Gråt och mat

Det är svårt att göra saker när det hela tiden är en bebis som är ledsen. Milja grät till halv två inatt, från och till. Jag satt uppe, la mig ner, tröstade och försökte få henne att vara såpass tyst att killarna kunde sova. Sen vaknade William i alla fall och grät och sa att han var ensam. Han sov i sitt eget rum, men flyttade sen till vårt sovrum. Vi har fortfarande den ena spjälsängen där med nedsänkt botten och borttagen sida, så han kan sova där. Han har i alla fall godkänt att han inte ryms i vår stora säng. Där får han i alla fall vara när vi läser sagor och har mysstund. 8)

Idag har jag inte hunnit med mycket. Fyra och en halv timme är inte mycket nattsömn att hurra för, speciellt inte när det är med ett avbrott. Ikväll måste jag försöka komma mig till biblioteket (försenade böcker) och kanske hinna dammsuga. Man sitter ju här och ser på det under dagarna, då bebblorna håller låda. Men nån av dem gråter ofta, så jag håller endera av dem. Nu har jag lyckats få båda att sova, utan att jag själv slockande.

I morse måste jag ha varit rätt så trött. Jag somnade om med tvillingarna, som tack och lov sov halvannan timme eller två till på dan. Isaac sov som intill mig, fastklistrad som ett frimärke. I något skede grät han, det minns jag vagt, eftersom jag försökte sätta nappen åt honom. Och jag fattade inte varför han inte tog den alls. Sen vaknade jag till såpass mycket att jag märkte att det var hans öra jag försökt stoppa nappen i. 😉

Det känns så ledsamt när man just gett mat och båda borde vara nöjda, men så gråts det bara. Förut var det Milja som var bäst på att äta, hon hade ”den rätta knycken”, men nu är det Isaac. Han är också mer vaken, även om båda tittar runt sig och ler. Och idag när jag bytte kläder på Milja blev hon skitsur och iskall om händerna, bara för det. För att vi inte var i varma toan, där det ena skötbordet står. Det är svårt att vara liten. Ändå har det hänt så mycket sedan vi kom hem från BB. Man märker inte det så bra eftersom man ser dem hela tiden.

Jag försökte mata dem medan de satt i sina sitters. Usch nej, det var ingen höjdare. Ni får en riktig sunkbild som bevis. Haha! Jag fick ont i armarna av att hålla upp flaskorna och ont i ryggen av att sitta sådär. Sen bytte jag och tog Isaac på armen och matade Milja med densamma. Det funkade bättre. Annars får de ligga halvt upprätt på en kudde, det är lättare att mata då, när de båda är hungriga samtidigt. Som de såklart är oftast. Men så sover de också samtidigt ibland.

Jag hann precis skriva det här klart, så gråter Milja. Ibland har man tur. 🙂

(en timme senare lyckas jag publicera det också)