Kvällens
Kvällens pyssel:
* hemligt. *ssshh!*
Kvällens pyssel #2:
* blir att sätta upp maskor till en grovstickad mössa. Först kanske en vanlig, sen en med flätor. Kan jag sticka flätor? Hmm. Det märks väl.
Kvällens bus:
* William och pappa flyger runt och upp-och-ner. Och gör pruttljud på magen så sonen kiknar.
Kvällens bajsblöja:
* åt folk som snackar strunt och flabbar åt allt och alla. En god regel som jag fått lära mig: Pratar någon skit inför dig om någon annan, lär de göra det om dig också när du inte hör. Ibland måste man stänga öronen.
Kvällens bästa:
* Jag fick en hamburgare plus Cokis blandat med Jaffa. Supermums!
Kvällens storlek:
* Bu och Bä är nu ungefär lika stora som din utsträckta handflata. 🙂
Kvällens humör:
* Bättre efter diverse utbrott under dagen, bland annat lite befogad kritik över vissa lärare i skolan… 
Kvällens länk:
* klippdockor med Prick och Fläck här!
Kvällens minivits:
* Det var en bonde som inte hade någon hink. Han hade en katt som spann.
Kvällens klurigheter:
1. Vilka blad kan man inte vara utan?
2. Heter det en rak sväng eller ett rak sväng?
3. Vilka sorts smycken gillar vegetarianer?
Happy weekend! Vår kör ska sjunga i kyrkan på söndag, missa inte oss i radio Vega kl. 13! 8)
Bygga bo
Det finns många gravidmyter. En som däremot är totalsanning är att man får mer lust att baka, laga mat, sticka mer än vanligt, fixa hemma och fixa ”boet”. Det är nästan knäppt hur jag har ändrats sedan jag blev gravid. Jag nästan njuter av att laga mat. Då måste det vara nåt fel! 😀 Jag hoppas och ber att det här lugnet jag har ska hålla i sig även efter att twinsen har kommit. Önska kan man alltid.
Idag mutade jag sambon med att laga veggomat och lägga sprättsonen, om han hämtade honom på dagis. Jag hade gått så mycket på dan och tyckte det var så skönt att komma hem. Därför lagade jag mustig linsgryta med soltorkade tomater, zuccini och tofu. Och det blev bra, fast jag lagade utan recept! Hurra!
William fortsätter att vara söt och mysig. Jag vet inte vad det är, om det är det faktum att jag själv känner mig mycket lugnare och tålmodigare (trots att jag är rastlös ibland?) eller att han fick byta dagisgrupp. Han låtsaskokar mat och leker picknick med mjukisdjuren, mina vi. DET hör inte till vanligheterna. Jag är så glad, så glad! Inte bara Cars och grävmaskinen.
– Mamma, du är söt, sa han när jag lade armen om honom och vi tittade på BUU-klubben.
– Tack, du är också söt, sa jag mysigt.
– Och du är snääääll, sa han. Lite senare pussade han på mig flera gånger. Man smälter ju som smör i solsken med mindre! Han vet vad han ska säga. ❤
Vad har hänt med mitt busbarn? Mitt Cars-älskande sprättiga barn? Nån har bytt ut honom! Och han tjatar inte om välling, utan badar till och med utan protester. Jag njuuuter av den här tiden. 😀 😀
I helgen blir det…. lite fest och mer bakande! :D:D
Och Mika, sorry, William har redan avslöjat vad du ska få i födelsedagspresent! Han bestämde att du ska ha en Caterpillar grävmaskin. ^_^
Idag hade jag rådgivningskontroll också (äntligen!). Allt är bra, vad vi kan se och höra. Bu&Bä ligger väldigt nära varann när det gäller hjärtfrekvens. Betyder de att de är av samma kön? Hmm, det återstår att se, kanske det inte betyder nåt alls. Den ena hörs i alla fall mycket starkare. Mitt blodtryck är bra, 110/70, great! Min mage är lite större än normalt (långt ovanför kurvan för 18 veckor) men med ögat ser man inte ännu att jag är så jättestor.
Jag får må bra
Vecka 18
Enligt gammal österbottnisk jantesed ska man alltid oroa sig när det går bra. ”Det kan ju inte gå såhär bra, det måste ju komma nåt dåligt efteråt då”.
Fast tänk om det inte är så? Tänk om det faktiskt är så att det går rysligt bra ibland. Tänk om det är tillåtet att vara glad, frisk och må bra. Så tänker jag just nu. 8)
Idag började det ösregna när jag skulle gå från skolan och hämta William. Blä, där går man i vinterjacka och superblåst och känner sig som en blöt hund med dyngsur päls. Jag gick till Anttila och köpte ett paraply. Det är bra att bo mitt i stan! =D Sen passade jag på att köpa ett par nystan Novita Crystal, sånt där garn med paljetter som jag länge planerat. Det ska bli en enkel, men mysig mössa, har jag tänkt.
William trivs superbra i sin nya dagisgrupp. Fröknarna berömmer honom och säger att han är så smart. Han går ofta till tvättmaskinen, som har en digital display, han följer tvättprogrammets siffror och jag har plötsligt märkt att han kan räkna baklänges! Och jag vet att dagisfröknar skryter på många barn, det ska de göra, det är viktigt att barnen känner sig duktiga också. Ändå är jag lite extra stolt som förälder såklart.
– Ja, han är nog så smart, han kommer att bli president eller nåt! Tänk bara på Emil, säger dagisfröken J menande. Jag skrattar och tänker på att sambon brukar skoja om att W ska ta nobelpriset i fysik och matematik – men han har inga höga krav på sonen, o-nej!
Jag vill att William ska vara lycklig. Han får bli vad han blir (fast när han blir större kommer jag säkert att ha fler åsikter, men det är väl då det! För nu är han är så fin och kramig. Idag gick vi hem i blåsten och regnet hade äntligen slutat. Jag frågade om han var min duktiga pojke.
– NEJ! Det är jag INT, sa W bestämt.
– Är du mitt busiga barn då? frågade jag lite klurigt.
– Mmm, svarade han med ett stort, brett leende på de rosiga kinderna.
Med andra ord mår jag rätt så bra nu. Det är inte så att allt är superrosigt och på topp hela tiden, men sammantaget är det skönt med vardag, mörkermys, tända ljus, stickning och sjunga i kören. Jag får må bra, det är jag värd. Och förresten, det är du med. 8)
Palindrom
Jag blev inspirerad av en kompis på Fejjan och en blogg, som skrev om palindrom. Hur många palindrom kan du utantill? Jag kom fram till att jag inte kan så många, men några:
Ola Salo
Ni talar bra latin.
.. ja, där var slutar det jag minns utantill. Men efter att ha letat på olika ställen har jag hittat fler, kända och mindre kända, ord och meningar som blir samma sak fast de läses baklänges.
saippuakivikauppias (alternativt utan kivi)
Sallad i Dallas
Was it a car or a cat I saw?
Isä älä myy myymälääsi!
Sirap i Paris
Naturrutan
du har bra hud (mest oväntade)
”Madam, I’m Adam”
Nej, leta i ateljén
Adolf i Paris rapar sirap i floda
A man, a plan, a canal – Panama
I Reval sitta ni i natt i slaveri (min personliga favorit!)
Dammit I’m mad
Ni rakar bra, Karin!
Le bon Nobel
tre bra brassar bar bert
Kan du fler? 🙂
Pumpor, sonen och sockor
Idag hittade jag min pumpa, som jag letade efter på stan! Mycket riktigt, de fanns på torget. Det enda som störde mig var att jag borde ha tagit ett varv runt torget innan jag köpte min fullprispumpa; på ett ställe sålde de alla kvarvarande pumpor för två euro styck, istället för fem eller sex, som de stora kostar.
För ett par år sedan gjorde jag min första lykta. Då var jag i mörka Österbotten och gjorde en pumplykta med syrran. Den lyste jättefint i mörkret! Egentligen firar jag inte Halloween på nåt särskilt sätt. Många tycker att man vanhedrar de döda genom att hålla på med spöken och monster runt Allhelgona. Jag tycker det är otroligt tråkigt att helgerna sammanfaller, för de har inget med varandra att göra. Imorgon ska jag hedra en bortgångens minne i en begravning igen och det är långt ifrån pumpor och vampyrer.
William var med (såklart) och karvade ut frön och fruktmassa ur vår lykta. Han tyckte det var roligt. Sen kollade vi på nätet, efter mönster till ansiktet.
– Ska det vara en glad eller lite läskig gubbe? frågade jag honom.
– En glad, nickade han bestämt och vi googlade lite bilder, han pekade. Hittade genast typisk pumpa med glad mun, som var lik den vi gjorde.
– Vill du hitta på nåt namn åt pumpan? frågade jag sen. Han funderade ett tag.
– He ska vara på svenska, ska han eftertänksamt; Den heiter Fammi.
Okej, så det här är Fammi som lyser över vår gata nu. Det ser nästan ut som om den andas på balkongfönstret. ^_^
Tips. Fäst folie i ”taket” på pumpan, alltså i locket, så luktar det inte bränt och man är mindre rädd att den blir för varm. Fast man ska alltid att ha koll på levande ljus – även utomhus!!!
Själv känner jag mig trött och svullen idag. Riktigt praktgravid. I skolan var det nån som kommenterade att min mage verkligen växer framför deras ögon varje dag. Jag skyllde på tighta kläder. 😛 SÅ stor är jag inte, men visst växer magen. 17 veckor fulla idag. Håh håå. Det är fortfarande intressant och spännande, men lite tungt när man ska gå mycket. Hela jag känns… större.
I övrigt idag:
– äntligen påbörjade barnsockor! Det går ju ganska fort bara man börjar. Och KnitPro är riktigt bra stickor! Jag hittade ett bra repetitionsmönster (eller för den som inte stickat förut) för raggsockor på Novitas sida. Det finns på svenska och på finska, fast mönstren är inte helt likadana. Men nästan. Själv använder jag den finska för att komma ihåg olika ihoptagningar och för att vara mer säker. 8)
– William är svår att få i säng. Det är så tråkigt. Varken jag eller sambon vill bråka eller tjata, men vi måste. Man vill inte vara den där dumma föräldern, man vill vara den coola, lugna, roliga och förstående. Tyvärr kan man aldrig vara det åt ens eget barn, inte bara i alla fall. Sen sover han och ligger där som en ängel, man ser på bilder man tagit under dagen. ”Ååh, mitt söta, stackars barn… Hur kunde man bli arg?”
Värsta tiden
Klockan är Skolan-Är-Slut-Eftermiddag. Det här är den värsta tiden på dagen. Till och med värre än att gå upp klockan sju på morgonen. Jag ska gå till bussen – idag hann jag faktiskt handla efter skolan, för vi slutade en halvtimme tidigare – gå hem med sakerna. Packa upp kylsakerna. Ta ut lite skräp samtidigt. Gå tillbaka samma väg igen, till bussen och dagis. Hämta Sandmonstret från dagis. Åka mer buss, gå hem lååångsamt och hoppas W har en bra dag så han verkligen _går_ hem. Tänka lugna tankar, brusar jag upp blir det värre.
SEN går det bra. Då är man äntligen hemma och kan ta det lugnare. Om jag åker direkt från skolan kan jag inte handla (mycket iaf) eftersom jag ska bära skolväskan, Ws saker och hålla honom. Det ska sannerligen bli skönt med bil! Nu tar det en och en halvtimme innan jag är hemma med W, efter att skolan och bussåkandet är klart.
— lite senare— Tack och lov för att vara hemma. W ska äntligen få byta grupp (på måndag) och dagis konstaterade att det verkligen är på tiden för att han bråkar och trycker ner, bokstavligen, några av de yngre barnen. Antagligen för att han inte får samma uppmärksamhet som de, han hinns ju inte med på samma sätt som en ettåring och han kräver ändå lite grann.
Idag var det en hemskt gråtig dag. Jag ville själva bara lägga mig ner och grina. W trängde sig in under en bänk med tillhörande träbord och kom inte loss utan att klämma fast huvudet. Handskar och byxor, vantar och mössa och ansikte fullt med sand. Jag sa faktiskt rakt ut till dagis idag: ”Åååh, va less jag är på den här sanden, jag hoppas den fryser fast snart” och fick ett leende tillbaka. Vad ska man annat än skratta åt allt elände?
Egentligen är det här små bekymmer. Men ibland känns de stora, sådär sammantagna. Ikväll SKA jag sticka. Jag skaffade ett nytt garn, eller två egentligen. Det enda (Drops Eskimo) ska bli en ny halskrage och det andra (7 bröder, Linnut; punatulkku) sockor. Jag får lov att hitta tiden till det, den här gången. Gubben lovade fixa hem indisk mat och nanbröd.
Bara jag hittar en pumpa att karva ut en lykta ur, så blir jag riktigt glad.
PS. W har kramat mig ett par gånger utan att jag sagt nåt speciellt. Han märker att jag är lite nere. Det är sköna att få såna kramar. ^_^ DS.
Instrumentskötare i Sverige
Det var någon som undrade vad instrumentskötare kallas i Sverige, för just den term vi använder i Finland, finns inte där (finska: välinehuoltaja). Det är alltså det här jag studerar till. 🙂
Nu hittade jag faktiskt lite info om det, för jag var själv nyfiken.
I Sverige ska man vara undersköterska för att jobba på en sterilavdelning eller en sterilcentral. Några ställen använder också ordet instrumentvård. Det är svårt att hitta nån konkret information om det här, det verkar som om många ställen verkar ha en egen avdelning som sköter det som behövs, i anslutning till t.ex. operationssalar och det verkar inte heta något speciellt – vad jag vet.
Sverige är dock en föregångare inom desinfektions- och sterilarbete. Företaget Getinge har sitt huvudkontor i Sverige och de tillverkar många maskiner, även sådana som jag har sett användas här; diskdesinfektorer och ångautoklaver, som de kallas.
Man skulle tro att ordet ”hygientekniker” skulle passa in här, men det betyder lokalvårdare, alltså städare. 😛
Instrumentskötarutbildningen i Finland är väldigt ny. Själva arbetet har funnits längre, men en riktig utbildning fanns först år 1995. En instrumentskötare rengör, desinficerar och steriliserar instrument som används inom sjukvården, t.ex. efter operationer, på laboratorier och vid tandkliniker.
En massa böcker och bebisprat
Det är tvära kast mellan känslorna här. Jag läste i nån faktaruta om graviditeten i vecka 16&17 och det stod bland annat att humöret kan vara som en tonårings – det svänger hit och dit.
Jag och sonen har haft kvalitetstid som heter duga ikväll, när vi gick till bibban tillsammans. Mitt duktiga barn, det var så roligt! När han var liten ville jag verkligen inte ha med honom, eftersom han bara rev ner böckerna och sprang runt allt vad han orkade. Nu, plötsligt, går allt jättetoppen och jag är både förvånad och superglad. 😀
Han leker i lekhörnan, jag kan se på böcker utan att behöva oroa mig över att han försvinner. Han är med och väljer böcker. Vi sitter och läser tillsammans och han sitter helt stilla, tills boken är slut. Två böcker på rad! På biblioteket! 😀 Jag njuter av dessa stunder då det är bara han och jag, för jag vet att det kommer att ändras i vår. För tillfället i alla fall.
De har bra utrustning vid stora biblioteket. W returnerar böcker själv, han kan trycka på knappen och vänta på grönt ljus (innan man sätter nästa bok på bandet).
Han kan vara med och låna nya böcker, han kan välja själv
. Och han kan låna de nya böckerna i robotmaskinen. Den står på lagom höjd för barn och en mus skrattar ett lustigt ”Muhahaha!” när boken har gått genom och är lånad. Sen kan man skjuta in boken i maskinen och den kommer ut längst ner. Om nåt går fel lyser musen rött och håller för ögonen. 8)
På hemvägen har vi vagnen, för jag orkar inte bära 26 böcker. Nytt lånerekord tror jag det blev förresten, men ingen stoppar oss, så jag antar man får låna så många böcker. Vi läser massor. Dagens ”svåra bok” handlar om döden, om ett barn som förlorar sin farfar. Jag försöker låna böcker med anknytning till vårt liv. Nyligen har vi läst om att bli storebror och att få tvillingar.
William pratar i vagnen:
– Gaga-gaa. Mamma, jag är bebis! Jag vill leka med mamma Stenberg!
(Jag tror förresten det här med bebishärmandet som han håller på med också har att göra med att han är i bebisgruppen i dagis, 1-3 år. Han ska få byta grupp i månadsskiftet till 3-5-åringar, det är dagis som själva föreslog det, för nu finns det plats där igen. Hurra, bra, säger jag!)
Fast när vi kommer hem, säger jag stolt:
– Du var jätteduktig, jag är så glad att du inte sprang iväg, mitt duktiga stora barn. Och vi kramas.
– Jag är stor! Jag är storebror, säger W stolt. Fast jag förklarar att han inte är storebror riktigt än.
Dagens barnbokstips:
1. Om att vara olika. Om att ha två pappor och en mamma. Och om att prutta med armhålan och det är svårt att låta bli, fast man är på en fin fest.
Värsta prutten Lolly! av Åsa Karsin
2. En helknasig bokserie, om Prick och Fläck, två kaniner som hittar på tokiga saker. Först tyckte jag den var bara konstigt, men W älskar dem! Vi har läst fler, men just nu har vi ”Prick och Fläck degar”. Prick och Fläck tandtrollar var en storfavorit, som inte var skrämmande, utan rolig. Och den innehöll en extra sång om tandtroll, längst bak i boken. Sången hade samma melodi som ”Blinka lilla stjärna”.
Rådgivningskontroller?
Huu va trött jag har varit de senaste dagarna. Det är också därför humöret tryter ibland, fast jag fortfarande känner mig rätt så glad för det mesta. 🙂 Kanske det vore dags att mäta Hb, fast jag hade 130 i början av graviditeten? Jag är faktiskt lite sur över det här rådgivningssystemet här i Åbo. Jag har ju varit på en inskrivning och ett ultraljud, men inget annat erbjuds förrän i slutet av graviditeten. Jag sa till min kontakt att ”det blir ju länge att vänta till mars”, så hon satte in en extra tid i november. Alltså när jag är runt vecka 20, i mitten av graviditeten. Jag har för mig att jag sprang hela tiden på kontroll vid MVC i Sverige, den första tiden! Men här… nej, är man omföderska får man klara sig själv.
Nu blev det ju förstås lite extra ultraljud för att det står GEMINI med stora bokstäver i mitt rådgivningskort; alltså: jag väntar tvillingar. Ungefär i vecka 20 är det struktur-ultraljud och för tvillingmammor följer sedan mer ultraljud minst var fjärde vecka efter det. Det tycker jag är bra. 😀 Hoppas allt är bra med Bu&Bä. So far, so good. Jag tycker mig förresten ha känt några små, små fosterrörelser av dem de senaste dagarna, det är ju en bekant känsla nu. Det känns alltid som en milstolpe i graviditeten. ^_^ Dessutom är det mest mysigt när det först börjar, då man inte blir så hårt sparkad här och där, och får sova rätt så bra fortfarande.
Lånad från minti.com
Jag hittade förresten en bild på en tjej som är gravid i vecka 36 med tvillingar. Omg… huge! Ska jag bli sådär!? 
Kan man röra sig då?
Men är det så för er andra också, annorstädes i Finland, att man har såhär få rådgivningskontroller? Självklart får jag ju ta kontakt om det är nåt man undrar över, men det är inte samma sak som att följa upp något.
