Slaskväder och rosa
Jag blir en helt annan människa när jag får gå till skolan. Visserligen trött som tusan vissa kvällar, men gladare, tålmodigare och mer uppåt sådär allmänt. Det här bevisar bara vad många forskare har kommit fram till för evigheter sedan – människan mår bra av rutiner och regelbundet matintag, bra mat dessutom (jag förespråkar fortfarande tallriksmodellen, gammaldags som jag är, den funkar! :)). På mig märks det bara extra bra, jag får mer tics och tappar humöret lite snabbare än andra, speciellt i det status jag är nu. I skolan har jag inte haft nästan några tics alls idag, bara i slutet då jag blev lite för trött och vimsig. Helt otroligt. Det har förstås också att göra med att jag är inne i en bättre ticsperiod, det är sånt som kommer och går. ”Tics kommer och går som i en sinuskurva”, sa min läkare. Och jag hoppas jag stannar på toppen ett tag till, det underlättar graviditeten, förlossning och tiden efteråt.
Jag fick en smärre chock – fast en bra sådan – när jag hämtade William på dagis idag. Det var slaskigt och superregnigt, så de satt inne och pysslade. Han satt och sydde! Min pojk, syr gröna små stygn på blått våffeltyg, sånt där tyg som är rutigt och man ofta har i lekis!
– Hej mamma, jag gör ingenting! var det första han sa. Jag log och förklarade för fröknarna att jag brukar fråga vad han gjort under dagen, på dagis och han svarar bestämt: ”Ingenting!” Vill man sen verkligen veta vad de gjort, får man luska fram det lite fint i samband med läggdags, då han lugnat ner sig. Då berättar han ofta massor, för han vill inte sova. Det är också då han ska upp ett par gånger för att krama och pussa mamma och pappa, gå på toa (minst två gånger) eller hitta på andra orsaker att stanna uppe. De är smarta, kidsen, redan i unga år. Och tänk så underbart, trots trotsåldern, att han inte har några fördomar ännu mot att sy eller göra ”flicksaker”!
Hemma var det roligare igen, vi busar och leker tills jag somnar på soffan och han blir arg. Hahha! Han sjunger: ”Jag vill bo i en svamp, annars får jag tramp!” Och säger att hans hatt är en svamphatt.
Jag har blivit kär i rosa garn igen. Eller rosa sådär allmänt. Den här rosafebern började när jag var gravid med William, då ville jag har bebisrosa tröjor. Är det nån slags inbyggd mekanisk för att man är kvinna? Nån superstereotyp gen som talar om att man vill hävda sin kvinnlighet eller är det bara ett roligt tycke? Jag vet inte, men nu har jag i alla fall införskaffat lite garn, som ska bli rosa babysockor. Jag vet att det är en chansning, det kan ju bli två pojkar, men jag vill verkligen sticka babysockor. Skulle det bli två killar kanske de kan ha rosa sockor i alla fall. Eller så ger jag bort dem till välbehövande! ^_^
Jamen.. jaaa!!!
Åh underbara alla ni som nominerat mig till Årets blogg! Jag blev ju vald till finalist! Det är så coolt så det inte är sant! Fast det ”bara” är inom de finlandssvenska kretsarna, är det här ju hur stort som helst – once in a lifetime! Det blir att ställa kosan mot Korjaamo i Helsingfors den första december! 😀 8)
Jag har kollat in de andra finalisterna. Vi är i alla fall tre som är gravida, plus en som nyss har varit. Det speglar väl bara livet just nu, men lite lustigt är det.
Rösta på mig om ni tycker jag är värd priset, själv är jag superduperüberlycklig över att få vara bland finalisterna. Det är också väldigt intressant att hitta andra, nya bloggar. Vissa är såååå snygga och man ser hur mycket tid de lägger ner på t.ex. bildhantering så man blir helt avis.
Nu fortsätter min dag med ett par intervjuer och med skolan, HOPS-laatiminen och ”desinfektioaineet ja käsinpesumenetelmät”. ^_^ Whee!
PS. Det känns faktiskt ganska härligt att jag har fått ta emot så mycket olika grattisar den här hösten, i och med graviditeten, sen att jag fick veta att det blir tvillingar, att jag kom in till utbildningen och sen även vidare. Life’s good! 8) DS.
Mer funderingar om tvillingar
”Vem minns den snö som föll ifjol?” – Jo, det gör jag! Jag har nämligen bläddrat i en massa gamla fotomappar (på datorn, bör det tilläggas) idag i samband med att jag letade efter en bild till ett programbladsprojekt, som jag håller på med.
Det var mycket snö ifjol, till och med i Åbo. Jag tycker om den, både snön och vintern (obs, jag håller armarna utsträckta på fotot :)). Jag tycker om våra fyra årstiden, fast jag måste erkänna att våren är min favoritårstid. Bara snön skulle hållas kvar. Jag hoppas faktiskt på mycket snö i år också, men inte att den förstör en massa växthus eller tak hos folk.
I år blir våren annorlunda. Inget skolliv. Det kommer två knoddar (till!) om allt går bra, vilket man hoppas på såklart. Ibland tycker jag det är så häftigt och kvinnligt och mysigt att vara gravid, medan det andra gånger är mest jobbigt och irriterande. Jag får sån lust att gå ut nånstans, bara slänga sig iväg till nån pub eller vad som helst och festa lite smått. Vem sa att gravida kvinnor eller ammande mammor inte har nån lust att gå ut? Inte tokfesta natten lång, men möjligheten att gå ut och träffa kompisar och göra vad man vill. Och gå i skolan. Nu kommer jag bort från mina nyförvärvade kontakter. Det är lite synd, men c’est la vie.
Istället sitter man här och snörvlar och snyter sig, fixar programblad i Photoshop/Word och donar på. Det är väl inte fel det heller. Tak över huvudet, värme och någorlunda bra sömn, det vore dumt att klaga. Sonen är frisk, jag är någorlunda frisk och lyckas förtränga det där sendraget som vill göra sig påmint om nätterna. Eller det här med lidande tandkött och domnande ben när man sitter på vissa stolar. Det sägs att bebisarna kan börja höra saker nu; om man läser eller sjunger. Mysigt. Och det bästa är – de skriker inte och man vet var man har dem. Fast jag lovar att jag vill ha ut dem sen, när jag blir större. 8)
Jag tänker på våren. Undrar hur man kommer att känna det, undrar vad allt som händer. Funderar på hur de ser ut och om det är tjejer/killar. Jag är så nyfiken, jag måste få veta. Tur att sambon tycker samma sak. Vissa dagar tänker jag på att jag nån gång måste göra mat åt tre… TRE barn. Huu-a-liga. Och uppfostra dem, orka säga nej-nej! och orka springa efter. Det blir nåt av det värsta.
Jag läste förresten nåt intressant och tvillingfödslar och ärftlighet: (eftersom jag ofta får frågan om vi har det i släkten. Nej inte från min sida.) Och vi har inte använt nåt IVF, he skeedd baa!
”Flera faktorer ger upphov till tvåäggstvillingar – en av dem är kvinnans ålder. Ju äldre hon är desto större är benägenheten att släppa två ägg vid ägglossningen. Om kvinnan är över trettio år ökar den benägenheten avsevärt. Om hon har fött flera barn tidigare ökar också chansen att hon får tvillingar men det kan sannolikt också bero på att kvinnan då rimligtvis är äldre. //
Att få tvåäggstvillingar är dessutom mycket ärftligt. Kvinnans benägenhet att släppa två ägg vid ägglossningen, istället för ett, är ärftlig. Mannen kan däremot inte påverka möjligheten att bli far till tvillingar. Däremot kan han föra över ärftligheten till sin dotter. När det gäller kvinnor som själva är enäggstvillingar är ärftligheten inte helt säkerställd men en svensk studie pekar på att kvinnor som själva är enäggstvillingar har ungefär dubbelt så stor chans att föda enäggstvillingar som resten av befolkningen.”
Dagens mysbilder: William leker i mitt otroligt orediga klädskåp, medan jag plockar undan såna plagg som jag inte kan ha längre – eller förhoppningsvis inte ”just nu”. … och våfflor!
Dagens bra-iga länk är för den som strickar strumpor med 7 veljestä/7 bröder-garn; här finns en måttabell med skostorlek och antal maskor. 8)
Hemmafredag
De senaste dagarna har många av mina tankar kretsat runt lägenheter och boende. Nu släpper jag/vi det för ett litet tag, men vi vet ju att vi måste flytta. Helst skulle vi bygga hus, men det är inget man gör i en handvändning och det kräver både pengar, tid, plats och planering – på ett annat vis än vi har råd och tid med.
Jag har haft ”etäpäivä” idag. Distansarbete, fast just den här dagen hade vi inte så extra mycket jobb från skolan att göra. Det betyder paus från datorer, långa skrivelser och desinfektionsmedel. Mera sova, hinna klä sig och sminka sig och välja kläder utan att det är mörkt i sovrummet (för att är den som alltid går upp först) och mysig senlunch på stan – alldeles solo. När jag kollade på bilden jag tog idag (av mig själv i hallen), tänkte jag:
”Jag undrar hur länge det är tills jag får göra såna här saker själv igen, efter att tvillingarna föds? Jag njuter – idag!” Sen tänkte jag också på att vi kanske inte bor just här så länge till. Jag kommer att sakna innerstadens liv.
Sen hämtade jag glada sonen, som lekte i en vattenpöl. All snö som föll har töat bort och ungarna på dagis älskar såklart att leka i vattnet. När jag hämtade William sa han att han gjorde en kaka med saftsoppa till mig. Han vet att jag älskar saftsoppa (alltså soppa, typ blåbärs- eller nypon-). På hemvägen gick vi förbi Lankabaari, som snart ska flytta. William blev kär i en liten stickad, fulsnygg figur som låg där på soffan.
– Mamma, jag vill ha den här, vi ska köp den här, sa han hulkande. Jag förklarade stilla att den inte är till salu, men att jag kan göra en egen till honom. Då grät han fortfarande och radade upp alla figurer på soffan och sa att de måste bli kvar. Lilla killen. ♥
Idag har vi smygstartat Farsdagsfirandet (eller skrivs det Fars dag?). Sambon fick ett efterlängtat videospel och ett jättemysigt kort av William samt ett avtryck av hans fot. Dagis har så bra idéer! Fast ja, videospelet var ju inte dagis’ idé. 😉
Själv köpte jag en ny ljusslinga att ha i min glasskål på tv-bordet. Men blä, besvikelse. Vissa av ljusen var ”brända”. Nåt har hänt med metalltråden runt hjärtanen, fast de bara legat inne i förpackningen, metallen har reagerat med nåt, men vad?Transformatorn? Jag vågade inte tända dem. Måste fråga om jag får byta dem. Visserligen kostade de bara 13 euro, men nåt ska väl det vara värt?
Dagens tanke satte jag ner i egna bilder och ord såhär:
Tycker inte om!
Jag ogillar skarpt när det anses vara fel att klaga på något som är ”självförvållat”. Som att vara gravid och skaffa barn. Så fort man ploppar ur sig ett barn, frånsäger man sig rätten att yppa så mycket som ett ont ord om att det är jobbigt med blöjor, skrik, nattmatning och uselt med sömn eller vad som helst som berör barnen på minsta lilla sätt.
Men hur i hela friden kommer det sig? Vissa har det lättare än andra och det är klart man själv blir avundsjuk om ens barn skriker, skriker och skriker, medans andra sover dygnet runt. Och endel personer klagar snabbare än andra, vad det än gäller.
Att få barn, att handskas med trots, att lära dem om livet – är det viktigaste och svåraste som finns i livet. Och det är oerhört viktigt. Det är också viktigt att kunna fortsätta vara individ samtidigt. Både mamma och människa. Att bräcka alla tabun, prata om sånt som vissa bara funderar på i smyg. Självförvållat eller inte, det är mycket som händer på vägen när man skaffar barn och många saker har man inte räknat med. Och då räknar jag bort alla sjukdomar och såna hemskheter onaturligheter som döden.
En glad mamma&pappa är en trygg och bra förälder. Ibland måste man få ventilera. Det är många gånger de tunga, krävande situationerna som gör oss till bättre människor – att ta sig förbi det och se att livet faktiskt är ganska coolt.
Det går så fort!
”Oj, va fort det har gått, har det gått hälften av din graviditet redan”, sade en vän idag. Nja, inte riktigt hälften, men nästan. Om twinsen föds lite tidigare, vilket ofta händer, skulle det väl vara hälften nu – den lättare hälften. För slutet lär bli mycket tyngre fysiskt.
Egentligen har tiden inte gått sådär rasande snabbt. Andra upplever det så. Det är som när man ser andra barn, då märker man hur snabbt tiden går. ”Nämen oj, har Kalle redan blivit sådär stor… *nyp i kinden*”. För man har ju inte själv varit där hela tiden. Jag tycker det känns ganska länge sedan jag fick beskedet. Mycket har hunnit hända på vägen. Jag mådde tokilla och det gick över, jag fick reda på att det blir tvillingar, jag hade intervju, gallringsskedet i skolan, antagningen och tenter… ja, en hel del har jag hunnit med. Och det är lika mycket kvar.
Ibland blir jag lite sur på vissa i skolan, som kläcker ur sig det enda som det andra. Vid maten satt de och tittade på andra gravida i matsalen och skojade: ”Oj, vad gör de här gravida här egentligen”. Sen kom de på att jag satt bredvid dem. ”Ja just det, gravida, vad gör ni här, fniss fniss. Men det är bra att du är gravid, då blir det mindre konkurrens om arbetsplatserna sedan”, skojade de vidare.
Jag vet att de inte är seriösa, de skämtar om de flesta och är sådana som gärna håller fast vid ett rykte om de hört nåt eller överdriver vissas personligheter. Jag hade bara inte lust att höra nåt sånt just den dagen. Jag var lite sur och kände mig som en svullen pumpa. Jag vet ju att jag kommer att falla bort i vinter och jag vet att jag kommer att vara borta från arbetslivet. Det känns på sätt och vis bekymmersfritt för min del – jag kan inte ens ta min examen nu, men den tiden kommer också. Å andra sidan har man just kommit igång, sen ska man avslutat karriären igen och bli hemmamamma. Så jag svarade:
”Jomen visst, ett par år eller så, vänta ni bara”. Och fnissade. Sedan kom vi in på ämnet barn och de blev lite mer seriösa och började prata om egna barn och vilka gåvor barn är. Jag höll med. Jag känner mig faktiskt lyckligt lottad att få vara på väg att bli tvillingmamma. Hoppas bara allt går bra. So far so good.
Men fort, det går det inte. Vissa dagar känner jag mig lite instängd, jag önskar att jag kunde äta och dricka vad jag ville, kunna gå på träningar eller slippa tänka på bilstolar (ursäkta, det heter ju barnskydd), lägenheter, dubbelt-upp-av-allt och hur William ska ta det hela när twinsen kommer. Hur man ska hinna med allt. Eget liv = ?
Idag har vi i alla fall hunnit med mycket. Vår kör sjöng i kyrkan, gubben är firad, tårtan är äten (jag kan baka, jag är inte rädd!), ljuset är utblåst och snart blir det vinter på riktigt.
Snabbstickat: Mössa
Det är inte svårt att speedsticka lite mössor, bara man hittar ett enkelt mönster – eller vet själv hur många maskor man ska ha. Den här mössan blev jag riktigt nöjd med, fast det var en riktig snabbstickning. Grovstickat är skönt!
William ville inte ta av sig mössan, men det blev för kallt att leka på balkongen nån längre stund idag.
♥Novita Crystal♥ heter garnet, som finns i flera färger och är supermjukt, superskönt, glittrande och tyvärr lite dyrt. Det är klassat som ”super bulky”, alltså jättetjockt och består av: 51% Acrylic, 18% Nylon, 18% Mohair och 13% Polyester.
Jag skulle vilja hitta garnet i vitt, men det var slut vid Anttila. I så fall kanske jag stickar en till, som skulle vara ännu ”bulkigare”. ^_^
