Förändring
Dags för förändring, små eller stora! Nu ska här levas liv! Idag hade vi ett postivt, uppryckande samtal med dagis om William och hans bråkfasoner. Det var intresssant och givande, det gav mig mersmak och nya idéer för förändring.
Medan jag var i förändringstagen gick jag in till en frisörsalong mitt i stan, Avantgarde. De har haft ett evenemang tidigare i år, som jag gärna hade velat var med om och verkar lite trendiga (plus att de använder produkter som inte testats på djur!). De hade en egen Konstens natt, där vem som helst fick komma in och klippa/färga håret gratis under den natten, men man måste gå med på att vara modell. Coolt!
Vilken lyx att få hårbottenmassage och schampo som doftar gröna äpplen och ha någon som kammar och kammar och borstar ens hår! Det var nästan så jag tyckte jag tog upp för mycket av deras tid, men de verkade ha en skön och avslappnad stämning där.
Jag fick en Star Trek-frilla i en timme och kom ut med världens rödaste och ljuvligaste hår! Det är faktiskt lite mörkbrunt undertill också, men det syns inte så bra när jag har mörka kläder under. Det var faktiskt inte jag som bestämde färgen, utan min frisör. Hon frågade mig om jag vågade ändra så att det syntes och jag svarade ett klart ja och tillade att jag kom dit med ett öppet sinne. Fast det röda är svårt att fota, det är nästan lite mindre lysande i verkligenheten, men hur som helst älskar jag det! Det är jag för sju år sedan, men med en massa nya erfarenheter i bagaget!
– Är du riktigt säker på att du vill klippa på sidan? frågade hon som friserade mig för tredje gången. Egentligen borde jag ha frågat henne om HON var redo, för hon tyckte det var så jobbigt att klippa bort långt hår! Men va tusan, det växer ju ut och det här är jag på pricken! Jag hade velat ha ännu kortare hår på sidan, men det kan man ju fixa själv, när jag har ett så bra utgångsläge. Och där växer det ju synbart snabbast. Älska sidecut/sivusiili! 😀 😀
Och ju mer jag ser på den här bilden, desto mer tycker jag att jag liknar syrran, som har så intensivrött och ofta plattat, och så snyggt hår! Nåja, jag är inte 17 och det är väl bra det, men jag är gärna lik dig, Jennie!
Och som kronan på verkat har jag anmält mig till halvmaran. Iiik! Jodå, det måste gå bra. Jag ska ta mig runt, det ska gå!
Yrväder
Alltså suck. Hur kan man strida om samma smågubbar i en timme? Milja och Isaac skulle absolut ha samma figur samtidigt och dessutom skulle Brio-gubben sitta inuti en bil med öppna dörrar. Inte ligga eller stå, utan sitta fint. Vrål och skrik.
Milja vill inte se samma program som Isaac. Om alla tre barn är hemma vill den ena se Rosa Pantern, den andra Bamse och den tredje Blixten-bilen. Ni kan ju gissa vem som vill se vad. Ikväll var William på simskola (som hade uppehåll, men han och farföräldrarna var i alla fall vid simhallen en stund) så det var ”bara” två som stred. Isaac rev sönder en bibbabok när jag inte såg och kröp sedan på mina pärmar så den del papper lossnade och gick sönder. Vid läggdags skulle jag sjunga sånger, men den ena var hela tiden missnöjd över vad den andra ville höra. Nej, inte Trollmor. Jaha, sockerbagare, en gång till. Nehej, de ville inte Milja. Isaac höll dessutom en lååång utläggning över att ”faffa pipi handen, kyllä. Pipi far bort, soova” och det där sa han sjuttio gånger, tills jag fick övertygat honom om att det blir bättre när man sover. ”Moro fammo kommer, hmm!” Jojo, fammo kommer nog imorron kväll, precis som vanligt på onsdagar. Milja vrålar efter täcket och snuttisen, fast hon har dem, hon vill sova på min arm och Isaac likaledes, sen tappar nån en napp och jag sitter fast med båda armarna och draaaar mig loss och tänker att det här är så väldigt mysigt, jo, jag vet, ta vara på bebistiden, blablabal men jag orkar bara inte alltid tänka så för det är så förbannat intensivt och skrikigt och rörigt och man dammar och städar och tvättar och lagar mat hela tiden och jag vill träffa andra och det ska vara sommar och jag vill seeeglaaa!
Alla de här sakerna och hundra till är inga stora saker, men när man sätter ihop allt med en mamma som saknar tålamod och saknar skolan och vännerna, blir det ingen bra lösning. Vissa dagar kommer man sig inte för nånting, men det ska väl finnas såna också. Långsamt leder också någonstans. Typ. Eller så kryper jag ur skinnet innan dess.
Vintervädret
Mika och jag räknade ihop förra veckans löpsaldo. Vi hade över 50 kilometer tillsammans! Wow, det är häftigt! I juli ifjol startade jag min spartanska löpkarriär med en 2,5-kilometerssrunda i sakta mat och på den vägen är det. Jag kan springa, jag är inte rädd! Eller nja, det där är inte sant. Igår sprang jag 11,5 km med löpskolan och skulle inte ha gjort detsamma om jag var själv. Jag skulle ha lagt av senast vid 9 km. Benen orkar, men jag hade inte flåset, tyckte jag. Ändå gick det ju, coolt. Den här veckan är det sportlov i Åbo och vi har paus från löpskolan och det känns riktigt skönt. 🙂
I morse föll de allra vackraste snöflingorna på länge. Mjuka, lätta dunflingor. Stannade på grenar och buskar ett tag och liksom tvekade. Det var nära noll grader, så lättheten försvann under dagen. Jag hann i alla fall ut med kameran en stund och fotade dem. Det är sådana här dagar man vill bevara länge, länge. Fina naturen!
Twinsen har trångt i badet numera. Men de klagar inte, tvärtom! Visst är det nån fot eller arm som hamnar olägligt, men de verkar ändå vara vana vid varandra. Jag borde ha filmat det här ögonblicket, för Milja skrattade så högt och hjärtligt! Hon hade fått för sig att skvätta vatten på pappsen och kvittrade som en lärka när han beklagade sig! Men det var faktiskt så att William hade ockuperade min iPhone och spelade Wake the Cat. Det är förresten en app jag kan rekommendera åt andra (barn). Logiskt, klurigt, men lite svårt ibland! 89 cent kostar den.
Alltså det här är lyx. Milja och Isaac kom på att jag hade ”ett pipi på foten” och deras botemedel mot allt sånt är salva. Eftersom vi pratat så mycket om torr hud och smörjelser, tycker de att det är den ultimata lösningen. Jag njöt!
En sak jag däremot inte njuter av, är att William är så arg så ofta nuförtiden. Vi ska ha samtal med dagis (bra! men på nåt sätt lite nervöst – vad gör jag för fel??) och byta idéer. Jag vet att det är nåt som antagligen går över, men han småbråkar och retas ofta. Kastar snöbollar/isbollar på andra, hakar fast eller håller fast både tvillingarna och andra. Är arg och vill inte gå till dagis, knuffas osv osv. Jag hade en lång och givande pratstund med stora lilla W ikväll. Inte bara om dagis, utan sådär annars bara.
– Mamma, jag är inte dum, sa W (och då vill man bara kramakramakraaama och pussa sönder den lilla, ömtåliga varelsen).
– Nej, såklart du inte är det och Jaana sa ju detsamma åt mig idag. Ibland busar du och det gör alla. Vet du varför du gör det? Du får alltid berätta för mig.
– Men mamma, jag glömmer bort bara ibland.
– Jag förstår det, älskling, du är ju bara fem år.
Och vi pratar. Och pratar och pratar tills jag måste hejda mig själv så han får sova nångång. Om drömmar och sommaren och saknad och båtar och segelliv. Bara finns i stunden, kramar om. Jag sjunger Åsa Jinders ”Av längtan till dig” för honom. I slutet kommer jag till raderna ”tänk alla famnar jag lämnat, av längtan till dig, för jag trodde att du fanns och väntade mig. Alla dagar jag vandrat, så sorgsen och trött, för att möta den vackraste människa jag nånsin mött.”
– Och det var jag, säger W.
♥
En sväng utåt
Idag åkte vi ut på Kimitoön för att fira musteri P:s födelsedag. Det är alltid lite lurigt att veta om man ska låta tvillingarna sova för eller under resan, men eftersom det här var nästan en timmes bilfärd, samlade vi ihop skocken och åkte innan de somnat.
Självfallet är det mer roligt att klä andra än sig själv. Speciellt Milja, som älskar att säga ”Nej!” som första sak till allt man frågar henne. Sen kanske hon ångrar sig. Eller gallskriker. Kan man förresten bli döv av sina barns gälla utrop? Det är svårt att komma i tid till saker när alla tre ungar ska med. Som dagis. Fast idag var det ju inget dagis! 😀
Snaaaark så mysigt med bilfärd, tyckte twinsen, medan W åkte med fammo så att jag fick sitta i framsätet (och få plats för hela mig, tjohej)!
Tvillingarna var lite skeptiska till den nya platsen, fast de var varit här förut, de blev således famnbarn ett bra tag. Sen kommer det mer folk, precis när man blivit lite van, vad är det för sätt? 🙂
Musteris mysiga kök och lilla förstu-vrån med sylter och saft. Jag gillar sådana där gammaldags burkar och korkar.
Vi har småätit och storätit hela dagen, ungarna fick ha extra godisdag, då det är lite mer festligt än vanligt. Nu blir det väl att ta det lugnt med ostar och annat gott ett tag!
Alldeles nedanför huset löper en lång backe genom skogsdungen. Den är en perfekt pulkabacke!
Jag är inte helt säker på vem som hade mest roligt, vuxna eller de små! 😀
Musteri hade pärlat ihop ett halsband med en ametist i, åt Milja. Så fint! Jag måste spara det, vill ju att hon ska kunna ha det länge! Fast hon fick ha det idag också, tills hon tröttnade.
En vy mot skogen, där inte gullvivan men ljungen blommar!
Ibland tycker jag Milja och Isaac blir mer och mer lik varandra, speciellt när de växlar kläder eller sitter intill varandra. Idag ville Isaac absolut ha den rosa tröjan med bilar och hus på.
Tack för idag, musteri och Janne, tack för all den goda maten och samvaron! Vi ses snart igen!
Nu har jag en önskan till imorron: Snälla twins, stig inte upp kvart över sex. 😛
Fredagsfeelis
Hello Friday! Med mysig lunch i farten!
Och färska, underbara tulpaner!
Bibban har en utställning med kalligrafitema. Åh, så mycket fint! Jag skulle vilja gå en kalligrafikurs nån gång ännu i mitt liv. Sen, när jag har mer tid och lite mer tålamod.
Nya böcker! Den här var avsatt och jag köpte den för 70 cent (!). Antagligen för att den börjar bli föråldrad. Det står ju bland annat att Pluto fortfarande är en planet och sånt.
Ett urval av vad vi läser eller ska läsa just nu. Få se om Mumin i bokform går hem hos twinsen, jag har en känsla av det. Isaac älskar Molly Mus.
Ett projekt som håller på att bli klart – Color Affection. Gjord i tre färger av Shibui Sock. Nu fattas bara en bred rand i grått längst upp.
Ett snabbesök via Lankamaailma hann jag med idag också, inhandlade en rundsticka.
Nu är vi redo för helgen och godisdag, joppedijej!
Prat och saknad
Dagens pratande barn:
Dagens bästa:
Att vara pank och upptäcka att man har ett S-bonuskort, som vi dragit många gånger, men inte använt att betala med på väldigt länge. Hurra!
Dagens nya träningsmoment:
Renegade push-up. Riktigt tungt och en bra utmaning! Går bra med kettlebell också.
Dagens saknad:
Mina systrar! Ibland känns det som om ni lever ert liv på så långt borta ifrån mig och jag inte hinner med i nåt. Jag önskar vi var närmare varandra, ni är så värdefulla. Tänker på er, speciellt idag. Många kramar, Lena och Jennie, lika mycket till er båda! ♥♥
Festlig onsdag
Det finns dagar då man bara slappar och det finns andra dagar då man går på av bara farten. Då gäller det att smida medan järnet är varmt.
Jag och fammo hade en lyxig dag idag. Vi spenderade minst ett par timmar på Citymarket och festade med Runebergstårta och kaffe med pensionärerna (fast ingen av oss är det än, trivs vi så bra med dem!). Vi gick runt och såg på presentförslag till twinsens tvåårsdag, kolla DVDer och tidningar och sånt man annars inte hinner se så mycket på. Och handlade en massa mat. Tusen tack fammo, för allt och för sällskapet, det var så roligt!
Sen kom jag hem så att jag hann dammsuga, städa William rum och ta fram kojan, baka tigermuffins, fixa en god vegetarisk gryta med chili och vitlök och göra ris. Och så värmde jag köttbullar åt ungarna. Tack och lov för att det finns viss färdigmat som är riktigt bra. Och det är så roligt att göra mat när man har färska grönsaker och kylen full med mat och saker att laga av igen (februari är en lite knaper månad pga en strulig dagisräkning som hängde efter). Och nu på lördag får vi äran att åka till Kimito och fira musteris födelsedag! Gör inte för mycket mat nu bara, vi tar gärna hem, Pirjo, men vi kommer tyvärr inte att hinna med allt på en gång! Vi tycker så mycket om er och jag förstår att ni också vill hinna med så mycket som möjligt på en gång! 😀 Ser fram emot helgen!
Nu kom jag från en lyckad körövning och funderar på om mina ben skulle orka med en kortare lenkki imorron. Hoppas det! Ikväll blir det sedvanligt Star Trek: The Next Generation och lite stickande. Kanske en liten öl för att fira den här fastlagsonsdagen (vi hade ju egentligen inget firande igår här hemma, men muffins idag i alla fall, som ungarna älskade! Det är klart fem ägg och bakat med smör – gott!)
Om jag bara skulle få en dag att leva, skulle jag leva den ungefär som idag. Fast en sak skulle jag lägga till och det vore att vara mer med ungarna också. ^_^
Av vänskap blir man glad,
och varm i hjärteroten,
och vacker, som musik.
Fyra i en
Jag känner att jag upprepar mig lite genom att börja detta inlägg med att säga ”När William var liten… ” men det lär komma ännu fler sådana inlägg i framtiden! ^_^
Hur som helst, när han var liten, under två år, började jag/vi läsa för honom. Det var mest enkla böcker, sådana som rekommenderas för upp till tre år. Nu säger jag bara; våga ta fram de där barnböckerna i kategorin 3-6 år! Ikväll låg vi i vår myshög och jag läste ”Vit och svart och alla de andra”. Andra böcker som går bra är ”Kaninen som inte ville sova”, Prick&Fläck-böckerna och Ihmeelliset aistit (Nalle Puh). Vi läser på finska och svenska och ibland sjunger jag lite på estniska. ^_^ Tvillingarna, speciellt Milja, är superförtjust färgglada böcker och nallar. Förut hade jag nån slags förklaringsmani och den är svår att komma ifrån. Jag ville helst att William skulle förstå allt på en gång. Varför var det så viktigt? Det är nog nånslags OCD-grej i mitt huvud. Måste-få-förklara! Jag tror det har varit till en nackdel många gånger. Barn behöver få upptäcka, säga fel, klä på sig kläder ut och in, utan att man påpekar det, men hjälp va svårt det är att inte lägga sig i. Jag anstränger mig, jag försöker i alla fall!
Med andra ord, jag lär mig och ungarna lär sig också nya saker. Idag somnade en glad William först av alla. Han har börjat i simskola idag vid Impivaara. För 25 euro får han och en vuxen gå tio gånger. Tack fammo för att du satt vid datorn och bokade tiden, så han kom med och tack för att du kan gå med honom! 😀 Förutom att han kanske lär sig ta några simtag, märker han att han visst kan saker!
Dagens småbarnsvardag:
Jag sitter och sjunger för två glada tvillingar, pottränar. Vi skrattar och sjunger, men det händer inte så mycket. Jag sjunger Bamse bamse spindel och vi letar navlar på samtliga inblandade. Efter en lång stund stiger tjejen upp – och kissar förstås på golvet. Varför är det så mycket mysigare med golv än potta? En minut och en ren blöja senare, meddelar hon stolt ”kakka!”. Jaha! Va bra! Men faktiskt, det är bra. Det är ju bara att byta. Och självfallet är det bäst att göra nummer två i en ren blöja. Och det här är ett lyxigt ”problem”, vi är glada över att få vara friska, med tanke på hur många som varit och är sjuka. Vi hade ju en lång sjukperiod under hela julen – låt det stanna på förraårssidan!
Dagens mys:
– Mammaaaa, jag kan massera din arm, säger W i mörkret.
– Jaa, gärna! Va mysigt.
– Okej, nu får du massera min.
Ice, Ice baby
Säga vad man vill om vintern, man får bannas över snö och slask, men visst kan den vara vacker! 😀 Snart börjar takdroppen. Jag trevar efter ett annat ord för takdropp, men kommer inte på det. Ett gammalt ord, dag-nånting? Nej, vad tusan var det. Jag hörde det i tv häromdan.
Det ligger något naivt och dunkelt, lite mysik, liksom i sådana här bilder. Jag vet bara att jag tycker det är vackert. Vissa människor reagerar inte alls på dem och då är det så. Jag letar alltid efter detaljer. Det kanske beror på att jag i min barndom såg samma saker, var mycket ute. Om vårarna längtade jag efter att Bäcken skulle börja rinna, ett litet dike som mynnade ut i Esse å. Det porlade så fint över en trädstam, där har jag suttit många gånger.
Är det någon annan än jag som kommer att tänka på Iittalas kastehelmi? De tog väl sin inspiration från daggdroppar, men jag tycker det här kommer närmare. 😀
Sjukhus och mera spring
Efter att ha varit hemma så mycket, glömmer man ibland hur mycket som kan hända under en dag. Och med hända, menar jag bra saker. Det är ju nu jag lever, det är nu det ska hända, det känns rätt.
Vi var på studiebesök till kirurgiska avdelningen idag. Vi var sååå snygga i våra skyddsrockar, hårskydd och skoskydd, det kliade i fingrarna att ta med mobilen och fota, men såklart gjorde jag inte det. Vi skulle visserligen ha fått fota inne på själva instrumentvården, men mobilen är ju en smitthärd och passar inte där.
Vi fick en rundtur både med vår lärare (som har jobbat på operationsavdelningen i många år, som op-sköterska, eller vad det heter) och av en på sterilförrådet. Där stod vi, bland en massa containrar (stora lådor som man förvarar sterila instrument i, inte ute-containrar!) och mitt bland sex eller sju opertionssalar! Vissa läkare höll på att operera en fot, nån annan en hand och en tredje lade spinalbedövning och så vidare. Sånt som är deras vardag, men som var så häftigt att se! Jag var både rädd, intresserad, nyfiken och lite vettskrämd. För jag ville se mer, men vågade inte! När man är på praktik, kan man be att få vara med vid sidan om en operation, främst för att förstå hur olika intrument används och hur de sedan rengörs och förpackas. Jag vet inte om jag vågar det, men samtidigt är jag jättenyfiken! Hur sjutton gör de som jobbar inom vården för att inte vara rädd för sår, sprutor och operationer? 🙂
Dagen har fortsatt med makaronkok, en liten stunds vila innan intervall- och styrketräning med löpskolan. Jag fick höra att jag är ”i fel grupp”, att jag borde vara i fortsättningsgruppen. Det tog jag bara som nåt väldigt positivt, men riktigt sådär bra är jag inte än. Dessutom har de en gräns på 2400 m på Cooper och det klarar jag inte. Lite dum gräns bara, tycker jag, det är många som är precis där på gränsen.
Det är länge sedan jag gjort så mycket armhävningar och utfall och burpees (som de på finska kallar purkee, eller det låter så och jag fattade ingenting!) och hindu pushups. Det är inte sånt man tänker skulle höra till en löpskola, men såklart gör det ju det. Det är väldigt omväxlande träningar och det är otroligt hur mycket bra träning man kan göra med bara kroppsvikten! Min rygg har blivit bättre, jag kan stå längre utan att få ont (eller vara lika ansträngd) som jag var efter den här tvillinggraviditeten och allt bärande det har inneburit. Nu blir det träningsvila i några dar, så det så!
Dagens sötnosar (fast en fattas): De badande barnen. Visst är det så att man tycker att barn krymper lite, när man tvättar dem? 🙂
Bittes blogg 
