Mysmorgon
Alla mina barn är glada, hurra! Twinsen sov fem + fem timmar inatt, yesyes! William läser Lilla Nollan och de andra för syrran. Det är lätt så länge de små inte ännu bestämmer vad de vill ha eller petar överallt. Det njuter vi av så länge det varar!
Roliga ärenden och sticksaker
Vad var det jag sa? Plötsligt händer det! Jag sprang på Hanna idag! Där var hon ju, vi som har pratat om att vi har sprungit om varandra hela tiden och så dök hon bara upp i mataffären. Hon som är en av de som kommenterar mest nuförtiden, va roligt att ses. Hanna är en glad typ! 😀 William och jag var ute på äventyr, till biblioteket, McDonald’s (fast bara Drive Thru) och sist krångelmataffären-som-tar-en-evighet-men-som-gick-bra. William skruvade och skruvade på lekbilen. Jag bannades lite över att de där bilarna alltid styr fel. Fast sonen är ju glad. Jag tycker han har ändrats så mycket under den senaste tiden. Han verkar äldre, gladare och inte lika trotsig. Han säger att han är kär i mig. ”Vad bra”, svarar jag, ”för jag är kär i dig!!” Älskade ungar.
När vi kom hem idag, berömde jag William för att han varit så duktig. Inte en enda gång sprang han ifrån mig, fast vi hade varit överallt. I biblioteket satte han sig ner (!!!) för första gången, tillsammans med mig och plockade bland böcker. Vi hade på förhand pratat om vilka vi skulle låna och nu hittade vi en del av dem. Jag tänkte – som vanligt – att jag inte skulle låna 25 böcker åt honom igen. Det gjorde jag inte. Jag lånade 28.
Till storfavoriterna hör alla böcker som handlar om att räkna eller bokstavera. Alfabetet är superintressant. Jag hoppas, hoppas att det här håller i sig tills han börjar skolan, för han kommer i så fall att ha lätt att lära sig. Tröttna, det hinner han i sinom tid, men inte nödvändigtvis. Han har ju en pappa som aldrig tröttnar på att läsa och en mamma som inte tröttnar på att skriva, så egentligen är det inte konstigt att han gillar bokstäver. 😉
Det här är ett urval av vad vi gillar att läsa just nu:
På tal om böcker. Det stämmer att man påverkas av vad man läser. Idag skulle jag fota lite i köket, medan alla ungar var på bra humör och William dessutom satt sig i en korg, vilket jag tyckte såg roligt ut. Då tog W plötsligt tag i Isaacs kinder och sa:
– Mamma sii! Isaac hamstrar!
(vi har läst Ole får en hamster och där ”hamstrade” Ole elva köttbullar i munnen/kindpåsarna. :P) Stackars små bebblor, de får lära sig utstå sån här behandling redan. Jag kunde inte låta bli att flabba lite, det var faktiskt så spontant roligt! Isaac blev ganska snabbt glad igen. Förresten tror jag det är bra att bli lite härdad med en gång.
Glad idag var däremot inte Milja. Hon har lagt i en ny skrikväxel. Jag vet inte var det gör ont eller vad det är som gör ont, men hon blir ofta tyst om hon får suga på sin hand, så man misstänker ju tänder. Redan? Hon är knappt tre månader. Å andra sidan föds ju vissa med tänder. Fast sen när hon sover, sover hon som en stock. När jag kom hem från ärendena i stan (Mika stannade med twinsen), frågade jag Mika om han krympt Milja. Hon kändes så liten och lätt efter alla tunga matkassar och bokpåsar! Min lilla, lilla tjej.
Idag har vi fått vår beskärda del av den där Turku Airshow, som går av stapeln i helgen. Här flygs det i formationer och ensam och det brakar till i luften. Det är inte konstigt att de heter Thunderbirds för det är exakt så de låter. Som om luften de pressar undan skulle åska sönder. (det är också lite intressant att se hur långsamt ljud färdas) Många i vårt bostadsområde har stått och kollat från sina balkongar, man ser planen då och då. Men jag undrar hur många som klagar eller tänker klaga. Det är rätt mycket oljud över ett såhär bostadstätt ställe.
Vad håller jag på med annars idag då? Tja, jag har hunnit sticka lite. Jag har lärt mig hur man stickar ett skaft, viker det och stickar fast det så att det ser snyggt ut. Men sen kom hälen. Det är det här som kallas raglanhoptagning eller Short Row Heel. Det gick inte alls! Men mönstret blir rätt fint. Jag får öva mer på den där hälen och sticka en vanlig denna gång. Visst kan jag lite engelska, men jag kunde inte SSP (slip, slip, purl) och SSSP. Dessutom tror jag att jag gjorde omtagen lite fel. Nya tag!
PS. Jag gillar verkligen mönstret! Det ser ut som nån slags flätstickning, men är mest räta maskor, omtag och ihoptagningar. DS.
Inte lika mysigt
Jag hade tänkt att det här skulle bli en sån här mysig dag:
Och det var det också, i några minuter.
Men redan från morgonen var twinsen ledsna och ville inte äta som vanligt. Jag är trött, jag har sovit för hackit och lite. Igår tömde jag hela tvättkorgen och bar allt fram och tillbaka till tvättstugan, tillsammans med William, fem maskiner. Han är jätteduktig och vill gärna hjälpa till, men jag hade inte riktigt tålamod. Igår och idag har jag hållit på med enorma klädhögar, för att få allt fixat. Men sen är det ju gjort för ett tag framåt.
Jag har gjort nya etiketter till Williams klädlådor och fyllt på lagret med rena kläder. Nu vet han själv var han ska hitta sina saker. 🙂 Jag tänker på den där boken, Kaninkostymen, där killen i familjen blev tvungen att ta en kanindräkt på sig till skolan, för alla andra kläder var otvättade, eftersom familjen fått bebis (eller var det två?).
Vad händer idag då? William hann hälla ut ett glas vatten över bord och pappar när vi åt frukost. Men det var ju bara vatten. Jag byter rena blöjor och klär till tvillingarna. Isaac gör en megabajsblöja i den rena och Milja superkräks över alltsammans; i sängen, på två kuddar och genom lakanet, på sig själv, i håret. Den där frottéplastbiten jag har där, hade självfallet krupit ihop och gömt sig och var självklart inte på rätt plats, efter att William krypit runt i sängen och det är allmänt kaos där med alla ungarna.
Suck. Jag satte ner Isaac i sittern, tvättar ytterligare två maskiner. Tar av spykläder på Milja och duschar hela barnet under kranen. Jag är hungrig igen, fast jag åt en bra frukost. Jag borde handla och dammsuga, städa och fixa mera! Just idag är jag less på det här eviga matandet och ätandet, torkandet.
Fast jag vet att det blir bättre. Jag lyssnar åter igen på amerikanska flottans flygövningar och städar lite här och där. Twinsen somnar i sina sitters och jag hinner skriva den här texten, sen ska jag äta lite, förhoppningsvis ifred. Sängen har rena lakan och solen lyser där ute.
Det blir nog en bra dag av det här också, så småningom.
Flygplan, garn och barn
Lånat från thunderbirds.airforce.com
Vid lunchtid var det ett väldig oväsen ute. Jag undrade om nån sandblästrade fasaderna intill oss eller om det var något flygplan som försökte spräng ljudvallen. Jag hade nästan rätt. Det var amerikanska luftflottan som hade en uppvisning någonstans nära. Man kunde höra (fast ljudet hänger ju inte med) och se de snabba planen göra tvära girar. Va fina de var! Men de lät inte så fint.
Jag kunde ju inte sätta ut ungarna och sova heller i det där oväsendet, men tänkte att de slutar snart. Och så var det. Sen la jag ut vagnen på balkongen. Idag gick jag ingen promenad, fast solen tittade fram så fint. Ibland vill man göra annat.
Som att njuta av färgexplosionen jag fick med posten! Ja, ni är säkert urtrötta och less på mina garn vid det här laget, Det är inte jag! Dessutom är både nyttigt och ekologiskt att sticka. Dagens favorit var rödrävsgarnet (den som jag lindat upp). Det enda som är lurigt är hur det ser ut när man stickar det. En härva räcker till ett par sockor. Just håller jag på med ett par lila också, i ett annat, ganska lätt mönster. Inspirationen är det ingen fel på. 😀
1. Tosh Sock, Madelinetosh. Färg: Baltic
2. Merisock, Punta Yarns. Färg: SPD 370
3. Casbah Sock. Färg: Red fox
Utvecklad rödräv. Åh, det är så fint med en massa färger! Den här vill jag inte nysta ihop än! 🙂
Bebblorna har fått prova babygymmet idag. Det är egentligen på den tidigare sidan, eftersom de inte ens är tre månader än. Men snart så! Det påminde mig om att jag bör dammsuga oftare. Eller, som jag skrev på FB för ett tag sedan, rulla in ungarna i limpapper och låta dem göra jobbet. William leker ju redan sopbil med sin bil, som han sitter på, och kör bort blöjor. 🙂
Milja fattade det här direkt. Hon gillade att ligga och peta och titta på mjuka, färggranna sker med bjällror i. Isaac tyckte det var lite kul, mest boring och sen väääldigt boring!
Han är en riktigt linslus däremot. Lilla guttagubbi med sina stora, underbara ögon.
Och min underbara tjej som blir bara sötare! Hon sover precis som jag, ofta med öppen mun. Vi fångar flugor, brukade mamma skoja. 😉
När jag skulle sätta ut dem, lite senare, undrade jag om jag klädde dem för varmt. Fast det är ju bara en tröja? Det är så lurigt när solen skiner – eller inte – och sen skiner igen.
Det är förresten märkligt vad man glömmer skrik, fast man senast hörde det inatt, ända till halv två, när jag satt uppe med Milja. Sen är de bara så bedårande, de små liven, så man smälter! De gurglar, pratar och viftar. Det går ju inte att oälska dem eller låta bli att mysa med dem! 😀
Betongförorten del femtioelva
Det är kallare igen. Jag packar på ungarna ullsockorna och tycker faktiskt det är lite mysigt. Tips till den som stickar åt små fötter! Sticka med långt skaft. De här gjorde jag efter tågsockemönstret och de är de bästa, för de hålls så bra på foten.
I naturen ut vi gå, jopp hej di, jopp hej da! Det bästa med vår förort är att det är nära till skogen. Och myggen, ifall man har nån nostalgisk böjelse och måste få sin beskärda del av dem. Och regnskyddet till vagnet är egentligen för litet, men det funkar. Hah!
Det doftar skog, bark, jord och mylla. Och väta. Mysigt. Tills ett par rökare går förbi mig och bolmar på sina ciggs. Varför röker man på en motionsstig?
Det glittrar så fint på liljekonvaljernas blad, regnet kastar några mjuka droppar på oss. Jag njuter av det. Det är mysigt ibland att kunna dra på sig en jacka. Det enda jag skyddar är kamerna. Och bebblorna, men de har det bra i vagnen. 🙂
Hand i hand. Skogen och staden. Betongen och grönskan.
Nära husen sköljer regnet bort pollen och damm. Skönt.
Ska det bli åska igen? Nej, det blev det inte. Himlen målade bara lager av spännande moln.
Jag har aldrig tänkt på att syrénblomstren ser lite fyrkantiga ut. Just nu doftar de starkt och mycket.
Jag tycker lite synd om de som bor i de här husen. Här jobbas med med fasadremont och ny isolering. Varje sådan där grå plugg är borrad fast. Betong + borr = urk.
Hemma igen. Här är våra ”mutantbjörkar”. 😉 Nå nej, det är Ornäsbjörkar, fick jag vet via kompisar på fejjan. Tack för det! Jag tyckte de såg trasiga ut, men de är faktiskt rätt fina.
Vikten av vaccin
Eva var inne på ett hett ämne häromdagen, nämligen alkohol och graviditet/amning. Ett ämne som borde vara självklart, men som har sina gråzoner. Jag tänker ge mig in i en annan, intressant och svår diskussion: vaccination.
Det har blivit lite trendigt att våga avvika från vaccinationsprogrammet. Man ska våga ifrågasätta. Det tycker jag är bra. Man ska våga ifrågasätta. Speciellt med tanke på de nya, snabba vaccinerna som tagits fram; de mot influensa A, svininfluensan och liknande. De ställer jag mig kritiskt till.
Däremot tycker jag det är viktigt med andra vaccinationer. Man behöver kanske inte ge dem så tidigt som alla läkare förslår, men det finns ju en tanke bakom att vi verkligen har ett fungerande vaccinationsprogram. Den tanken är att skydda våra barn mot farliga sjukdomar. Till exempel mässling och polio. Många i min generation glömmer att vi har vaccinationerna att tacka, att man i dagens läge nästan har utrotat polio. Och i Norden har man väldigt få fall av mässling, eftersom så många är vaccinerade => ingen epidemi. Men vad händer om fler och fler säger nej till vaccination? För att vågar och för att man tror att man gör något bra. Jag anser att det är dumdristigt att helt säga nej till t.ex. MPR (mässling, polio, röda hund). Att skjuta upp det? Tja, okej.
Vi har den lyxen idag att vi kan säga nej tack. Men vad innebär det? Det gäller inte bara våra barn som individer, utan som delar i vårt arv. Tack vare våra förfäder och tusentals barn för oss, tusentals föräldrar som också oroat sig, hat sjukdomarna gått tillbaka.
I höstas läste jag mikrobiologi; om virus, bakterier, prioner och allt sånt. Då kom just denna diskussion upp; om vaccination och vikten av dem. Att det inte handlar om nån konspiration eller att läkemedelsföretagen skulle vinna något på att vaccinera oss. Det handlar om att skydda oss och de våra från sjukdomar man kan dö i. Man kan dö i mässling, även om det är ovanligt. Vi kan förhindra det, genom att upprätthålla kedjan av vaccin.
Det här är saxat från Smittskyddsinstitutet: (bra sida!)
Vad händer om färre barn blir MPR-vaccinerade i vårt land?
Eftersom mässling är mest smittsam av de tre sjukdomarna, (luftburen smitta i allmänna lokaler) så ökar troligen först antalet mässlingsfall varje år, och senare även antalet fall av påssjuka eller röda hund. Troligen kommer det efter 5-10 år att uppstå större epidemier av mässling hos mottagliga individer.
I södra Italien, där epidemin 2002 beräknas ha omfattat uppemot 24 000 personer, har vaccinationstäckningen bland tvååringar varit under 60 procent i en del regioner. Epidemin år 2000 på Irland omfattade cirka 1 200 barn och drabbade ett område där cirka 75 procent av barnen var vaccinerade. I Holland insjuknade 1999-2000 närmare 3 300 personer i ett område där många av religiösa skäl valt bort vaccination.
De senaste åren har antalet mässlingfall ökat mycket i Storbritannien p.g.a. en nedgång i vaccinationstäckningen runt millennieskiftet. Antalet nya fall i Storbritannien har varit så stort att sjukdomen nu räknas som endemisk (förekommer alltid i landet).
Är sjukdomarna farliga?
Inte för det stora flertalet, men för den som har otur. I Fakta om smittsamma sjukdomar redovisas vad sjukdomarna innebär inklusive de vanligaste komplikationerna.
Mässling är en av världens mest smittsamma sjukdomar och kan spridas snabbt i ovaccinerade grupper. Sjukdomen är en av de största dödsorsakerna för små barn i utvecklingsländer. De senaste årens mässlingsutbrott i Europa visar att sjukdomarna fortfarande är farliga i områden med dålig vaccinationstäckning. I Holland rapporterades 3 300 mässlingsfall under 1999-2000. Tre tidigare väsentligen friska barn avled och sju fick hjärninflammation. Året efter rapporterades från Irland cirka 1 200 fall, varav två barn avled. 2002 drabbade en större epidemi Italien. Man beräknar att uppemot 24 000 personer insjuknade enbart i Campania-området under januari-maj. Tre barn avled och 368 personer sjukhusvårdades på grund av mässling, varav 13 för hjärninflammation (samtliga var under 20 år). I Schweiz har över 4 000 fall rapporterats sedan 2007. Femton procent (en av åtta) av de insjuknade har fått komplikationer och en tolvårig flicka har dött till följd av mässling. Även i Storbritannien har mässling ökat de senaste åren, detta till följd av en nedgång i vaccinationstäckningen.
Så länge vi har fungerande vaccinationsprogram löper man mindre risk att insjukna, eftersom sjukdomarna hålls borta. Slutar vi vaccinera så kommer sjukdomarna tillbaka och då blir även risken att insjukna densamma som förr.
En alldeles bra dag
Det är svalt i vardagsrummet när jag tassar in. Vädringsluckan har stått öppen hela natten, så den härliga nattluften har tagit ner temperaturen, som annars brukar ligga på över 23 grader i det här rummet. Skönt, så skönt!
Tvillingarna är glada, det är lugnt här hemma för stunden. Ibland brukar vi gosa länge i stora sängen, men idag flyttar jag dem till vardagsrummet tidigare. De jollrar och sparkar en lång stund, men sen kommer de på att de måste gosa ner sig bland sina trasor. Mysiga små ungar, vad ska ni bli, när ni blir stora? Vad kommer ni att ha för drömmar och förhoppningar? Kommer jag att klara av att vara en mamma – en förebild – till tre barn som är så nära varandra i ålder? Jag hoppas jag växer in i rollen mer och mer, varje dag.
Solen tittar fram bakom ludna, dunkla moln. Det kommer att bli en fin dag idag. En alldeles perfekt onsdag, har jag på känn.
Förresten märkte jag att kameran hade nollställt räknaren på bilderna igen. Jag har tagit över 10.000 bilder på ett och ett halvt år. Jag är rädd för att slita ut min systemkamera! Å andra sidan är det som med tiden: det bästa sättet att spara, är att använda den.
PS. Jag undrar om det är nån lag på att båda ungarna börjar skrika när man har handen i toastolen och skrubbar som bäst. Eller när man håller på med låsolja. DS
Knepigare
Nehepp. Det blir inte mycket bloggande när antingen Milja eller Isaac håller låda till halv ett på natten. Det är jobbigt när inget hjälper, när man bär och vyssjar och lullar, men ändå är de bara gråt. Ikväll och igår är det Milja som är mest ledsen. Jag har i alla fall nystat upp en härva garn som jag aldrig trodde skulle fixa sig. Men, tänkte jag, om man nystar lite i taget, så blir det ju färre trådar hela tiden. Som i livet. Man löser det man ska, lite i taget, så går det framåt. Och jag hann nästan sticka två varv idag – och duscha och fläta håret!
Långsamt leder också någonstans.
Mysigt
Det är så skönt ute idag, hurra för svalka och regn och åskdunder! Jag känner mig fräsch som en nyponros. Efter en svettig vecka är det underbart att kunna klä tvillingarna i en tunn jacka och mössa och ha dem att sova ute, utan att de smälter bort. Det betyder också att William inte stör dem lika lätt. De sover hundra gånger bättre också och är bara sådär allmänt supersöta.
Visst är tråkigt när ”det blivit vinter igen”, som mamma skojade idag, speciellt med tanke på de som nyss börjat sin semester. Det är ganska kallt för att vara sommar. Men det är ju variationerna som gör att det är så härligt. Jag tycker egentligen att det är skönare när det är varmare, men om det inte vore kallt emellanåt, skulle man inte uppskatta värmen på samma sätt. Inte jag i alla fall. Och jag märker att jag funkar bäst mellan 14 och 23 plusgrader. Fast den där midsommaren då vi var ute med svärföräldrarnas båt och det var 12 grader, det var kallt! 😦
Idag har jag pussat, burit och pysslat med twinsen. För att de är så söta. För att de doftar så underbart. För att man smälter som smör i Finlands nya klimat, när de ler och gurgeljollrar. Hur kan de vara så söta? Idag sjöng jag lite sommarpsalmer åt dem och kokade mig en liten kaffekopp med Isaac på armen. Och lackade tånaglarna i en alltför röd färg. Men det är ju sommar och då ska det vara somriga tår. ^_^
William har varit och kollat på Sigynskeppet med dagis. Det är superbra att han får göra sådana där saker, som man inte riktigt kan göra när man släpar på två twins.
