De små liven
Det har blivit trångt på filten. Milja sticker iväg utanför. Snurr, snurr, runt runt. Det är bara en tidsfråga innan de börjar krypa. Hjälp, det blir annorlunda. Men bra ändå, det är ju så det ska vara. Roliga är de, de små liven, speciellt när de är tillsammans.
Det är nästan så man kan ana deras personligheter redan. Eller inbillar jag mig?
Det här med sittande öar vi vidare på. De har börjat prata likadant också. Båda använder samma stavelser. Däddä, dlää, dläää. Å andra sidan är det ju väldigt bebisaktigt, de kanske inte kan annat.
Låna saker av varandra är toppen! Allra roligast är det med saker som nån annan håller i.
Frilansen
Jao! Så glömde jag bort att berätta, att jag gästskrev lite åt Papper. 🙂 Om lycka.
Uppsala
”Hang on traveling woman / don’t sacrifice your plans,
‘cause it will come back to you. //” (bat for lashes)
Lika snabbt som jag åkte iväg, är jag hemma igen. Det är skönt att åka och skönt att komma hem! Fast det är klart, det är lite halvskoj att försöka äta frukost och lunch och bli avbruten med en eller två bajsblöjor. Egen härd, guld värd. Och den egna sängen och datorn har jag saknat, men det märkte jag inte när jag var borta, för då hann jag inte tänka så mycket! Vi har sjungit, sjungit och sjungit och stått och gått! En småbarnsmammas rygg led lite, men nu har jag fått vila, så jag har repat mig. Isaac och Milja var jätteglada och idag lyckades jag få dem att somna samtidigt, vilket är helt underbart!
Det är annat än den där maffia hotellfrukosten vi hade på Uplandia, vårt hotell. Bara färska fruker i fruktsallad, en massa ekologiskt, uppskurna meloner, filmjölk (!!♥), blanda din egen müsli av all världens torkade frukter, bananer, speltflingor och gottgott. Och sist med inte minst, grädda dina egna, färska våfflor med sylt och grädde. Vilken supertotallyx, speciellt för en som inte är van att alltid få äta ifred. Färdiglagad mat över huvud taget, är något jag har börjat uppskatta sjukt mycket.
Mikaelskyrkan, en liten, mysig kyrka. Det är inte alla kyrkor som har fåtöljer. 🙂
Ett lånat foto från konsertkvällen, lördagen. Vi rockar!
De som har läst Pelle Svanslös, vet att Uppsala är hans hemstad. Det jag däremot inte visste var att Gösta Knutsson, som skrev böckerna delvis under andra världskriget, bakade in en massa gliringar mot herrefolket och klädde människor från verkligen i kattnamn. Så Rickard från Rickomberga och Mulle från Skogstibble var riktiga människor. 🙂 Pelle själv, har fått sitt namn från en barndomskatt, som Gösta hade. Kattstackarn lämnades kvar på landet en sommar och det grämde Gösta mycket; han undrade vad det blev av den stackars katten. ^^
Underbart väder i Sveriges fjärde största stad! I bakgrunden syns en av Orphei Drängars övningslokaler, Alfvénsalen.
Längs Valvgatan körde man i inspelningen av Fanny & Alexander.
Den väldiga domkyrkan reste sina torn och tinnar mot en klarblå himmel.
Fisk-spa på båten. Mitt i tax free! Prövades ej. 😉
En mycket glad och lite trött mamma. 😀
Utblåst
Det är väldigt länge sedan jag varit såhär trött i ryggen, vaderna och fötterna. Vi har stått, bokstavligen och sjungit i fem timmar idag. Och gått en sväng på stan, men bara en kortis. Jag hittade ett par söta vantar åt twinsen.
Vi hade konsert i Mikaelskyrkan och det var jättekul! En av sångerna vi framförde som extranummer, hade vi lärt oss idag! Jag hade ingen aning om att jag kan sjunga sådär starkt, sådär högt eller mycket, men är man i rätt sällskap får man energi! Tusen tack Munvigor för den superba maten ni bjöd oss på, för energin i sångerna, för sällskapet och fantatisk underhållning. Du är så cool Gina, men nu är jag totalt slut! Jag kastade upp benen på sängen och det var det skönaste jag nånsin upplevt. Dessutom har det här rummet ett badkar!
Bättre bilder får ni inte idag, jag mobilbloggar bara och använder just nu hotellets Wlan. Utanför dunkar discomusiken, vi är mitt i stan. Mitt huvud är fullt av sång. Godnatt världen, jag saknar mina barn, men vet att de har det bra. Älskade Mika, du är bäst. ❤ tack.
Återseende
Godmorgon Stockholm!
Frukost på Pressbyrån, nu laddar vi för en lång dag med mycket sång. Först en resa till, med tåg. Hoppas rösten håller hela dan!
TGIF
FREDAG! Vi kulturerar oss med babyrytmik, Williams dagis har varit på Väinö Aaltonens museum (underbara dagis, ni är så bra!) och jag kom nyss hem från stan med två trötta barn. Isaac sov längst. Det var roligt på rytmgruppen – när vi väl tog oss dit. Det kräver lite mat-trassel, torka spyor, klä svettiga och griniga ungar, men vi tog ju oss dit! 😀 Och vi sjöng och dansade runt, jag var båda samtidigt och nu började det faktiskt bli ganska tungt. Men allt går, jaaa! Och det är roligt med nya platser, när det dessutom finns nya leksaker där. 😀
Vi har fått post av Muksu och det är alltid lika trevligt med grötprov och lite recept. Milja tyckte också det smakade gott, hon åt lite papper.
Hösten visar sig från sin bästa sida, solen skiner och jag ska just hämta Krakel Spektakel från dagis, sen blir det en snabbvisit till Uppsala. Fullt ös, liv, jao!
Tänder
Det blev en ganska lång dag. Plötsligt upptäckte jag varför Milja dreglar som en tok och är så ledsen. Hon får ju tänder! En i alla fall. Sur som en citron var hon. Det är svårt att vara liten och tala om vad som är fel – det är ju inte alltid bara tänder.
Inte en enda minut sov de samtidigt idag. Suck, det brukar inte vara så illa. När jag satt på toan hörde jag ett klonks och jag visste att Milja var nära de där glasdörrarna igen och hon blev ledsen. Men just då kunde jag inte stiga upp!
Senare somnade en av den äntligen och då bajsade den andra. Och grät så fort jag lämnade rummet. Det är svårt att få en att sova när den andra håller låda. Håh hå. Ibland kommer det såna där dagar.
William kom hem och var också lite ledsen. Han ville att vi skulle komma till hans rum och leka GENAST, men jag hade verkligen inte lust med det. Det bästa hade varit att faktiskt gå dit en stund, men jag pallade bara inte! Nej, inte den här gången. Till slut kom vi överens om att se på Mumin tillsammans.
– Muminmamman städar ju bara hela tiden och gör mat. När gör hon nåt som är kul, frågade jag William. Halvt på allvar, halvt på skämt, när intromusiken rullade.
– Hon sätter täcket runt Mumin, det är roligt! svarade W, när han såg Muminmamman bädda in Mumintrollet.
– Men det är inte kul!
– Joho, det är det visst!
Okej, fine, det är jättekul. Sen skulle vi lägga oss och läsa bok och han blev helt förstöööörd över att underlakanet i sängen är brunt!
– Men mamma, jag tycker inte om brunt! sa han gråtfärdig och jag förklarade det där om vällingen. Det är sannerligen inte lätt att vara liten!
Eller stor. Jag tänker mycket på hur det blir när de blir stora och det är långt dit. Det är mycket man ska orka och fixa före det. Mina vänner som har vuxna barn, försöker förklara åt mig att jag ska njuta av den här tiden, för sen behövs man inte alls. Men hur ska man göra det när tre ungar skriker? Det är inte njuta. Jag förstår att de menar väl, tro mig, jag försöker verkligen njuta och tycker att jag gör det ganska bra – för det mesta. Men kom hit och natta tre barn, om och om igen, så märker ni att det inte alltid är så superlätt det heller.
Jag skulle sätta på ungarna tjockare kläder idag. Det blev kanske lite overkill. ^^
Jamen hur hinner du sticka?
Om en av dem sover, eller båda, går det ju ganska bra. Några varv i taget. Ibland sitter de ju faktiskt ganska stilla. Milja hjälper till att mäta lite.
En onsd.. nej, just det. Torsdag.
– Vad konstigt flaskan låter, tänkte jag i morse när jag försökte hålla ögonen öppna och samtidigt mata Milja med välling, där hon låg intill mig. Det bubblar mer än vanligt.
Ja, bubbel var ordet. En deciliter av vällingen läckte ut över Milja, pyjamasen, lakanet och täcket. Det blev en hastig sängbäddning av hela dubbelsängen, så nu har vi i alla fall rena lakan. Det är dags att ta fram den svettiga frottéplasten eller DryNites igen. Inte för ungarnas skull, utan för vimsiga morsors skull. Nåja, det är ju fummeldagen i alla fall. Inte för att jag förstår varför det skulle behövas en speciell dag för det.
Milja har upptäckt att de där glasdörrarna låter trevligt om man kommer åt dem. Och om jag skjuter dem åt sidan är hon snart inuti skåpet med en arm eller ett huvud och då är hon sur! Få se om dörrarna håller för två små till. Med William hade jag tepjat dem, det satt papper på insidan, så att innehåller inte skulle vara för intressant.
Isaac, han njuter mest av livet. Både på rygg och på mage. Fast han sparar inte på rösten när han ska sova. Gör det ont att somna? Eller är det bara fruktansvärt tråkigt?
I could has
En förnyad garderob. Men det kostar ju så attsingens mycket!
Såhär skulle jag kunna se ut. Fast inte riktigt sådär höga stilettos. Och min egen scarf är ju lika snygg. Överdelarna är från Lindex, brallorna från Only och skorna har jag lånat från Brandos.
De här skulle man också kunna ta.
Och sen lite tid att sticka såhär glada sockor. Det här mönstret har jag lånat från Spud & Chloë.
Ikväll provade jag två par jeans med rätt låg midja, som jag hade innan jag blev gravid med twinsen. Jodå, de gick på mig, men framhävde verkligen mammamagen. Bort med dom!
