Skip to content

Sjukhus och mera spring

11 februari, 2013

Efter att ha varit hemma så mycket, glömmer man ibland hur mycket som kan hända under en dag. Och med hända, menar jag bra saker. Det är ju nu jag lever, det är nu det ska hända, det känns rätt.

Vi var på studiebesök till kirurgiska avdelningen idag. Vi var sååå snygga i våra skyddsrockar, hårskydd och skoskydd, det kliade i fingrarna att ta med mobilen och fota, men såklart gjorde jag inte det. Vi skulle visserligen ha fått fota inne på själva instrumentvården, men mobilen är ju en smitthärd och passar inte där.

Vi fick en rundtur både med vår lärare (som har jobbat på operationsavdelningen i många år, som op-sköterska, eller vad det heter) och av en på sterilförrådet. Där stod vi, bland en massa containrar (stora lådor som man förvarar sterila instrument i, inte ute-containrar!) och mitt bland sex eller sju opertionssalar! Vissa läkare höll på att operera en fot, nån annan en hand och en tredje lade spinalbedövning och så vidare. Sånt som är deras vardag, men som var så häftigt att se! Jag var både rädd, intresserad, nyfiken och lite vettskrämd. För jag ville se mer, men vågade inte! När man är på praktik, kan man be att få vara med vid sidan om en operation, främst för att förstå hur olika intrument används och hur de sedan rengörs och förpackas. Jag vet inte om jag vågar det, men samtidigt är jag jättenyfiken!  Hur sjutton gör de som jobbar inom vården för att inte vara rädd för sår, sprutor och operationer? 🙂

Dagen har fortsatt med makaronkok, en liten stunds vila innan intervall- och styrketräning med löpskolan. Jag fick höra att jag är ”i fel grupp”, att jag borde vara i fortsättningsgruppen. Det tog jag bara som nåt väldigt positivt, men riktigt sådär bra är jag inte än. Dessutom har de en gräns på 2400 m på Cooper och det klarar jag inte. Lite dum gräns bara, tycker jag, det är många som är precis där på gränsen.

Det är länge sedan jag gjort så mycket armhävningar och utfall och burpees (som de på finska kallar purkee, eller det låter så och jag fattade ingenting!) och hindu pushups. Det är inte sånt man tänker skulle höra till en löpskola, men såklart gör det ju det. Det är väldigt omväxlande träningar och det är otroligt hur mycket bra träning man kan göra med bara kroppsvikten! Min rygg har blivit bättre, jag kan stå längre utan att få ont (eller vara lika ansträngd) som jag var efter den här tvillinggraviditeten och allt bärande det har inneburit. Nu blir det träningsvila i några dar, så det så!

Dagens sötnosar (fast en fattas): De badande barnen. Visst är det så att man tycker att barn krymper lite, när man tvättar dem? 🙂

bathwing

 

Annonser
4 kommentarer leave one →
  1. 12 februari, 2013 07:35

    Får lov att medge att jag inte skulle ha förstått vare sig burpees eller purkees 🙂 Duktiga du, det har verkligen gått framåt med löpningen! (ha, nu kunde jag plötsligt kommentera här också…)

    • 12 februari, 2013 10:57

      Hurra för att kommenteringen funkar! 😀
      Jo, det är riktigt roligt att se att det går framåt.

  2. 12 februari, 2013 12:13

    Hej, ihanaa kun ei tarvitse enää kirjautua tai muuta, sen kun vaan skrivaa kommentin 🙂 Jag tycker! Ihana kirjoitus, igen!

    • 12 februari, 2013 09:14

      Mä en tiedä miten se kommentijärjestelmä muuttuu edestakaisin, en voi itse paljon vaikuttaa siihen, valitettavasti. Ihanaa kuitenkin että pääsee helpommin. 😀 Tervetuloa tännekin! Kiitos Rita-kiltti!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: