Fast

Idag är det ingen festlig dag. Sonens förkylning, som jag trodde skulle gå över, har istället muterat till nån slags ögoninflammation och lätt feber. Det får mig att tänka på hur man hanterar allt sånt här när man har fler barn. Och imorron lär jag knappast kunna gå till skolan. Två veckor, jaha, så länge tar det innan det kommer nåt avbrott i mina s.k. studier.

Nu skulle jag bara vilja rymma iväg nånstans, vara ogravid och slippa vara hemma med barn som upprepar ”mamma-mamma-maammaaa” tusen gånger i sovrummet, istället för att vila en stund. Jag tror jag blir galen! 😦 Är det såhär mitt liv kommer att se ut de närmaste två åren framöver? Eller ännu värre? Kommer jag nånsin att få jobba igen och ha ett vanligt liv? Jag tror inte de som har jobb förstår inte hur lyxigt de har det, de som kan planera karriär och gå på fina jobbmiddagar – fast det såklart är krävande att alltid vara i jobb också.

Blä, dumdag.

När William var liten sov jag på dagarna, eftersom jag var dödstrött. Hur ska man kunna göra det med TVÅ? Och vart tar man vägen med två ettåringar – evighetsmaskiner – som kliver runt hela tiden? Jag är både glad och ledsen för hela det här gravidbeskedet och tvillingar, det är motstridiga känslor. Jag känner mig tursam, utvald, men samtidigt lite fången i det som ska vara ett mysigt hem med småbarn.