Hoppa till innehåll

Pruttljud och tågbanor

4 juli, 2011

Eva är på landet och brottas med myggor. Alfamamman funderar på användningen av glas- eller plastflaskor (plast säger jag, men koka då och då!). Linn har fortfarande bloggpaus, men jag sitter här med mina hundar och ungar och hembryggt äppelvin. Haha, nå nej, en av tre i alla fall. Det enda jag brottas med är datormusen, som tycks vilja dubbelklicka fast jag inte vill det. Och det ska vara en gamermus, avsedd för snabbt spelande. Hmm, har vi slitit ut den redan? Det är inte möjligt.

William och jag bygger tågbana. Vi har åter igen utökat samlingen med en tunnel och fyra raka bitar. Jag tycker småbilar, lego och tågbana är bland de bästa leksaker som finns. Sen finns det sådana som man inte behöver köpa. På tal om leksaker har Fixiga Farmor förresten sparat tomma Dops-paket, mjölkpaket, grynostförpackningar och andra rengjorda förpackningar, som ska ta plats på hyllorna i den nya lekstugan som faffa bygger – helt själv – på deras gård. Jag är så rysligt imponerad av deras drivkraft och hängivenhet och jättesuperglad att de gör det här för mina – för våra barn, sina barnbarn. Det är sånt här man tar med sig i vuxenlivet. ^_^

William och jag har haft en riktig mamma-son-dag, fast vi inte varit på tumis hela dagen. Det är så skönt! Jag har hunnit med honom så mycket.

Vi har byggt en fraktstation vid rälsen, han säger att det är en soplåda. Mestadels är det så att jag bara bygger bana och han leker vidare, medan jag ser på. Han bygger bokstäver av Duploklossar och säger att ”det här är Eksjö”.

Ibland vill han bara vara jättenära mig. Det är lite jobbigt när jag håller i bebblorna, för det blir trångt. Därför frågade jag en gång, på sånt där lite tråkigt mammavis:

– VARFÖR måste du sitta så nära mig ofta?
Svaret var lite överväldigade, men kom utan tvekan.
– För att jag tycker om dig.
Okey, I rest my case.

Ändå håller jag på mina regler ganska hårt. Jag hade lovat honom den där nya biten med Magiska Stenen Som Rullar Iväg När Ett Tåg Kör Förbi om han åt ordentligt och satt stilla när vi hade kvällsmat. Det gjorde han i-c-k-e. Och han hade ju sett förpackningen och ville ha den genast.

Nej, sa jag. Och William grät.
Du har inte ätit upp din mat, som vi kom överens om. Jag tänker inte belöna en dålig sak. Du får sitta här, se på tv och verkligen se på tv, kryp inte runt, då kan du få saken senare. Och han grät, och frågade varför, man jag vek inte från det jag sa. Alltför ofta gör jag det ändå.

Nu sitter du här, stilla. Det är inte så lång tid. När du sett klart på Harry och hinken med dinosaurier, får du den.

Sagt och gjort. Han lydde, han mindes och fick det som utlovats.

Senare läser vi sagor och pratar.

Mamma, varför har du pruttljud i din iPhone? frågar han.
För att… *flabb* det är nån som har gjort ett sånt program och sparat ljud i en applikation. Jag trevar efter en förklaring på minsånt.
Nedladdad pruttljuds-app, varför liksom? 🙂 Den var i alla fall gratis, jag skulle inte betala för nåt sånt.

Pprrrt, ppfft, hahaha, skrattar W och gör pruttljud.
Ja, minns du hur ramsan gick, ler jag och försöker hålla mig för skratt (jag är nämligen jättelarvig och barnslig. Om jag är trött skrattar jag när någon säger ordet ”prutt”. Haha, jag vet, det är min akilleshäl. En ganska lättsam sådan).

Morgonfisen, lätt som brisen…, börjar jag. William fnissar fram:
Men kvällsprutten, sur och rutten! Fniss!!! får han fram.

Okej, nu räcker det, avslutar jag, innan han överdriver det hela och blir sprättig och har svårt att lugna sig. Nu får du sova snabbt så att det blir en ny dag fort!

Så somnar den lille lintotten, alldeles intill mig, hållande min arm. Min lilla underbara kille. När du blir stor kommer jag att sakna den här tiden så ofattbart mycket.

 

2 kommentarer leave one →
  1. 4 juli, 2011 07:37

    Tågbanorna är så roliga att bygga. Vi fick en hel massa delar av Thomas lillebror, så vi hade helt plötsligt ganska mycket. Senast köpte jag korsningspaketet och då blev det helt plötsligt väldigt mycket svårare att få ihop allt. Fast så är Celine där och råddar och jag blir nästan lika sur som Marius då vi aldrig får bygga i fred. Nästan så att man borde ta ut tågbanan i vardagsrummet när alla ungar har somnat, så man skulle få bygga ett mästerbygge i fred. Hahaha! 🙂

    • 4 juli, 2011 09:58

      Skoj! Det där med att bygga och få ihop det hela är en utmaning för föräldrar. 😉 Jag har övat mig med tiden, jag älskar tågbanor, eftersom jag inte hade några när jag själv var liten. Det är ju som de säger; man lever genom sina barn.

      Yes, plocka ut tågbanorna bara och bygg på! 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: