Barnbidragstrassel

 Jag fick ett papper från rådgivningen förra gången. Jag tror jag just gick upp ett steg i depp-poäng. Påståendet lyder:

Har varit så olycklig att jag gråtit
0. Inte alls
1. Endast då och då.
2. Ja, ganska ofta
3. Ja, oftast

Fast sådär helhetsmässigt känner jag mig inte deprimerad. Jag är irriterad och uttråkad. Jag är lite avis på de som har jobb och skola. AMS pension har en reklam där en man presenterar ett gräs som bara växer tre centimeter och hålls så, behöver aldrig klippas. Sen dyker texten ”Vad drömmer du om i framtiden” upp. Jag drömmer om att man kunde dela upp babytiden så att man fick jobba lite emellanåt, träffa folk och förverkliga sig själv, som det heter så fint, och sen återgå till bebisbubblan! Jag anstränger mig tokmycket för att försöka njuta av den här tiden, men alltid är det inte så lätt. 🙂 Men jag lovar, jag försöker.

Idag blev jag lite ledsen på alltsammans. Bebblorna hade sovit jättebra på morgonkanten, bortsett från att de vaknar hela tiden och vill äta – men somnat om tillsammans med mig. Sen vaknar de och båda gråter massor, massor. Som om de aaaaldrig förr fått mjölk i hela sitt liv. Miljas blöja har suttit snett, så täcket och sängen är lite blöt och krånglar när hon ska äta. Isaac gråter fast han fått äta och jag fattar ingenting.

Ut. Ut går vi, men den-breda-vagnen-som-nätt-och-jämt-ryms-överallt. Jag tänker på dagens telefonsamtal (som jag hann med, utan bebisskrik! Yes!) med Kela, befolkningscentralen och magistraten. Jag har inte fått nån info om barnbidraget och det är dags nu. Vi har nästan 500 euro innestående i slutet av maj och jag skulle liksom behöva pengarna.

Men icke. Kela säger att magistraten har nåt knas med bebisarnas uppgifter – att dessa saknar nationalitet. Så jag får prata med Väestökeskus (eller vad de nu heter) och där säger en dam att det beror på att faderskapet inte är fastställt. Det spelar ingen roll att de är födda i Finland, eftersom ”fadern är okänd” enligt pappren och jag är svensk medborgare. På den låter det också som om jag/vi är galen som inte redan har fixat det här med att bekräfta faderskapet.

Blä, där får jag det där medborgarjiddret i ansiktet igen. Jag vill säga att jag faktiskt haft annat att tänka på. Det är en sak att sköta ärenden hemma vid datorn, en annan att släpa med de små. Att jag prioriterat att 1. sova 2. mata barn 3. äta själv och fungera i vardagen, 4. plocka, tvätta, städa här hemma. 5. se till det finns Nan, blöjor och mat hemma. Tillsammans med Mika förstås, min högra hand. Jag hade faktiskt glömt det där faderskapsgrejset.

Så jag tänker att jag ska fixa allt ärenden och boka tid genast. Men det går inte. Jag blir förvånad när damen i andra änden av telefonlinjen frågar vad barnens ska ha för efternamn, men sen förstår jag att det är så de har delat upp det – får vi nån socialarbetare som heter XX (minns inte vad dom sa). Självklart har hon telefontid bara mellan 09 och 10. Så jag får försöka hålla mig vaken den tiden imorgon. Snark.

Jag är lite less på det här pusslandet. Redan. Inte damma mattor på tisdagar eller torsdagar på städbalkongen. Inte tvätta maskin tidigt på söndar, inte efter nio, inte skrika i korridoren, inte parkera på gården. Hålla sig vaken och ringa i rätt tid, inte missa att dagis har utflykt och W behöver matsäck. Inte ha blommor utanför balkongräcket. Men jag vill!

Nu är jag ändå inte alltför bitter, fast det låter så. Jag har fått äta i lugn och ro idag. Tvillingarna sover ute på balkongen efter promenaden. Det är bara ett litet problem – jag är så vimsig att jag totalt glömt bort vilken tid jag matade dem senast. Skrev jag upp det eller inte? Jag har ett klockslag, men det stämmer inte riktigt. Så går det när man hela tiden rullar i samma hjulspår.

Isaac och Milja är bara bedårande söta fortfarande. De är så söta att jag skulle kunna äta upp dem. Det är det som keeps me going. Alla mina fina pojkar och min tjej. Och lite garn. När jag är ledsen tänker jag på saker jag ska sticka eller längtar efter att få tag i det projekt jag håller på med. Eller på roliga tågbanor och nya bitar man kan skaffa.

Några små hållpunkter av ljus måste man ha, bland allt babykräk, bajs och skrik. ^^