Fast
Idag är det ingen festlig dag. Sonens förkylning, som jag trodde skulle gå över, har istället muterat till nån slags ögoninflammation och lätt feber. Det får mig att tänka på hur man hanterar allt sånt här när man har fler barn. Och imorron lär jag knappast kunna gå till skolan. Två veckor, jaha, så länge tar det innan det kommer nåt avbrott i mina s.k. studier.
Nu skulle jag bara vilja rymma iväg nånstans, vara ogravid och slippa vara hemma med barn som upprepar ”mamma-mamma-maammaaa” tusen gånger i sovrummet, istället för att vila en stund. Jag tror jag blir galen! 😦 Är det såhär mitt liv kommer att se ut de närmaste två åren framöver? Eller ännu värre? Kommer jag nånsin att få jobba igen och ha ett vanligt liv? Jag tror inte de som har jobb förstår inte hur lyxigt de har det, de som kan planera karriär och gå på fina jobbmiddagar – fast det såklart är krävande att alltid vara i jobb också.
Blä, dumdag.
När William var liten sov jag på dagarna, eftersom jag var dödstrött. Hur ska man kunna göra det med TVÅ? Och vart tar man vägen med två ettåringar – evighetsmaskiner – som kliver runt hela tiden? Jag är både glad och ledsen för hela det här gravidbeskedet och tvillingar, det är motstridiga känslor. Jag känner mig tursam, utvald, men samtidigt lite fången i det som ska vara ett mysigt hem med småbarn.
Sjukskriven?
Jag läste på ett svenskt forum för tvillingföräldrar att man blir sjukskriven senast i vecka 25, när man väntar tvillingar. What? Är det här sant? Gör man så i Finland också?
Support och besök
Idag började vi skoldagen med data. Eller ADB, som man säger i Finland. Ingen i Sverige har en susning om vad det är. Asian Development Bank? Vi jobbade med att söka olika grejs på internet (t.ex. ta reda på vad en enkelresa till Uleåborg kostar för en krigsveteran och annat skoj) och sen jobbade vi med Excel. Problemet med vår lärare är att hon bara skriver ut uppgifter och låter oss jobba. Sen får vi fråga om det är nåt vi inte kan.
Tänk dig en grupp människor mellan 20 och 55 år. Hur olika är inte de? Vissa har tagit datakörkort och kan en hel del, andra kan inte skriva ett mail eller logga in och bifoga filer i mailet. Själv satt jag och försökte jobba med tabeller i Excel, att låsa celler och räkna medelvärde, summor och procent – vilket inte är svårt bara man är noggrann. Sen såg jag ju att vissa behövde hjälp och andra frågade mig, eftersom läraren inte hann med ens hälften. Vilket ledde till att alla började fråga mig.
Det är skoj, jag tycker om att visa sådan jag kan, men stötte på problem med finskan när jag skulle tala om varför man måste låsa en cell när man kopierar en formel, så att formeln bara byter rad på den ena algoritmen. Det är liiite svårt att förklara det där på finska så det blir begripligt, men det gick hyfsat. Kanske jag borde byta bransch till ADB-undervisning? Haha, nej, jag skulle bli knäpp på att behöva veta allt. Vissa kan mycket mer än jag, men de orkar inte alltid visa. Förresten så är jag jättesugen på Windows 7 och Office 2010. 😛
Vi var på studiebesök för tredje gången också. Idag stod kirurgiska avdelningen på stadssjukhuset på schemat. Eller rättare sagt deras avdelning för instrumentskötare. Vi hade skyddskläder (hah, visst är vi snygga? :D)och skoskydd och desinficerade händerna flera gånger, när vi gick genom deras luftslussar. Intressant, men bullrigt och bökigt. Självklart gick alla skötare på rast medan vi var där. Det var ju inge bra! Jag ville se dem in action.
Ute visar hösten sig från sin vackraste sida. Det enda tråkiga är att det blåser kallt. Fast va skönt solen värmer på dagen. 8) På hemvägen köpte jag Ben&Jerrys-glass, lite godis, välling och fil. Och sån där saftis som man fryser in i små tuber. Om jag ännu fick Jaffa och Cokis (ihopblandat ska det vara) skulle jag ha prickat in de flesta av mina gravidnojor. 😛 Eller en BigMac.
Solsken!
Det är skönt med torsdagar! Vi hade en kortare skoldag med en distansuppgift. Och till lunch fick vi supergod köttsoppa (linssoppa för veggosar), sen efterrätt utan extra kostnad. 😀 Super! På hemvägen gick jag via H&M och kunde inte hålla mig från att köpa ett par minisockor. Jag ska inte köpa kläder, för jag vet ju att jag kommer att få två lådor från FPA (vilket är trevligt, jag fick ju ingen med W, eftersom vi var i Sverige) och jag har massor från förut, dels sånt jag fått av syrran. Men när jag gick där tänkte jag på att jag kanske kommer att vilja ha några plagg som twinsen har likadana av. Får se, får se. Allt detta utifall allt går bra förstås. Det är inget jag tar för givet.
Jag tänker på lilla stora W ganska mycket. Det här är hans sista vinter då han är själv, som han får all uppmärksamhet. En god vän till mig sade: ”Att få ett till barn är som att släpa hem en till partner”. Med andra ord, en stor omställning för ett barn som hela tiden har varit nummer ett.
Förresten, den ena bilden, den till vänster, tog jag idag för att visa hur ljust det är ute. Jag ser inget när jag går ut! Mina albino-ögon krymper till minimi och jag kisar som en dåre mot allt ljus – fast jag tycker om solen.
Jag har hittat lite böcker på bibban, böcker om hur det är att få tvillingar. En bra bok heter ”1+2=3, storebror till tvillingar”. William tycker den är jätteintressant. Den handlar om vardagen när två små anländer, att inte längre vara den som mamma och pappa hinner mest med. Att storebror ibland går till badrummet och leker med den förbjudna saxen när de vuxna inte ser, men också om det fina att få vara störst och inte längre vara den som behöver lägga sig först. 🙂
Hur ska vi orka eller hinna läsa något för W när det kommer två till? Det kommer nog att vara lite klurigt ett tag. Jag sa åt sonen att vi kommer att bli fem i familjen och visade på fingrarna. Fem.
”NEJ! Int fem”, sa han bestämt och fokuserade istället på att man i boken hade ett babylarm som låter ”skraaaa” (ska det föreställa att barnen gråter eller att larmet skrapar?).
Dagens mysigaste var när jag och W badade. Han hällde vatten på mitt huvud och höll på att skratta ihjäl sig och ramla omkull när jag fick vatten i ögonen.
– Mamma, vi är bästa vänner, sade han sen och kramade mig hårt. Älskade barn! ❤ Hoppas att vi alltid är bästa vänner!
Dubbel glädje
Jag fick en smärre chock idag på ultraljudet. Inte för att det var något fel på vårt lilla korn… men det var inte bara ett korn. Det blir två!
Det var nog tur att jag låg ner! Jag hade inte i min vildaste fantasi kunna föreställa mig att jag skulle vänta tvillingar! Eller jo, jag hade nån gång tänkt på skoj att det skulle vara ”lite praktiskt” att få två på en gång, då får man en stor och mysig familj, men bara avfärdat tanken då det inte är nåt som ligger i vår släkt.
Sen händer det. Pang bom! Läkaren sa nåt i stil med”ojdå, jag hittade en till” på ultraljudet och jag trodde jag skulle smälla av. Jag har inte riktigt förstått att jag ska bli tvillingmamma än, men jag kan såklart inte sluta tänka på det. Vilken cool grej! Vilken gåva att få vänta två barn! Samtidigt vet jag att det kan innebära komplikationer. Just nu tänker jag inte på det, inte på nåt som heter förlossning eller att jag kommer att bli megastor – utan fokuserar på glädjen. Jag hoppas också att allt går bra, såklart.
Vi blir fem i familjen. Omvälvande och coolt. Jag tänker också på utbildningen, som jag får lämna. Jag ska gå klart mitt ”suppilovaihe”, men jag tror inte jag blir vald till fortsättningen. Plus att jag är osäker på om jag klarar av kl. 08-15 varje dag med annalkande twins.
Inte konstigt att det tränger på och jag går ofta på wc! Inte konstigt att jag mått så illa! Men nu, nu har läkarna iaf konstaterat att Bu och Bä mår bra och antagligen inte har några avvikelser, vad dom kan se. Livet är så coolt, hur det tar sina vändningar. Vissa beslut tar vår Herre hand om. Eller slumpen, ödet om man tror på det. Jag tror det är en mening med allt.
Om det är nån som har erfarenhet av tvillingar får ni gärna skriva och kommentera! 😀 Jag vet ännu inte om det är en- eller tvåäggstvillingar, det var så mycket nytt idag så jag tänkte inte ens på att fråga det.
Urk och Ugg
Jag har inget vackert att säga om den här dagen.
Förstår inte varför jag inte kan sova. Nu är det likadant igen. Jag ligger och stirrar mig genom natten och sover 1-2 timmar, drömmer konstigt om att jag gör våldsamt uppror mot allt och blir tvångsintagen. Men i drömmen blev jag nedsövt och då minns jag att jag tänkte: ”Jamen nu får jag i alla fall sova!”. Sjukt.
Glömde ta medicinen idag när jag gick till skolan. Katastrof. Efter lunch skulle vi samåka till ett ställe i stan, dit vi skulle på studiebesök. Eftersom jag satt och åt ensam, missade jag vart de andra gick, så jag fick ta bussen/bussarna och hann precis. Dålig planering från skolan. Mycket tics idag, tung dag. Pinsamt att inte kunna stå stilla, när vi dessutom hade studiebesök.
William superstrejkade och ville inte alls lyda. Jag svängde in via Andiamo för att köpa ett par reaskor och under tiden höll W på att krypa upp i två skyltfönster och under en pall med reklam. Såklart petad han ut reklamaffischen som satt fast, så det blir inte fler besök till den affären på ett tag. Personalen var snäll, de bara log. Jag passade på att prova ett par riktiga UGGs, som faktiskt råkade vara exakt rätt storlek. URK vad de kostar, men oj, fårskinnsskorna satt som en smäck. Det här är nog det närmaste jag kommer ett par riktiga uggisar. De är ju så sjukt dyra.
Kanske han håller på att bli förkyld? Man brukar ju vara lite extra sur då. I min ilska över trotset och gnället och trötthet kokade jag en maffig korvsoppa och bakade scones (eller nja, jag lagade inte maten bara för att jag var sne). De blev i alla fall bra.
Var dag en sällsam gåva och en skimrande möjlighet. Nej, det känns verkligen inte så nu. 😦 Inatt hoppas jag bara på en sak – sömn.
Helgen
Vissa kvällar är sonen bara extra söt och kramgo. Ikväll har vi suttit och lyssnat på barnvisor. Jag hade inte tänkt på att det finns en del på Spotify, men det gör det ju! 😀 Jag är så glad att W har börjat lyssna på sånt också, inte bara se på TV, där allt är video/bilder. Jag tycker det är viktigt att kunna njuta av saker, att kunna sitta ner och lyssna – och det kan han.
Jag tänkte faktiskt på det här med mycket sjungande. Lill-Kornet, som är i magen, får höra och uppleva en massa ljud i form av musik. Jag tror det är en bra sak. 🙂
En annan sak jag är superglad över är att han orkar lyssna på hur mycket böcker och läsande som helst. Jag har en kompis på den här kursen jag går på, som har en 2½-åring, som inte alls orkar lyssna, fast hon försöker läsa. Han kanske inte bara har den vanan. Men W har det och det är supermysigt. Fast man ibland bli less på att läsa så ofta, de där samma böckerna om bilar och traktorer. Jag brukar tänka på att försöka låta sonen välja ibland, sen säger jag att det är min tur att välja en bok och det funkar faktiskt. Barn samarbetar, bara man gör rätt. Och ibland lyckas även jag göra lite rätt. ^_^
Ur dagens bildskörd:
Busbarnet och fadern busar i sängen. Ibland försöker jag säga att sängen är till för vila och att läsa. Hah, jag haver förlorat. 😀
Kvällsmat för gravida-som-vaknar-och-blir-hungrig-mitt-i-natten-annars. Fullkornsskorpor, fil (fil är underbart, för det är lite surt), nypon/björnbärssoppa och mysiga (pastöriserade!!!) Crème Bonjour samt rooibuste med honungsarom. Kittlar dödsskönt i kistan, som Baloo hade sagt.
Världens snyggaste, hittills byggda tågbana, där jag faktiskt fick med alla bitar. Nu i extra lyxig variant, där fyra spår går parallellt. W lekte faktiskt jättemycket och jättelänge med den hela helgen. 😀 *yess*
Imorron är det skola igen. Den här veckan väntar tre studiebesök. Och ultraljud, eftersom jag är i vecka 12. *hurra! Äntligen!* Spännande saker.
PS. Om vecka 12 står det att man kan ha gått upp 1,5-4 kg. Jag brukar inte orka följa med alla veckor, men just den här hade jag kollat, den är ju lite speciell, en liten milstolpe liksom. Jag har inte gått upp annat än jag är på min normalvikt igen. Tappade ett par kilon i början. Fast vissa kläder/byxor går inte längre. DS.
Rocksyster
Idag har vår kör deltagit i gudstjänst i Henrikskyrkan här i Åbo. Det är en lite annorlunda kyrka, jämfört med den traditionella som har ett halvcirkelformat altare. Den här ser mer ut som ett församlingshem och är gjort i rött tegel. En del av kyrkan är helt ny och ombyggd. Den har rätt bra akustik också.
Temat var skördemässa och tacksamhet för sommarens och hösten gåvor. Det var en fin predikan. Förr tyckte jag alltid att predikan var så långrandig, men jag vet inte om det var prästen som var bra eller om jag blivit äldre, men nu var det inte alls tråkigt.
Utanför skiner solen med full kraft och lyser upp träden och marken i de typiska, vackra höstfärgerna. Det är så fint. ^_^
Jag träffade en bekant i kyrkan, en tjej som jag senast såg år 1992. Jag kände igen henne, men mindes inte varifrån. Hon kom fram till mig efteråt och frågade om jag inte hette Britt-Marie och var på ett scoutläger i Österbotten -92. ”Du har inte ändrats mycket”, sade hon och jag log stort inombords. Hon såg också ut väldigt mycket som förut.
På just det där scoutlägret, som hölls i Närpes, var det mest yngre scouter som deltog, så vi äldre bildade en egen grupp. Jag minns det fortfarande, för vi fick en massa roliga (och lite svårare) uppdrag. Till exempel skulle vi bygga våra tält tre meter upp i luften och använda bara rep och träslanor – inget annat. Och det gick!
Ledaren kallade mig Rocksyster, det minns jag. Han var cool. Och jag var småkär i en kille från Syd-österbotten, men på den tiden fanns ju inte sätt att hålla kontakten, ifall man inte träffades igen. Håhååå, dessa minnen som ramlar över mig. Man blir nostalgisk. Det var en bra tid, scouttiden. Kanske det fortfarande är lite rocksyster i mig, när jag tänker bakåt. Lite barnslighet, lite vuxen, mer erfarenhet, men ändå en slags öppen lekfullhet som man kan dra nytta av när man har barn. 😀
