Att njuta av en kväll
Ja, egentligen ville jag bara sätta mig ner och sticka eller ta det lugnt, men vi beslöt oss för att gå ut med hela dagisskaran en gång till. Jag brukar inte orka två gånger om dagen, men det blir ju lättare när det är mindre kläder och när vi är två.
Alla blev gladare, kvällsgröten smakade plötsligt väldigt bra och twinsen åt med glupande aptit. Jag har oroat mig för deras ätande fram och tillbaka, speciellt den senaste tiden, men vet också att det kan bero på det här vårvinterviruset som härjar. Och nu hoppas och ber jag att Isaac och William inte ska bli magsjuka – de har klarat sig hittills – utan att det räcker med förkylningen. Vi tjejer (och Mika) däckade under kräkäcklet, men det verkar vara en ganska snabb variant.
William klättrar högt uppe på klipporna, men inte ensam. Alla gillar skogen. Twinsen gillar sandlådan. Fast just idag gjorde stället skäl för namnet; det blev riktigt kallt på slutet. Fast det heter inte Stenstaden på riktigt, det är W:s påhitt. Trötta ben och kalla händer hade vi, när vi gick hem, men glad över att vi orkade gå ut fler än en gång idag. Det kanske blir lättare när man har fler barn? För att det känns som om de river ner huset annars.
Dagens lektips:
En stor yoghurtburk blir en perfekt sandleksak! Just nu bär ungarna runt den hemma och gömmer saker i den. Eller varför inte en burk för tuschpennor? 🙂 Jag har sett de som virkat en korg/dekoration runt den också, det blev fint.
Och nu, nuuu jag sover alla små gullungar och då kan jag lägga upp maskor till nåt nytt, medan Mika svingar sin handtagskula på balkongen.
Dagens bästa mattips: av en kompis på fejjan
Dagens William:
På väg hem från utflykten:
– Mamma, se där!
– Menar du trädet?
– Nej, på elsladden.
Högt uppe en ledning mellan husen, sitter en duva och kroo:ar i solen.
– Aah, du menar duvan, kroo kroo.
– Det är kanske en… vinduva!
Tack för flabbet, du är så störtskön, William.
Slapp
Egentligen ska mammor inte vara sjuka. William var arg på mig, när jag var sjuk. ”Nej! Där har inte magafari!” sa han bestämt. Och så blev det breakdance och hulabaloo och han vägrade lyda över huvud taget under kvällen. Jag sitter som en urvriden disktrasa och önskar mig nån annanstans, fast jag vet att det här går ganska fort över. Och när man har småbarn har man sällskap, oavsett vad man har för fel eller inte.
Solen skiner idag, men det blåser svalt. Jag tar ut twinsen en stund och livet återvänder. Så småningom. Det går trögt i uppförsbackarna. Kanske för att jag är ovan med den här resevagnen. Den andra ska på reparation, men faktum är att den är mycket lättare att köra, fast den är tyngre. (Den här vagnen skaffade fammo begagnad och det var tur det, eftersom vår egen inte funkar)
Förutom att jag är lite slak fortfarande, tycker jag det är trevligt med solsken. Våren är bra, för då är det precis lagom varmt. 15 grader eller möjligtvis 20 är ypperligt. Det är förresten inget kastmärke Milja har i pannan, det är batat. ^^
Söndagen som blev en tisdag
Egentligen går det inte att bada bara ett barn. Eller två. Alla tre blir alltid inblandade eller springer efter varann som får på väg till klippning. ^^ Det är inte riktigt lika enkelt att bada dem längre. Milja kliver runt, vänder sig, hon är som en extremt hal ål som man försöker såpa in, medan hon är på väg nån helt annanstans! Min tröja blev genomvåt och jag fattar inte varför jag inte bara drar av mig alla plagg medan jag ändå håller på.
Det blev snabbvälling och bums i säng för tre rena ungar, som tycktes ha händer och fötter överallt, när jag skulle natta dem. Mjuka små fötter, ilskna små armar, små händer som vill peta mig i ögonen. När jag låg med armarna runt ett par sprattlandet tvillingar, tänkte jag på hur mycket jag längtade efter att få bygga tågbana med William, bara han och jag. Vi har en ny bit , ett litet garage och jag vill testa att bygga in det, tillsammans med en massa annat skoj. Det är så sällan det finns tid för bara han och mig. Eller bara jag och en av twisen. Och så får jag tusen nya idéer till stickprojekt och texter, men bara just då. Det är som jag slöpratade med J-syrran om idag: det är så svårt att uppskatta nuet när man har så fullt upp! Oavsett om det är skola, jobb eller småbarn hemma.
William ville absolut inte komma hem från fammo&faffa idag. Jag anklagar honom inte. Däremot måste man gå hem ibland, för att kunna komma tillbaka.
Jag tänker på sommaren. Jag börjar ha akut Österbottenbrist och längtar hemhem. Vet inte i vilken eller vilka uppsättningar vi ska åka dit i vår eller i sommar. Eller jo, jag har lite planer, men de ändrar lite då och då. Huu, va man kan sakna sin familj!
Kvällens helt apropå-tips:
Knäro-oost (eller bondost, som det brukar heta) och fikonsylt är grymt gott!
Vitt på vitt
Brahe Djäknar strålar samman och bjuder på sköna tongångar.
Aurabron.
Folk på väg ner från den finska tillställningen i Puolalaparken.
… och åstranden.
Varje år tänker jag samma sak: Var i herrans namn kommer alla dessa människor ifrån och vart tar de vägen om vintern? Tränger vi verkligen in oss i dessa små lägenheter och hur överlever vi sånt? 😀
Vi åt gott på Fontana, fast vi inte ens hade bokat bord. Voi megamättö säger jag bara, och rullar hem! På hemvägen gjorde vi sällskap med en ung tjej som däckat på bussen. Jag tyckte så synd om henne, hon gick hjälp av en (okänd) kompis och föräldrar på stan. Vilken vit dag och så mycket folk på stan. Det är både underbart och väldigt tröttsamt.
Hälsning
Glad valborg och en riktigt fin första maj!
Hälsar vi som njuter av livet, solen och det alldeles perfekta vädret. Kan man trycka på paus nu?
Dagens fniss:
När vi kom hem till vår egen gård stod ett par av tanterna där, en av dem är vår granne (hon är så cool. Ifjol barnvaktade hon en sköldpadda och hade den i sitt kylskåp!). Det visade sig att de hade funderat om vår enorma vagn rymdes i hissen eller inte. Och grannen, som visste hur det ligger till, stod på sig och hävdade prompt att det går. Hon har rätt, men det är väldigt tight!
Puss och kram, skumbanan!
Vårstädningen
Det är med vårstädning lite som när håriga män ska raka sig där nere. Man vet inte var man ska sluta. Eller hur långt man ska gå. Ska man ta hela ryggen på en gång?
Nu doftar det Tolu och syrén, Cillit Bang och framför allt, dammfritt! Vattnet rinner ner i alla golvsilar och handfat igen och det är rent i nästan alla sängar.
Dagens tips:
Du som ska skaffa en ny dammsugare, se till att den har:
1. Tillräckligt lång sladd. Med 10 meter når jag runt i hela lägenheten.
2. Tillräckligt långt skaft. Ryggen mår så mycket bättre!
3. munstycke som sitter fast med en knapp. Mitt förra lossnade hela tiden under soffan.
Sladdmonstret är ju ändå nån man spenderar åtskilliga timmar med i sitt liv. De allra billigaste maskinerna är inte värd dina tårar och svordomar!
Dagens jaha:
– Cillit Bang ger handkramp när man ska spraya på det överallt. Och en gratis valborgsfylla om man stannar och inhalerar ångorna! Är det nu sådär bra som det sägs vara? Tja, säger jag. Det går lika bra med diskmedel eller Tolu.
Och snark, vilket sömnpiller det här städandet är. Zzzzz.
Geggbloggen
Idag har det varit en riktigt äckelgegg-dag. Mika och alla ungarna var ute och jag skulle hugga tag i dammsugaren, då jag märkte att den luktade konstigt. Surt? Sött? Starkt! Blä, jösses, vad är det här? Jag stängde av den, öppnade behållaren och hittade nån slemmig sörja som jag inte har en aning om vad det har varit! Huu! Eftersom vi har… ursäkta, hade en påsfri dammsugare, var filtret och hela behållaren alldeles möglig och en del av slangen också! Huu!
Kanske var det här bara tur i oturen, för nu slapp jag den eländiga påsfria dammsugarrackaren! Aldrig mer! För de blir bara jättevarma och dessutom ser man innehållet två gånger. Vissa kanske säger att det är mer ekologiskt utan påsar, men jag kan tala om att med mängd vatten som ibland går åt till att rengöra skräpet, är det inte värt det. Och att man ändå måste ha en annan påse för att ta ut skräpet. För att inte tala om nerver.
Tack och lov för jättebra service på Anttila. De hade samma pris på en dammsugare från Electrolux, som vid Gigantti, men där får man ju inga Plussa-poäng. Dessutom gillar jag inte Giganttis service. På Anttila frågade jag om olika dammsugare och för en gång skull fick jag vettiga svar. Inte nåt jag-måste-sälja-på-dig-en-dyrare-maskin, utan raka svar. Ibland är de dyrare inte speciellt mycket bättre. Sen erbjöd de sig dessutom att bära ut dammsugaren till min bil. Tack Anttila, ni är fortfarande en av mina favoritaffärer.
Isaac har varit jätteledsen hela dagen. Kanske för att jag springer runt som en tok och torkar mat och mat och mat. Han vill inte äta och jag förstår inte varför. Kan man leva på vindruvor och korv? 😦 Nåja, de äter i alla fall gröt också. Fler tänder? Han har ju bara sex stycken.
Sen kommer man till det där stadiet då man tror att ”ungen har kanske fått i sig nån dålig mat, eftersom hon kräks”. Men tyvärr. Lilltjejen har varit helt kaputt och somnade halv elva, medan jag springer mellan tvättstugan och torkställningen. Självklart funkar inte torktumlaren. Vad är det för mutantvirus vi har fått i vår? Det är halsont och sen magsjuka? Sen mer förkylning?
Jag hoppas ändå, på nåt mirakulöst sätt, att killarna klarar sig. Och det där lakanet i W:s säng, som jag undrade om jag borde tvätta, det är redan rent! Och så har vi ju en ny dammsugare – MED påsar.
Dagens hulabaloo: Våldsam tidningsläsning. Det är tur att den här bloggen inte har ljud. ^^
Vänner
Lycka är att ha en sambo som tycker det är okej att mammor också får gå ut ibland.
Lycka är att ha en svärmor som bor nära och vågar stanna hemma med tre barn själv ibland. Till och med på si egen namnsdag. (grattis Merja!)
Lycka är mina barn. När jag sitter i lugn och ro och tänker på dem, på att de finns, på att jag, lilla jag har burit tre små i magen, känns det helt sjukt otroligt. Lyckliga lilla jag. 😀
Lycka är också att träffa vänner man inte sett på ett år och ändå kunna fortsätta där man slutade. ❤
Garnen och barnen
Solen skiner och det har utlovats 13 och14 plusgrader till Valborg. Hurra, hurra!
Milja är så rolig, hon härmar mig när jag ropar på Isaac.
– Isaac, koma koma! ropar jag.
– Däddäää, däddää, ropar Milja med samma intonation.
Ibland sitter hon och bläddrar i nån tidning eller har nån leksak i famnen och samtidigt snurrar hon lite på ena foten. Sådär girly, så sött. Man ska ju inte placera in barn i pojk-/flickfack, men de här gör ju det helt själva. De leker många liknande lekar, med dockor, bilar, men det är helt klart att Milja gillar bebisar och djur mycket mer än Isaac gör. Han är galen i fjärrkontroller, precis som storebror var i samma ålder.
Jag brukar inte göra reklam för garnaffärer, men idag ska jag göra ett undantag. Titityy har en kampanj på bland annat Semilla-garn, som jag använde till babykoftan. Det blir en till, det gick ju så snabbt att sticka. Fast kanske lite A-format den här gången? De säljer ut både det och ett par lyxgarn billigare; Casbah sock (som ni sett många gånger i min blogg, för att det är en favorit; det är inte för tunt, det är sjukt snyggt och lite glansigt) och Madelinetosh Pashmina, men bara till imorron, 28.4. Dessutom fraktfritt om man köper för 40 euro. Skriv koden HURRIKAANI så får man 15 procent rabatt på de två sistnämnda garnen.
Ungarna och jag kokar mat. Isaac har fått för sig att med jämna mellanrum (eller hela tiden) ta ut mat ur munnen och smeta det i håret och på bordet. Speciellt roligt är det med gröt, för det klibbar ju så skönt. Åååh, så mysigt. 😛
Jag har tillfälligt blockerat soffan, för att de inte hela tiden ska kliva upp och ner och det är så mycket skönare! Jag står inte med andan i halsen hela tiden, de får lära sig lite bättre balans, vi leker på balkongen och de är för tillfället nöjda med sina lekar.
Lycka är en varm balkong, god, mättande mat och vänner man kan prata med i telefon! Dessutom ska jag träffa en kompis från Österbotten ikväll. Vi har inte setts på ett år, det ska bli så skoj!
Bästa låten just nu: Edward Maya – Stereo Love Featuring Vika Jigulina – Radio Edit
Länktipset!
Kolla in StickFias blogg! Jag fick ett mail av henne i morse, som gjorde min dag ännu bättre. Hade vunnit en liten grej i en tidigare tävling. Superduper! Hon gör förresten en massa fint, så kolla runt!
Återhämtning
– Kom nu Milja och Isaac så går vi ut! sa jag åt två halvvilda twins och lämnade bekvämlighetszonen ett tag.
– Oooot! Oooo. Ooooot! säger de och pekar på sina kläder. Milja slänger sig på dem, på golvet och hinner prova både sin och Isaacs mössa tre eller fyra gånger, innan jag klär henne. Morsan är ju så långsam! Isaac står vid brevinkastet och petar, pratar och drar. De fattar helt klart vad det här betyder och det har de egentligen gjort ett tag redan.
– Äh! Däh! ÄH ÄH! ÄH-ÄH! halvskriker Milja varje gång vi kommer ut i trapphuset. Det ekar sjukt bra och hon märker det helt tydligt. Om det är nån i det här sexvåningshuset som har missat var vi bor, så vet de det vid det här laget.
Duggregnet hänger i luften och det är svalt och krispigt i luften. På sätt och vis känns naturen stilla, men samtidigt full av liv. Fiskmåsarna seglar över våra hus, i skogen drillar mängder av fåglar. Jag trodde ungarna skulle tycka det är tråkigt i skogen, eftersom Isaac helst vill se på toot-tooot (bilar och bussar). Milja ser också på bilarna, men gillar hundar och små människor mest. 🙂
Skogen är lugn, vi skumpar på stigar vi inte har testat och Isaac kollar lite oroligt på mig, när det guppar och vi är lite off road. De gillar det! Å andra sidan vet jag ingen som ogillar skogen. Det doftar mylla, fukt, sten och sand. Somrigt.
Ett tag såg det ut som Isaac dansade och jag började undra om han tyckte att fågelsång är musik? Jag brukar nämligen ha på en fågelkvitter-app på mornarna, vid frukostbordet.
Bara vi slipper den här ettriga förkylningen snart. Jag fattar inte hur det här halsontet kan ha kommit tillbaka redan. Det kanske aldrig försvann. Då kanske ungarna skulle sova utan avbrott på nätterna också. Kanske.
