Ögonblick
Nu vet jag varför det heter sjövild; ungarna blir helt tokfnattiga när de kommit hem från ett par dagars segeltur. Vi har haft så bra segelväder idag, på hemvägen, precis som jag önskade. Jag brukar inte gilla när det blåser hårt, men nu längtade jag efter det.
Mellan sex och åtta knop gjorde vi, med bara förseglet, genua. Vi fick dessutom reva för att inte båten skulle luta så mycket. Bebblorna var inte helt förtjusta i att ha flytväst på sig, speciellt inte Isaac. De stannade inne och såg på Traktor Tom och Hopla, åt kex och russin.
Ingen var ens nära att ramla i sjön, det värsta idag var när Isaac satte en bit knackkorv i halsen och vi upplevde några skälvande sekunder (jag vet inte alls hur många) innan ungen var uppochner och fick ett par dunkar i ryggen och den arma korven ramlade ut. Isaac har ju bara sju tänder, men är ganska glupsk. Vill själv, liksom. I det ögonblicket förstod jag hur rädd Mika var, när jag rullades in för akutsnitt och han lämnades utanför operationssalen, utan att veta om nån av oss skulle överleva, som han själv sa efteråt.
Jag förstod också att, oavsett hur arg eller sur man är på sina barn ibland, så gör man allt om man måste. Det finns ingen tvekan om hur mycket man vill skydda sina barn, när det verkligen gäller. Jag tänkte också på hur mycket saker, hur många nära-på-situationer människan överlever. Man brukar ju säga att katter har nio liv, men när vi riktigt tänker efter, har vi alla en massa ögonblick, där vi faktiskt har klarat oss bra och kanske undan med blotta förskräckelsen.
Bad och vatten i all ära, twinsen gillar gungar och parker bäst!
Radarparet. William vinschade ner hela förseglet, med lite hjälp av faffa idag. Stolt mamma!
Igår åkte vi i motvind och W satt bak med mig och faffa, som stod vid rodret. Sonen skrattade gott åt gratisduscherna vi fick!
Det är inte helt lätt att ha två ettåringar i båten, men med hjälp av fammo och faffa gick det riktigt bra. På hemvägen blev det lite långtråkigt, eftersom vi seglade, dock med bra fart (mellan sex och åtta knop) men twinsen ville springa runt mer än det fanns plats till. 🙂
Mamma och sonen med munnen full av godis. Och hatten, innan den flög i havet.
På hemvägen blev vi omkörda av en båt med en riktigt snygg spinnaker. Fast de fuskade ju, med så stort försegel! 😉
Nu har vi det obligatoriska klucket och gunget i öronen samt tre nyduschade, djupt sovande barn. Livet återgår till lite mer vardag, men med smak av sommar och många fina ögonblick i minnet.
Båtliv
Jag trivs! Jag är! Älskade havet!
Bara mobilbilder idag. Vi angör bryggan vid sköna Nagu och bara njuter av livet. Williams keps blåste i sjön och det blev lite tårar innan jag sa att det alldeles säkert finns en ensam keps i Nagu, som väntar på att bli hans. 🙂
Duktiga fammo och faffa ger oss lite fritid från barnen också. Tack. ❤ Idag åkte vi för motor, pga hård motvind. Hoppas på samma vindar imorron,så vi kan segla i medvind. 😀
Om dammsugning vore en OS-gren
Om dammsugning vore en olympisk gren, skulle jag, lika orädd som Sandra Eriksson hävda att jag kommer att ta nytt finländskt rekord och komma med i finalen.
Men det handlar aldrig om bara dammsugning. Idag körde jag ut resten av familjen, i hopp om att hinna städa klart innan det kommer tillbaka. Det här med att fulstäda och inte ta ut mattorna, funkar liksom inte i längden – det kommer tillbaka och biter en i rumpan ganska snabbt. Tvillingarna, som ofta går barfora, blir ludna under fötterna och jag fattar inte varifrån allt damm kommer!? Det är självfallet mycket roligare att sticka och bada (eller bara sticka) eller packa fem strandväskor och njuta av solen, än att zumba runt med dammsugaren i en svettig lägenhet och undra om man överhettar både sig och maskinen.
Jag börjar fatta varför pojkrum är svårstädare. Det märks inte när ungarna är riktigt små, men däremot desto tydligare när de blir närmare fem. William är en sån kille som kollar på sin Mammutstol och säger:
– Mamma, man skulle kunna ta av benen och ha dem som rör! Och så är han jättelycklig, medan jag morrar nåt i Mårranton om att man inte måste ta isär alla sina saker.
Man ska väl inte hindra barns kreativitet, men det finns gränser. Nyligen hade W väldigt roligt med pinnarna till sitt sängöverdrag, den blåa himmelen från Ikea. De där tältpinnarna tyckte han passade bra som mast i en båt. Han band snören runt sin säng och berättade detaljerat om hur han startar motorn och var han har oljan och dieseln. Den lille fixaren.
Jag diggar hans fantasi och kreativitet, men jag älskar inte de där pappersbitarna, de avbrutna trafikskyltarna, små plastbitar, tusen bokstäver och pyttesmå pusselbitar (varför köpte jag de här?) som är under sängen, under soffan, i soffan, bakom dörren och under bordet. Det är liksom inte bara ”att dammsuga”, för det vore en baggis! Istället handlar det om scrapbooking på högsta nivå, men istället för att sätta ihop, ska man samla ihop det som blivit över, över hela rummet.
Jag fasar lite för att det kommer ett eller två till, såna här rum. Den dagen, den sorgen.
Under tiden fortsätter vi hålla undan så gott det går, att lära barnen städa (hahahaa!). Småbarnsmammor, om ni undrar hur det kommer sig att ni är i bra form, kan jag tala om att det inte beror på de där danspassen, löprundorna eller annan motion. Det är att springa efter ungarna, att göra tusen knäböj medan man plockar upp nappar, flaskor, leksaker som är precis överallt, torkar smulor och bajs och pottor. Det är för att man ränner runt i parkerna och lyfter, lyfter, tröstar.
Nån sade att småbarnsmammor har de starkaste armarna. Amen för det och för vardagsmotionen och för att ”bara dammsuga”.
Sen ska vi inte tala om de där fönstren och hyllorna som ska tvättas och torkas. Det är en helt annan historia.
—– litet tillägg ——
Älskade William, Isaac och Milja. Om ni läser det här inlägget när ni är äldre och undrar om jag dammsög upp lite av era bokstäver, legobitar eller småsaker. Ja, jag erkänner. Jag hörde dem rassla och åka kana i dammsugarröret. Men det är inte av elakhet jag gjorde det. Det är bara för att jag måste komma vidare, hinna med allt. Puss, mamma.
Utomhusplask
Ett av sommarens bästa inköp var den här picknickfilten jag hittade på H&M Home i Stockholm. Den kostade oss 15 euro och är väl värt dessa slantar! Den packade vi ner, tillsammans med ungar, hundar och hembryggt äppelvin (nåja, nåt ditåt ;)) och åkte till Samppalinnas utomhus bad, med fammo i släptåg.
Det var tur att vi var tre, det behövdes.
Det var synd, att killen i kassan inte kunde tala om för oss att det fanns en hiss (om man gick via killarnas omklädningsrum), eftersom vi släpade på tvillingvagn och kassar, på för smala rampar och trappor.
Det var underbart att vi ändå åkte dit!
William skulle ha velat stanna hur länge som helst. Twinsen däremot, tyckte det var skrämmande med så mycket vatten, de frös och vågade inte gå runt så mycket. Isaac badade en stund i min famn.
Allra bäst var det ändå att gunga, klättra och leka vid skogsdungen intill. Att mysa på filten med Dops och Småfolks Djurkex. Efteråt fick jag en stund själv, jag fick duscha och gå i bastun alldeles utan barn, det var så ljuvligt! Dessutom hann Mika och jag simma 200 meter var, inte fy skam det heller!
Det är få saker, som är som sommaren. Den är som småbarnsåren. Kort, intensiv, innehåller mycket regn och åska, men även en hel del solsken. Det svåraste är att hinna njuta av allt på en gång.
Vinn en egen Bebisbok
Jag har tänkt och tänk på att jag skulle fixa den där boken över första året med tvillingarna. Jag har ju skrivit ner så mycket i bloggen, men inte orkat föra över bilderna till ifolor eller nån annan framkallningssite, eftersom man ska trixa och greja så mycket själv.
Därför tyckte jag faktiskt att det var rätt praktiskt när jag såg att Bebisboken.se finns även i Finland! Meningen är att man fyller i och skriver ner små saker om sitt barn under det första året och sedan klipper in bilder, men det funkar ju även retroaktivt. Det var ganska lätt. Dessutom läggs det även till text om barnets utveckling eller så får man använda färdiga mallar. Men det bästa av allt är att man får det som en färdig bok sedan, så man inte behöver meka lika mycket som på de där fotosidorna. Man kan även använda iPhonen också, vilket jag gillar.
Jag lottar ut ett paket med en kod, som man kan använda på Bebisboken.se eller den finska varianten Vauvakirja.com, värde 46 euro. Då får man ett konto och en färdig bok. Det enda du behöver göra är att kommentera det här inlägget, för att delta. Vill du dela det, är jag glad, men alla får en lott, oavsett. Lycka till!
Läs mer om Bebisboken:
^ på svenska ^
^ på finska ^
… eller se en liten film om hur det funkar.
PS. Funkar även som gåva åt en familj som nyss har fått barn eller ska få barn! DS.
Tävlingen avslutas den 15:e augusti kl 20.00. Lycka till! 😀
presenteras i samarbete med Bebisboken/Vauvakirja
All the simple things
Det är svårt att vara en storebror. Man måste dela nästan alla saker med två små. Man får inte längre samma uppmärksamhet och framför allt får man oftast skulden, fast man själv är liten. Men ibland har man roligt, alla tillsammans och då med ganska enkla medel.
Åka kana med sin lillebror eller lillasyster blev en väldigt yster lek!
Kasta boll med äppelkartar är en underskattad upplevelse, tyckte Milja.
Man kan leka och låna saker av sin storebror, men allra roligast är det när man hittar en kastrull eller kanna med vatten och får koka soppa, tycker alla tre!
När man är stor har man fördelar också. Man får vara med och fixa saker med faffa, mäta viktiga mått och låna en termostat.
… och man kan njuta av sena sommarkvällar då solen skiner alldeles lagom varmt, oavsett ålder!
Mera mera! 😀
Det är ganska chockerande det här med att gå från ett barn till tre sådär plötsligt. När man hade ett barn, kunde man lämna det hos en mormor eller farmor och så var man ledig. Nu har vi tre, och två är väldigt små, det ändrar på en hel del. Egentligen skulle jag kunna sammanfatta det här trebarns-småbarnslivet såhär:
Man kryper och torkar grynost, makaroner och fisk, medan det kommer ner mer. Och storebror passar på att busa med småsyskonen, när mamma inte ser. Men ändå, när man ser fyra små fötter under bordet, kan man inte låta bli att pussa dem, medan man ändå är där, under bordet.
Att vända på steken
Det här tandläkarbesöket som tvillingarna hade, höll på att röra till hela dagen. De somnade i bilen på hemvägen och sov tio minuter, vaknade och ville inte somna om. Sålunde hade vi två gnälliga barn som somnade först på tredje försöket och en William som hade tråkigt och bara ville krama bebisarna hela tiden. Vi fick faktiskt införa kramförbud en stund, eftersom han inte slutade och twinsen ville inte längre bli fasthållna eller kramade.
Sådana här dagar tycker jag faktiskt det är mer tungt än roligt att ha tre små barn som klättrar överallt, som springer iväg, som petar på datorn, som klättrar upp på köksstolarna och dricker ur varandras glas. Isaac kryper upp till datorn om skärmen står uppfälld och vi flyttar saker högre och högre tills vi är utan plats. Tejpar och fäster viktiga lådor, plockar upp, ajabajar och lyfter ner. Samtidigt är man rädd att de minsta ska ramla ner ur nån soffa eller från en stol. Håh, den är lite tung den här tiden innan de får nåt förstånd så att de faktiskt stannar upp ibland. Ibland undrar jag faktiskt om man kommer igenom den här tiden med förståndet i behåll.
Kvällen blev i alla fall fin. Vi var ute ganska länge. Isaac vill mest gå iväg – långt – men ibland sitter han stilla på en bänk och betraktar världen.
Milja älskar att gunga mest av alla. Hon har tolv tänder nu och Isaac har sju. Dessutom har Milja hörntänderna på kommande, inte konstigt att hon dreglar konstant.
Storebror har börjat klättra lite högre och det är vi glada över. Han har inte varit den mest våghalsiga killen och det är bra att han får lite självförtroende.
Vi gick en bit, men stannade för att se på bussen förstås. Och på rönnbären.
Jag invigde min jätterosa träningsjacka under en liten löprunda ikväll (inte bara ute i parken). Jag måste faktiskt erkänna att det här springandet har gett mig mer än jag trodde. Jag kan jogga 3 km utan avbrott, även i backar. Vem skulle ha trott det? Det känns fantastiskt! Och det känns roligt att fortsätta.
Är det nån annan som också har Fitocracy får ni gärna propsa och följa, så följer jag tillbaka!
Dagens William:
Vi sitter och räknar matte när twinsen sover. Hans stora intresse. Han kan femmans tabell, sekunder och minuter på ett ur, han kan både minus och plus och kunde nästan alla tal på den här sidan. Fast skrivandet var svårt, det fick mamma ta över. Jag tycker hans siffror är så söta, när han skriver dem bakfram och gör krumelurer. Det bästa är att han försöker!
När jag fotar en massa säger han:
– Mamma du är tokiga fotografen!
Japp och så är jag lat också.
Måndag
Nej, det blir inget mer ris på väldigt, väldigt, VÄLDIGT länge här hemma!
En minut senare hade jag sopat upp hälften av riset (hur kan nåt vara så kladdigt) och borstat bort lite från sockor och fötter. Då drar flickebarnet ner resten av riset inklusive riskokaren på golvet. Ingen skadad, inget glas, men aaaah, när börjar dagis?
Kvällssol
Två modiga trotsade solen och det varma vädret, medan tröttmamman sov mellan tvillingarna.
Mika och William fotade. 😀
Jag förvandlas till värsta gnällkärringen när det blir över 25. Sådana gånger tycker jag det är synd att jag inte tål solen bättre, jag känner mig som en nörd ur en film, som bär ett parasoll hela tiden och blir knallröd om jag är en sekund i solen, haha!
Det är kvällarna jag gillar mest! Åh, sommarkvällar med den här värmen som man längtat efter. Vi hälsar på fammo och faffa och musteri. Leker länge i parken och tvillingarna är varma, glada och springiga.
Storebror har plötsligt blivit modigare och klättrar mycket mer, det är så bra! (Tack Lova!)
De små vill inte vara sämre.
Den här våghaliga bruden siktar högt. Kanske jag får en kompis till alla galna attraktioner på nöjesfälten?
Jag måste vara Angry Birdsifierad. Jag ser bara runda fåglar överallt.
Vi fick med oss en massa färsk romanisallad, ruccola, rabarbersaft och (frusna) hallon av musteri P. Åh, så härligt! Vi har köpt sallad på torget, för att det är fräscht och supergott precis nu, och vi är så tacksamma för alla bär och kryddor och sylter! Vi som inte har nån egen gård och bara får detta! Tusen tack musteri! Vi gör som vi, jag stickar mer sockor och hon gör det hon gillar mest, fixar med trädgården. Alla vinner!
Det går åt så mycket mer mat, bär, sylter och allt, när man är fem. Idag gjorde jag bananmuffins igen och ungarna skulle ha ätit hur mycket som helst, om vi hade gett dem. Jag förstår äldre människor som vill bjuda och bjuda och sen är så hjärtans glada när barnbarnen äter.
Sommaroväder
Jag har aldrig vatit med om maken till oväder. Åtminstone inte något som jag minns. Det haglar blixtar, men mullret hålls på avstånd, som dova, tunga steg. Himlen är mörk, men lyser upp av täta blixtar utan ljud, flera gånger i minuten. Jag väntar med min kamera på stativ. Manuellt fokus, 800 ISO, 0″8 sekunder. DÄR kom den. Igen. Blixten som delade himlen. När jag var liten skrämde min mormor alltid upp mig med att den kunde slå ner i mig.
Trollbunden sitter jag kvar. Regnet dröjer. Det blir inget riktigt hårt regn. Vilket konstigt väder.
Dagens roliga fakta:
Visste du att blixten faktiskt går nerifrån upp, strömmässigt sett?
