Kalas!
När man är fem år ska man ha ett roligt kalas med massor av presenter och mycket tårta. 😀 Det är lustigt, jag minns mycket av ”när jag var fem år”. Allt kuligt och roligt som hände, hände just när jag var fem år. Antagligen var det ju inte så, antagligen var jag fyra, sex och sju år också under den där ”femårisperioden” då jag sa en massa kul och gjorde roliga saker. Systersonen älskar Lego och det blev ett riktigt Legokalas såklart. Han kan redan bygga nästan allt själv. Lego är toppen, jag fick också vara med och bygga. I alla fall leta bitar. ^_^
Jag måste passa på att infoga en bild av höggravida mig och ickegravida syrran. Jag har en motsvarande bild i pappersformat, när L-syrran som väntar barn senast. När blev jag såhär stor? :O
Dagens flabb: Pysventil? Alltså seriöst, jag har missat den här annonsen (för att jag inte köper Föräldra- eller gravidtidningar). Å andra sidan, jag kanske flabbar nu och använder den där sedan. Dock inte på mig själv. Jag undrar om den visslar också. 😛
Magen som ramlade ner
Min mage har ”ramlat ner”. Egentligen har jag inte märkt det själv, innan folk jag träffar, har påtalat det för mig. Folk som har sett mig vid nyår eller för en månad sen sådär allmänt. Jag trodde liksom bara att den hade växt. Men nej, det stämmer faktiskt. Det skulle ju förklara varför det inte går att sitta med benen i kors eller varför det känns som om magen tar mot låren så fort jag sätter mig. Det gör inget, då är det ju som det ska vara.
Det är förresten ganska lustigt, jag känner mig inte så bautastor, men jag vet att jag kommer att bli ännu större. Man är liksom inställd på ännu mer. Fast det här skulle räcka, om man säger så.
Ikväll ska vi på det omtalade femårskalaset. Systersonen fyller år och det blir tårta och presenter. 😀 Han ville inte ha barnkalas, han vill ha kalas för vuxna. 😀
”Kanske när jag fyller sex år, då vill jag ha barnkalas” påpekade han prompt. Det är bra med barn som vet vad de vill!
William har feber, blä. Såklart är han sjuk bara för att jag är borta. Jag vet att han klarar sig bra med pappa och farmor, men jag undrar vad han tänker om mig, den lille grabben. Han är ju ganska mammig av sig, så det kan ju vara bra att han får spendera lite kvalitetstid med pappa också? Imorron blir det hemfärd och vardag igen. Jag njuter av den här tiden då jag får göra egna saker, det kommer inte att bli lätt sedan.
Nu blir det kalas! Jag hinner knappt med facebook, bloggen eller andra saker. Det är faktiskt ganska skönt. Skönt att inte vara så datorberoende, att få träffa folk och göra saker utanför det digitala livet. Tids nog kommer jag att sitta här mycket igen. 🙂
Stickigt värre
De här dagen kan ungefär beskrivas såhär: (Frassen sov med mig inatt, så länge jag låg stilla och så länge han fick ha halva sängen. Lyxdjur.)
Nåja, kanske inte bara slappande, vi har haft lite besök också (bland annat av syrran och systersonen), en överlag skulle jag säga att jag fått vila väldigt mycket. Stormen bedarrade på morgonkanten och solen kröp fram.
Härliga solen! Jag var inte ute, men jag njuter storligen av strålarna som sipprar in genom persienner och fönster. Mera ljus, mera sol! Jag längtar faktiskt till våren, med allt som det innebär för min/vår del.
”Blivande farmor och mormor” bad mig i en kommentar att sätta upp en bild på babyfilten jag håller på med. Den är väldigt simpel och stickar fram och tillbaka på rundstickor nr fyra. Mönstret finns även på Novitas garn Pretty Baby (lätt akrylgarn, går bra att tvätta i maskin också). Man börjar med att lägga upp tre maskor. I början av varje varv stickar man första maskan (rätt) och plockar sedan upp garnet på vänster sticka, och stickar den vriden så att det inte blir hål. Samma i början av alla varv tills sidan av filten mäter 65 cm eller första nystanet är slut. Då tar man ihop de två första maskorna (sticka ihop, ej överdragning) i början av varje varv.
Här finns samma mönster och lite till, på finska. Filtens beskrivning längst ner på sidan.
Personligen funderar jag på att göra den lite större än det är tänkt i mönstret, där man ska använda två nystan av garnet.
Lånad bild: Lobbens blogg
Här är ett annat mönster (på svenska) på en söt filt. Fast jag har en nästan likadan, som W:s fammo stickade innan han föddes. 🙂
http://pysselknap-lobben.blogspot.com/2009/09/stickad-babyfilt.html
Jag börjar också bli ganska nöjd med mina ihoptagningar på strumpor. Det har tagit sin tid. Man måste prova sig fram, göra fel och sen komma på vad som är rätt. Prova olika mönster, ta upp fel antal maskor. Till slut måste det ju bli rätt. Och att ta upp maskor blir ofta för glest, det blir hål om man inte vrider maskorna när man plockat upp och ska sticka dem. Jaja, det där vet ni ju som är stickexperter. 8)
Det blev mycket stickat i dagens inlägg. ^_^ Stickat är skönt, även om vi går mot ljusare tider.
Dagens förresten…: I morron början skolan igen, för de som får fortsätta. Min skola skulle det ju ha varit. Jag kollade på schemat. Tietotekniikka, pakkaus, kirjallinen ja suullinen viestintä… Mitt hjärta gråter lite grann. Jag vet, jag vet att min tid kommer, att det finns en tid för allt. Men jag skulle inte ha kunnat fortsätta, även om jag hade orkat ett par veckor till i skolbänken. Kela, som står bakom utbildningen, kräver närvaroplikt och jag har ju redan varit borta fyra veckor i och med att jag inte kunde vara på praktiken. Jag vet att jag inte hade orkat, jag känner ju det. Och det är BRA att jag fått vila. Jag saknar ändå skolan massor.
Blåsigt och lite tungt
Huu vad det har blåst upp till ruskväder här ute på vidderna. Det låter precis som förut, det viner i samma knutar, jag hör blåsten genom fläktens utdrag, vinden suckar och andas, tar ny fart runt huset. Den nyfrusna marken täcktes av ett tunt nysnölager, som nu virvlar runt. Köld eller regn eller hetta går ofta att gå ifrån, men vart går man när det blåser?
Jag har funderat på det här med att vara gravid och hur ”njutbart” eller inte det egentligen är. Det är en ganska kort tid av graviditeten som egentligen är sådär underbar, som man tänker när man ser andra gravida. Jag kan tycka att magar ser så mysiga ut – bara jag själv får gå hem och lägga mig på magen och sova ordentligt på natten. I början av den här graviditeten mådde jag uruselt ganska länge. Sen var det bra ett tag. Nu börjar jag bli stor och stinn. Allt spänner överallt, trycker ut magen, naveln. Hur får magsäcken och alla prylar rum där inne? Och två barn? Ibland undrar jag verkligen!
Ändå ser jag inte så jättegravid ut, säger alla – för att jag har så lång överkropp. När jag ska sova eller ligga på sidan är det som om nån blockerar mitt blodflöde, hur jag än vänder mig. Jag har fått små eldmärken, blodbristningar, överallt igen. Hade samma sak med William, men nu dyker de upp på händerna och i ansiktet också. Blä, det är inte kul. De ser ut som finnar, men är platta och röda. De flesta försvinner, som tur är. Hoppas det inte är nåt tecken på havandeskapsförgiftning igen, jag klarar mig verkligen utan det.
Ikväll har jag byggt Star Wars-lego med systersonen C. Det var skoj, fast jag fick inte bygga så mycket. Man kan så mycket själv när man snart är fem år. ^_^ Jag fick i alla fall leta efter bitar och hjälpa till, det var roligt. Sen dog mina ben, eftersom jag satt för länge vid bordet. Lycka är att kunna sitta som man vill – och kunna sitta med benen i kors. Och sova på magen! Det är svårt att njuta av den här tiden när man hela tiden undrar över hur man ska sitta eller vara för att det ska känna bra. Jag försöker röra på mig för att inte bli för stel, men jag får sammandragningar jättefort. Inte konstigt att man känner sig gammal och urk:ig. Fast L-syrran tyckte jag såg fräsch ut, det var roligt att höra. Det värsta är att höra: ”Du ser trött ut!”, fast jag skulle vara det.
Nu ska vi inte deppa ihop! Jag bara beklaga mig lite. Jag har hittat ett nytt nystan som matchar med ett par tidigare bebissockor jag stickade. Ett nästan likadant, men andra färger. Måste sticka, när stelheten i kroppen släppt och jag kan sitta upp som vanligt igen. Nu när Bu har slutat hicka och sparka mig i nedre delen av magen. Det är skönt att känna de små liven sparka och hicka, det är fina tecken, men skönt också när de lugnar ner sig mellan varven. ^^ Och även om man vet var man har dem, ska det bli riktigt skönt att vara ogravid igen. För de kan ju inte stanna där inne hur länge som helst ändå, nån gång ska de ut och växa till sig. Bli ”riktiga” bebisar, som man ser utan ultraljud, små människor.
Nu kommer natten, nu kommer tid för återhämtning och eftertanke. Natten är den bästa tiden på dygnet. Det här är mitt budskap i sena timmen till dig, kära läsare:
Åter i mitt Esse… nästan!
Så är jag åter vid mitt andra hem, det hem som jag fortfarande kallar hem-hem och som är så viktigt för mig. Utan sambo och sonen den här gången. Jag måste faktiskt erkänna att jag inte skulle ha orkat ha William med. Inte för att han är superjobbig, utan för att jag hade fullt sjå att resa själv. Magen spänner mot revbenen och Bu sparkar då och då mot urinblåsan. Det känns som när man är jättekissnödig och någon petar på magen som om den sade: Känns det nåt? Känns det nuuu då? 😛 Det var massor av folk på tåget under hela resan och sätena är inte riktigt anpassade för gravida, verkar det som. Nu känns det bättre igen, när jag fått röra på mig, duscha och inte bara suttit nerhasad i en halvmjuk stol.
Egentligen är det dumt att klaga, just nu har jag bara mig själv att rå om. Det är jag mycket, mycket väl medveten om. Även om jag känner mig som ett hårdkokt ägg, får jag vila när jag själv bestämmer och fortsätta sticka på min babyfilt. Och som vanligt blir jag kaffesugen mitt i natten, sjukt med sant. 😀
Ikväll har jag kollat på nypremiären av Parlamentet. Det är ett av mina favoritprogram genom åren, men nu var jag lite fundersam. Jag var inte alls nöjd med programmet, jag tyckte att komikerna inte fick det svängrum de kunde ha fått. Det var så mycket regler och saker de skulle följa; bokstäver, inte tveka och olika roller. Och varför fick inte publiken rösta? Det är ju alltid halva nöjet!
Ett tag var det superlugnt här hemma ikväll. Mamma var borta en stund, pappa snarkade på soffan, syrran somnade i sin säng och katten låg i stolen. ”Allt är nära, allt är långt ifrån”. Mysigt och lugnt. Jag passade på att duscha länge och smörja magen grundligt. Jag försöker febrilt förebygga fler bristningar (min största noja) men det går inte så bra.
Ute ligger det driver på driver på taket. Vi väntar på Det Stora Snöraset. Det lär verkligen höras. Jag gissar på mitt i natten, att vi väcks av ett vidunderligt brak från plåttaket! Det här är action när den är som bäst!
Dagens kattbild är tagen av J-syrran. Speciellt för dig, Annepauline, men också för er andra. 8) Han är förresten knäpp, Bambam, han låter som en fågel när han jamar!
Mera Ikea
Nu blev det lite antiklimax här. Jag skulle ju ta hem mammalådorna och fotografera innehållet. Därav blidde inget. Posten stängde klockan sex och vi kom ut från Ikea tio över sex. Det märks att jag är bortskämd med att stora Posten inne i stan har öppet till åtta varje vardag. Därför blir det hämt och visning av lådan när jag kommer hem från Österbotten. Då har jag något extra skoj att se fram emot igen. 🙂
Ikea-resa blev det igen. Ikea är snart vårt andra hem. Och vi släpar hem stora delar av Ikea till vårt eget. Fast nöjda har vi ju varit med så många saker, det finns en orsak att man kommer tillbaka. William var jättesnäll att ha med, han till och med åt mat, fast det var så mycket saker att se på där. Bara vi lät honom gå runt lite och kolla på klockor, pilar, saker som syntes från bordet, så återkom han glatt till bordet. Och det fanns ju så många dörrar och skåp att öppna, oooh va roligt! Vi gick bara en snabb sväng genom utställningsavdelningen (kollar på ett vitrinskåp + nederdel), det blir så dyrt annars, när man går runt och heeela tiden hittar roliga saker som man kanske kunde ha nånstans hemma.
William bar på en knippe galgar, han vägrade släppa ifrån sig dem hemma. Han radade upp dem på golvet och sa att de var olika banor, ”levels” i hans spel. Sen erbjöd han mig en färg. Fast vilken färg jag än valde, sa han att den var upptagen. 8)
Nu blir det kvällsavslut med tv-spel och kanske lite glass. Imorron blir det tågresa!
Lådor, Ikea… allt!
Hurra hurra! Idag kom lappen om att jag har två… TVÅ moderskapsförpackningar att hämta ut! Va häftigt, det har jag aldrig gjort förut. William är ju född i Sverige, så vi tyckte det var dyrt att sända efter en. Jag tror vi skulle ha hamnat att betala nåt runt 320 euro för den och vi hade redan samlat ihop motsvarande saker. En sovpåse från 1995 hade vi också fått överta, syrran är ju född då. 🙂 Den sovpåsen hänger förresten fortfarande med.
När man får tvillingar får man tre (!) lådor om man vill, men det kändes lite överdrivet. De flesta tar två lådor plus en penningsumma. Så ock vi. Ikväll ska jag fota innehållet och sätta ut lite bilder! Yay yay!
Och gissa vad? Vi ska till Ikea ikväll igen. Vi bort snart på Ikea, haha. Vi ska äta där och hämta två hatthyllor till hallen, så det blir inte en så märkvärdig resa, men roligt ändå. Sen ska jag hämta en födelsedagspresent… *hemlis än ^_^* och packa ner den och lite kläder inför resan imorron. Så det blir både att packa ur, packa upp och packa ner idag!
Jag är så glad, så glad, att jag kokade kaffe åt mig själv. Jag brukar inte dricka så mycket kaffe, bara en skvätt om det hör till någon lunch. Är ingen kaffemänniska. Det är nog femton år sedan jag kokade åt mig själv. Eller tio. Mer bilder senare ikväll! :D:D
Och jaa… jag höll ju på att glömma! Ett väldigt efterlängtat spel till Xboxen kommer också ut idag, Dead Space 2. Det är min version av att titta på skräckfilmer, fast jag vill spela dem istället. Det vågar aldrig se nån skräckis, men det här är annorlunda. Man ska agera, gå runt och överleva i rymden och vara med om sanslösa, halvläskiga äventyr. SÅN verklighetsflykt gillar jag skarpt. Fast bara när små barn sover såklart. Tur att spelet kom före Bu&Bä! Här är en video från en kampanj om spelet.
Ny kontroll – vecka 30
Morgonen började, ovanligt nog, med att jag hann sticka några varv och se på Mumin med sonen. William vaknar 06.30 eller senast 07 varje dag, oavsett helg eller vardag. Idag hade vi inte bråttom till dagis, så vi åt frukost i lugn och ro och såg solen gå upp. Och fram tittade också det goda humöret. 🙂
Vid lunch hade jag tid till mammapolikliniken vid TYKS. Hittills har uppföljningen gått via den vanliga rådgivningen och deras specialläkare. Nu ville denne blanda in TYKS, eftersom Bu&Bä växer så olika. Det såg bara fint ut! Bu har visserligen dragit ifrån lite och väger 1,6 kilo, medan Bä ligger på 1,2. De följer liksom sina egna kurvor och det är det allra viktigaste. Läkaren som gjorde ultraljudet var väldigt vänlig (finskspråkig enbart, men det stör inte mig, han erbjöd blanketter på svenska om jag ville ha det) och noggrann. Han förklarade och var tydlig. Tummen upp. 🙂
Medan jag var på TYKS, hörde jag: ”Britt-Marie?” bakom mig, och blev en aning förvånad att nån kunde mitt namn på ett stort sjukhus. Det var en av mina klasskompisar, Mervi! Jag blev så glad att jag omfamnade henne – hon var lite överrumplad över det. Vi har ju inte setts sedan innan jul och jag saknar skolan. Hon gjorde sin praktik på olika avdelningar och råkade gå förbi mig just nu. Hon är annars väldigt blyg, men nu när vi träffades bara hon och jag, berättade hon glatt om praktiken. Härligt!
Bu&Bä ligger båda med fötterna neråt (inte som Yang/Yin som jag trodde) och har huvudena alldeles intill varandra! Det såg lustigt ut på ultraljudet. ^_^ Det betyder att Bä, den mindre, ligger tvärs över min mage. Det förvånar mig inte, så bred som min mage är. Jag känner antingen Bu eller Bä när jag ligger på sidan om natten. De buffas och talar om att nån är på deras sida. 😉 Läkaren sa dock att det var ovanligt att ett av barnen ligger såhär snett över magen – och att båda har benen neråt. Som det ser ut nu kommer det att bli kejsarsnitt, det är det nedre barnet som avgör det. Jag vet egentligen inte vad jag vill. Jag låter slumpen och naturen avgöra. Både snitt och vanlig förlossning är skrämmande! Den sistnämnda har jag ju varit med om. Men att nån ska skära i mig känns inte särdeles lockande heller, fast jag ofta tänkt så förut. Tänk att det skulle kännas ”lättare”. Fast allt har ju sina för- och nackdelar.
Jag frågade också ifall jag får resa något – och fick klartecken! Jag får åka tåg, det ser bra ut. Allt är normalt, fast jag är stor och sjukskriven. Då kan jag gå på min systersons femårskalas nästa vecka, hurra. Stickorna, lite garn och present packas. 🙂
Medan jag var i stan passade jag på att svänga in till Anttila idag. Åååh, min favorit-favoritaffär. ♥ Jag gick in för att beskåda vårens nyheter vid garnhörnan och kollade också på saker till hemmet. Jag kom fram till att jag tycker turkos är vårens färg. Och det är fler som tycker som jag. ^_^
Hes och sånt
Vad har hänt med min röst? Om jag inte har pratat nåt under dagen (som när jag är hemma) eller suttit tyst på kvällen, blir den hes och går genast upp i falsett. Apjobbigt. Är det nåt segt slem eller trycks hela jag ihop snart? Det har varit såhär nu ett tag. Och det tar lång tid innan det går över.
Dagens lärdom: Själv är bäste dräng. Tyvärr klarar jag inte allt själv just nu.
Dagens ångest: Ska jag verkligen behöva vara hemma mer än ett år till? Hur ska jag orka det med två små när jag har fullt sjå som det är nu? Jag vill göra kaaarrrriääär. Tänk om man bara vägrar att vara mammaledig? Sticker iväg liksom. Det känns väldigt lockande just nu. Varför är man född till kvinna?
Mysigt värre
”Den bästa dagen är en dag av törst”.
Nej, inte om man frågar William. Han älskar sin välling och längtar till den morgon och kväll. Och då passar jag på att krama honom lite extra, fast jag får det annars också. ^_^ Igår pussade han mig massor, massor av gånger på kinden och sa att han gav mig fem pussar och hundra pussar! Vilken lyx.
PS. Det ser ut som vi har vita/röda prickar, men det beror på att jag fotat med Hipstamatic-filter i iPhonen. 😛 DS.
Ibland blir jag så less på att sticka och virka
. Då låtar jag det hela vara en stund. Sen kommer jag på att jag tycker om det i alla fall. Nu tog jag tag i ett ofärdigt sockprojekt med tunna Tico Tico. Det förvånar mig att jag trivs med att sticka i ett så tunt garn, det känns trivsamt och rofyllt. Jag brukar hellre sticka i 3,5-4 mm, men det här går på 2-2,5 mm:s stickor. Både garnet och färgen var sådana som måste gro lite på mig innan jag kunde gilla det. Nu tycker jag det är superfint!
Det enda som inte är rofyllt är att jag borde lyfta på arslet och göra ännu mer saker här hemma. Snark.
