Paj och smör

Det är grått, grått och grått ute. En vän skrev på Facebook att hon var så otroligt trött och kunde inte riktigt förstå varför. Jag håller med henne! Blir man trött av grådassigt väder, trots att man sover ganska bra? Dum fråga, va? 🙂

Om man nu ska se nåt bra med förkylning, så är det att ungarna blir trötta. Jag vet inte om de har sovit såhär länge förut (efter att de äntligen somnat på kvällen ^^). Nästan 11 timmar, med paus för mat en gång emellan. Fina fisken! säger jag och applåderar mina ungar. Det är hundra gånger lättare att orka med småbarn, när man får sova.

Vi lagar mat idag igen. Bland annat av mummi E:s stora zuccini. Det här är vad som blev kvar efter att Mika redan gjorde en rätt. Jag tar resten idag, tänkte jag.
Hah, det rymdes inte i kastrullen.

Twinsen tyckte om att sitta i köket, men det tog lite för lång tid när jag började med äppelpajen. Däremot var det mycket mysigt att klappa diskmaskin och smaka äppelbitar. Fast de är ju så hala, de arma bitarna, så de ramlade ju hela tiden ner och där stod jag med mjöliga händer och försökte trösta de små liven. Det blev bra efter maten och lite sömn.

Sen sov Isaac tillräckligt länge att jag hann avnjuta kaffe och lite paj i lugn och ro.

Men det spelar inte så stor roll att dagen är grå egentligen. För trots en massa gnäll och mat på golvet, kan man ju inte motstå de här charmtrollen. 😀 Mina små solstrålar, underverken! Fyra små trevande händer, fyra sparkade fötter, tusen gånger kärlek!

Nä, nu börjar det här låta som nån supersmörig bebisbubblanblogg, men sak samma. För trots allt, det är nöjda och glada barn vi har, sa Mika till mig en dag. Och vi kunde inte förstå att de är som de är, för vi är inte såhär glada. Man kan kanske lära sig av sina barn! 😀