Fotopromenad, lördagskväll
Det var en solig sommarkväll. Förutom att det inte riktigt är sommar längre. Solen skiner på huset med de busiga bebblorna och storebrodern med studsiga fjädrar istället för fötter. Milja höll på att skratta tokmycket åt sin favoritkossa, en rosa med speldosa. Sen blev allt ledsamt och gråtigt, så jag gick ut med alla tre. Skogen, stenarna och lekparkerna. Tur att de finns.
Nu är jag trött på de dumma mjukliftarna som tar upp all plats i vagnen, så de kastade jag bort för idag och packade ner bebblorna i mjuka sovpåsar och ärvda kläder. Milja somnade genast, men Isaac satt ett bra tag och kollade vad storebror höll på med.
Vi hittar bokstäver. Det här ordet var särskilt roligt.
– Banaaana, fnittrade William.
Fast sen kom vi fram till att man ju inte får göra såhär – skriva på väggar.
– Vem tror du har gjort det, frågade jag W.
– Nån dummis, svarade han. Och jag sa att det kan ha varit nån dum kille eller tjej. För tjejer klottrar faktiskt också. Vet dom inte att man ska rita på papper?’
Senkvällssolen hänger kvar. Det är faktiskt ganska mysigt att gå ut den här tiden. Det är fortfarande ganska varmt, lite ljust och det är inte en massa fulla människor överallt.
Vi såg ett gäng solrosor, som jag trodde var vissnade. Tills jag kom närmare. Nähä! De var ju bara en annan färg. Som är svår att fånga på bild. Som att fota en svart pudel.
Polisen var ute längs en av de populära gångvägarna. William var orolig över att de körde där det var ett ”motorfordon förbjudet”-märke.
I rörelse. 🙂
Vi ♥ skogen.
På hemvägen tog vi en lite längre väg, för att hitta andra, roliga saker och skyltar. William hittade en bra sten…
… som blev en båt (såklart). Jag rymdes inte med, men var glad ändå.
I en annan del av förorten.
I en sandlåda hittade vi en färdig sandstad och en tillknölad Laguna. William körde runt med den och fick fick en stark déjà vu. Sandlåda och småbilar var en av de roligaste lekarna när jag var liten. Kitt och Karr skulle såklart vara med. Och så grannen Sassa. Åh, vilka tider.
Jag är förvånad över hur lite löv som ramlat ner. Det är ganska grönt ännu. Fast jag vet att hösten kommer. Med besked, när det sker. Då ska man inte glömma bort att våren vilar därinne, redo att bryta ut, med samma kraft, efter den kalla vintern!
Sånt som morsor inte begriper
Jag har läst nånstans att det är bra att fråga barn vad de ritar. Alltför ofta säger man bara åh-va-fin och till slut betyder de orden inte nåt längre. Barn vill kanske inte visa just teckningen, utan vill ha ens tid, ens uppmärksamhet. Därför frågar jag ofta (kanske för ofta) vad han ritar.
– En segelbåt. Svarade han idag.
– Det andra då? Är det fönster? sa jag.
– Nej, det är fyrkanter och trianglar, lite konstverk bara, svarade han förstrött.
Sen ville han vara med och anteckna hur mycket Milja åt. Han skriver siffrorna själv, vilket förvånar mig lite, trots att han länge varit intesserad av sånt.
Min lille Emil i Lönneberga-kille. Det blir nåt stort av honom än, bara han orkar fortsätta bry sig och vi hinner stötta honom. 🙂
Fem och fyra
Ikväll satt vi vid bordet, alla fem. Alla satt vid bordet, lika högt upp. Det var en ny och alldeles speciell känsla. Fem. Vi satt där alla fem. Min familj! ♥
Idag har vi ökat på matmängden också. Nu är det lunch, middag och kvällsmat/-gröt. Twinsen är märkbart nöjdare. Jag oroar mig lite för att jag inte ska hinna eller orka göra all mat. Det går ju åt massor. Men hittills har de bara ätit en färdigmatsburk, om man bortser från att jag köper lite majs och efterrätter. Så pruttduktig tänker jag inte vara, att jag gör allt själv.
Sen somnade Isaac och Milja var vaken. Så jag tog bara Milja och William med mig ut på en kvällspromenad. Det kändes jättekonstigt! Något saknades! Och vi tog den lilla resevagnen där bara en bebis är. Milja måste ha varit jätteförvirrad över hur mycket plats det fanns åt bara henne.
Vad är nu det här? Du har tid för mig, hela tiden nästan?
Jag blev serverad rönnbärsglass.
Liaaaner, liaaaner, titta mamma jag är i liaaaner! skrek William. Ett nytt favoritord. Allt man kan hänga i, är lianer.
Det hann bli mörkt i betongförorten innan vi var tillbaka. Fast det var rätt mysigt att gå i en upplyst stad. Det blir ett så annorlunda ljus än på dagen. En massa folk är på väg ut och festar. Vi hörde ett par fulla ungdomar som sa: (på finska)
”Vi går till Riinas. Hennes mamma misstänker ingenting, hon tror att jag bara är trött. Sen kan vi gå ut, så hinner det där vinet… liksom… försvinna lite”. Fniss fniss.
Ta hand om er där ute, ungdomar. ♥
Lunch
Hur tröttnar man ut två roliga bebisar? Jo, vid matbordet och i köket. De vill ju egentligen samma saker som vuxna: äta en god, hemlagad lunch och läsa tidningen i lugn och ro.
Jag står länge och chop-choppar grönsaker. De sitter så fint i sina sitters. Tittar, sparkar, gnager på leksaker, viftar, upptäcker. Än så länge är det nästan lättare att ha dem i sitters än i stolar, de tycks trivas bättre där. De är ju faktiskt bara fem månader gamla.
Det här räcker till fyra eller fem måltider. Ibland sätter jag till nåt annat också, idag var det majspuré. Blomkål eller broccoli funkar också bra. Och så lite Nan 2 förstås. Jag smakade av maten, som en riktig kock. Det blev riktigt gott! Vissa är uppväxta med potatis, andra med batat. Min gamla trotjänare, den virkade grillvanten med Domo-kun, hänger med. Det var ett bra virkverk!
Maten är klar, alla till bords!
Vi övar lite på att sitta i stolarna också, efteråt. Och läser tidningen. Åh vad dom läser! De prasslar, river, äter lite, kastar på golvet, jag plockar upp. Allt under total tystnad, bortsett från pappersprasslet. Det är så spännande, så spännande.
Det kanske inte är så dumt med reklam ändå?
Det är glada ungar vi har! Det är klart, det är lättare att sova med magen full av mumsig mat och att få på torra blöjor. Få se om de sover längre nu på eftermiddagen, som jag hoppas på, så det kanske skulle börja räcka med två sovturer per dag.
Skurken
Idag har jag köpt en cider, olagligt. Den är nämligen såld fyra minuter över nio på kvällen.
Jag rusar in till lill-cittari (som W kallar det) strax innan klockan nio på kvällen. Jag kommer från ett mycket givande möte med vår nämnd och fammo&Mika har passat ungarna under tiden. Tusen tack för det och tusen tack Anneli för fikat, det satt perfekt!
Jag rycker åt mig en korg och går snabbt mellan hyllorna. Måste ha lite grönsaker till imorgon, jag gillar inte att vara på gränsen till att vara utan. Nuförtiden är vår kyl alltid fylld med färska grönsaker och jag gillar det! Fast man måste ju fylla på ofta. Så jag slänger ned potatis (sommarpotatis, sommarpotatis.. jag vill ju ha vanlig potatis!) i korgen, hittar en fin batat och lite morötter. Zuccini… var är zuccinin? Är den slut för dagen? Nej, där gömmer den sig, bredvid lite rotselleri och palsternacka. Väga, väga. Vad var det för nummer nu igen?
Jag håller på att krocka med ett par unga killar och drar på smilbanden. Sen kommer jag på att jag har glömt sallad – jag måste ha avocado och bladsallad, jag äter så mycket färdigmat själv till lunch – även om det är ganska bra saker som kantarellsoppa och rågbröd, men jag vill ha grönsaker.
Så jag svänger snabbt förbi chipshyllan och så kommer de där killarna emot igen. Är de i hela affären samtidigt? Det blir mer pinsamt ju fler gånger man råkar på samma personer. Ofta är det ju, eftersom folk handlar i samma takt. Ungefär.
Jag hittar min sallad, rycker med ett bröd på vägen, kollar datumet.. nej 10.9 är ju jättedåligt! Gräver längre bak…. okej 15.9 (japp, jag är en grävare, jag tar saker längre bak. Sorry, men jag vill ha färskt, det är en mänslig rättighet). Sen går jag förbi mjölken och yoghurten och tar några favoriter: OLO Plommon. Det är en ganska söt yoghurt och första gången jag smakade dem var på sjukhuset, som efterrätt, efter att ha fött twinsen. Gillar dem ändå. Fast inget slår Arlas citronyoghurt, den är den bästa jag vet. Och såklart finns den inte i Finland.
Nåväl, jag nalkas utgången och tar med mig en cider ur en kyl. En enda. Kollar godishyllan. Nja, jag äter inte så mycket godis, det samlas mest hemma, jag äter hellre ett par Dops med kaffet (jaja, okej, jag smög ner en Twix i korgen ändå. För säkerhets skull 😉 )
Jag betalar i kassan som sista kunden för dagen och känner mig lite pressad. Man är inte så poppis när man är sen. Som tur är, har jag samlat ihop mina saker och det var inte så mycket. Sen piper det i kassan. Cidern. Jag undrar om det är nåt fel, för ibland är det så att en ny vara inte är kodad med rätt EAN (alla mina år på Citymarket har gett mig insikt, lite trauma och erfarenhet).
– Jag skulle egentligen inte få sälja den här åt dig, säger kassörskan på finska. Klockan är ju efter nio.
Jag vet inte vad jag ska svara. Ska jag svara något alls? I Finland får man sälja alkoholhaltiga drycker mellan 09 och 21, även om affären eller kiosken har längre öppettider. Det är urknasigt, men nån har bestämt det.
– Ja, men nog får du den ändå, säger hon och låter cidern passera laserstrålen.
Ska jag reagera på nåt sätt? Hela affären stänger ju klockan nio, så det här borde inte vara nåt problem. Eller ska jag säga att jag vill lämna tillbaka den? Det är ju verkligen inte så att jag behöver den, det är ju en ynka cider, jag tog den bara i farten och tänkte det vore trevligt.
– Det är klurigt det här med att affärer har öppet till nio… får jag fram, fortfarande på finska. Då borde det där förbudet inte gälla, det är ju annat med de som har öppet till tio…
Hon svarar inte.
Jag packar ihop mina saker, vi tackar båda så hjärtligt men jag funderar fortfarande på det där. Hur är det när man kommer till kassan när klockan är över nio? Ska man inte få köpa det man hade då? Är det ett lagbrott, vad är kassornas rättigheter? Gäller det olika policy för olika affärer? Skulle detta ha hänt i R-kiosken skulle de sagt nej, men det är ju för att de har öppet till tio eller elva. Och det var inte så att jag verkligen måste ha den där cidern, verkligen inte, utan jag är mest nyfiken.
Så här står jag med min cider nu då. Skurkcidern, den illegala rackaren. Köpt efter nio. Den får avnjutas andäktigt.
Tvillingliv, del femtio
Mamma, mamma, hon har båda två! Det får hon väl inte?!
– Jaja, ta den här då.
– Njaa, ändra mig…
– Hörru! Vi byter, du kan få smaka lite på min tå, om du vill?
Könsneutralt
Det är väldigt inne och trendigt med att vara könsneutral. Nja, säger jag. Jag klär Milja i ljusblått och Isaac i rosa, men William får definitivt inte ha rosa sockor längre!
Han sprang med sina Barbapapa-rosa sockor ute i grus och gräs och jag vet inte riktigt var han har varit, men det verkar inte vara meningen att han ska ha så ljusa färger! Jag älskar färggranna saker av alla de slag, men i det här fallet ska vi hålla oss till mer, hohum, naturnära färger för den äldre sonen. Det verkar som om vissa barn är förprogrammerade att älska bilar, båtar, hur saker funkar – mer än andra. Jag har försökt styra in Williams intresse till allt möjligt, att låta honom vara öppen för grejer som både tjejer och killar gillar, men när det kommer till kritan vill han helst av allt spika, bygga båtar eller leka med siffror. Så har det varit så länge jag minns. Vill han sedan flika in inslag av annat emellanåt, är jag mer än glad.
Det finns ett enda könsneutralt tv-program: Pipi, Pupù och Rosmary. Det är ursprungligen en italiensk serie, en liten fågel (vars anus hela tiden syns 😀 ), en kanin och nån slags tvättbjörn efter sin ”Mapa”. Alltså nån som är antingen mamma eller pappa. Och de ropar inte heller ”oj mamma!” utan ”Pamma!” eller ”Mappa!”. De pratar inte om han eller hon, utan om ”hen”; ”Vem vet var hen kan va, vi söker överallt…”
Till på köpet har man lagt på en finlandssvensk röst med riktig muminsvenska – mer korrekt kan det inte va. 😀 Jag tycker det är lite förvirrande med ”hen” eftersom det på svenska låter som ”henne”.
En gång frågade jag William vad han tror att Mapa betyder:
– Det är deras vän! sa han glatt.
Hah, så gick de med det budskapet. Nåja, lite sant är det ju egentligen. 😉
I övrigt bara regnar det idag. Regn och regn. Det regnade till och med så mycket att det syns när man fotar. Ungarna gapar och äter, jag hinner knappt mata dem. Igår fick jag mata samtidigt med båda händerna. Det var lite klurigt. 😀 Desutom höll Milja på att ramla antingen framåt eller åt sidan i stolen hela tiden.
Medan det är lite ömsom regn, omsom sol ute, tittar jag på vår regnskog utanför och Milja har hittat en liten myshörna med Williams gamla Blubbis, som spelar musik, lyser och bubblar. Det var väldans skoj. Jag undrar om hon tycker mer om musik än Isaac, för det verkar så. Eller inbillar jag mig?
Det är svårt att få tag i sömnen, det är ju så mycket roligt man måste upptäcka! Jag är störtglad över att jag kom med på den finska Arbiskursen Kasveillavärjäyskurssi (färga med växter). Det är bara ett par korta tillfällen, perfekt. Egenfärgat garn ska bli spännande! 😀 Borde man kanske köpa en vit härva av nån typ själv, fast det står att man kan få köpa ”lite” garn av kursledaren? Nåja, vi får se.
En regnig kväll
Det blev lite rörigt att ta med
tvillingarna till en stor skock barn på dagis, när vi dessutom var bara inne. Men skoj att få se en del som folk man inte sett på ett tag.
Innan kvällens sångövning hann jag smita in via bibban och låna nya böcker. Hurra! En ny bok med Grodan! Och gamla godingar med Tummen och maskarna och Charlie och Lola. I bilen njuter jag av musik på löjligt hög volym, jag låter sinnet fyllas med musik, med Sak Noel och Bad meets Evil. Nu blir det helt andra toner! 😀
En dag såg de världen i nytt ljus
Och de såg att det var gott.
Även om minerna var något tveksamma när vi startade.
Nu är vi officiellt fem vid bordet, i ett kök som är planerat för max två pensionärer. Utan rullator eller käpphjälp. Det går! 😀
Batat, morot, majs och lite broccoli är smaskens till sista slicken.
Såhär glad blir man av mat! Och av att få vara med. Men det här med sittande är lite klurigt ännu. Speceillt Isaac rasar ihop eller framåt, alternativt åt sidan hela tiden. Det är mycket man ska lära sig när man är liten.
Matstolarna
Det har varit händelserika dagar, jag hinner knappt blogga! Ändå vill jag det, så nu efter halv elva fick jag äntligen lite tid att skriva ner tankar efter dagen och bebblorna blev tysta och somnade. Jag har glömt hur mycket små bebisar kan vifta, prata, skrikprata och krafsa, knipa och bestämma, fast de är under halvåret! 😀
Svärmor och jag var på en liten shoppingtur till Ozbaby idag. Åh, där finns alltid så mycket fint! De där runda sängarna är så härliga! Om jag var rik skulle jag investera i den sån där rund säng, som på den nedre bilden. För att de är så snygga och för att man kan ta ner en sida när ungarna blir större, så coola! Men gulp! Över 600 euro för bara den där lilla! Jag lovar att madrass inte ingår i priset.
Den där prickiga åkpåsen var dessutom cool och skulle passa i vår vagn. 😀 Kanske senare i vinter. Förr hade de den i ko-mönster, det var koolt. 😀
Det gällde de omtalade matstolarna. Vi kollade på en Stokke-replika, den kostade 79 (jag tror det är den som några har kallat för Emma-stol, men här hette den Lullu eller Lulu). Sen konstaterade vi att träet på fotpanelen redan såg lite slitet ut, fast stolen var helt ny. Då blev det inte Stokke, utan Brio Sit på kampanjpris. De har dessutom vunnit nån test och fått bra poäng, vilket alltid får en att hoppas att de kanske är rätt så säkra. Det jag var ute efter var två stolar som kunde ställas nära varann utan att benen tar upp så mycket plats åt sidorna. Nåt som passar i vårt kök och som ungarna sitter säkert i. Bingo.
Underbara Brio! Vi borde sponsras av Ikea och Brio i vår familj, men tanke på den mängd såna saker vi har. X antal tåg och banbitar. Gåvagn. Lekspis, två babyskydd (bilskydd, va tusan de nu heter, jag vill fortfarande kalla dem bilstolar!) och vi har faktiskt varit jättenöjda med kvalité och hållbarhet. Jag tror faktiskt.. nej jag vet, att vi kommer att bli det den här gången också!
På många billiga stolar var dessutom det där tyget som skyddar i början, alldeles mjukt och inte alls tvättbart (om man inte stoppade hela skyddet i maskin varje gång). Brios mjuka stolskydd sitter som gjutet runt stolen, det är lätt att torka av och man kan ta av bitar av det, t.ex. lämna ryggstödet. Jag är så glad, så glad över de här stolarna. Tusen tack fammo och faffa, vi hade inte kunnat få dem utan er! ♥
Isaac tyckte det var jättespännande att vara med och montera stolarna. Eller att pilla på lappar som hänger ner. ^_^ ”Vissa kallar det för väntan, vi kallar det förväntan!” 😀
Kolla på oss, här sitter vi ju riktigt bra! Upp, upp ska de va!
Nya haklappar i plast blev det också. 😀 Passar bra till en kille eller tjej utan grej.
Efter en kort stund med storebror i köket, började Milja sprida luriga planer om allt hon ska kasta ner och kladda runt med, när hon äntligen kommit såhär högt. ^^
På tal om stolar. Nu kan jag äntligen tvätta våra sitters. Jag vände på tyget igår för att
1. Få lite variation, de fick ju lite nya färger! och
2. att inte se hur smutsiga de är. 😛
Fast det är ju roligt med omväxling också, speciellt när man är hemma mycket.
Ett par blomster och våta regndroppar får avsluta vårt långa inlägg idag. Det blev lite solsken idag också. Jag satt och kramade bebblorna, tänkte på hur roligt det är att komma ut lite och dessutom få nya saker (som behövs, slits och används) till hemmet och att träffa lite folk. ^^ Livet är gott!
