Skip to content

Ögonblick

5 augusti, 2012

Nu vet jag varför det heter sjövild; ungarna blir helt tokfnattiga när de kommit hem från ett par dagars segeltur. Vi har haft så bra segelväder idag, på hemvägen, precis som jag önskade. Jag brukar inte gilla när det blåser hårt, men nu längtade jag efter det.

Mellan sex och åtta knop gjorde vi, med bara förseglet, genua. Vi fick dessutom reva för att inte båten skulle luta så mycket. Bebblorna var inte helt förtjusta i att ha flytväst på sig, speciellt inte Isaac. De stannade inne och såg på Traktor Tom och Hopla, åt kex och russin.

Ingen var ens nära att ramla i sjön, det värsta idag var när Isaac satte en bit knackkorv i halsen och vi upplevde några skälvande sekunder (jag vet inte alls hur många) innan ungen var uppochner och fick ett par dunkar i ryggen och den arma korven ramlade ut. Isaac har ju bara sju tänder, men är ganska glupsk. Vill själv, liksom. I det ögonblicket förstod jag hur rädd Mika var, när jag rullades in för akutsnitt och han lämnades utanför operationssalen, utan att veta om nån av oss skulle överleva, som han själv sa efteråt.

Jag förstod också att, oavsett hur arg eller sur man är på sina barn ibland, så gör man allt om man måste. Det finns ingen tvekan om hur mycket man vill skydda sina barn, när det verkligen gäller. Jag tänkte också på hur mycket saker, hur många nära-på-situationer människan överlever. Man brukar ju säga att katter har nio liv, men när vi riktigt tänker efter, har vi alla en massa ögonblick, där vi faktiskt har klarat oss bra och kanske undan med blotta förskräckelsen.

Bad och vatten i all ära, twinsen gillar gungar och parker bäst!

 

Radarparet. William vinschade ner hela förseglet, med lite hjälp av faffa idag. Stolt mamma!

Igår åkte vi i motvind och W satt bak med mig och faffa, som stod vid rodret. Sonen skrattade gott åt gratisduscherna vi fick!

Det är inte helt lätt att ha två ettåringar i båten, men med hjälp av fammo och faffa gick det riktigt bra. På hemvägen blev det lite långtråkigt, eftersom vi seglade, dock med bra fart (mellan sex och åtta knop) men twinsen ville springa runt mer än det fanns plats till. 🙂

Mamma och sonen med munnen full av godis. Och hatten, innan den flög i havet.

På hemvägen blev vi omkörda av en båt med en riktigt snygg spinnaker. Fast de fuskade ju, med så stort försegel! 😉

Nu har vi det obligatoriska klucket och gunget i öronen samt tre nyduschade, djupt sovande barn. Livet återgår till lite mer vardag, men  med smak av sommar och många fina ögonblick i minnet.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: