. Jag har flera olika planer för hösten, nån av dem måste väl fungera. Det måste de ju bara! Man måste framåt i livet, även om livet i sig är skönt att leva.
Det är tur att jag har William. 🙂 Trots bök och trots, är det faktiskt en skön ålder, här runt tre år också. Han vill kramas och pussas så mycket. Så fort det blir nåt avsked blir han helt hysterisk om han inte får Krama-Pussa. Eller som han säger på finska – se rubriken. 🙂 Vilken lyx att ha någon som är sådär tillgiven en, jag vet att det går över fort! Och ibland ”måste” jag pussa honom TIO gånger, eller tolv, och då ska jag räkna också. Min lilla kärleksloppa, det är härliga måsten man har ibland.<3
Han har också börjat skilja på finska och svenska och fråga vad saker heter på det andra språket. Folk som säger att barn lär sig språk sämre, om de lär sig två språk samtidigt, kan hälsa hem! Vi och många andra har levande bevis på att det går hur bra som helst. William pratar dessutom ett eget språk, där han hittar på ord, så säg inte att barn inte kan. (Självfallet finns det undantag, alla barn är unika och behöver olika mycket tid att lära sig saker).
Ikväll kollade jag på Allsång på Skansen. Det var _inte_ givande alls. Jag menar.. Thomas di Leva? Ja må han leva uti hundrade år, men han får ha sina sånger för sig själv. Och varför har de så töntiga allsånger, som man inte ens kan? Senm Salem Al Fakir. Ta din spikmatta och lägg dig där och bröla – din bror låter mycket bättre. Jag säger bara: Nassim låter! Bättre!
Har ett par amigurumiprojekt på gång nu också. Det enda är stort, det andra mindre, helt olika garn. Skoj skoj, men tålamodskrävande med effektgarn/mohair. Man ser inte maskorna så bra, det är lätt att man tappar eller hoppar över nån.
Jag har äntligen fått/skaffat ett par nya Smokin’ Buds, mina favoritlurar. De förra var rosa, men gick sönder, för jag använde dem så sladden gick sönder, av på ett ställe som inte gick att reparera. Smokin’ Buds är jättebra, ljudet smiter inte ut, man får sitta ifred och stör inte heller andra med sin musik. (y)
De lovade regn till idag. Jag har bara sett moln, fast det såg ut att bli regn ett tag. Hmm. Det är fuktigt, varmt och svettigt för tredje veckan i rad. Svalorna flyger högt. Jag tänker att vi ska leva länge på det här – hela vintern – så jag klagar inte. Fast vintrar är ju trevliga de med. 🙂
(Det här blev ett ganska vresigt inlägg, låter det som. Jag är inte vresig, bara lite rastlös.)
Sim sam slurp!
Vi har inte besökt Samppalinna speciellt ofta, trots att det bara är på tio minuters promenadväg från oss. Det har inte blivit av. Utomhusbadet är öppet från maj till sen höst och vattnet 27 grader. Det är inte dyrt heller, 4€ per vuxen och 2,5€ om man är arbetslös. Det är det enda stället jag sett, som har rabatt för arbetslösa.
William har varit lite reserverad när det gäller vatten förut, men nu svängde det helt. Efter ett tag kastade han sig hals över huvud över oss i vattnet och lekte så han fick kallsup på kallsup. Och han funderade mycket över att vattnet hölls kvar, fast det till synes rann bort på sidorna. Och att det var så mycket vatten här, fast det inte var nån sand eller strand. 🙂 Men ska man hinna bada något i den stora bassängen, får man nog gå dit ensam.
Fast vi inte egentligen simmade nåt, tar det på att vara ute i solsken och vind, man blir ju lite tam. Idag var en perfekt dag, inte för het och inte för kall.
Mat och bro och bil
Det är knepigt med mat på sommaren. Man känner sig inte hungrig, men när man väl får maten framför sig, vill man slänga in sig allt på en gång! Sambon och jag åt på Cantina Azteka i helgen, ett ställe vi besökt förut, men inte på länge. Därmed hade vi också glömt hur stora portioner mat man får. *pust* Vi började med en stor tallrik olika tapas, som vi delade, men sen hade jag en matig sallad också. Håh håå! Fast vi fick utmärkt service (på svenska!) och maten var jättebra. Så länge man inte är inställd på att få nån husmanskost eller en hamburgare, är det här ett toppenställe.
Sambon är glad över att de har sojabitar istället för kött, i de vegetariska varianterna. Inte bara stekta grönsaker, som de flesta erbjuder som ”veggo-alternativ”.
Vi har fått ett nytt sushiställe också. Eller tja, det är faktiskt grundat i Hangö, därav namnet, men det låter faktiskt lite japanskt. Nu finns det även i centrum.
På hemvägen fotade jag Kvarnbron. Eller det som finns kvar av den. Nu är den helt riven, förutom de där ställningarna mitt ån. Eller ska de kanske vara där till nästa bro?
Lånad bild 🙂
Jag bongade en fin bil på vägen också, en Ferrari F355. Eftersom vi bor mitt bland hotellen, är det här man ofta får syn på lyxiga vrålåk. Det var här de filmde en del av svenska ”Ensam mamma söker” ifjol, alldeles vid vårt grannhotell vid stranden, märkte vi senare (hon som blev ihop med den unga killen, de besökte Finland) 😀
Den där bilen skulle nog duga åt mig. Eller så den där Audi R81:an som Stark kör i Iron-Man. Fast såklart, de slår inte Dodge Vipern ändå, den ser så grym ut. 😉 Det finns mycket fint i Åbo.
Åbo by Night
Mjuka sommarkvällar
Himlen är oskyldig blå,
som barns ögon, när dom är små.
Så blå blev himlen ikväll i Åbo. Inte ett moln. 24 grader sommar. Det blåser svalkande. Utifrån stans terrasser hörs skratt och glada röster. Folk går förbi, pratar upprymt, vinden svallar i flickors hår. Jag sitter på balkongen, sambon pillar på Xboxen och streamar musik från datorn. Vi lyssnar på hiphop och reggae, somrigt. Någon har startat en sambakarneval i huset mittemot igen, jag tror det är på teaterns bakgård. Rytmerna ekar mellan husen. Folk cyklar på minicyklar, de kommer säkert från sina båtar.
Solsken, sommar, andas. Ah. Ljuvt. Sambons semester har börjat. William vill inte sova. Klockan är elva och han är fortfarande vaken. Huh huu. Mitt tålamod räcker en timme och tio minuter, jag läser fem sagor och sjunger oräkneliga sånger. Jag sjunger två olika stämmor av ”Så skimrande var aldrig havet”. William ser på mig:
– Mamma, he sama som datorn, säger han sen och jag skrattar lågt.
– Ja, det är det. Jag sjöng med mina kompisar och spelade in det.
– Vad heiter kompisar, fortsätter han och jag räknar upp.
Sen vill han ändå inte sova, han tar till supervapnet ”Mamma, krama mig” och låter superynklig, fast jag nyss kramat, gosat och pussat i över en timme. Pappa får ta över. Jag har väldans med mjukhet och tålamod ibland, men när det går över, är det kört. Bra att pappor finns.
(Sätter in en porträttbild. Det var kvällens fotoövningstema.)
Japp!
Nu är jag officiellt tillbaka på bloggen.fi. Min andra blogg kommer jag inte att radera, men den får ligga kvar för andra ändamål. Det blev såhär, efter att jag funderat på saken länge nog. Och jag vill inte kalla mig Mamma med Tourette längre. Ja, jag är mamma och jag har Tourette, det kommer jag fortfarande att skriva om, men jag blev Bitte med Bihang nu istället. Bihanget står för olika saker, barn ibland, saker ibland, laster andra gånger. 🙂
Jag är dock fortfarande orolig över bildutrymmet här på bloggen.fi. 200 MB låter kanske mycket, men för den som sätter in många bilder – vilket jag har gjort och kommer att fortsätta med – går det snabbt att fylla. Nåja, vi ser hur det blir. Kanske HSS Media plötsligt trollar fram mera utrymme?
Det oroar mig även att det hela tiden skapas nya spambloggar (ni har kanske sett, i nyaste bloggar, såna där med konstiga namn). Jag hoppas vår finlandssvenska blogg överlever och att den virtuella världen inte suddar ut våra nedtecknade ord. Det finns ändå många av oss, som sätter ner mycket omsorg och tid på sina bloggar. Somliga säger att man inte ska vänta sig något av en gratisblogg – men ni har fel.
Väntar du dig något av din gratismail? Har du en backup av den? Eller facebook, det är också gratis, men annonsörerna strösslar ut en massa pengar. Den som äger content – innehåll – i dagens IT-samhälle – är rik. Det måste man förstå.
Nu ska jag inte bli överseriös. 🙂 Jag ska ju fira att jag är tillbaka, tjohej! Bloggen.fi och andra användare har fått mig att tro på er igen. Jag vill ju understöda finlandsvenska/finländska portalar, för jag vet att det finns så många som kan mycket här också, men de har inte resurser.
Sambon börjar sin semester idag. Jeee! Grattis! (Kan man säga det åt nån som börjar sin semester? *fniss*)
Vi har en ny Xbox, för den förra brann upp. Ja nästan bokstavligen, det är nåt med lödningen som blev överhettad, MS har använt dåligt material. Den visade The Red Ring, vilket är ett tillverkningsfel som Microsoft ersätter, men det tar tid. Sen ska den gamla fixas och säljas. Dessutom var den gamla synnerligen högljudd med sitt fläktsurrande. (dagens i-landsproblem?)
Jag har skrivit tal (ej klart) och köpt gaaaarn ❤ på rea idag. Äntligen hittade jag Drops Ice igen och lite coola färger och sen ett par jeans för 21 ege. De är lite för stora i midjan. Förvånansvärt nog sa sambon inget om att jag köper jeans som har färdiga hål, han brukar inte förstå sånt. Karlar… 🙂
Hittade också en goding på Gina Tricot. ❤ Sommarrea! ❤ Ibland går det långa perioder utan att jag handlar nåt alls, utom mat och blöjor (ja, han använder fortfarande blöjor fast han fyller tre, vi har inte bråttom.) Sen kommer det gånger då man hittar saker och då köper man mer på en gång.
William har fått sova en natt hos farmor och jag gick på bio igår. Det är så sjukt varmt, på bion var det svalt. Hurra, nu är det en bättre ticsperiod, så jag blir inte sådär sjukt skraj och megaticsig som jag ibland blir när jag hör höga, intensiva ljud. Eller slipper skämmas när man ticsar så det låter, på ett tyst ställe.
Det kom regn igår, i två omgångar, men första gången på ca en vecka. Det hade samma effekt som när man kastar vatten på en bastu. Fsssss!! Efter en kvart hade regnet dunstat och befann sig i luften. Klibb, klafs, klibb. Nästa vecka har de äntligen lovat att det ska bli 17 grader på nätterna. Det är skönt med värmen, men vi får ingen svalka på natten, William svettas hela tiden, stackarn. Barn vill ju inte sitta stilla.
Smygtitt
…in här… måste ju testa olika funktioner här, innan jag återvänder. Jag håller på att bli galen med bildhanteringen på blogspot. Man ska inte avvika från normen. Tyvärr har jag ju alltid gjort det, på alla sätt. Jag är inte helt nöjd med att den här fonten är såhär stor, men temat är lite najsigt annars.
Jag fick inte mitt sidhuvud att se normalt ut i det gamla temat. Allt bara krånglar. Kanske det är SBS (skit bakom spakarna)?
Inte än
Jag kommer inte tillbaka till bloggen.fi än. Den dras nämligen med en del barnsjukdomar, som de brukar kallas när man öppnar en ny sajt (eller nån ny grej över huvud taget).
1. Det går inte att anmäla ett stötande inlägg.
2. Max 200 MB bildutrymme. Tack vare att jag förminskar bilder, fyller jag inte det direkt, men för snabbt.
3. Ingen länklista där man ser när folk har uppdaterat sina inlägg, ingen ”feed”.
4. För många bloggisar saknas fortfarande här. 😦
5. Många av mina bloggvänner och andra jag följer använder blogspot.
6. Små fel här och där som jag inte orkar korrigera.
7. Jag är fortfarande lite lack över att mina inlägg med bilder försvann. Jag orkar inte pussla ihop dem, fast jag har texterna. Blogspot är inte bäst av alla bloggar, men det duger.
I will be back, maybe. Måste sova längre på saken.
http://bittesvardag.blogspot.com/2010/07/segla.html
Klicka på min bloggs namn (Mamma med Tourette) för att se alla inlägg i blogspot.
Kom hem?
Har funderat på vad jag ska fortsätta blogga. Vågar man vara här på bloggen.fi? Hur mycket utrymme finns det för bilderna? Jag tänker inte vara med om att det här havererar en gång till, för jag tycker att mina ord är värdefulla, för mig i alla fall. Det är bara en dagbok, och ja, tjänsten är gratis, men det är ju det som är grejen.
Just nu är det lite ”bränt barn skyr elden”-feeling över bloggen.fi. Vad tycker du, kära läsare? Var ska jag blogga? Här eller på blogspot?
