Gråt och mat
Det är svårt att göra saker när det hela tiden är en bebis som är ledsen. Milja grät till halv två inatt, från och till. Jag satt uppe, la mig ner, tröstade och försökte få henne att vara såpass tyst att killarna kunde sova. Sen vaknade William i alla fall och grät och sa att han var ensam. Han sov i sitt eget rum, men flyttade sen till vårt sovrum. Vi har fortfarande den ena spjälsängen där med nedsänkt botten och borttagen sida, så han kan sova där. Han har i alla fall godkänt att han inte ryms i vår stora säng. Där får han i alla fall vara när vi läser sagor och har mysstund. 8)
Idag har jag inte hunnit med mycket. Fyra och en halv timme är inte mycket nattsömn att hurra för, speciellt inte när det är med ett avbrott. Ikväll måste jag försöka komma mig till biblioteket (försenade böcker) och kanske hinna dammsuga. Man sitter ju här och ser på det under dagarna, då bebblorna håller låda. Men nån av dem gråter ofta, så jag håller endera av dem. Nu har jag lyckats få båda att sova, utan att jag själv slockande.
I morse måste jag ha varit rätt så trött. Jag somnade om med tvillingarna, som tack och lov sov halvannan timme eller två till på dan. Isaac sov som intill mig, fastklistrad som ett frimärke. I något skede grät han, det minns jag vagt, eftersom jag försökte sätta nappen åt honom. Och jag fattade inte varför han inte tog den alls. Sen vaknade jag till såpass mycket att jag märkte att det var hans öra jag försökt stoppa nappen i. 😉
Det känns så ledsamt när man just gett mat och båda borde vara nöjda, men så gråts det bara. Förut var det Milja som var bäst på att äta, hon hade ”den rätta knycken”, men nu är det Isaac. Han är också mer vaken, även om båda tittar runt sig och ler. Och idag när jag bytte kläder på Milja blev hon skitsur och iskall om händerna, bara för det. För att vi inte var i varma toan, där det ena skötbordet står. Det är svårt att vara liten. Ändå har det hänt så mycket sedan vi kom hem från BB. Man märker inte det så bra eftersom man ser dem hela tiden.
Jag försökte mata dem medan de satt i sina sitters. Usch nej, det var ingen höjdare. Ni får en riktig sunkbild som bevis. Haha! Jag fick ont i armarna av att hålla upp flaskorna och ont i ryggen av att sitta sådär. Sen bytte jag och tog Isaac på armen och matade Milja med densamma. Det funkade bättre. Annars får de ligga halvt upprätt på en kudde, det är lättare att mata då, när de båda är hungriga samtidigt. Som de såklart är oftast. Men så sover de också samtidigt ibland.
Jag hann precis skriva det här klart, så gråter Milja. Ibland har man tur. 🙂
(en timme senare lyckas jag publicera det också)
Pengar, kreditkort och barn
Glää, va dyrt det är med alla barnsaker. Ändå har vi återanvänt många av Williams gamla. Det finns så mycket man kunde köpa, en del man måste köpa och massor man skulle vilja ha! Vi har ändå valt bort en massa onödigheter såhär långt. Men det blir ju inte billigare med tre ungar med åren precis.
Jag är så tacksam över att jag inte får minimi-mammapeng, även om understödet inte är att hurra över. Jag fick nästan det dubbla med William, eftersom jag hade haft ett jobb i Sverige då och mammapengen kom från Sverige i 11 månader (eller 10?). Nåväl, det är som det är nu. Retfullt bara, att man inte får samma peng när man inte är tillräckligt snabb att skaffa barn nummer två. Som om det vore nån slags tävling.
Nu har vi i alla fall skaffat en ståbräda till tvillingvagnen, ett myggnät, men ännu inget regnskydd – eftersom de var slut till just dubbelvagnar – åtminstone vid Ozbaby. Jag får återkomma. De hade en jättefin skötväska där också, men den hade jag inte råd med, sa apparaten i kassan. Jag hatar Debet-kort och allt som heter kredit! Tydligen hade nån av transaktionerna inte gått genom igår ännu, när jag kollade, så jag trodde jag hade mer pengar än jag har. Blä för det där systemet! Det ska vara som i Sverige, att allt går och syns direkt från kontot! Så var det också med Visa Electron, mycket bra!
.
Parentes: Banken försökte få mig/oss att ta ett kreditkort i samband med att vi fixade med lägenhetslånet. ÖVER min döda KROPP, ville jag säga, men sambon hejdade mig. Här kommer det inga kreditkort! Det är så lätt att man handlar för mycket, sen sitter man där med samma skuld som förs över, månad efter månad. Bankerna i sin tur, ger kreditkorten utan kostnad åt vissa ”nyckelkunder”. Jag ville ha ett vanligt Debet- eller Electronkort, för att slippa frestas av krediter, och nu måste jag betala 0,79 cent extra i månaden bara för det. Det är orättvist, men hellre det, än kreditkort. Så det så! Våga vägra kreditkort! Parentes slut.
PS. Jag vet att bankpersonalen tvinga sälja på sina kunder sånt där crap, det är inte själva personens fel, utan bankernas styrelse, att de har sån här policy. Jag vet att de ”behöver” göra såhär för att få in ränta på lånat kapital, men det ändå inte rätt. Det är helt ruttet. Det är så lätt att falla i lyxfällan. DS.
Dagens bilder:
Att trösta två små samtidigt ensam, kräver sina trick. Båda grät om de inte fick vara i famnen. Milja ville sitta, Isaac ligga. Så trixade vi en stund. Det blev för bökigt. De grät en liten stund och sen somnade Isaac intill mig istället. Jag tror förresten inte ett dugg på det där att tvillingar ”lär sig vänta”. Andra tvillingmammor har upplevt samma sak, att det istället blir mer vrål. Kanske sen, om tio år, det är en annan sak. Eller så lär de sig roffa åt sig och knuffas mer än andra. 😛
JAA! Efter 16 år! Grattis Leijonat!
VM-guld, VM-GULD! Hurra, hurraaaa!!
År 1995 satt jag på en pub i Borgå och skrek med det finska laget och med mina vänner. Idag satt jag med Isaac, Milja och Mika på golvet framför TVn , åt chips och popcorn och hurrade när vi vann. 😀 Underbart! 6-1, jag saknar ord!
Och det är helst sjukt vad den finska kommentatorn Mertaranta sprutar ur sig roligheter, han borde få pris. 😀
(och förrsten: Isaac slockande och Milja segerbajsade efter slutsignalen. :D)
VM och sockor
Finland vinner ikväll, eller hur?! 😀 Det är väl dags att slå Sverige nu, det är länge sedan 1995!
Bebblorna sov kanonbra utomhus, fyra och en halv timme sedan förra matningen (om man räknar med när jag promenerade också). Hurra, hurra, det går framåt! William supersov också på balkongen när han var yttepytteliten, tre eller fyra timmar i sträck. Det straffade sig med att han steg upp jättetidigt på morgonen istället. Jag vet inte vad man ska föredra.
Det här sovandet betyder i alla fall att jag fick en stund över. Till det här:
Jag visste inte ens att jag kunde sticka såna här mönster, det såg bara supersvårt ut i mönstret. Jag har inte stickat hål förut. 😉 Tack Mikka för att du visade mig. Säga vad man vill om videosnuttar och tutorialer på nätet, men det allra bästa är när man får sätta sig ner och titta på riktigt, med en kompis. 🙂
Mönster finns på gratis på engelska på Ravelry och garnet heter Villa Mokkasukka. I like! Orange is the new black!
Isaac var så glad ikväll, så han fick hänga med på ett par bilder till. Han är som sin bror, en man med en massa olika miner. De är lite lika, om man bortser från hårfärgen.
Efter regnet
Alldeles, alldeles nära vårt hus, ligger skogen och ett stort område där man kan promenera. Ett stenkast från förortsbetongen. Det doftar skog, klippor och jord. Mysigt! Hit måste jag gå med William och ha utflykt, bara han blir frisk snart. Här går man förbi de höga husen, där man här folk skramla med söndagsservisen och duka fint på balkongen. Sen är man i skogen. Och mitt i allt, en liten fontän! Jag måste gå tillbaka någon kväll och se om den är upplyst. 🙂
Tadaa, tvillingvagnen ryms visst ut på balkongen också! Idag är det lagom svalt att sova där, vanligtvis gassar solen där hela dagen. Dagens nio plusgrader konkretiserar ordet ”lagom”.
Sen tänker jag ofta att jag inte ska fota för mycket, men det blir ändå ett antal bilder jag fyller kameran med. Och bloggen.
Dagens
Tilt-shift, senast sedd i TV i ESC när bidragen presenteras. Jag fattar fortfarande inte hur ögat funkar, men jag ser ju det själv när jag testade med mitt eget foto (jag tog ju originalbilden själv).
.
.
.
.
.
Dagens uppladdning:
Chips! Tror ni att det räcker för en finalkväll nu? 😉
(jag köpte bara ett rör)
.
.
Dagens yay!
Jag fick på mig ett par vanliga jeans, som jag hade innan jag var gravid!
Dagens hesa röst:
Isaac. Stackarn, jag vet inte varför han blev lite hes, men ibland låter han som en liten skata, sådär som de kraxar tidigt om våren. Min lilla sötiskille.
Dagens tips:
Om nån undrar vad de ska köpa för present till en nyfödd släkting eller nåt, här är mitt tips: Byxor som går över magen, som de som Milja och Isaac har på bilden, gärna med fot, eftersom små sockor hela tiden rasar av. De här har i alla fall varit bland mina favoriter.
.n
.
..
Dagens ”när jag får tid och råd ska jag…”
– beställa nån av de här underbara härvorna från Blue Moon Yarn och sticka sockor av det. Garnet heter Socks that Rock.
.
.
.
Dagens ”I wish I had…”
Nån av de här coola skötväskorna från Skip Hop.
Regn, regn
Regnet fortsätter att trasa ner som en mjuk ridå. Jag kom plötsligt på att vi varken har regnskydd eller myggnät till den nya vagnen! Det har inte behövts och jag är osäker på om det ingick. Det blev nämligen lite knas när vagnen hämtades, den skulle monteras på plats och vi glömde fråga. Nåja, det är i alla fall inga dyra saker. Jag letade fram ett gammalt regnskydd, som vi köpte till Peg Perego-vagnen som William hade. Det funkar faktiskt i nödfall, fast det är lite för litet. 🙂 Nöden är ju uppfinningarnas moder, eller hur?
Här går dagarna i nästan samma hjulspår, oavsett vardag eller helg. Det känns som om jag inte har så mycket nytt att berätta just nu. William är ännu ”koppig”, men mår bra och sade själv att ”det kliar bara lite”. Han verkar inte ha fått den svåraste varianten av vattkoppor i alla fall och tvillingarna är friska än så länge. Det återstår att se om det förblir så, men jag hoppas fortfarande. (Jadå, jag vet att det är lång inkubationstid)
Ikväll blir det spännande! Vågar man hoppas på att Sverige eller Finland tar hem segern i Eurovison Song Contest? På söndag är jag i alla fall säker på att nån av länderna vinner guld i VM. 😀
Jag borde förresten göra om bannern här i bloggen. Jag ska göra det snart, men har väntat på mer inspiration. Jag håller just på att bekanta mig med en nyare version av Photoshop och det är inte så enkelt som jag trodde. Jag har dessutom bytt språk till svenska, det blev klurigt när man är van vid engelska. Men det ska gå!
Idag läste jag Lenas blogg och fastnade för citatet hon lånat av Kamprad: Det mesta är ogjort – underbara framtid!”. Härligt, jag behöver lite uppmuntran nu. Det är lite småtråkigt både ute och inne.
Idag hade jag lite ”fotostudio” med småkidsen. Det var roligt, tyckte speciellt Milja. Vitt + dagsljus = alltid bäst.
Dagens fulbild med finaste budskapet: Brudspirean blommar redan!
Nästan som på skolfoto!
Tandlöst charmtroll!
Morning!
Här börjar vi dagen med att Milja kräks lite i sängen. Självfallet på det ställe där jag just tagit bort den svettiga frottéplasten. Nu fick jag i alla fall bytt i sängen. Bebblorna har rena blöjor och här pågår ett frenetiskt nappsugande. Ute är det både sol och regn. Skönt med en dag av regn, det behövs! Jag kickstartar hjärnan med lite problemlösande i Portal 2 och med macka och smoothie. Hej fredag!
Långsamt
Jag saxar:
”Tutkijat arvioivat, että epäidenttisten kaksosten syntyminen ei olisikaan solubiologinen sattuma, kuten tähän asti on ajateltu, vaan evolutiivinen sopeutuma. Toisin sanoen, jos äiti on riittävän voimakas ja hyväkuntoinen, hän voi edistää lisääntymismenestystään synnyttämällä kaksi lasta kerralla.”
Kort sagt på svenska: Den som föder tvåäggstvillingar är tillräckligt stark och i så god form att hon är gjord för det och lever längre. Det låter ju verkligen bra, när nån forskare säger det. Ändå handlar det ju bara om slump, enligt mig. Fast jag är ju inte forskare.
Den där artikeln gjorde mig glad, liksom det faktum att jag hittade två passade byxor/shorts vid Only idag. Min mage ser ju inte ut som förut, men det är så skönt att nåt passar; leggings-shorts och ett par med trendig resårmidja. Dock har jag ännu inte kommit hur högt eller inte, man ska dra upp dem. 😛 Säljaren i Only-butiken kände igen mig. Senast jag var där är över två månader sedan, kanske tre! Är jag så minnesvärd? 🙂 Hon sa att hon kom ihåg när jag var gravid. Jisses.
Dagens tittut!:
Isaac kan vända sig själv till ryggliggande, om man lägger honom på mage. Milja är på gång. I början orkade hon hålla huvudet uppe mycket längre än I, som bara vinglade runt, men nu har det vänt.
Ikväll när vi skulle se.. eller höra på ESC var det ett väldigt skrikande. Mika satt med Milja och jag med Isaac, jag med sjalen. Ingenting verkade bra, inte ens mat. Och knips, det gör dom båda alldeles jättehårt. Ibland undrar man verkligen vad som är fel, när det ska gallskrikas en timme efter matning – också.
Det går lååångsamt framåt med stickningen. 😦 Jag vill ha tid, men har inte. Nåja, långsamt leder också någonstans, som det heter.
