Bloggpriset!
Förresten, ni har väl inte missat Bloggpriset? Visst är det fantastiskt att vi har ett eget pris i Finland och inte bara behöver stå och se på när grannlandet Sverige har bloggalor (blogg-galor?). Nominera, nominera! Det har jag gjort ikväll. Man behöver inte fylla i alla kategorier om man inte vill.
http://bloggpriset.ylebloggen.fi/ <- Öppnas i nytt fönster. 😉
Åh, tänk om man fick vara med på den där festen, ens som gäst. Hur coolt vore inte det på en skala? ^_^ Drömmas ska man!
Jaa, idag!!
Idag har det hänt en massa roliga saker! Och även sådant som inte är så trevligt, men de skippar vi här.
För det första – jag kom vidare i utbildningen! 😀 Yess, yess!! Fattar ni vilken seger det är för en gravid, svenskspråkig kvinna med Tourette? 😀 Vi fick besked idag på eftermiddagen efter att vi suttit och jobbat en massa med uppgifter i Word och PowerPoint, när en av utbildarna kom in med personliga kuvert och berättade att det hade varit lite svårt att välja bort folk. I allra första början var vi 219 som sökte. Sen 60 som kallades till intervju. 28 blev godkända till det första skedet – nu är vi 18 – det är ett stort bortfall. Man har ju lärt känna folk och det kändes som nån deltävling i Idol, fast på riktigt. Det är ju våra framtida liv det handlar om. Det kändes även lite ledsamt för de som inte blev valda, många av dem var 45+. De ville ju lika gärna och många kanske tyckte att en gravid tjej inte skulle ta upp deras plats. Men vet ni vad, det är faktiskt min rättighet att ta upp en sån här plats, lika mycket som någon annas – det har jag visat att jag klarar.
Det var verkligen nervöst, fast jag hade starkt självförtroende i och med att båda mina tenter gick så bra. Sen hade jag något slags lugn i mig också. Om jag inte skulle bli vald, visste jag ändå vad jag ska göra i vår. ^_^ Det här var en bonus, att jag får fokusera på saker som är bra för mig, som kommer till nytta sedan, när barnen blir större. Visst ska jag vara hemma ett tag, men inte för evigt.
Det har snöat idag också! De första kalla och hårda flingorna blåste över stan, men stannade inte kvar så länge. Nu blir det byta till vinterjacka för sonen. Själv har jag växlat mellan lite olika pga det skiftande vädret.
Idag tog jag också på mig en mammatröja som jag köpt från H&M för ett par veckor sedan. Den sitter faktiskt ganska bra runt magen, men jag fattar inte varför den ska vara så lös under/över brösten? Den ska följa figuren, men istället går den rakt ner från brösten över magen. Det händer ofta med mammakläder. Tycker inte om det! Men det är skönt att ha byxor som inte klämmer åt mitt över magen, där Bu&Bä ska bo. Vanliga leggings funkar ännu, men jag har en känsla av att det inte går hur länge till som helst.
Förresten, bilden är från idag (den med turkosa linnet ett par dar gammal). Jag står och hänger lite i ryggen så det blir lite extra put på vissa bilder, ”den lilla magen”. Det är svårt att själv se hur stor mage man har – eller inte.
Det är jättefint ute i naturen nu. Många löv har blåst ner från träden, eller från halva träd, men lönnarna riktigt lyser!
Idag är jag också extra glad över livet. Hösten brukar ses som en årstid då allting dör. Ibland måste man dö för att kunna födas och leva igen. Ibland måste saker få vila, för att kunna gro och spira igen.
Vardagsglädje: Jag bytte skosnören i mina enda Converse-dojor, som jag köpt för 20 € på nån affär i Stockholm för evigheter sedan. De är blanka med vita snören, men snörena var alldeles missfärgade av metallklämmorna. Inte nu längre! Det känns som att ha ett par nya skor, yess! Tänk vad små saker kan göra stora underverk.
Förresten, den fina mattan som är under dem – den har min mamma vävt. ❤
Pysslet till dagis är också klart. Redan för nån dag sedan, men jag har inte haft tid att blogga. Håh håå, det är mycket man ska fixa till dagis – sånt där extra som man inte tänkt på. Alla barn ska ha bilder av egna familjen, som de kan se på och prata om där. Plus ett eget foto som ska hänga vid kläderna.
Det mesta av illamåendet har släppt nu. Maten smakar igen och vissa dagar tycker jag att jag kan äta väldigt mycket. Allra bäst funkar mat som går snabbt att äta, husmanskost. Och choklad-skumbananer och inlagd gurka! 😛
Usch blä
Jag trodde att det skulle hjälpa med en riktigt lång sovmorgon, men idag är jag inte alls på nåt bra humör. Visserligen har jag fått sova, men när man får vila kommer nåt annat uschigt istället.
Förra gången jag var gravid fick jag en massa hemska, vätskefyllda blåsor på munnen. De var stora som lillfingernaglar och värkte. Jag har aldrig varit med om att läpparna värker innan det där. Jag var två gånger till läkare och fick sist och slutligen antibiotika, eftersom jag inte ens kunde äta och läpparna varade så att de fastnade ihop på morgonen. Fy fasen.
Och nu igen, kommer de där hemska blåsorna tillbaka, men inte alla på en gång, utan en och en. Förra veckan började nån slags förkylning med röda ögon, blåsor på läppar och munnen. Nu har den läkt – då kommer nästa, och ont i kroppen med huvudvärk och allt uselt. Jag vill bara lägga mig ner och grina, men istället är jag ensam med sonen – igen. Sambons farfar är dålig, så han hamnade att åka iväg till H:fors sjukhus.
Och är det någon som klagar över nån baksmälla kommer jag inte att tycka det minsta synd om den personen, för jag är cranky, förkyld och lättretlig. Dessutom – är man så dum att man dricker så man orsakar sig själv bakisångest och illamående, då är man dum. De här kommande åren med småbarn känns plötsligt evighetslånga… Mina gravidkläder är i Österbotten hos syrran, här är jag och kan icke annat.
Nu måste jag deppa ett tag innan jag kan gå vidare. Och knapra Panadol. Suck för Panadol.
Bitte bakar: Kladdkaka med mint
Jag minns inte vem här på bloggen, som hade länkat till det här underbara receptet, men jag måste bara testa det. Och det blev riktigt bra. Det finns ju Marianne-kross att köpa, men det går lika bra att stöta sönder godisarna med mortel och ha i smeten. Om man vispar ägg och socker länge, riktigt fluffigt och ser till att formen man häller smeten i är stor, så att kakan inte blir för tjock – blir resultatet riktigt fluffigt och extra najs. 🙂
Om nån vill att jag översätter receptet, säg till i kommentarfältet. ^_^
Minttuinen mutakakku
4 kananmunaa
2 dl sokeria
200 g tummaa suklaata
200 g voita
2 1/2 dl vehnäjauhoja
1tl leivinjauhetta
1 dl Marianne crushia
1. Sulata suklaa ja voi. Anna hetken jäähtyä.
2. Vatkaa kananmunat ja sokeri kuohkeaksi vaahdoksi.
3. Lisää vaahtoon varovasti sekoittaen suklaa-voiseos ja vehnäjauho+leivinjauhe sekä crush.
4. Kaada taikina irtopohjaiseen vuokaan, jonka pohjalle on leikattu leivinpaperi ja reunat voideltu sekä korppujauhotettu.
5. Paista 200 asteessa 15-20 min. Kakun kuuluu jäädä keskeltä taikinaiseksi. Jäähdytä kakkua ensin huoneenlämmössä ja lopuksi jääkaapissa. Kakun voi hyvin valmistaa päivää ennen tarjoilua.
6. Tarjoile kakun kera kermavaahtoa tai vaniljajäätelöä sekä raikkaita marjoja.
Bra och dåliga nyheter
Jag har dåliga och bra nyheter. Vilken ska man börja med? (nej, inget med barnen i magen, de mår bra, vad jag vet)
Lånad från argalappen.se
Okej, vi tar de dåliga först. Jag är utan röst – igen. Det är bara två månader sedan det var såhär senast. Blä, vad jag hatar det. Igår var jag ensam hela kvällen med William och han ville såklart prata med mig hela tiden, han förstår ju inte att det till slut inte går så bra. Mamma? Mamma… Mamma? Mamma, vad gör du? Mamma, vad säger den där bilen? Mamma, vad är det där? medan jag försökte nicka till svar.
Det är andra tråkigheter som händer i huset. Förra veckan snodde någon vårt bakhjul på cykeln, nu har det varit tjuvar i förrådet. En bilstol (visserligen modell äldre, men ändå!) och en stor samling LP-skivor har försvunnit. Vi kom på att skivorna var flyttade, men nu vet vi egentligen inte vad som fattas, för det är ju borta. 😦 Vad är det för fel på er, idoiter? Jag har lust att skriva arga lappar och säga att ni stjäl från en arbetslös kvinna som är gravid med tvillingar, men de rätta personerna skulle knappast se det. Det är kanske tur att jag är superhes, då kan jag inte skrika.
Nu till det goda. Jag har hela tiden funderat mycket på det här med skolgång på finska. Redan i början undrade de även från skolans håll ifall jag klarar av att studera på finska och jag kände att jag inte kunde bevisa det på något sätt. Detta trots att jag har betyg från yrkeshögskolan, där undervisningen gick på finska, svenska och engelska.
Igår fick vi reda på resultaten i tenten från mikrobiologi. Jag är den enda i vår grupp med svenska (eller nåt annat än finska) som modersmål. Och jag var även den enda som satte full poäng i den tenten. Vilken adrenalinchock det var! Det var som om jag aldrig nånsin förr hade fått bra i en tenta! Plötsligt slog det mig att de kommer att ha mycket svårare att gallra bort mig i fortsättningen också, just på grund av detta. Lite läskigt känns det också, eftersom vi har närvaroplikt under hela utbildningen (en dag borta, sen intyg annars är man olovligt bora. Är man borta olovligt fem gånger under hela året, får man inte längre delta i utbildningen).
Det här är även en stor vinst för Tourette (TS). Många hävdar att människor med TS ofta har koncentrations- och inlärningssvårigheter. Alla nya läkare jag träffar frågar om detta. Nu har jag ett färskt resultat på att jag inte har det (fast jag vetat de i hundra år). Om man har mycket tics är det såklart tröttande med ticsen, fysiskt tröttande.
I början hade jag inte heller samma kontroll över mina tics, jag var bara tvungen att göra dem, jag såg var mer skakig i det jag gjorde. Jag blir så arg när folk pratar om tvångsrörelser och säger t.ex. att ”man slår ut med handen utan kontroll”. Så funkar det inte. Man GÖR de där sakerna för att man måste, men efter en tid med tics kan de försvinna eller ändras så att man håller tillbaka den där rörelsen och väntar med att göra det tills man är ensam. Eller så byts rörelsen ut mot nåt annat motoriskt eller nåt ljud man gör.
Vardagsroligheter
William och jag är värlsbäst på att bygga tågbana så att (nästan) alla bitar är med – och banan går ihop. 🙂
Några påstår eller undrar att jag har magrat och jag gått ner mycket i vikt. Svar: Nej, men inte upp mycket heller, fast magen börjar synas. Det har varit svårt att äta pga illamåendet, men bättre har det blivit. Men nån därinne äter all min mat. 😉 Jag äter frukost, lunch, middag och kvällsmål. Det sistnämnda för att jag inte ska må illa på natten. Jag äter som en häst (som på bilden–>), men är ändå ofta törstig och hungrig.
William tycker fortfarande det är roligt att bygga med toapappersrullar. Bra med återanvändbara leksaker. ^_^
Stockmanns Hullut Päivät/Galna Dagar är i full gång. Jeez, vad det var mycket folk där igår. Jag hittade ett par linnen för 4,90 och en stickad, halvkort tröja (24 euro istället för 60) som jag kan ha, fast jag är gravid. Yes.
I övrigt: Fina barnet, fina hösten och mysiga duschdofter. Me like!
Tenter och graviditet
Det råder bråda tider. Jag hinner inte ens öppna datorn på kvällarna ifall vi inte har nåt skolarbete. Fast det är skönt också, så länge man kan sova om nätterna. Den senaste tiden har sömnen varit av varierande längd och kvalité – det måste bero på graviditeten, plus att man har mycket i huvudet. Jag vet att jag tjatar om sömnen, men det är så grundläggande att den påverkar allt.
Igår hade vi två tenter, som kom ganska hastigt på; mikrobiologi och aseptik. Att skolgången på finska är knepigt, men verkligen givande och lärorikt – en riktig språkdusch! Man märker inte varje dag vad man lär sig, men när jag ser bakåt tre veckor märker jag att en hel del nya ord har fastnat och andra har jag blivit säker på. Jag har antagligen lärt mig mycket mer än jag vet om.
Igår läste jag upp för sambon vad jag hade skrivit i en inlämningsuppgift och jag hade förvånasvärt få fel. Det är en otrolig ego-boost när man märker att man kan, att man förstått och att det går bra! Efter gårdagens tenter var en stor del av klassen i uppläsningstillstånd, men jag var glad och nöjd. Jag är väl för självsäker, men jag hade läst på också innan.
Idag berättade jag för en annan av våra lärare på skolan, om graviditeten. Hon var genomtrevlig och sa direkt att graviditet inte får vara ett hinder för att fortsätta studera, när det handlar om en arbetsmarknadspolitisk utbildning. Att inte låta mig fortsätta pga graviditet vore diskriminerande och lagbrott. SKÖNT att få höra! Jag sade dock att jag inte vet hur länge jag orkar fortsätta och att det kan komma sjukskrivning med tvillingar, men jag sade inte upp min plats. Hon påpekade att jag gjort bra ifrån mig – vilket också befriande att höra. Jag är den enda i gruppen med svenska som modersmål.
Vilken superkänsla av oövervinnlighet kan får såna här dagar! Jag njuter av stunden och tänker inte så mycket på nåt som är tråkigt! 😀
Huvudet fullt
Jag förstår de som har det svårt att pussla ihop sin vardag med jobb eller studier, när man har småbarn. Hur får man ihop alltsammans? Hur hinner man handla, plugga, vara med barnen, läsa, leka och göra mat? Igår kom jag hem från plugget med en huvudvärk som heter duga. Tur att man får ta Panadol i alla fall, fast man är gravid (det hjälpte faktiskt). William ville ju såklart inte att jag skulle lägga mig ner och vila, utan smällde och slog i dörrar eller försökte slå på mig. Det är klart det är tråkigt när mamma inte vill leka eller orkar vara med.
Igår och idag är det teori för hela slanten som gäller. Jag tycker de kunde ha börjat med det redan förra vecka, istället för att man ska sitta och fylla i samma slags utvärderingsblanketter om sig själv hela tiden, om svagheter och styrkor – för stora delar av det där vet man redan. Det är först när man får studera på riktigt som man märker hur det är, vad som krävs av en själv i tid och prestation.
Igår började vi med mikrobiologi och på onsdag har vi tent. Det är snabba ryck! Här läses det om bakteriestruktur, olika sjukdomar och hur de kan förhindras. Sedan fortsatte vi med tre timmar aseptik, läran om hur man förhindrar mikrobers uppkomst och spridning. Efteråt hade jag huvudet fullt av en massa nya termer. Det svåraste är egentligen att känna igen nya ord. Är det ett ord jag inte kan på finska eller är det ett nytt ord för alla? Samtidigt är det väldigt intressant.
Sov dåligt inatt igen. Jag kunde inte hålla ögonen öppna, men samtidigt inte heller somna riktigt ordentligt. Mådde illa nästan hela natten och hade den där äckliga smaken i munnen, som jag haft ända sedan början. Det smakar metall och vatten. Fast nåt sov jag, för jag drömde knasigt, som vanligt. Tankarna snurrade runt tvillingarna också. Jag kan fortfarande inte riktigt förstå att vi ska få två barn. Hur gick det till? Tänk att det är just jag som kan vara gravid med två… Och det är så ogripbart eftersom man inte ser eller känner det. Visst såg jag ultraljudsbilderna, men ändå.
Nu är det än en ny dag, med nya tag. 8) Solen skiner och höstvinden blåser svalkande. På väg till skolan går man genom skogen en bit. Det är så skönt! Få se om det blir skog och motionsslinga nära vår nya bostad? Vi ska lägga ett bud på en av ställena vi har sett på. Spännande tider.
Bättre ^_^
Nu är jag på lite bättre humör igen. ^_^ Svärmor&svärfar a/k/a farmor&faffa var hit ikväll och stannade med W en stund, så jag hann gå på den andra bostadsvisningen med gubben. Och sen lovade fammo att hon kan stanna hemma med W imorron så jag får gå till skolan. Tusen tack, det var väldigt snällt! Vi har en del teori och sen en liten tent i slutet av denna vecka. Även om det inte bär vidare, tycker jag det känns viktigt och jag vill ta vara på all den tid på kursen som jag kan, oavsett jag går vidare eller inte.
Jag har också fått vila ikväll och duscha i lugn och ro med en ny, fräsch duschtvål. På nåt sätt känner man sig lite som en ny människa efter sånt, även om det är små saker.
Igår fick jag klar min halskrage (eller vad kallas de?). Lättstickat och mysigt. Cowl på engelska i alla fall. Den blev ganska bra. Malabrigo är ett underbart mjukt och tjockt garn. ❤
Dagens bästa och väl passande citat just nu, kommer från Paulo Coelho.
”Life takes us by surprise and orders us to move toward the unknown -even when we don’t want to and when we think we don’t need to.”
