Vill krama, haluu pussata!
Dagarna går snabbt nu i slutet av juli. Eftersom sambon är ledig känns det äntligen som en riktig semester. Fast jag ska väl inte klaga, jag som är arbetslös har ju semester hela tiden? Visserligen är det sant, men egentligen har man för mycket tid, man värdesätter inte alls den lediga tiden. Sen ska man alltid finnas inom räckhåll för ett eventuellt jobb – egentligen – om de skulle ringa och erbjuda nåt, som förr i tiden. Det lär inte hända, men man ska finnas där ändå. Och klaga ska man inte, o nej, det är SÅ bra att vara arbetslös, för då hinner man med så mycket.
BAH, säger jag, man hinner med mycket mera när man arbetar, för då går saker på av sig själva. I den arbetslösa tillvaron fladdrar man runt i nåt slags limbo, ett ingenmansland där man egentligen inte behövs. Och man förslappar sig själv. ”Nä, jag behöver inte göra det här idag, jag gör det imorgon”. Det kommer ingen ”imorgon”, det kommer bara ännu fler ”i övermorgon”. Så ska det inte vara. Jag har flera olika planer för hösten, nån av dem måste väl fungera. Det måste de ju bara! Man måste framåt i livet, även om livet i sig är skönt att leva.
Det är tur att jag har William. 🙂 Trots bök och trots, är det faktiskt en skön ålder, här runt tre år också. Han vill kramas och pussas så mycket. Så fort det blir nåt avsked blir han helt hysterisk om han inte får Krama-Pussa. Eller som han säger på finska – se rubriken. 🙂 Vilken lyx att ha någon som är sådär tillgiven en, jag vet att det går över fort! Och ibland ”måste” jag pussa honom TIO gånger, eller tolv, och då ska jag räkna också. Min lilla kärleksloppa, det är härliga måsten man har ibland.<3
Han har också börjat skilja på finska och svenska och fråga vad saker heter på det andra språket. Folk som säger att barn lär sig språk sämre, om de lär sig två språk samtidigt, kan hälsa hem! Vi och många andra har levande bevis på att det går hur bra som helst. William pratar dessutom ett eget språk, där han hittar på ord, så säg inte att barn inte kan. (Självfallet finns det undantag, alla barn är unika och behöver olika mycket tid att lära sig saker).
Ikväll kollade jag på Allsång på Skansen. Det var _inte_ givande alls. Jag menar.. Thomas di Leva? Ja må han leva uti hundrade år, men han får ha sina sånger för sig själv. Och varför har de så töntiga allsånger, som man inte ens kan? Senm Salem Al Fakir. Ta din spikmatta och lägg dig där och bröla – din bror låter mycket bättre. Jag säger bara: Nassim låter! Bättre!
Har ett par amigurumiprojekt på gång nu också. Det enda är stort, det andra mindre, helt olika garn. Skoj skoj, men tålamodskrävande med effektgarn/mohair. Man ser inte maskorna så bra, det är lätt att man tappar eller hoppar över nån.
Jag har äntligen fått/skaffat ett par nya Smokin’ Buds, mina favoritlurar. De förra var rosa, men gick sönder, för jag använde dem så sladden gick sönder, av på ett ställe som inte gick att reparera. Smokin’ Buds är jättebra, ljudet smiter inte ut, man får sitta ifred och stör inte heller andra med sin musik. (y)
De lovade regn till idag. Jag har bara sett moln, fast det såg ut att bli regn ett tag. Hmm. Det är fuktigt, varmt och svettigt för tredje veckan i rad. Svalorna flyger högt. Jag tänker att vi ska leva länge på det här – hela vintern – så jag klagar inte. Fast vintrar är ju trevliga de med. 🙂
(Det här blev ett ganska vresigt inlägg, låter det som. Jag är inte vresig, bara lite rastlös.)
Bittes blogg 
Att få växa upp med två språk, att få två ”modersmål”, känslospråk , är absolut en tillgång! Modersmålet är ju en trygghet, som en nallebjörn som man bär med sig hela livet! Inte kan det väl två nallebjörnar vara sämre än en?
Det finns vissa som är av avvikande åsikt, att det rent av skulle vara skadligt för ett barn och störa talets utveckling. Jag vet att det finns en del barn som lär sig prata långsammare, men det kanske de skulle göra även med ett modersmål.
Min son är tvåspråkig sen liten, o skillde på spåken som 3 åring. Finns inget bättre! I dag är han två språkig, o kan sgs flytande engelska därtill. Han kan inte språktiktigt med all gramatik – men han kan nåt som är viktigare => använda spåken!
Det är bra gjort! Jag tror, som du, att det är jätteviktigt med båda språken. Sen märker man nog om ungen hänger med. Grammatik kan ju inte ens vuxna alltid!
När jag var arbetslös hade jag extrema problem med att komma i tid. Det var så illa att mina vänner ibland till och med kunde ha vadslagning om hur mycket för sent jag skulle komma till en fest.
Jag började jobba heltid igen för två och ett halvt år sen och nu är det väldigt sällan som jag kommer för sent. Jag tror att det helt enkelt handlar om vanan med att passa tider som kommer med att ha ett arbete. Och så är det helt sant att man får mer gjort när man har ett jobb. Nu har jag under sommaren jobbat heltid och pluggat 25% av heltid och det har ju gått alldeles utmärkt. När jag försökte plugga under tiden som jag var arbetslös gick det helt åt helvete, jag hade ingen självdisciplin och fick aldrig nånting gjort.
Men den där ekvationen tid och pengar går ju aldrig ihop… När man är arbetslös har man hur mycket tid som helst men inga pengar att till hobbies eller annat, när man jobbar har man pengar men alldeles för lite tid över att sysselsätta sig med fritidsintressen. Eller så är jag bara lat… 🙂
PS. Mina vänner ser mig dock fortfarande som ”hon som alltid kommer för sent”, vilket ärligt talat har börjat kännas lite sårande. DS.
Ja, jag fattar inte varför det är så svårt, efter man HAR tid. Ibland gör jag ju en massa saker, jag får nån knäpp och fixar, städar, pysslar och donar. När man sitter hemma försvinner däremot all inspiration. Ibland tycker jag att mitt hem är mitt fängelse, för jag kommer (mig) aldrig härifrån. Det är lättare nu under sommaren när vi hittar på saker.
Och ja, precis! Allt kostar pengar och man har inte sådär jättemycket av den varan. Ändå har jag ju en jobbade sambo och vi bor i hyreshus i stan utan bil osv = man sparar pengar jämfört med om vi skulle bo i eget hus.
Naaw, tråkigt det där med att vara sen. De kanske slutar, annars får du väl säga det till dem?