Bad, sockor och våfflor
Hurra, jag har äntligen hittat min sladd till PSPn! Den var länge borta. Eller tja, borta är väl inte ordet, när den hela tiden satt i kontakten. Jag hade glömt det och sladden var lite gömd. Nu skulle det gälla att hitta lite tid att spela.
Ikväll har vi badat för sista gången i den här lägenheten, William och jag. Jag tog ett välbehövligt fotbad och sonen stänkte på med sina leksaker. När han var riktigt liten var han som en turbomotor så fort han såg vatten, armarna gick i ett, i ett! Sen blev han lite rädd för att få vatten i ögonen. Nu går det bättre igen, han badar gärna och glatt. Han kommer till och med frivilligt upp ur badet efter ett tag! 😀
Jag har försökt skapa lite julstämning åt mig själv också, genom att lyssna på lite julsånger. Och packa. Fast packandet bidrar inte till nån stämning utan tvärtom. Snart går flyttlasset mot nya äventyr i en annan del av Åbo. Ikväll hade jag tänkt sitta lite längre och sticka tillsammans med folk online på Stickcafé via FB, men det blev inte så lång tid trots allt. Kvällarna går så snabbt nu!
Det finns ändå små projekt jag har på gång lite här och där i lägenheten. 🙂
Medan jag tömde i skafferiet, hittade jag en sylt, vars bäst-före-datum är på julafton i år. Vilken perfekt ursäkt att göra våfflor! Med riktig grädde till såklart. En kompis sa en gång till mig, helt på allvar: Va lyxigt, du får äta för tre! Hmm.. jag håller inte med. Det här med att ”äta för tre” är sannerligen inte lätt. Man ska äta rätt och riktigt och inte för mycket salt eller sött eller lax eller ostar eller nåt gott. Egentligen. I början av graviditeten mådde jag jätteilla. Sen blev det ganska bra. Nu är jag hungrig hela tiden och vill ha en massa sötsaker eller glass. Jag blir inte heller mätt och nöjd, utan bara full i magen och mer sugen på nåt. Jobbigt! Fast jag minns att det var lika när jag var gravid med W. Helst skulle jag äta ett par, tre gånger om dan och så var det bra med det.
Förresten måste jag passa på att dela med mig av det här våffelreceptet, det blir riktigt luftigt och gott! Jag hade hoppats på att William skulle bli lite mer glad i maten, eftersom han är så ivrig att mäta, titta och vispa och laga tillsammans med någon. Men icke. Han räknar glatt hur många mått eller ägg vi tar, han vill röra runt, men helst inte äta så mycket.
2 ägg
100 g smält margarin
4,5 dl mjöl
4 dl mjölk
2 msk socker
2 tsk bakpulver
Blanda först bakpulver och mjöl. Vispa sedan samman allt och låt stå cirka 30 minuter innan gräddning.
Åh, det doftar gammal tant!
Jag gick in på Body Shop:en igår, när jag kom hem från skolan. De hade en reklam om en handkräm och i dessa tider kan de komma väl till pass. Mina händer är torra som fnöske efter en dag i skolan. Jag gick förbi en hylla med bekanta produkter. Åh, Dewberry duschtvål! *öppnar testern och doftar* Nämen Fuzzy Peach – och Banana schampo! Vilka minnen som flödar över mig i och med dessa gamla produkter, som jag var ivrig att använda under gymnasietiden och lite efteråt. En försäljare med illorange hår kommer och frågar om jag behöver hjälp med nåt.
– Ne-nej.., jag tittar bara på de här produkterna, va roligt att de har kommit tillbaka! stammar jag fram lite fumligt.
Hon ser en aning förbryllad ut, stackarn. Hon hängde antagligen i mammas kjolar fortfarande, då jag gick i gymnasiet. Hon tyckte säkert jag var lastgammal och knäpp.Vad då tillbaka, liksom? 8)
PS. Produktserien heter Body Shop Originals nu. Man känner sig som ett riktigt original då man använder dem, med andra ord. 😉 DS.
Vagnar och halka
Det är skönt att julen är i antågande. Trots flytten. Jag somnar med sonen på kvällarna, men vaknar om en eller två timmar och har svårt att somna om, fast jag är trött. På dagarna skulle jag kunna sova hur länge som helst. Visst är det knasigt? Den här konstiga sömnstörningen har hängt med ända sedan graviditeten började. Det är kanske nåt mentalt, men jag hävdar bestämt att hormoner har sin del i det hela också.
Inte en enda futtig Lucia har jag sett idag. Det som däremot gladda mig var att sonen berättade om att de lussat på dagis. Nån hade varit prins (det var tydligen lustigt) och en del tjejer hade varit fjärilar. Sen undrade jag om han pratade om nån annan lek, men troligen inte. Jag frågade om de hade sjungit Sankta Lucia, och nynnade på sången. Han svarade:
”Vi sjungd lalaaaa”. Vilken toppenidé! Då behöver man ju inte lära sig orden, det är lite klurigt. 😀
Idag har vi bokat tvillingvagnen också. Vi har kollat lite på begagnade syskon- och tvillingvagnar, men ingen av dem hade någon innerdel, inte ens en mjuk liggdel och jag vill inte bara ha sovpåsar när det blåser och kidsen ska sova ute.
Nu blev det en Brio Double Wave, antracite grey, som inte har några fladdriga hjul, utan traditionella rejäla rullor, två liggdelar som går att lyfta bort och ett vindtätt överdrag (går över fot och mage) i samma tyg som kuren, som håller bra för sand och vind. Överdraget och liggdelarna är inte med på bilden, men färgen är rätt. Handtaget går också att flexa över till andra sidan, vilket är bra, enligt erfarenheter med förra vagnen. Skönt att ha haft ett barn tidigare, så man har nåt att jämföra med!
Jag har haft ögonen på alla dörrar, öppningar och hissar den senaste tiden. Jag hurrar inte för resultatet. Ofta är det så att ingen har tänkt på att man ska åka nånstans med syskonvagn, tvillingvagn eller en bredare rullstol/permobil för den delen. Vilket dåligt handikappanpassat samhälle vi har! Alltså seriöst! Man ska helst på marken, inte uppe i hus, men det går inte alltid. Man ska stanna hemma med sitt och inte ta för mycket plats. Bah, säger jag. Bereden väg för twinsen! He ska ga!
Min f.d. telefonoperatör hade kontor och affär mitt i Åbo och för att komma in till en av deras affärer, måste man gå eller dra upp sin vagn två trappsteg. Inte mycket, men det är genast svårt med vagn. Hissar är ofta för smala för en lite bredare vagn. Dörrar och förråd är inte tänkt för något såhär brett som 74 cm. Och det är ändå inte speciellt brett.
Vi ska behålla den gamla vagnen tillvidare i alla fall. OM något skulle gå fel. Jag frågade efter återbetalningsrätt OM något skulle gå fel före eller efter förlossningen. Det var ok, inget köptvång i så fall. Jag väntar mig inte det värsta, men vill inte stå där med onödiga saker och extra utgifter, om nåt skulle gå tokigt.
Kall andra advent, nej tredje ju!
Äntligen har jag/vi kommit igång med flyttpackandet. Det känns så trögt, fast jag redan fått både sorterat och kastat en del. Det här med flytt är både en mental och fysisk rensning av rum och sinne.
Vi har fått den vargavinter man har pratat om också, åtminstone här i söder. Det är 15-20 cm snö, iskallt och inte ens vindstilla. För skojs skull gick jag in och kollade info, varningar och UV-index på Meteorologiska institutet. Haha, UV-index 0! Klart jag visste det, men det såg ändå lustigt ut när man kollade på kartan. Hela Norden var som en grå fläck. En del av Europa hade i alla fall lite ljusa fläckar. Istid nummer tre, i år igen? Inte konstigt att vi nordbor lever länge, vi är ju djupfrysta halva tiden av året. ^_^
Tycker synd om dessa bilägare (ej vår bil)
Det var -12° idag på dan när vi beslöt att gå ut med sonen, trots allt. Jag får bara ont i sidan av att sitta hela tiden, det är bra med lite omväxling – att gå – emellanåt. Vi gick till Mannerheimparken och förväntade oss en skridskobana som vanligt. Nähä? Ingen is i år?! Hela fältet var bara snötäckt, till vår förvåning. William var i alla fall på superhumor och lekte i parken och åkte pulka. Jag visste inte att han var så ivrig i pulkbacken och så duktig att själv hämta upp pulkan igen och igen!
Jag minns bara ifjol när han var rädd för allt; rutschbanor, höjder och fart men nu är det glömt! Fart ska det vara! Det gläder mig, trots att vi hade svårt att få hem en son, som hela tiden ville välta sig ur pulkan och hasa sig längs trottoaren. Men sånt är ju kul när man är liten. 8)
Om bara det här med att äta och gå på toa vore lika enkelt. Ibland glömmer han t.ex. bort att han är kissnödig och blir ivrig i sina lekar. Vilket ikväll ledde till att han satt och myste i min famn och vi hade supertrevligt tills det hände en liten olycka i brallorna, både mina egna och hans. Det är svårt det här med att veta hur man ska reagera. Han har ju redan varit torr. Lilleman, kanske han är orolig över det här med att bli storebror och flytten? Har vi pratat för mycket om det? Lille brum, vi älskar dig, vi önskar dig bara det bästa, det är inte lätt att vara förälder. Tålamod, tålamod.
Sex dagar kvar i skolan, varav fyra denna vecka. En tent. En massa flyttförberedelser. Adressändring. Finslipande, packande. Blanketter. Pengar. Städande. Urk. Idag var det andra advent, det hade jag nästan glömt bort. Nej, tredje! Jag blev korrigerad av mina läsare, som vet bättre än jag. ^_^
Nu är jag förresten i vecka 24. Jag känner mig som en val ibland. Stor och bökig. I vecka 30 kommer jag att vara lika stor som normala gravida i vecka 40. Och då är det ännu 10 veckor kvar.
Förändring
Det är märkligt vad vanans makt är stor. Nu bloggar jag från den nya datorn, där skärmen är mycket ljusare, vitare (eller blåare?) än vår gamla, på laptopen. Det är ungefär som att byta från vanlig TV till HD, lite som en annan värld. Det är plötsligt helt annorlunda att redigera bilder. Och svårare att träffa rätt på tangenterna. Jag använder en del kortkommandon som innehåller Ctrl, och den knappen är inte på samma plats, inte längst ut till vänster längre. Enter-knappen är mindre, jag trycker * istället och hela tiden på Numlock istället för backspace. Det är lustigt hur fingrarna är vana att dansa över tangenterna på ett speciellt sätt, med ett speciellt mellanrum – och lika lustigt hur snabbt man vänjer sig vid det nya.
Allt funkar så snabbt! Ladda upp till nätet, ta fram bilder, redigera… det är som natt och dag, fast vår gamla dator inte var äldre än tre år. Det måste ha varit nåt annat skumt med den också. Den var dock inte lika kickass som denna, inte ens i början, måste jag medge.
Jag sitter i halvmörkret från köket och tänker på att jag verkligen borde packa. Vi ska flytta nästa helg. Blä vad det tar emot att packa ner alla våra saker och gå genom lådor, kläder, papper, sortera osv. Det tyngsta är själva sorteringen, inte att flytta allt via en bil (tycker jag iaf, men så behöver jag ju inte bära med ren råstyrka heller den här gången). Att packa upp allt igen på ett nytt ställe. William har redan börjat fråga efter det nya stället, ”nya huset”. Undrar hur han kommer att reagera på att få ett eget rum. Kommer han alls att sova i sin egen säng – som han inte ens har ännu? Vi ska ta en tur via Ikea i veckan och det lär bli en del saker handlade där… Nya köksstolar, datorbord, sängar till barnen, nån byrå som borde bytas ut… osv osv.
Idag var vi till Skanssis köpcentrum, fast vi inte skulle ha nåt speciellt. Kollade på folk, åt lite pizza och en massa glass. Köpte välling, mjölk och glögg och en kudde och ett lakan som jag älskar! Borde köpa ett till.
Jag funderar också hur i hela friden mina nerver ska orka med tre små barn som springer runt, när vi har fullt sjå med en! Och just nu vill W inte äta själv. Tänk sedan om man hamnar att mata tre… nej, hjälp, vad har man gett sig in på? 😦 Hur hamnade jag här? Hur ska man orka hålla reda på tre småttingar, orka springa efter dem igen, efter att ha vant sig med en treåring, som ändå gör en massa saker själv?
Sen gick vi in på Polarn&Pyret och lite andra affärer. Hjälp, jag dör! Vilka söta kläder det finns till bebisar. Och så kort tid de kan ha dem. Man kan ju inte spendera en förmögenhet på att köpa alltför små tröjor, sockor eller byxor. Nu ska det dessutom vara dubbelt upp av allt! Och sen nångång blir det presenter och julklappar till … tre! Det kommer att ta länge för hjärnan att vänja sig vid det här, man börjar ana det nu. Trots allt är jag ännu ganska positiv till det hela. Bara det inte blir igångsättning vid förlossningen. Allt utom det. >_<
Ibland undrar jag när jag helt ska vänja mig vid att bo i Åbo också – att det här är mitt hem. Det kan vara flyttnerver som spökar nu också, men ibland känns stan så främmande. Ska jag bo här? Är detta mitt hem för alltid? Ska William gå i skola just här, inte där jag gick? Jag vet att allt förändras. Det är bara jag som inte hänger med.
Familjen Pryl
Ny dator är ny! Äntligen slut (hoppas vi?) på det här sega tröskverket jag jobbar med för det mesta. Det blir vår gemensamma dator, men jag tolkar det ändå som en tidig födelsedagspresent, när sambon dessutom hade skaffat StarCraft II. (okey, bye family, I’m gone in cyberspace ^_^) Och äntligen Windows 7! Och just nu är köksbordet fullt av två datorer. Så ska det inte vara, de ska få ett eget bord efter flytten.
Det känns som att många heminrednings- och elektronikaffärer tjänar storkovan den här tiden på året, när folk har fått tillbaka på skatten. Så och vi, faktiskt. Jag bloggar inte från den nya datorn än, den är inte färdigt installerad än.
Det är inte så konstigt att William har blivit så intresserad av spel, datorer och prylar, när jag började tänka på vår lilla ”samling” av prylar. Märks det att både sambon och jag är lite pryltokiga?
I vår gemensamma samling finns:– 2 laptopar med varsin spelmus till
– 1 äldre stationär dator (The Tröskverk, men via den har jag bland annat skapat flera fina programblad och annonser)
– 2 Xbox 360:n (en ska säljas)
– 1 Nintendo Wii
– 1 gammal PlayStation 2 (ingen trea än, hah!)
– 3 Nintendo DS
– 1 PSP
– iPhone
– 3 externa hårddiskar (tot. 2 TB och mer kunde vi ha)
– några gamla enheter, bland annat en GameBoy och GBA, (fast nästan alla spel till dem är sålda)
– x antal spel (hmm, vågar inte räkna) till respektive konsol. Förr samlade vi på alla spel, men nu byter vi ut dem, säljer och skaffar således nya ibland.
– 1 trådlös mediastreamer
– förstärkare och DVD-spelare
– 5.1 surroundsystem (ej i bruk just nu, alla högtalare är inte på rätt plats, det är inget vi prioriterat när det hörs så bra genom väggarna och till sovrummet)
– 2 kameror: en kompakt och en systemkamera
– sladdar, laddare och fjärrkontroller: alltför många! Det vore skönt att göra en plats där alla enheter kunde laddas utan att man behöver riva i sladdarna eller trassla ihop dem.
Och det verkar inte bli färre. Leve tekniken! Jag tycker det här är en fin kontrast till den virkande, stickande sidan av mig. ^_^
Fredagslänkar
Jag har skrivit så mycket om skola och vardag, nu måste jag varva med nåt lättsammare. 😀
Det är FREEEEEDAAAAG! Underbara fredag! Smaka på ordet… mm… freeedaaag. Jag har fått ha sovmorgon och vaknade till strålande solsken som silade fram genom disiga moln och snöiga istappar. Underbaaart! Vilket lyxliv vi har, ni har vi bil också!
Här kommer lite länkar för att pigga upp just din fredag. Har du nån annan rolig du vill dela med dig av, skriv en kommentar, vettja!
* http://icanhascheezburger.com/ Katter! Jag älskar katter. Den här favoriten har hängt med länge.
* http://www.somethingawful.com/d/photoshop-phriday/
Omgjorda planscher, roliga filmtitlar, framtida tidningar … ibland helt sjukt roliga, kräver ibland att man har koll på detaljer för att få ut allt av bilderna. Ibland är det bara helt galet. 8)
* http://damnyouautocorrect.com/ Min nya favorit! Roliga autokorrigeringar som folk har råkat ut för med sin iPhone. Den ersätter ju ofta ord med såna du själva lagt till eller använt. Jag flabbade så jag grät igår, men så jag var jag lite trött också.
* http://www.riemurasia.net/jylppy/mediaselaus.php?c=1 Riemurasia är väl bekant för de flesta, där hittar man verkligen allt möjligt. Jag kände inte till den när jag bodde i Sverige (fanns den då?) Det gäller att inte vara känslig. ^_^
Sist men inte minst: Dagens lååååt!
Bildskörd: Var dag
Värma varandra-boken: mönster och annat mysigt
Jag har varit så frånvarande (från datorn), upptagen med allt möjligt och omöjligt, måste passa på att ladda upp lite skojsiga bilder nu när jag har tid.
Lycka är verkligen VARDAG! Och var dag. Att få sätta sig ner och lyssna på den musik man vill, att ta fram stickor eller hinna gå in till nya Lankabaari och upptäcka nya pyssel och ett garn, att ta ett fint foto, att få göra vad man vill, utan att en tent hänger över en. Att hinna duscha i lugn och ro. Att slötitta på TV. Att blogga. Andas. Ah, livet. ♥
En del av lägenheten innan visningen. Det såg ju nästan normalt ut. 😀
Kvällsvy över snötäckta Aura å
Lycka!Lördagsfriden
Äntligen är den här – torsdagen som jag väntat på. Torsdagen med stort L som i lugn och lördagsfriden, fast det inte är lördag. Jag andas ut. Torsdagen då tenten i aseptik är över. Efter Bloggpriset, julfest, efter att nästan alla tenter utom en, är över före jul och praktiken i januari hägrar. Trots att vi ska flytta, känns det ändå som en slags lättnad att så många av de andra sakerna är avklarade.
Och vet ni vad? Vi har en ny bil! Sambon och jag hittade en bil som vi båda gillade. Det blev ingen van eller SUV eller jättebökig bil, utan en ”farmare” som man säger på finlandssvenska (det bör tilläggas att jag faktiskt blev få försvenskad för några år sedan, att jag inte visste vad farmarbilar var, som alla pratade om. Jag trodde det var en pickup. ^_^). Eller en combibil, kanske det heter. Ingen vovve-villa-Volvo, men däremot en Mazda 6 2.0 Sport Wagon Elegance, som både sambon och jag gillade skarpt. Det känns lite som en blandning mellan en sportigare, låg bil och en familjebil. Vissa skulle kanske påstå att den är på mindre sidan för en blivande trebarnsfamilj, det återstår att se. Vi är nöjda nu! En av de saker jag gillade mest var att bilen råkade ha så många extraprylar installerade och även Isofix, ett standardfäste som underlättar fastsättning av bilstolar/barnskydd av vissa märken. 🙂 Perfa-ball!
Sonen är skön och mysig (när han inte gömmer sig bakom busskuren, slickar på glaset, jag fryser som en dåre för att bussarna inte kommer i tid och han vältrar sig i snön och säger Dumma mamma… men nu har vi ju bil!) och ville gå och lägga sig tidigt härom kvällen.
”Mamma, vi ska ha Lördagsfriden”, sa han, fast det inte var lördag.
”Nu ska jag läsa min Bilboken”, fortsatte han och tog fram en bok, som han låtsades vara Alfons nylånade bilbok.
Den som har läst Vad sa pappa Åberg, vet vad det handlar om. 😉 Det är Alfons pappa som vill städa undan alla inhandlade saker snabbt, snabbt, för att sedan kunna sätta sig ner och njuta av lördagen. Och sen blev det inte så i alla fall. 😉 En bra bok!
Hittade bara bild på originalboken
Williams favoritbok just nu:
”Fler och fler kaniner” av Nicholas Allan. Herr och fru Svans undrar varför det blir fler och fler kaniner i huset. Varje natt kommer det tre nya. Är det månens fel? Eller kanske sängens? Eller tänk, om felet faktiskt beror på någon av dem? En urskön bok, speciellt om man gillar att räkna. Eller om man undrar vad kaniner gör sådär annars. ^_^
Förresten; idag är det exakt tre år sedan vi kom hit till Åbo med flyttlasset från Sverige. Hu, hemska tider. Vi höll på att missa båten, lägenhetsnycklarna skulle återlämnas men kontoret stängt och vi skulle flytta till ett annat land! Flyttbilen överfull, jag hade tics och ångest så det stod det härliga till och lilla William var bara fyra månader gammal. Den kommande flytten blir betydligt lättare trots allt.
