Yrväder

Alltså suck. Hur kan man strida om samma smågubbar i en timme? Milja och Isaac skulle absolut ha samma figur samtidigt och dessutom skulle Brio-gubben sitta inuti en bil med öppna dörrar. Inte ligga eller stå, utan sitta fint. Vrål och skrik.

Milja vill inte se samma program som Isaac. Om alla tre barn är hemma vill den ena se Rosa Pantern, den andra Bamse och den tredje Blixten-bilen. Ni kan ju gissa vem som vill se vad. Ikväll var William på simskola (som hade uppehåll, men han och farföräldrarna var i alla fall vid simhallen en stund) så det var ”bara” två som stred. Isaac rev sönder en bibbabok när jag inte såg och kröp sedan på mina pärmar så den del papper lossnade och gick sönder. Vid läggdags skulle jag sjunga sånger, men den ena var hela tiden missnöjd över vad den andra ville höra. Nej, inte Trollmor. Jaha, sockerbagare, en gång till. Nehej, de ville inte Milja. Isaac höll dessutom en lååång utläggning över att ”faffa pipi handen, kyllä. Pipi far bort, soova” och det där sa han sjuttio gånger, tills jag fick övertygat honom om att det blir bättre när man sover. ”Moro fammo kommer, hmm!” Jojo, fammo kommer nog imorron kväll, precis som vanligt på onsdagar. Milja vrålar efter täcket och snuttisen, fast hon har dem, hon vill sova på min arm och Isaac likaledes, sen tappar nån en napp och jag sitter fast med båda armarna och draaaar mig loss och tänker att det här är så väldigt mysigt, jo, jag vet, ta vara på bebistiden, blablabal men jag orkar bara inte alltid tänka så för det är så förbannat intensivt och skrikigt och rörigt och man dammar och städar och tvättar och lagar mat hela tiden och jag vill träffa andra och det ska vara sommar och jag vill seeeglaaa!

Alla de här sakerna och hundra till är inga stora saker, men när man sätter ihop allt med en mamma som saknar tålamod och saknar skolan och vännerna, blir det ingen bra lösning. Vissa dagar kommer man sig inte för nånting, men det ska väl finnas såna också. Långsamt leder också någonstans. Typ. Eller så kryper jag ur skinnet innan dess.