Skip to content

Att vända på steken

1 augusti, 2012

Det här tandläkarbesöket som tvillingarna hade, höll på att röra till hela dagen. De somnade i bilen på hemvägen och sov tio minuter, vaknade och ville inte somna om. Sålunde hade vi två gnälliga barn som somnade först på tredje försöket och en William som hade tråkigt och bara ville krama bebisarna hela tiden. Vi fick faktiskt införa kramförbud en stund, eftersom han inte slutade och twinsen ville inte längre bli fasthållna eller kramade.

Sådana här dagar tycker jag faktiskt det är mer tungt än roligt att ha tre små barn som klättrar överallt, som springer iväg, som petar på datorn, som klättrar upp på köksstolarna och dricker ur varandras glas. Isaac kryper upp till datorn om skärmen står uppfälld och vi flyttar saker högre och högre tills vi är utan plats. Tejpar och fäster viktiga lådor, plockar upp, ajabajar och lyfter ner. Samtidigt är man rädd att de minsta ska ramla ner ur nån soffa eller från en stol. Håh, den är lite tung den här tiden innan de får nåt förstånd så att de faktiskt stannar upp ibland. Ibland undrar jag faktiskt om man kommer igenom den här tiden med förståndet i behåll.

Kvällen blev i alla fall fin. Vi var ute ganska länge. Isaac vill mest gå iväg – långt – men ibland sitter han stilla på en bänk och betraktar världen.

 

Milja älskar att gunga mest av alla. Hon har tolv tänder nu och Isaac har sju. Dessutom har Milja hörntänderna på kommande, inte konstigt att hon dreglar konstant.

 

Storebror har börjat klättra lite högre och det är vi glada över. Han har inte varit den mest våghalsiga killen och det är bra att han får lite självförtroende.

 

 

Vi gick en bit, men stannade för att se på bussen förstås. Och på rönnbären.

 

 

Jag invigde min jätterosa träningsjacka under en liten löprunda ikväll (inte bara ute i parken). Jag måste faktiskt erkänna att det här springandet har gett mig mer än jag trodde. Jag kan jogga 3 km utan avbrott, även i backar. Vem skulle ha trott det? Det känns fantastiskt! Och det känns roligt att fortsätta.

Är det nån annan som också har Fitocracy får ni gärna propsa och följa, så följer jag tillbaka!

 

Dagens William:

Vi sitter och räknar matte när twinsen sover. Hans stora intresse. Han kan femmans tabell, sekunder och minuter på ett ur, han kan både minus och plus och kunde nästan alla tal på den här sidan. Fast skrivandet var svårt, det fick mamma ta över. Jag tycker hans siffror är så söta, när han skriver dem bakfram och gör krumelurer. Det bästa är att han försöker!

När jag fotar en massa säger han:
– Mamma du är tokiga fotografen!

Japp och så är jag lat också.

 

 

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: