Krypen
Regn och grått. Mörkt.
Och så har de där äckelkrypen kommit tillbaka. Men den här gången såg jag tydligt att det hade börjat från en speltmjölspåse. Ingen mer spelt här!
Hoppas de inte har krupit in i alla påsar. Då blir det att rensa allt, igen och köpa lufttäta burkar.
Vila
Lugnet har lagt sig. Två trötta, men rätt så glada bebisar, har somnat i vagnen. Nuförtiden drar vi dem ofta i vagnen när de ska somna. Fram och tillbaka, knirr knarr, låter vagnen. Ibland står jag där på dagarna med en kaffekopp i handen. Knirr, knarr. Schsss, sov nu, älskade barn. Milja har börjat prata långa haranger när hon ska sova. Eller inatt, när hon vaknade nån gång vid fyratiden.
Det är inte kallt ikväll. Himlen är orange, lila och blå och lyser upp av staden. Det är varmt och skönt, det doftar gamla träd och våta hus, när jag för ut soporna och betraktar bebyggelsen. Igår var det minusgrader i Borgå (kallast hittills), men än verkar det komma varmare nätter. William och bebblorna har varit ute med pappa, fammo och faffa halva dagen, när de tog upp båten. Jag slockande och sov. Emellanåt vaknade jag av att jag undrade var barnen var och ifall nån grät – men det var bara tyst. Jag drömde långa haranger om poliser och prostituerade som skulle fångas, haha, vilka knasiga drömmar. Det är bara att konstatera att sömn har en helande kraft.
William fick som han ville, och sover över hos farföräldrarna. Jag tänker så mycket på honom och undrar hur andra två-, tre- eller hurmångabarnsomhelstsföräldrar hinner med sina äldsta. För de behöver ju också lika mycket kärlek och uppmärksamhet, om än på ett annat sätt.
Jag ser fram emot en ny vecka, med rådgivningsbesök, lite körsång och växtfärgning i slutet av veckan. Kaffe och mat, nya tag!
Det är tyst, vänligt mörkt.
”Nu kommer natt, nu blundar solens öga,
nu faller dag till ro.”
Söndag
Ny dag, nya tag. Idag var det minusgrader i Borgå, hösten första rimfrost. Hello winter.
Vi har trots allt fått gjort en massa saker den här helgen. Mika har varit på långtur med William och lekt massor med honom, matat bebblor, lagat mat åt dem och dammsugit, medan jag tvättar, torkar damm på hyllor, funderat ut om vi kanske skulle ha nån ny hylla och sånt man inte gör så ofta. Nej, inget som måste göras, men det tär på, att hela tiden se på det där dammet, när man är hemma. Då är det bättre att fixa undan och lida lite för den tiden. Sen kan man softa igen!
Och nu kanske man kan… hmm, kamma håret lite ifred? 🙂
…
Efter idag börjar jag tvivla på att jag klarar av att vara mamma åt tre. Eller mamma alls för den delen. Fan jävla skitlördagar som bara påminner om att andra kan gå ut eller ha ledigt och göra något annat än skura, tvätta, puréa, trösta och alltALLT! Jag kan inte vara mamma, rörmokare, byggnadsarbetare, jobba, fixa, göra mat. Jag kan inte! 😦 Jag vill inte höra nåt skit om att det blir bättre om fem år eller sju år för då orkar jag inte! Va fan hjälper det mig nu?! Jag är sur, ledsen och besviken och mest ledsen för att jag vill bort, bort. Men vart ska man gå? Vart går man då man har fotbojor?
Då skulle man ju bara sakna sina barn och bli ännu mer sur på sig själv. Ungarna, som jag inte är värd att ha.
Ni får se på lite bilder och fantisera ihop nån idyllisk bild av verkligheten istället. Jag ska fortsätta tvätta kläder, damma, plocka, vika, ticsa och implodera lite och skrika inåt.
Ja halleluja. I tvättstugan är en av två centrifuger trasiga, torkrummet blåser bara kall luft, torktumlarens lucka är trasig och man undrar om det här är dolda kameran eller nåt.
— lite senare —
Jag upptäcker att jag har glömt att ta min medicin – igen. Det är för rörigt på mornarna, fast jag borde minnas. Och jag låter verkligen som ett psykfall när jag säger att jag glömt medicinen – haha! Nu förstår jag varför ticsen blev så många och varför jag är spänd som en fiolfjäder. Dumma medicin, jag vill inte ha den över huvud taget! Men min kropp, eller hjärnan, vill annorlunda. Blä, det finns inte utrymme för Tourette, när man ska vara en frontfigur.
Note: Tics beror på att det går för ut för många impuilser till musklerna, eller fel signaler, vilket gör att man spänner dem ofta, rycker och blinkar. Eller vad det nu är för konstiga spasmer man har för sig. Den här är väldigt beskrivande, hahaha:
Solsken
Idag:
Lövblåst, caprishorts, ledsna barn som blev glada när vi åkte in till stan. 100 procent mobilblogg. Kanonväder. Äntligen Malabrigo-leverans vid en av mina oaser. William som är en kaasumato. Pizzakväll. Isaac som somnar kl 23.30. So much for egentid. 😛 Jag flabbade i alla fall färdigt åt American Pie 2 innan det blev natt på riktigt. Någon spelar dunkadunka. Fredag. Jag behöver längre dygn! =D
Vädri!
Vilket underbart väder!
19 grader, solsken, glada ungar, guldpengar som hänger på träden. Idag ska vi verkligen ut! Hurra, hurra för värme och sol som kommer åter!
Jag lånar en text via en vän på Facebook:
Inget vet man.
Vad som helst kan hända.
Om ett ögonblick
kan allt vara annorlunda.
Nu sätter jag på
lite kaffe.
Och kolla, min Roasted Shawl framskrider! Jag har börjat om ett antal gånger, både Isaac och Milja har tuggat på rundstickan, dragit i garnet och ”tållat in sig”. Men det går, allt går! Hah, carpe diem!
Paj och smör
Det är grått, grått och grått ute. En vän skrev på Facebook att hon var så otroligt trött och kunde inte riktigt förstå varför. Jag håller med henne! Blir man trött av grådassigt väder, trots att man sover ganska bra? Dum fråga, va? 🙂
Om man nu ska se nåt bra med förkylning, så är det att ungarna blir trötta. Jag vet inte om de har sovit såhär länge förut (efter att de äntligen somnat på kvällen ^^). Nästan 11 timmar, med paus för mat en gång emellan. Fina fisken! säger jag och applåderar mina ungar. Det är hundra gånger lättare att orka med småbarn, när man får sova.
Vi lagar mat idag igen. Bland annat av mummi E:s stora zuccini. Det här är vad som blev kvar efter att Mika redan gjorde en rätt. Jag tar resten idag, tänkte jag.
Hah, det rymdes inte i kastrullen.
Twinsen tyckte om att sitta i köket, men det tog lite för lång tid när jag började med äppelpajen. Däremot var det mycket mysigt att klappa diskmaskin och smaka äppelbitar. Fast de är ju så hala, de arma bitarna, så de ramlade ju hela tiden ner och där stod jag med mjöliga händer och försökte trösta de små liven. Det blev bra efter maten och lite sömn.
Sen sov Isaac tillräckligt länge att jag hann avnjuta kaffe och lite paj i lugn och ro.
Men det spelar inte så stor roll att dagen är grå egentligen. För trots en massa gnäll och mat på golvet, kan man ju inte motstå de här charmtrollen. 😀 Mina små solstrålar, underverken! Fyra små trevande händer, fyra sparkade fötter, tusen gånger kärlek!
Nä, nu börjar det här låta som nån supersmörig bebisbubblanblogg, men sak samma. För trots allt, det är nöjda och glada barn vi har, sa Mika till mig en dag. Och vi kunde inte förstå att de är som de är, för vi är inte såhär glada. Man kan kanske lära sig av sina barn! 😀
En i taget
Vilken ledsen, snorig dag det har varit. Ja, inte för min del, utan för ungarna. Milja vakade igår natt och jag gick runt med henne till halv två på natten. Hon somnade i min famn – och vaknade så fort jag lade ner henne. Så höll det på. Stackars tjej, hon hade säkert nåt gasproblem också. Ibland undrar jag på allvar hur mycket luft det ryms i en liten bebis. Om man skulle koppla dem till en naturgasledning skulle de kanske driva ett helt verk i några veckor.
Vi gick ut på dagen, trotsade blåst och ruggigt väder. Det var skönt ute! Milja somnade nästan direkt och fick äntligen sova. Där låg hon och snusade sakta, medan vi gick runt och jag passade på att handla. Det är tur att vår lill-cittari är så nära. Fast Posten, den har flyttat nu, så vi måste åka bil ifall jag får nåt större brev. Dumma post. Stora kontor, men inte några bättre priser har de heller. Hemmamammor (eller alla som är hemma) är mer beroende av post än andra, så det så och vi kommer inte åt den lika lätt. Men brevbäraren ringer på dörren ifall det är ett litet paket, det är i alla fall bra!
Idag lyxade jag till det – jag köpte all barnmat till ett mål på burk! Det har jag inte gjort än. Efterrätter och extra majs, jo, men inte det andra. Med William, ja, men det känns så otroligt länge sedan. Och så hade de ekologiskt odlad potatis på rea – tack, det gillar vi! Batat är förresten ganska dyrt, ekopotatis billigare. Fast batat är värt sitt pris, tycker jag. Två stora knölar kostar visserligen över tre euro, men räcker till tio matningar (fem dar) för två barn.
Vitamindricka är dyrt. Som ett halvt paket kaffe ungefär. Det blir skrämmande dyrt, när man tänker så. Men idag struntade jag i det. 😀
På hemvägen gick vi småvägar och jag njöt av det ljumma vädret. Vid en rabatt nära oss, blommar dahlior och en massa andra blommor fortfarande.
Hemma matade jag Isaac först. Ensam. Med burkmat. Han var helt förbryllad. Mat med potatis, som inte smakar sött, från en … burk! Där ska det ju vara efterrätt. Sen började jag göra göra pruttljud med munnen så all mat åkte ut. Tills jag tog fram efterrätten på riktigt. Då åt han minsann! Till slut bara skrattade jag. Jag oroar mig inte för att de ska äta för lite. De måste inte äta en burk mat. Jag har ingen aning om hur mycket de äter vanligtvis. Tills de inte vill ha mera. Äter ett barn dåligt för att det inte äter ”den utsatta burkmängden”? Och varifrån kommer den riktlinjen? Kan det vara så att det slutar äta när det är mätt och slutar gapa?
Idag har vi slösat med våtservetter också. Jag brukar försöka tvätta av ungarna istället för att hela tiden torka ut kletet. Under kranen bara. Men inte idag. Orkar inte vara pruttduktig hela tiden. Men imorron! Då kokar vi vår batat, potatis och zuccini igen. 😀
Milja var förresten lika skeptiska när jag väckte henne. Vanligtvis brukar jag ju mata dem samtidigt och då en sked åt var baby i taget. Nu var det roligt att få fokuserar på en i taget. Så lyxigt det kändes. 😀 Och byta blöjan ifred, ingen som väntade. Milja däremot, kollade skeptiskt på både burken och Isaac (som satt och superdregglade, pratade och skrattade) medan hon åt. ”Va, är brorsan klar… men… såhär brukar det inte va?!” 😉
En sak bör tydliggöras. Det är inte lätt med ”bara en baby”. Det finns inget sådant. När en gallskriker som en tok och man vaggar, vyssjar, lullar, sjunger, ändå slutar det inte, man försöker det man kan, man är lugn – då är det inga snygga tankar man tänker. Sov bebis, sov! Oavsett syskon eller andra, söta, sovande bebisar. Trötthet + bebisskrik kan få vem som helst skvatt galen. Det är tur att det går över. 😀
Sensommarpicknick
Det här var visserligen en alldeles ypperlig dag att sitta inne och sticka. Med tisdagsstickkafé vid datorn och allt. Men samtidigt nästan för fint att slösa bort. Det var säkert över 25 grader på balkongen. Jag hann ju sticka några varv också. Det är lite av ett mirakel att jag hinner framåt över huvud taget.
Och 14 grader utomhus. Jag drog fram Williams gamla overaller och gick ut med bebblorna, en filt och ett lakan. Jag hade tänkt det skulle vara lite underhållning för dem, efter middagssovturen. Det är inte för sent för en sensommarpicknick, även om gräset var lite blött. Det smakades ett och annat löv. Milja gillade gräs. Det är bättre att dra i gräs mellan varven, än att de drar i varandras, mitt eller Williams hår. 😀
Vi stannade ett tag på filten, det var mysigt, så länge den hölls torr.
… innan vi gick vidare. Jag försökte stapla upp ungarna så de skulle se nåt, men det var inte så lätt. De kan ju inte riktigt sitta än och Milja krumbuktar sig och spänner kroppen så hon rasar ner.
Isaac somnade med sitt kära löv i handen. Jag plockade bort det senare när jag fällde ryggstöden bakåt och det ramlade i ansiktet på honom. 🙂 Kanske det inte är så dumt med höst ändå?
Förresten har Isaac fått de där samma blåsorna i handen, som Milja hade. Men det är ju länge sen! Konstigt att det dröjde så. Det är enterovirus och inget farligt, men snuvan han har, är lite krångligare. Duktiga killen, han sover och äter bra ändå.
Sakletarna
Skattletarfärd i solsken. Himlen är lysande blå. Snart hittar de mina garn och då får de flytta ut! Ja, garnen alltså. 🙂 Spotify snurrar på som vanligt i datorn, klockan tickar mot lunch. Vår dagliga batat och lite kyckling, hamnar snart i små hjärtans magar.
