Tre månader och iskuber
Tre och en halv månad. En så kort tid, samtidigt som så mycket hinner ske. Det här känns plötsligt väldigt länge sedan:
Man ser ju vem det är, men de var ju så yttepyttesmå. Och fruktansvärt söta. Dom där byxorna de har på, är storlek 50 och lite stora.
Idag ser det ut såhär.
De sover bra igen, men på eftermiddagen tycker jag att jag inte gjort mycket annat än bytt bajsblöjor, duschat barnen, flyttat dem från famnen till golvet, till sittern eller babygymmet och tillbaka till soffan eller haft dem i famnen.
Fast det är ju ett ganska lyxigt problem. ^_^
Sånt här håller jag också på med. Det ska föreställa ett kubiskt mönster. 😛 Det är ett väääldigt drygt mönster. Vanligtvis har jag memorerat mönstringen, men här går det inte, det är så varierande. Det är för lätt att tappa ett omslag eller missa en halv tråd i garnet så maskan blir svag. Men garnet är underbart, förutom att det är blått. Det är merinoull och därmed väldigt mjukt; en favorit: Malabrigo Sock, Impressionist Sky-blått.
En titt i garnkistan, inför kommande sockprojekt. ^_^
Araucania Solid och Ranco, det är de rosa, medan det gröna-lila är Malabrigo Sock Turner. Fast det lila syns inte så bra, det är lite inne i härvan.
Det blåsvarta garnet är Lang Yarn Jawoll Dégradé.
Ett smultronställe
Långt in i de djupa skogarna, en bit utanför Åbo, ligger ett vackert ställe där Musteri P bor med sin J. De har rustat upp torpet så otroligt fint. Idag var det sånt superväder så man blir glad bara av att titta på den sommarblåa himmeln. Mellan 20 och 24 grader, blåbär i mängder och smultron ett tiotal meter från huset. Allt blir vackert och roligt. Och soligt, soligt. Jag njöt, William njöt. Inga mygg, bara solsken och god mat och gott sällskap.
Jag ville stanna kvar och skicka hem mannen och ungarna till stan. Här kunde jag stanna länge, länge. Fast ett tag är också roligt, såklart.
I ett skåp såg jag en del gamla Arabiamuggar.
– Äsch, de där gamla, de vet jag inte ens om jag hade tänkt spara.
– Men så kan du inte säga, de där är ju så fina, sa jag.
Därmed har jag inofficiellt fått ärva de snygga muggarna, hurra! 😀
William tyckte det var superintressant att få se slaskbilen in action. Tänk, två favoritsaker på en gång: bajs och lastbilar! Nej, skämt åsido (fast bara lite), det är skoj med stora lastbilar, det vet ju minsta barn.
Det blev mycket bär till frysen. Blåbär, smultron som växte som överallt i skogsbrynet – det lyste rött. Och jordgubbar som musteri och W hade plockat redan tidigare på dagen.
Det var tre trötta barn, som vi hade med oss hem. Där i mitten ska jag förresten sitta när vi åker norrut i sommar. Fast inte i den där stolen.
Moottoritie on kuuma, niin on!
På hemvägen såg vi också den stora fårfarmen. Alla rymdes inte ens med på den här bilden!
Det här måste vi göra om! Bebblorna var också nöjda och nästa gång ska vi ta med vagnen. 🙂 Tack P och J!
Städiver och pusskalas
Hur vet man att man håller på att bli tant på riktigt?
Jo, när man sitter och ser på Allsång på Skansen (med stickningen i famnen…) och tycker att de har en så ung programledare. Måns.. tja, han är ju ihop med Marie, som är 21.. väl? Va? Nehej, 27! När hände det? Hon var ju nyss med i A-teens! Okej, det var väl några år sedan. Och vad då att Måns klär sig ”gubbigt”, det är ju snyggt.
Siwan. Hon borde väl vara en sisådär 55 eller.. va sa du? Jag trodde jag hörde fel – 75 år? Visserligen har hon en väldigt gammaldags klänning, men jag trodde inte hon var 75. Var tar tiden vägen?
Och Ulrik var ju lite cool. 17 bast. Han spelade in en akustisk version av Lady Gagas ”Born this way” några timmar efter att den släpptes och fick nästan en miljon visningar på Tuben. Var han SÅ bra eller hade han bara tur? Han ser ut lite som Emil i Lönneberga.^_^
Idag har det varit storstädning. Var sak på sin plats, som Alfons pappa säger. Och det dyker hela tiden upp saker när man städar. Jaha, där låg en del kritor. Mitt hår. Oj, en stor teckning. Lego, lego, lego. Nappar. Mitt hår. En massa babykläder över hela soffan. Mitt hår. Alltså seriöst, mitt hår är överallt – speciellt runt ungarnas tår och händer, men inte på mitt huvud! 😀
Det har varit runt 20 grader här och jag njuter så in i bängen av lite svalka. Twinsen sover som änglar (dels för att de inte har nån pruttkramp idag), Milja jollrar långa ramsor, Isaac sitter och petar i en leksaksbok. Varifrån kom sådana här små änglar? Visst grät tjejen en hel del, självklart mitt i Allsången, men hon var kanske bara väldigt less på den. ^^ Man kan ju inte hålla med sin morsa, heller.
Sen åt hon lite på min arm, lyssnade på Hasse Alfredsson och Änglahund och .. slocknade.
Jag har stickat färdigt ett par sockor, börjat på ett par nya, pussat massor på mina bebblor och kramat, kramat, kramat dem! Det är dessutom extra skönt när det är städat, jag njuter.
Idag fick vi förresten äntligen våra sjukförsäkringskort till tvillingarna. Hurra! Allt är rätt stavat och rätt nu!
Här kommer ett lite för tidigt namnavslöjande. Men de har ju redan sina namn. Vi kunde inte vänta till dopet, som är på lördag, för magistraten ska ha namnen när de fyller två månader. Magistraten. Suck ja, samhällets ändtarm. Nej, nu ska jag vara snäll. Statens finaste och bästa organ. För tänk vad mycket bajs det skulle bli överallt om inte ändtarmen fanns? Okej, nu lägger jag av. Nu. 😛
Såhär heter twinsen:
Pruttljud och tågbanor
Eva är på landet och brottas med myggor. Alfamamman funderar på användningen av glas- eller plastflaskor (plast säger jag, men koka då och då!). Linn har fortfarande bloggpaus, men jag sitter här med mina hundar och ungar och hembryggt äppelvin. Haha, nå nej, en av tre i alla fall. Det enda jag brottas med är datormusen, som tycks vilja dubbelklicka fast jag inte vill det. Och det ska vara en gamermus, avsedd för snabbt spelande. Hmm, har vi slitit ut den redan? Det är inte möjligt.
William och jag bygger tågbana. Vi har åter igen utökat samlingen med en tunnel och fyra raka bitar. Jag tycker småbilar, lego och tågbana är bland de bästa leksaker som finns. Sen finns det sådana som man inte behöver köpa. På tal om leksaker har Fixiga Farmor förresten sparat tomma Dops-paket, mjölkpaket, grynostförpackningar och andra rengjorda förpackningar, som ska ta plats på hyllorna i den nya lekstugan som faffa bygger – helt själv – på deras gård. Jag är så rysligt imponerad av deras drivkraft och hängivenhet och jättesuperglad att de gör det här för mina – för våra barn, sina barnbarn. Det är sånt här man tar med sig i vuxenlivet. ^_^
William och jag har haft en riktig mamma-son-dag, fast vi inte varit på tumis hela dagen. Det är så skönt! Jag har hunnit med honom så mycket.
Vi har byggt en fraktstation vid rälsen, han säger att det är en soplåda. Mestadels är det så att jag bara bygger bana och han leker vidare, medan jag ser på. Han bygger bokstäver av Duploklossar och säger att ”det här är Eksjö”.
Ibland vill han bara vara jättenära mig. Det är lite jobbigt när jag håller i bebblorna, för det blir trångt. Därför frågade jag en gång, på sånt där lite tråkigt mammavis:
– VARFÖR måste du sitta så nära mig ofta?
Svaret var lite överväldigade, men kom utan tvekan.
– För att jag tycker om dig.
Okey, I rest my case.
Ändå håller jag på mina regler ganska hårt. Jag hade lovat honom den där nya biten med Magiska Stenen Som Rullar Iväg När Ett Tåg Kör Förbi om han åt ordentligt och satt stilla när vi hade kvällsmat. Det gjorde han i-c-k-e. Och han hade ju sett förpackningen och ville ha den genast.
– Nej, sa jag. Och William grät.
– Du har inte ätit upp din mat, som vi kom överens om. Jag tänker inte belöna en dålig sak. Du får sitta här, se på tv och verkligen se på tv, kryp inte runt, då kan du få saken senare. Och han grät, och frågade varför, man jag vek inte från det jag sa. Alltför ofta gör jag det ändå.
– Nu sitter du här, stilla. Det är inte så lång tid. När du sett klart på Harry och hinken med dinosaurier, får du den.
Sagt och gjort. Han lydde, han mindes och fick det som utlovats.
Senare läser vi sagor och pratar.
– Mamma, varför har du pruttljud i din iPhone? frågar han.
– För att… *flabb* det är nån som har gjort ett sånt program och sparat ljud i en applikation. Jag trevar efter en förklaring på minsånt.
Nedladdad pruttljuds-app, varför liksom? 🙂 Den var i alla fall gratis, jag skulle inte betala för nåt sånt.
– Pprrrt, ppfft, hahaha, skrattar W och gör pruttljud.
– Ja, minns du hur ramsan gick, ler jag och försöker hålla mig för skratt (jag är nämligen jättelarvig och barnslig. Om jag är trött skrattar jag när någon säger ordet ”prutt”. Haha, jag vet, det är min akilleshäl. En ganska lättsam sådan).
– Morgonfisen, lätt som brisen…, börjar jag. William fnissar fram:
– Men kvällsprutten, sur och rutten! Fniss!!! får han fram.
– Okej, nu räcker det, avslutar jag, innan han överdriver det hela och blir sprättig och har svårt att lugna sig. Nu får du sova snabbt så att det blir en ny dag fort!
Så somnar den lille lintotten, alldeles intill mig, hållande min arm. Min lilla underbara kille. När du blir stor kommer jag att sakna den här tiden så ofattbart mycket.
Stora och små barn
Jag har läst om andra som haft besök av en massa spam-botar, speciellt på senaste tiden här på bloggen.fi. Igår hade jag över 140 spam och idag, suck, 240. Ni ser inte dem, eftersom bloggen är modererad, men de kommer till min inbox, eftersom jag får ett mail om varje kommentar, till alla inlägg. Och de ligger på rad för godkännande. Rensa, rensa.
Annars har det varit en nästan mirakulös dag. William steg upp och var s j ä l v i vardagsrummet. Han såg på TV, vilket inte är den bästa underhållningen för ett barn, men han gjorde det ”ensam”! Hurra, det här är verkligen ett steg framåt!
Sen ville han vara min bebis. Vara i famnen och bli matad Nan. Och ligga i bebisgymmet. Det blev lite trångt, men ett tag fick han vara bebblo han också.
Sen är det dags att vara stort barn igen. Han, Mika och jag ute och åt somrig lunch på Amarillo. Det är mysigt, han vill sitta nära mig. De har en prisvärd buffé, även för barn. Om man vill, kan man ta bara salladsbord + nachos också. Trevligt, tyckte vi. Speciellt då de hade gott kaffe, en massa kex (William käkade Dominokex, till och med den ena mörka sidan) och cheesecake, som hörde till priset. ^_^
Bebblorna gurglar och pratar och är allmänt söta. Inatt sov de sju timmar i ett svep. En riktigt bra natt, med andra ord, för dem också, speciellt då W gick upp en stund själv.
Idag i mataffären nådde vi nya kvittolängder. Tänk vad det är dyrt att bajsa – toapapper, blöjor och sen mer mat att stoppa in. 😉
Tvillingarna är väldigt söta. Väldigt, väldigt söta. ^^ Det här med semester är kanske inte så dumt ändå. Och tusen tack fammo, för att vi alltid får komma förbi, ett par timmar då och då är guld värt och gör många saker mycket lättare. Vi är lyckligt lottade. ♥
Monsunregnet
Det blev en spännande seglats, även om vi egentligen inte seglade, utan gick för motor, eftersom vinden uteblev. Vi åkte från ett gassande varmt Airisto, där det var nästan 30 grader. Puh, skönt med fartvind i båten och underbart, underbart att vara på sjön igen, och härligt, härligt att få lite ombyte från utsikten från vår pensionärskuvös.
Hemma pratade vi om båtar och sjön:
– Det finns mammasaker och pappasaker.
– Ja, olika saker som mammor och pappor tycker om. Vad tror du är mammasaker?
– Segling, till exempel, sa W. 😉
Mammas kille! 😀
Vi vinkade åt folk som solade på klippor och vid Runsala strand.
Och såg stora fartyg och även de där mörka molnen, som verkade gå runt oss.
Men vi hann knappt! Faffa och farmor hade precis fått fast båten, faffa höll ännu på med gummibåten – då monsunregnet kom. Det störtade ner, kolla masterna på båtarna på bilderna. Vi fick gå ner i båten igen, den fick slagsida fast vi var vid bryggan. Det kom blixtar, vindar, ösregn på snedden, det regnade in genom ventilen vid luckan till sittbrunnen. Helt galet! Temperaturen sjönk tio grader direkt.
William var inte ett dugg regn för varken åska eller regn. Och båten har ju åskledare. Däremot var det ett regn utan like, märkte vi när vi steg ur båten och det fortfarande regnade. På parkeringsplatsen hade det varit helt torrt nyss…
Nu liknade det mest något man ser på TV och det regnade fortfarande och åskade skitlänge! Vi var oroliga för att köra därifrån, vi visste inte hur djupt vattnet var, men det gick bra.
I stan samlades regn i alla svackor och dalar, vi var genomblöta, men glada att komma hem. Det blev ett riktigt sommaräventyr. Gummibåten, som är ganska tung, hade blåst till andra sidan bryggan, pallen man ska stiga på, när man går av båten, hade blåst iväg på bryggan och det var sjukt mycket vatten överallt.
Senare på kvällen sken solen igen, som om inget hade hänt. Vilket knasigt väder! Och vi fick ett riktigt äventyr på köpet. 😉 Härligt!
William leker båtlekar och den här resan har han betett sig ypperligt. Det är så skönt att han äntligen fattar att man inte ska rusa runt på en båt, han fattar för det mesta att han måste ha flytväst. Hemma leker han:
– Tulee iso moottorivene! Varo varo, tulee laineja, iso vene! *många brum- och motorljud*
(det här med grammatik är inte så noga ;))
Sjöliv
När W var mindre sprang han bara runt. Inte nu längre! Vi sitter i gassande sol och njuter av fartvinden, för det är väldigt varmt!
Mysigt!
Den här dagen började så kaotist, och avtog i en lugn, mysig kväll med ”bara” 21 grader utomhus. Skönt med svalka. William har haft en rolig dag och jag är så tacksam att fammo och faffa ger honom så mycket tid och fina minnen. Kanske det även finns en chans att han minns saker han gör nu – när han blir större. Jag fick en fin hälsning från Erstan (fast jag säger alltid Airisto, eftersom vi pratar blandspråk till sjöss) ikväll:
En lycklig kille, som fått åka gummibåt och segelbåt med två av de människor han gillar mest. Och imorron får jag följa med på hemfärden – wohoo! Mika stannar med twinsen och så får jag en eftermiddan på sjön. Fadäsen va underbart! Vädergubbarna har bara lovat tre sekundmeter, så jag får kanske inte se det här: (storen + genua uppe)
men vad spelar det för roll? Sjön är ju alltid skön! Bortsett från när det åskar, förstås. Bild från ifjol. ^^
Ett par andra som varit sköna är bebblorna idag. Visst har det varit mycket gråt, men de är ju så underbart söta. Och Milja Persilja trivs i babygymmet.
– Pappas lilla boxare, skojar Mika när hon ligger och knuffputtar på bollarna.
– Vänta bara, päronboll, fortsätter han och ler nickande mot mig.
Ja, vem vet. Idag satt Miljis och jag och såg på The Stig som körde en superfin Bugatti Veyron i Top Gear. Hon verkade så intresserad. Bara hon inte börjar köra MC som sin mamma för då blir jag orolig!
(ibland tänker jag mer på det än annars: Jag har en dotter. Och två söner. Och en dotter! Det är så fantastiskt!)
Nu har tvättmaskinen snurrat klart, köket är rent och fint. Mika har återhämtat sig från en äckligt varm halvmaraton och jag har applåderat honom färdigt. Jag gjorde böngryta och tortellini, som faktiskt blev riktigt gott. Flaskor och nappar är kokade och rena. Sa jag att jag älskar när saker fungerar och när jag själv fungerar!? 😀 Då känns det riktigt bra.
Bebblorna somnade sent idag, runt midnatt (fast de sover i sin säng, inte i sittern som på bilden, det är tidigare idag). Men då sover de kanske längre också. Vi är ju lite nattugglor i familjen. Alla utom William hittills. 😉
Det finns bara en väg – framåt
Det finns lösningar!
William hade blivit lovad en segeltur med fammo och faffa, så han fick åka med dem idag. Jag hade gärna velat vara med, men den här gången bestämde vi att inte ta med tvillingarna, även om det går. Inte över natten första gången i alla fall.
Sålunda sprang Mika iväg till stan – superpappan – för att springa sitt tionde lopp (halv- eller helmaraton, halv idag). Det är 30 grader ute och jag hör åskan rulla. Lyfter på hatten åt min tokiga atlet. 🙂
Jag fick vila lite till med tvillingarna, så nu är alla matade, pigga och glada igen. Tjoho. Själv väntar jag på ösregnet och lite svalka. ^_^
