Ny kontroll – vecka 30
Morgonen började, ovanligt nog, med att jag hann sticka några varv och se på Mumin med sonen. William vaknar 06.30 eller senast 07 varje dag, oavsett helg eller vardag. Idag hade vi inte bråttom till dagis, så vi åt frukost i lugn och ro och såg solen gå upp. Och fram tittade också det goda humöret. 🙂
Vid lunch hade jag tid till mammapolikliniken vid TYKS. Hittills har uppföljningen gått via den vanliga rådgivningen och deras specialläkare. Nu ville denne blanda in TYKS, eftersom Bu&Bä växer så olika. Det såg bara fint ut! Bu har visserligen dragit ifrån lite och väger 1,6 kilo, medan Bä ligger på 1,2. De följer liksom sina egna kurvor och det är det allra viktigaste. Läkaren som gjorde ultraljudet var väldigt vänlig (finskspråkig enbart, men det stör inte mig, han erbjöd blanketter på svenska om jag ville ha det) och noggrann. Han förklarade och var tydlig. Tummen upp. 🙂
Medan jag var på TYKS, hörde jag: ”Britt-Marie?” bakom mig, och blev en aning förvånad att nån kunde mitt namn på ett stort sjukhus. Det var en av mina klasskompisar, Mervi! Jag blev så glad att jag omfamnade henne – hon var lite överrumplad över det. Vi har ju inte setts sedan innan jul och jag saknar skolan. Hon gjorde sin praktik på olika avdelningar och råkade gå förbi mig just nu. Hon är annars väldigt blyg, men nu när vi träffades bara hon och jag, berättade hon glatt om praktiken. Härligt!
Bu&Bä ligger båda med fötterna neråt (inte som Yang/Yin som jag trodde) och har huvudena alldeles intill varandra! Det såg lustigt ut på ultraljudet. ^_^ Det betyder att Bä, den mindre, ligger tvärs över min mage. Det förvånar mig inte, så bred som min mage är. Jag känner antingen Bu eller Bä när jag ligger på sidan om natten. De buffas och talar om att nån är på deras sida. 😉 Läkaren sa dock att det var ovanligt att ett av barnen ligger såhär snett över magen – och att båda har benen neråt. Som det ser ut nu kommer det att bli kejsarsnitt, det är det nedre barnet som avgör det. Jag vet egentligen inte vad jag vill. Jag låter slumpen och naturen avgöra. Både snitt och vanlig förlossning är skrämmande! Den sistnämnda har jag ju varit med om. Men att nån ska skära i mig känns inte särdeles lockande heller, fast jag ofta tänkt så förut. Tänk att det skulle kännas ”lättare”. Fast allt har ju sina för- och nackdelar.
Jag frågade också ifall jag får resa något – och fick klartecken! Jag får åka tåg, det ser bra ut. Allt är normalt, fast jag är stor och sjukskriven. Då kan jag gå på min systersons femårskalas nästa vecka, hurra. Stickorna, lite garn och present packas. 🙂
Medan jag var i stan passade jag på att svänga in till Anttila idag. Åååh, min favorit-favoritaffär. ♥ Jag gick in för att beskåda vårens nyheter vid garnhörnan och kollade också på saker till hemmet. Jag kom fram till att jag tycker turkos är vårens färg. Och det är fler som tycker som jag. ^_^
Bittes blogg 
Älskar turkost! Man blir glad av den färgen. Fast egentligen blir man ju glad av alla färger 🙂
Tvillingar föds väl oftast lite tidigare än vanligt, eller hur är det? Vad räknas som ”medel”? Hur som helst har du ju inte många veckor kvar nu tills ni blir fem – det är häftigt det!
Turkos och prickigt, det är gött det! 😀 Ja, jag blir också glad av en massa färger, redan som liten älskade jag färgranna saker.
Jag vet inte riktigt vad som är medel. På rådgivningen sa dom att ”allt över 36 veckor är bonus”. Det är faktiskt inte så värst länge kvar. Bu&Bä är faktiskt stora nog att nästan klara sig utanför magen, OM nåt skulle hända. Fast jag blir stor, är jag glad att de har stannat kvar. Häftigt, och lite skrämmande. 🙂
Snitt e inte så farligt som man tror.
Det viktigaste är ändå att bu och bä kommer ut på det sätt som är bäst för er alla.
Min syrra och mamma är snittade, jag har läst en del om det också. Det som jag gillade med att föda vanligt var att det kändes som om kroppen återhämtade sig ganska snabbt och bra efteråt – trots allt. Men jag har ju inget att jämföra med.
Jo, de är mycket trevliga och professionella på TYKS mödrapoli. Jag var också där många gånger 2009 när jag opererades under graviditeten. Det är så spännande att följa med din blogg!
Va roligt att höra andra säga så. Oj, opererad? Vill du berätta mer, jag blev ju nyfiken!
Va glad jag blir att både Bu och Bä mår bra och så även mamman! 🙂
Och avundas gör jag när jag tänker på dig bland garnnystanen på Anttila. 😉
Turkos är en jättefin färg och den utstrålar livsglädje och kraft…
Ha en bra dag!
Många har säkert skrivit det före mig, men du är väldigt duktig på att skriva inlägg i bloggen. Texten flyter på så bra… 🙂
Tack Neta, för din fina kommentar, den gjorde mig extra glad! Novitas nystan finns ju på CM och Prisma också, men jag vet inte om det beror på att Anttila var så nära vårt gamla hem och jag ofta var där på heminredningsavdelningen, så det är en speciell känsla. Ja, turkos är så fint, ljust och ”varmt”, fast det tillhör den blåa skalan.
Tack ska du ha. Jag försöker tänka på hur och vad jag skriver, så det är roligt att höra att det går hem. 🙂